Mimmi Rosendahl
Nu har det varit lite bloggtorka här ett tag. Som för många andra är hösten en tid då man har himla mycket att stå i, både på jobbet och privat. Jag har inte haft varken ork eller inspiration att skriva här då jag jobbat mycket och sedan varit förkyld i två veckor. Men nu är jag ( nästan) frisk, och ska i eftermiddag kl 16 och kl 18 sjunga på minnesgudstjänst i kapellet vid kyrkogården i Nynäshamn. Det blir nog stämningsfullt! Det är alltid så vackert att vandra runt på kyrkogården på Alla Helgons bland alla ljus och blommor. Jag ska även försöka sjunga vackert för er som dyker upp, förkylningsnäsa till trots! Det blir två duetter och en liten fin solosång, sedan kommer namn på de avlidna i år, i Nynäshamns församling, läsas upp. Ha en trevlig helg! DSC_0045
Tidigare nämnde jag att jag skulle lägga upp klipp från mitt senaste sångjobb. So here you go! Jag sjöng en psalm som heter "Vi reser ett tecken", som jag tycker passar väldigt bra med tanke på flyktingkatastrofen idag. Det är en nattvardspsalm, men budskapet är att vi alla är människor med lika värde och att brödet som bryts och delas är skördat från åkrarnas jord. Jorden som är till för alla. Den andra sången är en "Ave verum corpus", fast på franska av Jean Langlais.
Idag fick jag ett paket från Vistaprint! Alltid lika spännande när man suttit och knåpat ihop något i datorn för att sedan få resultatet levererat hem till dörren. Jag valde att låta reklambladen gå hand i hand med hemsidan och visitkorten. Framsidan på dem ser ut som hemsidan och baksidan som visitkorten. Jag tänker mig att jag ska dela ut dessa på lite olika ställen, främst i Nynäshamn för att försöka få en bredare kundkrets. Jag hoppas att det ger resultat! Den mesta marknadsförningen sker ju nuförtiden via internet, på facebook, instagram och bloggar. Alla dessa har jag redan, men jag känner att det är värt att ha reklamblad med, vissa äldre t.ex använder inte internet så mycket och får då aldrig veta att jag finns. Syns inte- finns inte. Jag vill synas och sjunga i alla kretsar! 2015-09-14 18.23.59
Ni som har följt min blogg vet att jag var med som statist i Norrlandsoperans uppsättning av "Elektra" ( R. Strauss) förra sommaren. Det var en helt galen produktion som jag alltid kommer att minnas. Det går inte riktigt att förklara i ord, så man måste faktiskt se den med egna ögon, och lyssna på de fantastiska sångarna som gjorde oerhört bra ifrån sig, också med tanke på omständigheterna, som inte var helt optimala. De sjöng utomhus, flera meter upp i luften, med orkestern i öronsnäckor, myggor att sjunga i, massor med lera, eld och vatten, och alla statister i nakendräkter som klängde runt dem. Ja, ni hör ju. Galet, men spektakulärt. Ni som missade att se den live förra året, och ni som även missade när den sändes på TV, har nu en ny chans att köpa den här på DVD! Med Ingela Brimberg i titelrollen som Elektra.  
