Browsing Category

Utbildning

Blandat Utbildning

Dr. Kerry Ridgway

Denna man har förgyllt min afton! Såg en urhäftig film där han visar hur han släpper på spänningar i halsmuskulaturen (C2-C3, atlas och halsbasen) genom att hålla i hästens tunga. Han har hämtat tekniken från allas vår Linda Tellington Jones -hur kul? Googlar honom för fullt nu, finns så mycket att lära och läsa om honom.
Utbildning

Mina anteckningar från helgkurs i Integrerad Ridkonst Mars 2017

Min resa i den Integrerade ridkonstens värld fortsätter, jag har tagit examen, jag har gått fördjupningskurser och nu deltog jag i ytterligare ett segment. Jag lär mig mängder vid varje träff, av mina kurskamrater, av att lyssna och se andra rida och få instruktion av allas vår eminenta, Christina Drangel. Hon är en sådan människa som man skulle vilja ha hennes kunskap inopererad i sig via ett litet chip. Men samtidigt njuter jag av att lära mig. Och hon lär ut på ett roligt, pedagogiskt och engagerande vis -så man vill liksom inte sluta. Man vill bara ha mer och mer från godispåsen av kunskap.

Här följer mina anteckningar från tre härliga dagar på Johannesberg

Dag 1

En ny grupp som aldrig träffats förut samlas i biblioteket och stämningen är lite pirrig och förväntansfull. Vi presenterar oss kortfattat och jag inser återigen hur enormt olika hästhistorik man kan ha, den ena var etablerad i dressyrvärldens tävlingsarenor och även dressyrdomare, en annan hade erfarenhet av terapeutisk ridning, ytterligare en hade fokuserat på avel. Efter att vi bekantat oss lite mer med varandra och upplägget för de kommande dagarna så var det dags att sitta upp. Jag sadlade ponnyn Robin som jag hjälper till med nu, och red på "som vanligt". Underbart att kunna få fotfäste och inte behöva oroa sig för isgator inne i det isolerade ridhuset. Vi red i två grupper och de som gick till fots fick ett ekipage att titta lite extra på och efter ridpasset delge dess "feedback sandwich". Jag har nämnt begreppet förut, men det går ut på att säga 2-3 positiva saker man sett ryttaren göra, en sak som kan förbättras och ytterligare en sak som man tyckte var extra bra. ska%cc%88rmavbild-2017-03-10-kl-10-51-53 ska%cc%88rmavbild-2017-03-10-kl-10-51-18 Min feedback från Ulla blev: Bra igångsättningar, fina gångarter, positiv kommunikation med hästen, kan förbättra avsaktningarna, framförallt bra att jag pratar med hästen medan jag rider. Efter detta var det ryttarbyte och de som tidigare gett en feedback sandwich fick nu hoppa upp på sina hästar och vi som ridit fick delge vad vi såg för positiva saker med ekipagen vi skulle titta lite närmre på. Jag gillar att vi börjar med denna övning, den får en att tänka positivt både som betraktare och man får en boost som ryttare. Det blir fokuserat och avväpnande på samma gång. Allt vad prestige heter rinner bort, prestige är något jag upplever allt för ofta i ridsammanhang, särskilt när man sätts ihop i nya konstellationer på nya arenor. Så har jag tack och lov aldrig upplevt det med Integrerad Ridkonst, där har vi för stort fokus på utveckling och samspelet med hästen. Efter en god lunch så var det dags för individuella ridlektioner för Christina Drangel, man rider en och en och vi andra tittar på och jag sitter alltid med pennan i högsta hugg. Christina började med att fråga vad ryttaren hade för mål med lektionen. Ryttaren sa att hon gärna vill kunna rida med lätthet, särskilt med tanke på att hon har en stor häst och själv är en relativt liten ryttare. Hunden Lexi är i vanlig ordning med och ser till så att alla sköter sig, när hon inte ligger nerbäddad i en stol och sover förstås. img_3226 Hästen upplevdes som väluppfostrad och samlad, lite introvert men samtidigt positiv och arbetsvillig. Den pinnade på och Christina gav tipset att vill man lugna hästen lite så kan man länga tygeln så den får fram näsan och kan då fälla halsen lite längre fram. Ta även fram dina händer lite. Ligg intill med den flata delen av vaden med underskänkeln, så hästen känner ditt stöd. "Släpp" eventuella spänningar i knäna, då rullar låren mer och då släpper hästen upp ryggen lättare och rörelsen kommer fram och upp mer. Har du svårt för att släppa eventuella spänningar, kanske man har ett muskelminne som inte vill bryta sina mönster, eller så känner man att man vill "hålla i sig" med knäna, försök då att släppa ett knä-lår i taget. Först är man hellös på höger, och sedan testar man om man kan få "loss" vänster lika mycket. Ibland när vi rider vill vi så mycket och allt samtidigt, men om vi smyger in vissa rörelser och nya mönster så kan vi underlätta för oss själva.

