Mimmi Rosendahl

Inläggen har lyst med sin frånvaro under en tid. Jag har haft ett svårt val att ta itu med, men då inget varit 100% bestämt förrän nu har jag velat hålla det för mig själv ett tag.

I maj gjorde jag en provsjungning till Birkagårdens folkhögskola- klassiska musiklinjen, och kom in. Egentligen var jag inte supersugen på att plugga på folkis igen, för då skulle jag bli tvungen att extrajobba väldigt mycket utanför skolan ( som är på heltid), och i princip aldrig ha råd med att träffa pojkvännen i Göteborg. Jag har nämligen inga CSN-lån kvar att ta ut för folkhögskola. Men jag kände ändå att jag behövde ett år extra och fördjupa mig i musiken och bli så bra jag kan bli innan det är dags för sökningarna till högskolorna igen. För att bli en duktig sångerska behöver man leva med musiken och umgås i de kretsarna. Man måste även ha mycket tid till att öva. Vilket jag skulle behöva.

Men sedan blev jag erbjuden en fast heltidsanställning på Utsikten Meetings där jag redan jobbar, dock  timanställd, som receptionist. Det var ett erbjudande jag inte riktigt kunde tack nej till. Så, från hösten blir det kontrakt på heltid med månadslön! Naturligtvis blir det mindre tid till att sjunga, men jag tänker kämpa på och söka igen nästa år ändå! Resterande vakna timmar av dygnet då jag inte jobbar är jag en sångerska som arbetar hårt med instudering, musikteori och pusslande med sånglektioner och sångjobb. För övrigt har jag fått en hel del sångjobb i höst. Bröllop, dop och konserter!

Vägen till operascenen är lång och krånglig, och ibland behöver man jobba med annat för att tjäna ihop tillräckligt för att kunna fortsätta sjunga. Utbildningar och fristående lektioner och masterclasses är dyrt, så det uppstår en liten paradox där man måste lägga all tid och fokus  på sången för att utvecklas, men jobbar man inte får man heller inte råd till det.

Jag önskar er alla en trevlig helg i värmen!

DSC_0045

 

Jag har blivit väldigt intresserad av rösten. Det har jag förstås alltid varit, eftersom jag har sjungit så länge jag kan minnas, men på sistone har jag vågat testa mycket nya saker, och jag kan åstadkomma saker jag inte trodde var möjligt, för att jag aldrig provat förut!

Det som intresserar mig är sångtekniken. Hur otroligt mycket man kan göra med rösten. Olika typer av ljud, klanger, för att inte tala om känsla och uttryck. Med rätt teknik är (nästan) allt möjligt! Förutsatt att man har de fysiska förutsättningar som krävs. Dessvärre kommer jag aldrig få sjunga Sarastros basaria ur Trollflöjten, för det skulle för mig vara en fysisk omöjlighet i originaltonarten. Men med rätt teknik, vilja och coachning tror jag att man kan tänja rösten väldigt mycket.

Många, mig inkluderad, tycker jag lägger för mycket fokus på vad man INTE ska sjunga för att det är för mycket belting, för att det är för dramatiskt, för ”tungt”, för ”lätt” etc. Visst, man har olika röster, och jag passar för en viss typ av roller, och det är det jag ska fokusera mest på om jag vill ta mig framåt i karriären som opera- eller musikalsångerska. Men jag tror att det är hälsosamt att testa nya saker och sjunga annorlunda sånger, som man inte är van vid. Så länge man lyssnar till sin egen kropp och slutar om det börjar göra ont eller kännas fel. Gör det ont och känns fel så ÄR det fel. Känns det däremot skönt och lätt så är det med största säkerhet rätt. Man måste våga lita mer på sin egen förmåga.

Det pratas mycket om skarvar i rösten. Alla har dem. Bara på olika ställen. Man jobbar mycket på att egalisera ”de olika rösterna” så att skarven inte ska märkas av. Det pratas om olika sätt att sjunga på. Klassiskt (med huvudklangen som utgångspunkt), belting, curbing, edge m.m. Lite beroende på genre. Detta gör att man undviker att sjunga sådant som man egentligen kanske skulle vilja sjunga, med rädsla för att det ska ”låta fel” eller att man ska skada sig. Misstaget jag har gjort tidigare är att lyssna för mycket på hur andra sjunger och sedan försöka härma ett ljud. Don’t do that. Jag ska sjunga med MIN röst, efter de förutsättningar JAG har. Jag är klassiskt skolad och har inte riktigt förutsättningen att belta ”Du måste finnas” ur Kristina från Duvemåla. Dock kan jag göra den på mitt eget vis, i en  mixad röst där min skarv inte märks vid. Det kräver enormt mycket övning, men oj, vad roligt det är när man inser att man kan sjunga så mycket mer än man trodde var möjligt, bara man vågar använda sin egen röst och inte försöker vara någon annan. DU är unik och DIN röst är unik.

