Jag berättade ju tidigare att det snart skulle börja hända saker, och detta är en av dem! Jag är numera med i en agentur som artist ( både som opera/romans-solist och med min egen musik/covers) samt som modell. Jag är numera multiartist med andra ord. Denna agentur har releasefest nu på lördag kl 18-02 på RoQ på Odenplan, och det är ett öppet event, så ta med era vänner, drick drinkar och boka mig! Länk till evenemanget på Facebook hittar du HÄR.
It’s happening a lot of fun things, and this is one of them! You can now book me through an agency, as both opera/classical singer and with my own music/covers, and also as a model. I’m a multi artist now! This agency is having a release party on saturday 6pm- 2 am at RoQ on Odenplan (Stockholm), and it’s an open event, so bring your friends, have a drink and book me! You find the link to the event on Facebook HERE.
Vi ses på lördag!
Foto: Åke Cappelin
Hej allihop! Missed me?
Jag har varit i ett velande stadium i mitt liv och inte riktigt vetat vad jag vill göra, vilket i sin tur har inneburit att jag inte vetat vad jag ska fokusera på att skriva om. Det har varit ett hektiskt år och jag har sökt flera skolor. Operahögskolan i Stockholm och Göteborg, musikhögskolan i Malmö, och Mozarteum i Salzburg (vilket var ett spännande äventyr i sig, jag berättar mer om det i ett annat inlägg!). Alla provsjungningar gick bra, men jag kom inte in. Konkurrensen är stenhård, och även om jag vet att jag är duktig så krävs det så otroligt mycket mer än talang och tekniska kunskaper. Det kräver ett enormt engagemang, och det börjar kännas som att jag ger upp stora delar av mitt liv för operan. Med det sagt menar jag inte att jag ska sluta. Om jag känner för det söker jag skolor igen. Kanske behöver min röst mogna lite till, jag vet inte, men jag tror på att jag hamnar där det är menat att jag ska vara.
Mycket annat spännande har hänt dock! Jag har börjat fila mer på min egen musik och målet är att jag ska spela in ca fyra låtar innan jul. Jag blir erbjuden en hel del gig (både som klassisk sångerska och med min egen musik+ covers). Nynäskalaset som jag var med och jobbade för öppnade flera dörrar för mig, och jag passar på att surfa på den vågen nu. Kanske hamnar jag inte på operascenen, men med alla andra projekt som är på G hamnar jag garanterat någon annanstans som är minst lika spännande! Jag lovar att berätta mer ingående om alla projekt i framtida inlägg.
Ha det gott så länge!
Inom kulturen, och då särskilt scenkonsten, tycker jag ofta att man känner av klyftor mellan olika genrer. Det finns en viss jargong bland utövande musiker och sångare att det man själv gör är mycket bättre än alla andra genrer ( ingen regel utan undantag förstås). Självklart är det fint och positivt att känna yrkesstolthet, och det är klart man utövar det man mest brinner för, men inte alltför sällan tycker jag att det gränsar till navelskåderi och trångsynthet.
Lisa Nilsson berättade i senaste avsnittet av ”Så mycket bättre” att hennes stora dröm sedan barnsben var att bli musikalartist. Hon gick Balettakademien, men sedan bytte hon spår och blev popsångerska. Hon berättade att inom popvärlden var normen att man skulle förakta musikal. Som en ung aspirerande artist kan detta göra att man skuffar undan sina drömmar och åsikter för att passa in i en mall. Väldigt tråkigt tycker jag! Tänk vad man kan ångra mycket senare i livet. Nu slog Lisas dröm in ändå för hon fick en mycket framgångsrik popkarriär och hon medverkade nyligen i musikalen ”Chicago”.