Akta dig för att sitta "fint", ridning är rörelse.

Varje gång ryttaren sträckte fram sin ena hand och klappade hästen framför manken, så fick hästen en bättre top-line. Nästa ryttare fick öva på att först placera sig över hästen, lite till utsidan genom att ge ett lätt tryck i yttre stigbygeln. Detta för att underlätta balansen för denna lite mer sneda häst. Hästar är ofta mer eller mindre parallellförskjutna, genom träning kan vi hjälpa dom att bli rakare och mindre "förskjutna". När trycket i stigbygeln inte riktigt räckte till fick ryttaren tänka att hon också sköt ut sitt "sidfläsk", dvs. sin stuss, sin midja och torsos utsida. Ibland glömmer vi utbildningsträdet för hästen, och gör lite samma lika som vi alltid har gjort. Men under de första par åren under hästens utbildning, låt yttertygeln styra lite ut och innertygeln lite inåt, korsa inte över eller kom för nära ihop med händerna över manken. Hästen kan behöva lite extra stöd och balans. Tänk också på att inte gå slickad längs med fyrkantspåret i hörnen, skär av hörnen efter hästens utbildningsståndpunkt. Ett hörn är som en sexmetersvolt och något endast den balanserade, starka och utbildade hästen klarar av. Den tredje ryttaren denna dag hade som mål att lossa på spänningar i kroppen så den inte satt ihop som ett kluster. Tycker Christina gjorde bra i att fråga eleven om dennes egna uppfattning på hur vi skulle lösa det. Ibland sitter vi inne med så kloka svar själva, vi behöver bara tänka högt och berätta om både problem och lösning för någon. Man ska kunna rida hästen med och utan kontakt på tygeln. Att då och då "ta bort" kontakten med tygeln kan fungera som en utbildningskontroll. Ramlar hästen "isär" vid eftergift så får man kanske backa bandet lite. Detta var en övning som hjälpte ekipaget väldigt mycket, mot slutet av passet fick denna kallblodstravare med mycket rörlighet i kroppen en jättefin tonus och gång. Den fjärde ryttaren för dagen fick öva på att säga högt att "det går bra" till sin häst, det framstår som mer lugnande och positivt än "det är inte farligt", denna häst var i ett ridhus för första gången och var av förklarliga skäl lite nervös i början.

Skänkeln är till för att lyfta ryggen.

Något jag verkligen uppskattar med dessa träningsdagar är att allt anpassas efter hästen, denna häst var som sagt lite nervös och vi tog det superlugnt. När hästen efter en stund började slappna av blev den samtidigt alldeles trött, började frusta och sedan även blinka sådär sömnigt med ögonen. Då satt ryttaren av och överöste sin modiga häst med beröm. Det fick mig som åskådare att känna att allt är gott och rofyllt.

En hållen och lite mer spänd häst kan börja ruska på halsen för att det blir som sockerdricka i musklerna när den slappnar av pga. ökad genomblödning.