I söndags blev det en ordentlig sångdag. Härligt! Det började med högmässa på förmiddagen i Nynäshamns kyrka där jag sjöng tre sånger. Dessa filmades, så jag tänkte lägga upp dem i ett senare inlägg. På eftermiddagen sjöng jag på ett dop i Sorunda kyrka. Det är en sådan vacker kyrka i en härlig miljö! Där sjöng jag "Himlen måste sakna en ängel" av Linn Maria Wågberg. Den är en enkel sång med en vanlig ackordföljd. Inga konstigheter. Det som är svårt är att få den egaliserad. För mig är originaltonarten ( C-dur) lite väl låg i verserna, och för hög ( inte för min röst egentligen, utan för den funktionen jag använder i rösten, när jag sjunger en sådan lågmäld sång, nästan vaggvisa) i refrängen. Men jag ville inte byta tonart, för då skulle den bli ännu lägre i verserna, sångardilemma! Men jag försökte få till en hyfsad mix och en lite luftigare huvudklang på de höga tonerna för att det inte skulle bli för mycket " Smack! Ett F in your face!". Jag tror egentligen att denna typ av sång gör sig bäst utan så mycket efterklang, men en kyrka är ju en kyrka. Hursomhelst är det roligt och nyttigt för mig att träna sångtekniskt även i mellanregistret. Det har jag nytta av både när jag sjunger pop, musikal, och opera förstås. Bjuder på ett litet klipp från sången! mimmicic
Min farmor var en underbar människa, som alltid såg till alla andras bästa. Hon hade kärlek över till alla, och som min pappa sa i sitt tal på minnesstunden efter begravningen; man kunde inte passera henne utan att få en kram. Hon var klipsk och skarp på ett sätt hon inte var medveten om själv, och hon hade förmågan att säga de mest tokiga och roliga saker, som för henne var självklarheter. Ibland när hon kom på sig själv vad hon sagt kunde hon börja skratta så tårarna rann. Farmor var inte en kräsen person. Hon kunde finna glädje i de enklaste av ting. Så länge alla omkring henne mådde bra var hon lycklig. Hon levde som mest hon när hon fick umgås med barn. Hon pratade ofta om tiden då jag och min bror var små, och hennes barnbarns-barn, mina kusinbarn, var den stora glädjen i hennes liv de sista åren. Farmor var inte bara en farmor. Hon var en mamma, en mormor, en mormorsmor, en sambo, en syster och en vän, som kommer fattas oss i resten av våra liv.  Innan farmor gick bort gav hon mig den tuffaste av uppgifter. Att sjunga "Gabriellas sång" på hennes begravning. Det är inte vilken sång som helst. Jag var nog 13 år gammal när jag första gången kom i kontakt med den. Jag hade sett filmen "Så som i himmeln" av Kay Pollack, med Helen Sjöholm i rollen som Gabriella. Hennes sång fäste vid mitt hjärta på ett sätt som få sånger gjort tidigare. En tjej i min klass som kunde spela piano, och jag, började på skoj öva på att spela och sjunga denna sång ihop i hennes vardagsrum. Vi kunde sitta med detta i timmar. Samma sång. Efter ett tag bestämde vi oss för att vi var modiga nog att visa upp den för vår musiklärare. Inte sent därefter gav hon mig huvudrollen i en egenskriven musikal som vi satte upp på vår grundskola. Denne huvudrolls viktigaste nummer var att sjunga just "Gabriellas sång". Det var min första erfarenhet av att stå på scen. Jag var helt lyrisk över att stå i strålkastarljuset och sjunga samma sång som Helen Sjöholm hade gjort. Stoltheten efteråt var enorm. Kort därpå var det dags för konfirmation och det föll sig naturligt att jag sjöng den sången även då. Det var på min konfirmation som farmor hörde mig sjunga den för första gången. Nästan hela släkten var där. Sedan rullade det på och jag började sjunga i kyrkans ungdomskör, och på något vis följde den sången med, på flera högmässor. Eftersom jag kunde sången bak- och fram i sömnen blev det den första sången att sjunga på audition till Estet-linjen på gymnasiet. Där följde tre år av musik. Till min stora förtjusning fick jag genom skolan vara med på en körfestival som anordnades i Nynäshamn, tillsammans med Stefan Nilsson och Georg Riedel. Det är Stefan Nilsson som har skrivit musiken till "Gabriellas sång". Att träffa honom var stort. Det var ett ögonblick jag för alltid kommer att