Jag som ung och hoppfull operasångerska med framtidstro märker ofta att andra inom samma yrkeskategori ser ned på musikal- för att inte tala om pop. Musikal är tydligen fjantigt, ytligt och simpelt. Ja, det kan det vara. Men även opera kan vara det. Det beror helt på vilken typ av musikal eller opera man ser och vem som regisserat. Allt som är svårt att sjunga behöver inte vara bättre bara av princip. Fyra ackord kan man göra väldigt mycket med. De flesta av världens mest kända hitlåtar bygger på just tonika, subdominant, dominant och tonika-parallell. Om man tycker om mer seriösa draman med djupt skådespeleri skulle jag inom musikal hellre välja att se ”Spring awakening” istället för ”Grease” och inom opera hellre ”Salome” än en opera commedia, t.ex ”Figaros bröllop”.
Jag uppfattar jargongen av förakt genrerna sinsemellan som en cirkel. Pop ogillar musikal, musikal ogillar opera och opera ogillar pop, och så är den onda cirkeln sluten. Många gränsöverskridande artister har fått kritik för att de är just gränsöverskridande, t.ex Malena Ernman, Sarah Brightman, Christine Chenoweth m.f. Se gärna mitt tidigare inlägg om crossover singing.
Om vi kan bryta normer och vara gränsöverskridande vad gäller sexualitet, kön, tro och familjekonstellationer- varför är det så svårt att vara det när det handlar om musik? I mitt tycke borde det snarare vara enkelt.
Många gånger har jag lagt märke till att opera ännu idag anses vara finkultur. Jag kan tala utifrån egen erfarenhet att det inte alltid är det. Som statist iklädd nakendräkt krälande i blod och vatten med diverse skador, i Norrlandsoperans uppsättning av ”Elektra” utomhus, skulle jag säga att det var så långt ifrån glamouröst det bara kunde bli. Självfallet kan det även vara glamouröst med balklänning, vackra konsertsalar och hela kittet. Ett mynt har alltid två sidor. Att det sedan skulle vara dyrt att gå och se opera är en sanning med modifikation. På Kungliga operan i Stockholm kostar en biljett för någon under 26 år från 135 kr. Är man inte alltför kräsen med sina platser och tidpunkter kan man komma undan väldigt billigt. Det finns även rabatter för barn, studerande och pensionärer.
Själv betalar jag gärna lite extra för en live-upplevelse. Vare sig det är en opera, musikal eller en konsert. Att se ”Idol” eller ”Melodifestivalen” på TV intresserar inte mig. För mig personligen ligger utmaningen och tjusningen i att skåda andra och att själv sjunga svåra stycken med lätthet. Kan tyckas något elitistiskt, men det är vad jag går igång på. Därför trivs jag med klassisk musik, dessutom passar min röst bättre till det. Jag tycker om opera allra mest- men det betyder inte att jag inte kan se bra saker i musikal eller pop. Konsten ligger i betraktarens ögon. Jag beundrar helt enkelt alla som är riktigt duktiga på det de gör.
Kontentan: Sluta navelskåda och öppna ögon och öron istället. Ni kommer upptäcka att världen är mycket större, roligare och bjuder på fler möjligheter än ni först trodde!
FYI är det operasångerska jag vill vara, men alla låtar jag själv skriver är pop, så att vara alltför konservativ hade varit hyckleri. Kom även ihåg att jag generaliserar i detta inlägg. Jag har många vänner som redan skrider vackert över alla gränser och som umgås i fred i samtliga kretsar.
Puss!
Idag fick jag ett paket från Vistaprint! Alltid lika spännande när man suttit och knåpat ihop något i datorn för att sedan få resultatet levererat hem till dörren. Jag valde att låta reklambladen gå hand i hand med hemsidan och visitkorten. Framsidan på dem ser ut som hemsidan och baksidan som visitkorten. Jag tänker mig att jag ska dela ut dessa på lite olika ställen, främst i Nynäshamn för att försöka få en bredare kundkrets. Jag hoppas att det ger resultat! Den mesta marknadsförningen sker ju nuförtiden via internet, på facebook, instagram och bloggar. Alla dessa har jag redan, men jag känner att det är värt att ha reklamblad med, vissa äldre t.ex använder inte internet så mycket och får då aldrig veta att jag finns. Syns inte- finns inte. Jag vill synas och sjunga i alla kretsar!