Vi kom in på olika hjälpmedel för att rakrikta en häst, och boots på ena tex. frambenet kom upp. Det kan hjälpa men ta det väldigt varsamt och gör det inte varje dag, börja med bara 5-10 minuter och var mycket observant. En boots får stor effekt längst ut på hästens ben när den pendlar.

Hästar har ofta en sida som är lite mer "framskjuten" än den andra, det är ofta den sidan som är lite mer "bakskjuten" som manen hänger åt, inte alltid, men oftast. Ska hästen snabbt fly så gör den ofta det till den sida som manen inte hänger åt. Känner man att man är med hästen ute i full storm eller det är risk för "fara" så led hästen med fördel på den sidan som den har sin man, för allas säkerhet.

Vilken sida hoppar du åt helst vid fara? Jag är både högerhänt och högerbent, jag kommer med största sannolikhet att hoppa till höger.

Efter genomgång av dagen där vi gick igenom eventuella frågor, så gick jag ner till Robin för att ge honom lite eftermiddagshö. Döm om min förvåning när jag hittade honom liggandes i boxen där han snarkade högt och ljudligt. Mängder av spänningar som släppt hos honom och han var helt slut. Inte för att jag tränat honom särskilt hårt, utan för den nya miljön. Det luktar annorlunda än i stallet hemma, det är nya ljud, vattnet smakar kanske konstigt, det står nya boxgrannar bredvid, listan kan göras lång... Ni vet själva att man ofta är lite tröttare första dygnet på en resa någonstans.

Robin i en för honom ny spolspilta, och en ny hage.

img_3219

img_3223

Dag 2

img_3225

Vi startade med Tteam i ridhuset. TTeam är grundat av Linda Tellington Jones och jag kan knappt med ord beskriva min tacksamhet över dessa finurliga ledövningar som påverkar min relation till hästen på ett så fint sätt. Och hästen får en så härligt förbättrad kroppsmedvetenhet. Googla "Linda Tellington Jones Tteam" så kommer mängder med information upp.

Några detaljer jag antecknade var att det är bra att ha rundade ringar på grimman, då glider kedjan bättre och "hakar" inte fast lika lätt som med fyrkantiga ringar.

img_3224

När du ska introducera hästen för detta så börja med att visa och avdramatisera kedjan och spöt. Kedja tyckte jag själv lät lite hårt från början, men tänk dig själv en finlänkad smykeskedja som vilar mot din hals, den känns knappt, ett rep däremot kan kännas och skava på ett helt annat vis. När du introducerar spöt, gör det med knoppen mot hästen först, är den skeptiskt (många hästar har ju tyvärr dåliga erfarenheter av spöt) så klappa hästen med handen och ha spöt i handen. Ta det varsamt och gör allt på hästens villkor. Känn efter, det ska vara en positiv och avslappnande stund tillsammans. Är hästen rädd så håll inte i nära huvudet och hårt, det kan uppfattas som hotfullt.

En häst som liksom "skärper sig" kan man med fördel göra "mouth work" på (googla). Det är också bra att göra på en häst som är svårfångad. Man pratar då med det limbiska systemet hos hästen.

Hästen ska följa sitt huvud genom ledövningen "labyrinten".

Stryk med hästen över dess kropp och känn på dess mjukhet. Det kan berätta vad hästen vet om sin kropp, strävare päls på ett parti kan vara ett "bortglömt" parti, eller kanske inte har lika bra genomblödning.

En häst som man vill sätta lite tonus i kan man "klappa" igång (tänk japansk massage fast lite försiktigare) lite så man väcker kroppen.

Dags för ridlektioner

En häst med torr mun kan det vara lite extra "dumt" med en för tight spänd nosgrimma. Hur har din häst det med muntorrhet? Har du känt efter?