Jag vill ha en sångkarriär och stå på scen. Det är mitt mål. Men jag kan mer än gärna tänka mig att parallellt jobba som sångpedagog. Det är ju många som gör, det flesta faktiskt. Nu har jag ingen pedagogutbildning ännu, men många års sångutbildning. Jag kan erbjuda sånglektioner till ett billigare pris än hos en professionell om någon är intresserad. Se kontaktuppgifter under fliken ”Kontakt”.

Givetvis vill jag komma in på musik- eller operahögskolan, men jag vill också väldigt gärna lära mig mer om just rösten genom att gå en kurs eller liknande som är inriktad på vetenskapen kring rösten, på hur kroppen och musklerna samarbetar med stämbanden och lära mig mer om de olika sångteknikerna. Finns det något sätt som är ”mest naturligt” att sjunga på? Hur mycket kan man tänja rösten? Kan man sjunga flera olika sångstilar samtidigt utan att ”förstöra” någon av dem? Är det möjligt att vara operasångerska och RnB- sångerska samtidigt? Hur kan jag träna kroppen för att bli så BRA som möjligt?

Tips på kurser och utbildningar mottages tacksamt!

Jag men min sångpedagog Birgitta Larsson

Jag med min sångpedagog Birgitta Larsson

 

 

 

Det har inte blivit mycket uppdaterat på bloggen de senaste veckorna. Anledningen är att jag har jobbat väldigt mycket, och när jag väl varit ledig har jag använt den tiden till att öva sång.

Just nu känns det som att det står stilla på sång/skådespelarfronten. Det är lite tråkigt när man inte har en skola att gå till, och drivna klasskompisar och lärare som pushar en, eller ens en föreställning att se fram emot. Jag har sökt en del sångjobb, och ibland har jag blivit kallad till audition och fått sjunga, men sedan har det inte hänt något mer. Andra gånger har jag inte ens fått chansen att visa vad jag går för. Man tycker ändå att man efter TRE år på operastudion borde kunna få NÅGONTING. Ett ensemblejobb, körroll, eller en tyst roll för den delen. Nu är jag snart i det desperata stadiet att jag skulle kunna spela ett träd bara för att få vara med i ett teatersammanhang. Till och med att få små sångjobb på dop/begravningar är svårt, för de flesta vill inte betala mer än 500 kr, och då hittar de någon släkting med hyfsad sångröst som mer än gärna ställer upp gratis.

Tyvärr kan jag inte göra så mycket gratis, även om det skulle innebära att jag enklare skulle få roller. Det fungerar inte för tiden räcker inte till, värdefull tid, som jag kan använda till att jobba någon annanstans, där jag får betalt.

Jag vet att jag inte är ensam om detta, det är bara så branschen ser ut. Man måste först och främst ha talang, sedan utbilda sig otroligt mycket och länge, vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och sedan toppa allt med en gnutta tur. Många med mig kämpar för samma sak, och går igenom liknande svårigheter, men det vore en oerhörd lättnad, och bekräftelse på allt hårt slit, att få ett enda JA bland alla miljoner nej.

foto7 (533x800)

 

 

Folk frågar ofta hur jag orkar med allting jag håller på med om dagarna, för det är ju inte lite saker. Det är jobb, träning, dans, sång och långdistansförhållande, vilket innebär mycket resor. Samtidigt som jag ska hinna med att träffa vänner och göra allt annat där emellan som att tvätta och städa. Dessvärre är jag ganska dålig på den sista punkten. Jag är rätt slarvig av mig och det kan ligga kläder i hög på golvet i dagar innan jag känner för att plocka bort det. Hursomhelst är svaret på frågan: Det gör jag inte.