minnas. Vi var en stor kör som sjöng denna vackra sång fast arrangerad då för just kör. Det var så mäktigt och jag minns att håren reste sig på armarna. "Gabriellas sång" betyder mycket för mig. Texten kan man tolka på många sätt, och i alla olika situationer jag sjungit den har jag interpreterat den olika. På något vis har den sången blivit ett med mig. Jag har alltid, någonstans i bakhuvudet, vetat att jag i framtiden säkert skulle sjunga den på någons begravning. Jag visste bara inte att framtiden skulle komma så fort. Nu tolkade jag texten som att det var farmors sista ord, hennes sista meddelande till oss, som hon lämnade genom mig. Det kan nog vara bland det svåraste jag gjort. Ända sedan jag fick reda på att jag skulle göra detta har jag varit ganska nollställd, och inställd. Inställd på att det ska bli genomfört. Men när jag igår kom in i kapellet för att repetera med kantorn letade sig känslorna ofrivilligt fram. Svårast var det när vaktmästaren rullade in kistan och började lägga ut alla blommor. Att hålla tonen stadig då blev genast en utmaning. Efter min repstund brast det nästan, men min pojkvän J började viska fula ord i mitt öra för att få mig på andra tankar och skratta lite. Det fungerade faktiskt, och jag genomförde "Gabriellas sång" på farmors begravning precis som hon ville. Efter jag hade sjungit var det som att göra hål på en vattenballong, och alla känslor jag tryckt undan i två veckors tid flödade ut genom ögonen. I Kay Pollacks film "Så som i himmelen" spelas huvudrollen som en utbränd, världskänd dirigent av Mikael Nyqvist. Filmen handlar om dirigenten Daniel som blir sjuk av stressen att vistas på de stora konserthusen världen över. Han gör konsert efter konsert med mäktig musik, tillsammans med andra stora namn i musikvärlden. Men han är inte lycklig. Hans dröm sedan barnsben, att skapa musik som öppnar människors hjärtan- har han ännu inte uppnått. För att försöka bli frisk från sin utbrändhet flyttar han hem till Norrland och börjar, till en början motvilligt, leda en kyrkokör med amatörsångare. Dessa människor visar sig vara nyckeln till att förverkliga hans dröm. Efter begravningen igår kom väldigt många fram till mig och sa att jag hade berört dem djupt med min sång. Både släkt, och andra, för mig okända människor, som var vänner till min farmor, talade om för mig att det gick rakt in i hjärtat. Jag tror att detta är beviset på vart någonstans musiken har störst betydelse. När man är tillsammans med människor man älskar, under enklare förhållanden, men där musiken och sången har en personlig förankring i verkligheten. Det är då musiken lever som mest. Det är då den öppnar människors hjärtan. För övrigt hade uppföljaren till "Så som i himmelen", "Så ock på jorden", premiär på bio igår, på samma dag som farmor begravdes och som jag sjöng "Gabriellas sång". Om det inte är ödet, vad är det då? farmor
Hej! Jag tänkte visa mina fina smycken som damp ned i brevlådan för ett tag sedan. Min vän Marielle driver en internetbutik där hon säljer handgjorda smycken, lite kläder och annat smått och gott. Jag beställde dessa örhängen och ett hårband med nitar. Supersnyggt alltihop! De har använts flitigt den senaste veckan. Ta gärna en titt i hennes butik, ni kommer garanterat hitta något ni gillar! Nu ska jag iväg för att ha sånglektion. Jag hoppas få lite hjälp med en lång konsertaria av Mozart som jag börjat studera in. Ha det fint! 2015-08-27 13.44.18
Hej på er, Nu har det blivit glest mellan inläggen här och det beror främst på att jag inte haft någon inspiration till att skriva senaste tiden. Min farmor som har varit sjuk i några år gick nämligen bort för drygt två veckor sedan. Det har varit tungt, och att skriva här har inte legat högst på min prioriteringslista. Övat sång har jag däremot gjort en hel del, för jag ska sjunga "Gabriellas sång" ( ur filmen Så som i himmelen ) på begravningen. Hon ville att jag skulle sjunga den, och hennes sista vilja är min lag. Därför ska jag göra det så perfekt jag bara kan... Vare sig man vill eller inte går ju livet vidare, och jag håller min