Känn efter var hästen är lite spänd när du i början av ridpasset skrittar fram. Försök sedan att bara slappna av på det stället på din egna kropp. Tex. känner du att hästens mun är spänd, slappna då av i din egen mun och käke. Är hästen spänd i ryggen, slappna då av i dina knän så din egna länd blir mer avslappnad, eller vicka på fotlederna, då brukar vi slappna av i våra ryggar lite mer.

Prata gärna med din häst när ni umgås och tränar ihop, hästen kan lära sig upp till 300(!) ord. Fortsätt gärna prata med din häst trots att du rider för tränare, bli inte stum utan gör precis som du brukar.

Hästarna vill till 99% vara oss till lags. De gör som det tror att vi vill att de ska göra.

Om hästen tar upp huvudet, följ med upp med dina händer, med mjuka armbågar och tänk att du killar den lite i mungipan, det behöver inte vara någon stor rörelse, det kan räcka med en halv centimeter. Tryck inte hästen på tungan eller lanerna med bettet via tygeln, då spänner den sig bara.

Avslappningstecken du kan titta efter allteftersom du rider fram är att hästen börjar frusta, vicka på svansen (syns ofta mest i traven) titta hur svansen och svansroten "dansar" och är avslappnad. En tight hållen svansrot  hör ofta till en spänd häst. Hästen får också ofta mer svingande bakben och/eller så tar den med sig sina framben längre fram. Ett annat trevligt avslappningstecken är öronen, när de liksom "floppar" lite, kanske med lätt vinkling utåt sidorna.

En ryttare fick öva på att inte luta sig fram när hon skulle svänga, utan försöka sitta tillbaka till hästens utsida. När hennes häst sänkte huvudet lite för mycket, fick hon öva på att sänka handen och skänkla lite.

När man är helt säker och VET något, då vet man liksom det i magen. När man "bara" vill något är man ofta i bröstet. Något som jag väljer att ta med mig i ridningen för att bli mer tydlig. När jag VET riktning och tempo och takt, att jag då utstrålar det till hästen via magen, och inte bara försöker pocka på något jag vill lite halvdant med bröstet. Är ni med mig, lite svårt att förklara i skrift 🙂

På den sidan hästen har sin man, måste vi vara noga med att först leda tygeln lite framåt och sedan inåt när vi svänger. Däremot när vi ska svänga åt den "manfria" sidans riktning kan vi styra hästen dit med ett lättare tryck från handen där den befinner sig, lämpligen relativt nära hästens hals strax framför manken. Vi får helt enkelt styra på olika sätt utefter hästens rörelsemönster, utbildningsnivå och "snedhet". Detta förutsatt att även din häst hör till "regeln" och inte undantaget, dvs. med att vara parallellförskjuten och ha sin lite mindre bog på den sidan manen hänger åt.

En häst som är nervös, kan ibland bli hjälpt av "öronmössor" som kan hjälpa till att ta bort lite intryck. Vilket kan hjälpa oss att utbilda den, mao. ett hjälpmedel för att öka hästens fokus på dig och tränaren.

Går du på motivation eller hotivation som ryttare? Vissa lystrar bättre till "såhär fin kan du få hästen om du gör såhär...." eller lystrar du mer till "om du gör si så fäller du hästen och slår krokben för den, vilket hästen kan uppfatta som oschysst".

Händerna ska aldrig vara på samma höjd på samma ställe, så länge hästen är oliksidig.

Dagen lider mot sitt slut och vi rundar av med att se på lite filmklipp från våra ridpass i biblioteket. Ett jättebra hjälpmedel, man lär sig så otroligt mycket om sin egna ridning när man ser sig själv på film. Och man upptäcker också ofta hur mycket utav instruktionerna man fått som man inte ens har uppfattat för att man varit så upptagen med att rida.

Dag 3

Vi startar med TTeam och Ttouch i ridhuset.

En häst som känner sig trängd kan man med fördel klappa med baksidan av sin hand, istället som den klassiska varianten med handflatan emot.

Har hästen "tappat" bort sin bakdel är ofta svansen väldigt lös, lite som en disktrasa utan styrsel. Hur känns din hästs svansrot och spänning/ slapphet? Det kan berätta en del.