Ni som har följt min blogg vet att jag var med som statist i Norrlandsoperans uppsättning av ”Elektra” ( R. Strauss) förra sommaren. Det var en helt galen produktion som jag alltid kommer att minnas. Det går inte riktigt att förklara i ord, så man måste faktiskt se den med egna ögon, och lyssna på de fantastiska sångarna som gjorde oerhört bra ifrån sig, också med tanke på omständigheterna, som inte var helt optimala. De sjöng utomhus, flera meter upp i luften, med orkestern i öronsnäckor, myggor att sjunga i, massor med lera, eld och vatten, och alla statister i nakendräkter som klängde runt dem. Ja, ni hör ju. Galet, men spektakulärt. Ni som missade att se den live förra året, och ni som även missade när den sändes på TV, har nu en ny chans att köpa den här på DVD! Med Ingela Brimberg i titelrollen som Elektra.
För några veckor sedan hörde en gammal vän av sig och undrade om jag hade lust att spela in sång på en låt som han och en kompis har skrivit. Jag sa självklart ja, för jag tyckte att det lät som en rolig sidogrej. Vi har gått estet på gymnasiet tillsammans och har spelat ihop förut, men det var länge sedan! Idag ska jag få höra låten och prata och fika lite. Ska bli så skoj, och vi får se vart det leder!
Förutom detta ska jag öva på mina egna saker idag. Jag har ju varit förkyld i någon vecka nu, men rösten börjar äntligen kännas som vanligt igen, så det blir öva lite klassiskt och lite musikal, samt leta fram en bra monolog att börja titta på. Jag har en hel tjock pärm som svämmar över av monologer i förrådet, så jag börjar med att damma av den!
Ha en härlig onsdag!
Idag har jag varit på jobbet i några timmar och fixat lite saker. Svarat på mail och tagit hand om bokningar inför hösten som rullar in såhär i semestertider! Annars är det rätt lugnt där just nu, och jag har tid att städa i receptionen och sortera saker så det är snyggt när allt drar igång igen.
När jag kom hem nu på eftermiddagen var det bara att ta fram noterna och börja instuderingen av ”Green finch and linnet bird” ur musikalen Sweeney Todd av Stephen Sondheim. Eftersom mitt mål fortfarande är inställt på att tids nog göra karriär inom scenkonst, måste jag se även instuderingstimmar och sångövandet som ett jobb i sig. Att bara ha det som hobby räcker inte för mig. Det innebär i praktiken att jag försöker avsätta några timmar per dag innan eller efter mitt vanliga jobb till detta. Såklart går det inte varje dag om man jobbar med annat heltid, om man har många andra ärenden som ska hinnas med. Men då försöker jag kompensera och få till fler timmar på helgen istället. Det är ju tyvärr så, att mitt sociala liv hamnar på efterkälken eftersom jag prioriterar musiken och sångjobb när jag är ledig. Det lider jag dock inte så mycket av. Nu när jag inte studerar sång på heltid längre har jag märkt att jag uppskattar de stunder när jag får sjunga mycket mer.
Tillbaka till Sondheim. Först tyckte jag inte om hans musik speciellt mycket. Den kändes svår och obegriplig. Ungefär som operans Strauss, i alla fall som musiken i operorna Elektra och Salome ( Rosenkavaljeren är ju mer Mozart-like , och därmed mer begriplig, åtminstone musikaliskt), och jag tänkte att musikal borde ju rimligtvis kännas enklare och mer lättillgängligt när jag är van vid opera. Men jag var nog lite för extrovert och snabb att döma där. Som med all musik blir även Sondheim mer och mer begriplig desto mer jag lyssnar, och ju mer jag bryter ned noterna, desto mer förstår jag hans musikaliska språk, vilket i sin tur gör det enklare för mig att sjunga det han skrivit, eftersom jag förstår vad han menar! Nu blev det nörderi här, men detta är ju i grunden en operablogg.
Nu ska återgå. Jag önskar er en härlig helg!