Med det menar jag att ingen kan orka hålla på som jag gör HELA TIDEN. Jag gör det i några veckor, sedan blir det såhär som det är nu. Jag är orkeslös och inspirationslös. Mest på grund av för lite sömn. Jag tänker att jag borde öva sång, jag vet att jag borde börja studera in den där nya arian, och att nu när solen faktiskt skiner när man kommer hem från jobbet borde jag dra ut och springa. Men vad gör jag? Jag lägger mig i sängen och tittar på serier. Avsnitt efter avsnitt. Jag älskar den serien, men jag vill bara att alla säsonger ska ta slut så jag slipper längta efter nästa avsnitt till förbannelse. Det är ju ändå bara en låtsasvärld som inte finns. Not worth getting fat for. Jag inbillar mig att jag behöver ta det lugnt och vila från aktiviteter i en vecka för att jag annars far och flänger så mycket. Men vad jag egentligen behöver är sömn, men likt förbannat sover jag för lite, för jag måste ju se ett, bara ETT avsnitt till. En ond cirkel som jag tror många känner igen sig i. Jag har alltså legat i sängen hela eftermiddagen och kvällen, och när klockan är 00.00 och det är dags att sova är jag uppe i varv. Sedan ska jag upp vid 06, och då är den dumma bollen i rullning.

Vad jag behöver nu är en fet spark i baken. Because who am I kidding? Jag är bara LAT. Så därför ställer jag klockan på 05,00 imorgon för att hinna springa innan jobbet. Så, nu har jag skrivit det på bloggen, om jag inte springer nu är jag sämst.

Jag har haft några ”down-månader”. Sedan i september ungefär. Visst, jag har övat sång och tränat. Men inte alls i samma utsträckning som när jag gick på operastudion och gymmet låt fem minuter från skolan. Det behöver hända något. Jag vet inte vad. Men något som får mig på rätt spår igen. Jag känner inte riktigt igen mig själv som en latmask.

Serien jag tittar på är för övrigt ”The vampire diaries”. Jag rekommenderar den inte för den tar över ditt liv och du blir lat.

En bild från förra våren då jag inte var lat. Jag hade inspiration, och magrutor. Nästan iallafall.

En bild från förra våren då jag inte var lat. Jag hade inspiration, och magrutor. Nästan iallafall.

 

Hej!

Jag har nyligen upptäckt en ”ny röst” hos mig själv. Eller, jag har vetat att den funnits där, men nu har jag vågat öva lite mer på att sjunga i det höga registret. Det är svårt att förklara, men det känns som att jag har fem olika röster beroende på i vilken oktav jag befinner mig. Man brukar ju mest tala om bröströsten och huvudklangen, och ibland om visselregistret. Det jag hela tiden har trott varit min visselröst har nog i själva verket varit en lättare form av huvudklang, för den rösten jag hittat nu, som ligger mer än en oktav över höga C, känns helt annorlunda och låter nästan som en busvissling.

Detta tycker jag är väldigt intressant att experimentera med. Man kan göra så otroligt mycket med rösten! Nu är nästa steg för mig att egalisera mitt visselregister med huvudklangen och kunna sjunga enklare skalor där upp, med kontroll. Det är lättare sagt än gjort, men jag älskar ju denna typ av utmaningar.

Många operasångare använder sig av detta register. Speciellt  koloratursopraner. Men även popsångare gör det. Mariah Carey t.ex är ju känd för sina extremt höga toner. Även en del män kan sjunga i visselregistret.

Är det någon av er som har erfarenhet av detta, som kanske själv kan sjunga i detta register? Kommentera gärna i sådana fall och berätta! Om någon kan förklara lite mer vad som händer med stämbanden här och hur detta fungerar rent fysiskt, lämna en kommentar!

Nedan kan ni se en video när jag sjunger några visseltoner!

trim.C083D0B9-D95B-4553-BE15-2718062EB9C1

 

 

 

 

 

Efter en kort arbetsvecka började denna helg på bästa sätt med att träffa min goda vän Marielle på invigningen av restaurangen Prime Burger på Hötorget med Finest.se. Vi åt en varsin California burgare som var supergod, med både vanliga pommes frites och sötpotatis -pommes frites vid sidan av. Perfekt för den som inte vill äta vanlig potatis. Sötpotatis är mycket nyttigare! Till detta fick vi ett glas rödvin, och sedan blev det ett glas rosé. Mysigt i vårkvällen!

Dock blev det en hyfsat tidig hemgång, för i morse ringde klockan redan 05:15. Jag har nämligen varit med på en TV-serie inspelning idag där jag förutom agera lite har fått sjunga. Mer än så får jag inte säga fören i höst då det sänds på TV4…Men roligt var det iallafall, och lite extra klirr i kassan, trots att jag var väldigt trött efter bara några timmars sömn. Tur att det alltid finns obegränsat med kaffe på dessa inspelnings- locations!