Efter passet med Tteam och Ttouch tränade vi hästarna individuellt igen, några avsuttet och några red.

Robin var fortfarande alldeles trött så jag arbetade honom vid handen. Fick öva på min egen positionering och vara noga med detaljerna kring takt och tempo och ställning, gick bra! Och var väldigt nyttigt. Efter cirka 20 minuter fick han gå in i boxen igen, där han lade sig och sov på nytt. Tteam och Ttouch har verkligen släppt på mycket spänningar hos honom, väldigt roligt att se hur han utvecklas från en ponny som alltid varit "lite på tårna" till att harmoniskt stå och gäspa i välbehag.

ska%cc%88rmavbild-2017-03-10-kl-10-48-39

Jag och Robin övar avsuttet, han är inlindad i elastiska lindor för ökad kroppsmedvetenhet. Googla TTeam Body Wrap så kommer mer info upp. Och testa linda in dig själv då och då, du kommer säkert bli påverkad 🙂

ska%cc%88rmavbild-2017-03-10-kl-10-49-40

En ryttare fick öva på att lyfta blicken långsamt och att inte "parkera" sin ena hand för långt bak.

Om hästen är lite mer "på" /ökar /stressar i det ena varvet, ta upp ditt inre öra (det som är mot manégens mitt) och luta lite extra mycket utåt med din sits och midja.

När alla ridit så samlades vi för att avsluta dessa dagar i biblioteket. Vid det här laget har man lärt sig så mycket och är rätt trött av alla nya intryck och lärdomar, litesådär så man sitter och fånler förnöjt i välbehag.

Vi fick ge oss själva en "hästläxa" tills vi ses nästa gång. Jag gav mig själv i läxa att jag ska hålla mina händer längre framför mig när jag rider. Jag ska göra ännu mer ledövningar med Robin och få honom att landa och blir "kompis" med honom ännu mer, Ttouch och skogspromenader i kombination med ovan kommer göra honom och vår relation gott.

Tyckte du om detta inlägg? Det finns flera snarlika från andra utbildningstillfällen och föreläsningar jag deltagit i, sök på "anteckningar" uppe i högra hörnet på sidan så kommer fler inlägg upp, dela gärna till dina vänner.

 
Utbildning

Dag 1

Första dagen på denna tredagarskurs i Integrerad Ridkonst på Johannesberg är avslutad. Jag ligger på rummet och "marinerar" intryck och nya lärdomar, och tittar på filmer från dagens ridpass. Robin har skött sig bra men var väldigt trött efter senaste dygnets bravader, åka transport, sova på nytt ställe, det är nya dofter här och vattnet smakar inte riktigt som hemma. I tillägg till det, nya hästar i boxarna runtomkring och dygnsrytmen är lite annorlunda. Små detaljer som tillsammans blir en jätteförändring för en liten pålle. När jag kom ner efter dagens avslutande teoripass så låg han i boxen och snarkade, så söt! Tror faktiskt aldrig jag hört en häst snarka förut. Har du?

Tröttt snarkande pålle <3

img_3221 img_3220

Ska man kapa hörnen, varför, hur mycket och när? Det berättar jag mer om i mitt större referat från denna kurs.

Robins sötöron i hagen och ett par bilder från ridhuset.

ska%cc%88rmavbild-2017-03-03-kl-22-16-54
Utbildning

Mina anteckningar från kurs i Kinesiotejping för häst med Helene Stridbeck

En gnistrande solig men bitande kall novemberdag begav jag mig en morgon till utkanten av Märsta norr om Stockholm för en kurs i Kinesiotejping för häst.

Undervisade gjorde Helene Stridbeck, legitimerad djursjuksköterska och hästfysioterapeut, här följer mina anteckningar från denna givande dag.