Jag älskar för övrigt denna kaffemugg som jag fått i present av min pojkvän. Bästa nördpresenten!
Inläggen har lyst med sin frånvaro under en tid. Jag har haft ett svårt val att ta itu med, men då inget varit 100% bestämt förrän nu har jag velat hålla det för mig själv ett tag.
I maj gjorde jag en provsjungning till Birkagårdens folkhögskola- klassiska musiklinjen, och kom in. Egentligen var jag inte supersugen på att plugga på folkis igen, för då skulle jag bli tvungen att extrajobba väldigt mycket utanför skolan ( som är på heltid), och i princip aldrig ha råd med att träffa pojkvännen i Göteborg. Jag har nämligen inga CSN-lån kvar att ta ut för folkhögskola. Men jag kände ändå att jag behövde ett år extra och fördjupa mig i musiken och bli så bra jag kan bli innan det är dags för sökningarna till högskolorna igen. För att bli en duktig sångerska behöver man leva med musiken och umgås i de kretsarna. Man måste även ha mycket tid till att öva. Vilket jag skulle behöva.
Men sedan blev jag erbjuden en fast heltidsanställning på Utsikten Meetings där jag redan jobbar, dock timanställd, som receptionist. Det var ett erbjudande jag inte riktigt kunde tack nej till. Så, från hösten blir det kontrakt på heltid med månadslön! Naturligtvis blir det mindre tid till att sjunga, men jag tänker kämpa på och söka igen nästa år ändå! Resterande vakna timmar av dygnet då jag inte jobbar är jag en sångerska som arbetar hårt med instudering, musikteori och pusslande med sånglektioner och sångjobb. För övrigt har jag fått en hel del sångjobb i höst. Bröllop, dop och konserter!
Vägen till operascenen är lång och krånglig, och ibland behöver man jobba med annat för att tjäna ihop tillräckligt för att kunna fortsätta sjunga. Utbildningar och fristående lektioner och masterclasses är dyrt, så det uppstår en liten paradox där man måste lägga all tid och fokus på sången för att utvecklas, men jobbar man inte får man heller inte råd till det.
Jag önskar er alla en trevlig helg i värmen!
Jag har blivit väldigt intresserad av rösten. Det har jag förstås alltid varit, eftersom jag har sjungit så länge jag kan minnas, men på sistone har jag vågat testa mycket nya saker, och jag kan åstadkomma saker jag inte trodde var möjligt, för att jag aldrig provat förut!
Det som intresserar mig är sångtekniken. Hur otroligt mycket man kan göra med rösten. Olika typer av ljud, klanger, för att inte tala om känsla och uttryck. Med rätt teknik är (nästan) allt möjligt! Förutsatt att man har de fysiska förutsättningar som krävs. Dessvärre kommer jag aldrig få sjunga Sarastros basaria ur Trollflöjten, för det skulle för mig vara en fysisk omöjlighet i originaltonarten. Men med rätt teknik, vilja och coachning tror jag att man kan tänja rösten väldigt mycket.
Många, mig inkluderad, tycker jag lägger för mycket fokus på vad man INTE ska sjunga för att det är för mycket belting, för att det är för dramatiskt, för ”tungt”, för ”lätt” etc. Visst, man har olika röster, och jag passar för en viss typ av roller, och det är det jag ska fokusera mest på om jag vill ta mig framåt i karriären som opera- eller musikalsångerska. Men jag tror att det är hälsosamt att testa nya saker och sjunga annorlunda sånger, som man inte är van vid. Så länge man lyssnar till sin egen kropp och slutar om det börjar göra ont eller kännas fel. Gör det ont och känns fel så ÄR det fel. Känns det däremot skönt och lätt så är det med största säkerhet rätt. Man måste våga lita mer på sin egen förmåga.