Jag önskar er en trevlig helg!

Jag och Marielle på invigningen.

Jag och Marielle på invigningen.

1428605414-746

1428606284-746

Ni som har följt min blogg och min musikaliska resa vet att jag alltid har slitits mellan opera och musikal. Att jag alltid känt mig som en ”musikalare” men att min röst passar bättre för opera, och jag tycker mer om att sjunga med en klassisk teknik. Därför valde jag operaspåret, för jag tänkte att om jag lyckas få en karriär inom något av det så har jag störst chans inom opera.

Jag trivs med att sjunga opera och det känns rätt för min röst. och åren på operastudion har varit otroligt utvecklande. Men jag har saknat musik som känns mer lättillgänglig och medryckande, som musikal ju ofta är, och att agera en sång med mer karaktär i rösten ( självklart ska man agera en operaaria med karaktär också, men i musikal är det mer tillåtet att göra som man själv behagar), samt att dansa. Under de år jag har studerat på operastudion har jag dansat vid sidan av för att hålla igång.

Jag har haft ganska mycket diskussioner med min pojkvän (som utbildar sig till musikalartist på BA i Göteborg) fram och tillbaka, huruvida jag ska satsa på en karriär som crossover (att man med klassiskt skolad röst sjunger både opera och musikal) eller inte. Han är positivt inställd till detta och tycker att jag ska testa. Min sångpedagog vet jag skulle inte gilla det alls. Hon är rädd att jag ska hamna i ”gamla spår” igen och börja spänna mig och använda en teknik som kan vara skadlig för min röst. Om man gör rätt ska det ju inte vara det, men jag förstår henne. Vi har jobbat så mycket de senaste åren med att få bort gamla (o)tekniska vanor, och långsamt mejsla fram den lätta koloraturröst jag har nu. Jag är själv väldigt rädd om den och vill ABSOLUT INTE förstöra den.

Idag hade jag ett samtal med en av pianisterna jag brukar jobba med om just det här. Han gav mig ett väldigt bra tips. Nämligen att fortsätta med operan och jobba på min klassiska teknik så att jag känner mig helt och hållet hemma och trygg i den, innan jag ger mig in på musikal. När jag är rotad i min operateknik kan jag ta det beslutet då, om omständigheterna är de rätta. Att jobba på båda teknikerna samtidigt och bli lika bra inom båda genrerna är helt enkelt inte realistiskt. Som alltid måste man välja. Åtminstone just nu, och då väljer jag opera. Dock kan jag hålla liv i musikalsjälen genom att jobba på det då och då och ta en och annan sånglektion och danslektion.

Tillbaka till begreppet crossover

Tyvärr känns det som att det finns en pågående, tyst fajt mellan musikalvärlden och operavärlden. Allra helst från den klassiska sidan, där många, absolut inte alla, men många hyser agg mot crossoverartister. D.v.s, sjunger man inte opera på riktigt, med perfekt teknik, så är man inte värd så mycket, och kan ofta vara ett föremål för skitsnack. Operavärlden är lite pretentiös på det viset, och det tycker jag är tråkigt. Alla stilar har sin charm, och dras man till många olika scenkonstformer tycker jag snarare att det är ett tecken på kreativitet och mångsidighet, vilket ju är bra inom showbusiness. Dock förstår jag att man inte kan bli en fulländad Bel Canto sångerska samtidigt som man är en Broadwaystjärna. Då måste man helt enkelt vara född till supermänniska.

Några kända och folkkära crossoverartister är b.la Sarah Brightman och Andrea Bocelli. Inom operavärlden kan man få höra en del negativa kommentarer om dem. Broadwaystjärnan Kristin Chenoweth har en masterexamen i opera, men valde musikal, och hennes röst har utvecklats därefter. Lyssnar man t.ex på ”The girl in 14G”, som skrevs speciellt till Chenoweth, och som är en sång där man måste använda sig av många olika sångtekniker, märker man i ”operadelen” att hennes röst låter ganska luftig och utan nämnvärt stöd. Däremot glittrar hon något utomordentligt i resten av sången. Barbara Cook är en crossoversångerska som stått på både The Met och Broadway och som sjunger ”Glitter and be Gay” ur operetten Candide mycket bra, men lyssnar man sedan på operasångerskan och koloratursopranen Natalie Dessay sjunga samma sång, så bleknar Cook i jämförelse.