Vi samlades i ett ombonat fikarum och började med teori. Kinesiotejpen uppfanns redan 1973 i Asien för idrottsmän men har bara använts i cirka 5 år på hästar i Sverige. Den elastiska tejpen är följsam och har olika bredd (ca 3-15 cm) för att passa olika muskelgrupper. Den är väldigt elastisk, mellan 60-150% och har ett starkt klister som fäster vid påstrykning/värme. Den är mycket följsam, slitstark och gjord av bomull och ibland med lite acryl. Tejpen lyfter huden så att lymfvätska flyter igenom bättre och cirkulationen ökar. Den gör så svullnad och smärta minskar och ökar rörligheten. Har man exempelvis ett blåmärke och tejpar på delar av blåmärket så kan man se att där tejpen suttit och täckt blåmärket, den delen som haft tejp över sig, är läkt. Tejpen ökar medvetenheten om området den sitter på och kan aktivera ”bortglömda" muskler via nervsystemet. Kinesiotejpen används också för att stabilisera leder och minska svullnad och ödem. Senskador och gaffelbandskador kan få ökad genomblödning och minskad svullnad av kinesiotejpen, vilket hjälper läkningsprocessen.

Hur tejpen appliceras:

  • Klipp till önskad mängd tejp i passande längd och form

  • Tejpen fäster bäst på mellanlång (mao. inte nyklippt eller för lång vinterpäls alá islandshäst), ren, torr häst.

  • Runda ändarna med saxen så sitter kanterna bättre

  • Fäst ca 3-5 cm som ett ”ankare” av tejpen utan att stretcha ut den

  • Fortsätt sedan att stretcha ut tejpen ordentligt och dra sedan tillbaka elasticiteten ca 30-40%

  • Stretcha ut muskeln du fäster på, tejpen ska vara lite ”lös” när hästen inte rör sig

  • Fäst alltid på huden/pälsen inte på annan tejp

  • Gnugga tejpen ordentligt när du fäster den så klistret verkligen tar vid

  • Applicera gärna ca 30 min innan träning och låt sitta 3-6 dagar om möjligt, tejpen kan sitta kvar upp till 15 dagar, beroende på var man fäst den.

Man kan forma tejpen på olika sätt, förslagsvis som ett V ett X eller W för att kunna tejpa längs med olika kroppsdelar. Det finns inget direkt ”rätt” eller ”fel”, låt fantasin flöda, huvudsaken är att tejpen hamnar på rätt muskel. Vilka kan ha nytta av Kinesiotejpen då? Personligen skulle jag säga ALLA, både människor och hästar… men här kommer några konkreta exempel:
  • Hästar med patologiskt problem/hälta, som blivit undersökta av veterinär
  • Hästar som inte använder sina muskelgrupper symmetriskt utan att vara halta
  • För att hjälpa en svaghet efter skada vid rehabilitering
  • För att hjälpa ohalta hästar med rakriktning, exempelvis så de spårar bättre på böjt spår med bakbenen

Var ska man tejpa?

Man kan tejpa på olika delar av hästen för att få olika effekt och aktivitet i olika områden på hästen som kan tänkas behöva stöttning. För att öka frambenets rörelse framåt, fäst tejpen på Brachiocephalicusmuskeln –långa halsmuskeln (från baksidan av örat längs med halsen ner mot bogen). Här ser vi en tejpvariant som kan vara bra för hästar med lymfangit ska%cc%88rmavbild-2017-02-22-kl-20-31-07 Och här en bild som visar en tejpning som kan vara bra efter ett hårdare träningspass, kanske om man är iväg på kurs och hästen står i box mer än vanligt. ska%cc%88rmavbild-2017-02-22-kl-19-57-36 Att tejpa är inte farligt och kan inte skada hästen. Självklart får du använda ditt sunda förnuft och inte vira in den i någon tight snara… men det säger ju sig självt. Om tejpen åker av så ta på ny. Har man tejpat i syfte att verka "muskelpåminnande" för nervsystemet, så låt tejpen sitta i 5-7 dagar och ha sedan tejpfritt i 5-7 dagar, för att sedan tejpa på samma ställe igen så hästen inte blir ”avkodad”. Egentligen fungerar vilken tejp som helst men fördelen med just Kinesiotejp är att den är så elastisk. Man tejpar ofta längs med muskler, och inte runt benen så att det finns risk för att den stasar. Man tejpar alltid längs med pälsen.