Det pratas mycket om skarvar i rösten. Alla har dem. Bara på olika ställen. Man jobbar mycket på att egalisera ”de olika rösterna” så att skarven inte ska märkas av. Det pratas om olika sätt att sjunga på. Klassiskt (med huvudklangen som utgångspunkt), belting, curbing, edge m.m. Lite beroende på genre. Detta gör att man undviker att sjunga sådant som man egentligen kanske skulle vilja sjunga, med rädsla för att det ska ”låta fel” eller att man ska skada sig. Misstaget jag har gjort tidigare är att lyssna för mycket på hur andra sjunger och sedan försöka härma ett ljud. Don’t do that. Jag ska sjunga med MIN röst, efter de förutsättningar JAG har. Jag är klassiskt skolad och har inte riktigt förutsättningen att belta ”Du måste finnas” ur Kristina från Duvemåla. Dock kan jag göra den på mitt eget vis, i en mixad röst där min skarv inte märks vid. Det kräver enormt mycket övning, men oj, vad roligt det är när man inser att man kan sjunga så mycket mer än man trodde var möjligt, bara man vågar använda sin egen röst och inte försöker vara någon annan. DU är unik och DIN röst är unik.
Jag vill ha en sångkarriär och stå på scen. Det är mitt mål. Men jag kan mer än gärna tänka mig att parallellt jobba som sångpedagog. Det är ju många som gör, det flesta faktiskt. Nu har jag ingen pedagogutbildning ännu, men många års sångutbildning. Jag kan erbjuda sånglektioner till ett billigare pris än hos en professionell om någon är intresserad. Se kontaktuppgifter under fliken ”Kontakt”.
Givetvis vill jag komma in på musik- eller operahögskolan, men jag vill också väldigt gärna lära mig mer om just rösten genom att gå en kurs eller liknande som är inriktad på vetenskapen kring rösten, på hur kroppen och musklerna samarbetar med stämbanden och lära mig mer om de olika sångteknikerna. Finns det något sätt som är ”mest naturligt” att sjunga på? Hur mycket kan man tänja rösten? Kan man sjunga flera olika sångstilar samtidigt utan att ”förstöra” någon av dem? Är det möjligt att vara operasångerska och RnB- sångerska samtidigt? Hur kan jag träna kroppen för att bli så BRA som möjligt?
Tips på kurser och utbildningar mottages tacksamt!
Jag med min sångpedagog Birgitta Larsson
Det har inte blivit mycket uppdaterat på bloggen de senaste veckorna. Anledningen är att jag har jobbat väldigt mycket, och när jag väl varit ledig har jag använt den tiden till att öva sång.
Just nu känns det som att det står stilla på sång/skådespelarfronten. Det är lite tråkigt när man inte har en skola att gå till, och drivna klasskompisar och lärare som pushar en, eller ens en föreställning att se fram emot. Jag har sökt en del sångjobb, och ibland har jag blivit kallad till audition och fått sjunga, men sedan har det inte hänt något mer. Andra gånger har jag inte ens fått chansen att visa vad jag går för. Man tycker ändå att man efter TRE år på operastudion borde kunna få NÅGONTING. Ett ensemblejobb, körroll, eller en tyst roll för den delen. Nu är jag snart i det desperata stadiet att jag skulle kunna spela ett träd bara för att få vara med i ett teatersammanhang. Till och med att få små sångjobb på dop/begravningar är svårt, för de flesta vill inte betala mer än 500 kr, och då hittar de någon släkting med hyfsad sångröst som mer än gärna ställer upp gratis.
Tyvärr kan jag inte göra så mycket gratis, även om det skulle innebära att jag enklare skulle få roller. Det fungerar inte för tiden räcker inte till, värdefull tid, som jag kan använda till att jobba någon annanstans, där jag får betalt.
Jag vet att jag inte är ensam om detta, det är bara så branschen ser ut. Man måste först och främst ha talang, sedan utbilda sig otroligt mycket och länge, vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och sedan toppa allt med en gnutta tur. Många med mig kämpar för samma sak, och går igenom liknande svårigheter, men det vore en oerhörd lättnad, och bekräftelse på allt hårt slit, att få ett enda JA bland alla miljoner nej.