Det jag menar är att det är svårt att göra både och, men alla dessa sångerskor och sångare är fantastiska artister och duktiga på det de gör (uppenbarligen). Att en del av dem ska vara föremål för negativitet är bullshit.

Ni som läser min blogg och som utövar musikal eller opera, eller kanske rent av crossover, kom gärna med synpunkter och tips, och dela gärna med er av era egna erfarenheter. Jag tycker att det är väldigt intressant att läsa och begrunda.

För övrigt hittade jag denna och denna artikel idag som handlar om just crossover. Googlar man dyker det upp massor. Läs gärna!

1891169_10152081603069735_1538120053_n

Balett

Häromdagen gick jag på min första balettklass på nästan ett år! Under nästan alla terminer på operastudion dansade jag balett parallellt med studierna, men sista halvåret kände jag att jag behövde lägga allt fokus på sången, för rösten var i en utvecklingsfas, så jag valde att sluta dansa för tillfället. Men jag har saknat det så mycket så jag kände att det var dags att dra igång igen!

Lektionen gick bra och i princip allt sitter kvar, jag var bara lite mindre vig än tidigare. Min lärare sa att det såg bra ut och att jag t.o.m kan ta med tåspetsskorna till nästa lektion! Det är tur att jag har tränat annat under mitt balettavbrott med andra ord. Jag gymmar och tränar pilates, så alla muskler man använder i baletten har jag försökt hålla vältränade…Annars hade det nog gått lite trögare.

Förutom att det är väldigt roligt att dansa, så gör jag det för att det är bra när man står på scen, även om man ”bara sjunger”. Man lär sig kontrollera kroppen på ett annat sätt, och att uttrycka sig på scen. Dessutom, trots att jag har mitt fokus på opera, är jag mycket öppen för att göra musikal, och då krävs det ju att man kan dansa.

Ha en trevlig helg!

skor_511422f1ddf2b36c16085bd2

 

Idag trillade äntligen en bok jag beställt ned i brevlådan! ”The power of the actor” av Ivana Chubbuck. Det ska bli spännande att börja läsa den ikväll. Boken beskrivs som ”De tolv stegen i skådespelarteknik, som tar dig från manus till en levande och dynamisk karaktär.”

Förutom denna bok har jag även inhandlat en dagbok. I den är det meningen att jag varje kväll ska skriva om hur det har gått att öva sång, dans och drama under dagen. Allt som känns enkelt och allt som känns svårt. Där ska jag även beskriva sinnesstämningen för dagen och om jag har känt, eller inte känt, inspiration, och varför. Det blir som en reflektion över dagen som man sedan kan blicka tillbaka på, och faktiskt se de framsteg man gör, svart på vitt. Det känns bra att styra upp övandet, och mig själv. Jag har så lätt för att göra för mycket, och att sedan fokusera tankarna på en sak, ett mål, blir svårt. Därför tror jag att det kommer hjälpa mig att skriva dagbok. Jag har prytt den med lite inspirerande bilder och citat som är tänkta att inspirera. Ganska töntigt och tjejigt, but whatever works, works.

Tack för mig!

bild 1 (2) bild 2 (2)

 

Idag vaknade jag med världens träningsvärk i vaderna, så jag skippade löpturen jag hade tänkt mig innan jobbet. Istället har jag gjort mig en kopp kaffe och sitter i solen och planerar detta välgörenhetsevent jag har skrivit om tidigare. Det är ganska mycket att göra och många trådar att dra i märker man när man kommer igång. Jag försöker vara strukturerad och skriva prioriteringslistor och tankekartor. Jag har hela konceptet klart i mitt huvud, nu gäller det bara att resten faller på plats. Jag har skickat iväg mail med förfrågan om eventuellt samarbete, och nästa steg är att ta kontakt med ytterligare personer som kan tänkas vilja vara med. Eftersom det handlar om just välgörenhet är detta ideellt arbete, vilket gör att folk måste vilja vara med för den goda sakens skull om det ska bli av.

Snart är det dock dags för mig att flytta mig från solen för att öva lite sång. Nu har jag vilat i nästan två veckor, förutom sånglektionen igår, så det är dags att ta tag i högen med arior som väntar tålmodigt på att bli instuderade!

Ha en härlig dag!

bild (41)

 

Sida 4 av 7: 1 2 3 4 5 6 7