Tejpen ska stärka de svaga delarna i kroppen, kolla in det här youtubeklippet:

 

Efter en välsmakande lunch var det dags för praktik i ridhuset, vi fick in några hästar, en i taget, och tittade på deras rörelsemönster och tejpade dom på olika vis, och såg effekt direkt. Väldigt intressant!

Var ska jag fästa tejpen på just min häst?

Börja med att longera hästen i några minuter och se om du kan se var hästen kan behöva hjälp. Fråga om hjälp av någon som är duktig på hästens rörelsemönster om du tycker det är svårt att avgöra själv. En häst på en volt trycker alltid upp ytter bäcken lite mer (om hästen är frisk). En häst med balanserad rygg och mage pendlar jämnare med benen.

Checklista:

1 Kolla in hur rygg och mage rör sig 2 Se hur bakbenen rör sig 3 Titta på frambenens rörelser

Några tips:

Ska du sätta tejp ”symmetriskt” på två sidor av hästen eller en muskel, sätt då bredare tejp på den ”sämsta” sidan. Ska du tejpa längs med ryggraden, så fäst tejpen cirka 2-3 centimeter nedanför själva ryggraden. img_2739

Samtliga hästar gillade att bli ompysslade och verkade tycka tejpningen var väldigt skön, lite som en hjälpande kram kanske.

img_2741 Det kan hända väldigt mycket i hästen när man tejpat den, så ta det lite lugnare med träningen i några dagar. Ska du tejpa hästen under magen, så starta i mitten, rakt under magen först och arbeta tejpen upp längs med vardera sida en i taget. Häst nr 1 ska%cc%88rmavbild-2017-02-22-kl-20-40-06 ska%cc%88rmavbild-2017-02-22-kl-20-42-36 ska%cc%88rmavbild-2017-02-22-kl-20-48-49

Häst 2

img_2730 img_2732 img_2735

Vi gjorde olika tejpningar på denna häst, för att se de olika effekterna. Mycket intressant då hästen märkbart rörde sig olika.

img_2738 img_2739

Häst nr 3

img_2743 img_2744

Får man fina diplom blir man såklart såhär glad!

Tack Helene för ännu en givande föreläsning, jag lär mig i vanlig ordning massor. Och desto mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag kan, vilket leder till en outtröttlig vetgirighet.

img_2749

Hippson var också på plats och här kan du läsa deras referat från denna dag: http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/nu-tejpas-aven-fyrbenta-atleter.htm

Här kan man köpa tejpen: http://www.rocktape.se/products/tape/equine-kinesiology-tape/

Ps. Söker du på "anteckningar" här på bloggen, så kommer fler referat från kurser och föreläsningar upp.

Utbildning

Kurs bokad

Nu längtar jag till mars, för då åker jag och Robin på helgkurs på Johannesberg för Christina Drangel.  Ska bli SÅ roligt! Vill du också komma? Skynda dig isf. med en anmälan till drangelskan@gmail.com ska%cc%88rmavbild-2017-02-20-kl-11-40-26
Utbildning