farmor kär i hjärtat. Jag vet att jag kommer att få träffa henne igen, när det är dags. Hon hade velat att jag skulle fortsätta mitt liv med allt jag gör och inte gräva ned mig. Därför skriver jag igen. Idag har jag repat tillsammans med kantorn i Nynäshamns kyrka. Nästa söndag ska jag sjunga på högmässan. Det blir "Ave verum corpus" av Jean Langlais, på franska, en väldigt spännande sång med lite roliga harmonier, hyfsat modern musik. Sedan en psaltarpsalm och till sist min favoritpsalm under nattvarden, "Vi reser ett tecken". Den minns jag att vi sjöng jätteofta under konfirmationen och alla klämde i så mycket på den för den är så mäktig, med moderna tongångar. Det blir kul att få sjunga den igen, dock lite mer finstämt denna gång. Det är alltså mycket på G nu med alla sångjobb. Samma dag som högmässan är ska jag sjunga på ett dop. Det gäller att hålla koll på allting! Därför har jag fixat en helt ny pärm där jag kan samla alla noter till bröllop, dop, begravningar, och sakralt. Skönt att ha allting på ett ställe och snabbt kunna ta fram när det behövs! 2015-08-27 13.40.37 2015-08-27 13.44.53

Bröllop

Hej alla! Nu är jag hemma igen efter semestern, och jobbet har dragit igång igen, både på hotellet och alla sångjobb. Det känns bra att jag har så mycket inbokade sångjobb i höst utöver mitt vanliga jobb. Det är ju ändå sångerska jag är utbildad till, och energin är på topp! Idag har jag sjungit på ett bröllop i Nynäshamns kyrka. Jag sjöng en enkel men vacker sång, som är vanlig i bröllopssammanhang, nämligen "Utan dina andetag" av Kent. Det är så knasigt att när man får tillfälle att sjunga enkla sånger så strular man till det, för att man är van vid att traggla med noter, sjunga perfekt hela tiden och att det tar flera veckor att studera in ett klassiskt stycke och få det bra, på antagligen italienska eller tyska. När det helt plötsligt bara är fyra ackord och svenska blir man lite paff och tycker att det känns lite "tomt", som om man missat något. Antagligen bandet som ska stötta upp bakom... Men jag gjorde min grej. Brudparet ville ha den enkel och innerlig, så precis så gjorde jag den! Efter bröllopet tog jag ett glas rosé i Nynäshamns hamn med min kära mamma. Kvalitetstid!
Bröllopsoutfit och fin liten kisse!

Bröllopsoutfit och fin liten kisse!

2015-08-08 15.45.052015-08-08 15.44.56

Semester på Ven

Hej! Nu har bloggen tagit lite semester, och jag likaså. Jag är nere i Skåne nu och hälsar på min pojkvän och hans familj. De håller på att bygga hus på Ven, en jättemysig ö som ligger utanför Landskrona, och där har vi varit och grillat, cyklat runt och fikat. Jag är helst såld. En del av mig vill bara strunta i allt vad sång, jobb och måsten heter,- och köpa ett pyttelitet hus i tegel där med klätterrosor, bara äta ekologiskt och närodlat (från trädgården), ha en häst och två söta barn som springer runt i trädgården medan man själv står i solen och målar om någon gammal möbel. Vilken idyll! Men, istället har jag hundra andra saker på gång i livet, och dessutom lyser sommaren med sin frånvaro! När jag och J precis hade dukat upp bordet utomhus för att äta gick solen i moln och värsta skyfallet vräkte över oss, så vi fick äta inne. Dagen därpå sken dock solen, och blåsten till trots stack vi ut på en cykeltur. Mysigt! Vi tittade på Sankt Ibbs kyrka, som är en liten medeltidskyrka som ligger högst upp i en backe, med en helt fantastisk utsikt över havet. Därefter tog vi en fika. Jag åt den mest gudomliga kladdkakan på länge, som dessutom hade vit chokladmousse på toppen. Mycket socker, men ibland får man ju tillåta sig! Förutom att turista på Ven har jag även shoppat vintage i Helsingborg, besökt ett gammalt krukmakeri med anor från 1800-talet samt provsmakat tomater på Tomatens hus. Här blir jag kvar i en vecka till, innan vardagen drar igång igen, så jag ska passa på att njuta! Det kan bli ganska glest med inläggen här, men misströsta inte, jag laddar batterierna och suger åt mig inspiration för att ha massor med kul att skriva om i höst! slider1-1_0SE_LLA_13327 imageimage  
Sida 2 av 7: 1 2 3 4 5 7