Mina anteckningar från Clinic med Manolo Mendez på Jädra Gård 30/9 2016

En månad har passerat och jag och tre av mina kurskamrater från utbildningen i Integrerad Ridkonst träffas på nytt för en heldag med Manolo Mendez. Första hästen börjar han med arbete vid handen och logerar hästen, försöker göra den mer medveten om sin kropp. Detta gör han genom att touchera/smeka hästen på olika delar av dess kropp med en pinne gjord av bambuträ. Han stannar upp hästen och börjar massera och touchera den.  Jag tror han kallar det för sacralmassage. Hans engelska är lite knagglig men kontentan av det hela förstår man mestadels i alla fall. Han nämner att om området mellan och under ganaschen är tight, så påverkar det hela hästen. Han toucherar och masserar med mjuka rörelser över hästen som slappnar av alltmer. Han fortsätter sedan longeringen och berättar att han går med hästen för att öka samförståndet och få hästen att känna att man är mer delaktig i arbetet, kontra om man skulle stå stilla i mitten. Manolo är pigg och när hästen travar så springer han helt sonika med. Det ser harmoniskt, avslappnat och förnöjt ut. Manolo är väldigt sympatisk och noterar detaljerna, såsom att när han pausar hästen så knäpper han lös spännet på kapsonen så att hästen kan gäspa med helt öppen mun. Han har denna vänliga inställning till hästen genomgående hela dagen. Vi får på nytt se hästen röra sig efter ytterligare en paus där Manolo toucherat hästen på olika kroppsdelar och den blir betydligt mer lösgjord allteftersom. img_2239 Han berättar att han ser hur hästen rör sig, därefter går han fram och toucherar den, och låter hästen röra sig igen. Detta upprepar han flera gånger. Han nämner att exempelvis kiropraktorer, ser ofta bara hästen i stallgången och gör en behandling. Medan han mer vill mejsla fram hästen och rörelserna successivt över tid. img_2238 img_2242 img_2240 Dags för nästa häst att entra manégen Det är en elev som sitter på denna hyrda lektionshäst för första gången någonsin. Manolo hälsar vänligt och checkar av hästen och dess utrustning, klämmer och känner och ser att allt ser bra ut. img_2258 Eleven får öva på att låta hästen gå med hästens ögon i mankhöjd och inte låta mulen vara lägre än bogen mellan frambenen. Man känner verkligen hur han liksom rider med eleven från sidan, väldigt inkännande. Efter lite basic i skritt, trav och galopp i lösgörande lång och låg form och inte för böjd, så kom hästen fram och såg mer tillfreds och lösgjord ut. Manolo avslutade med att touchera hästens nacke som var lite spänd. img_2252 img_2254 img_2250 img_2253 Efter en mysig fikapaus i solskenet denna härliga höstdag så var det dags för tredje ekipaget för dagen. Manolo kollar åter igen igenom utrustningen och noterar att sadelgjorden, som är någon specialvariant, är för bred för denna häst. Den ligger och nyper hästen och stoppar dess rotation så den inte kan föra sina framben bakåt ordentligt. Vi byter sadelgjord och det blir en klar förbättring och hästen liksom pustar ut. Den är också smal i trakterna så den är lite nypt i hälarna. Hon sitter på en Lusitano och berättar att hon normalt tränar för en portugisisk tränare varje vecka. img_2243 img_2246 Hon får till uppgift att först av allt släppa ut nacken, så att nosen går mer framåt och få hästen att kliva på mer framåt och inte lika mycket uppåt. Hon får arbeta med att hålla handen oberoende av sin övriga kropp så hästen kan bli mer lösgjord och mer markvinnande i sitt steg. Han tar åter igen upp hennes förra sadelgjord som var väldigt bred, och sa att om man har en för bred sadelgjord, så hindrar man hästens andning då man blockerar revbenen. Ryttaren får sedan öva på att göra en rörelse i taget, vi vill ofta så mycket men det blir lätt att det väller över då. Lär hästen en rörelse i taget, förvirra inte hästen med olika budskap. Särskilt inte om du är en ovan ryttare. Jag tror detta ekipage fick en del att fundera över, och hästen såg betydligt mer avspänd ut efter passet. Fjärde hästen på tur var en 14:årig PRE som tidigare ridits i akademisk ridkonst, nu tränades den för Gerd Heuschmann och Manolo Mendez. img_2248 Ryttaren går med hästen vid handen och de övar på sin piaff. Manolo säger att den här hästen först behöver färdas framåt i piaffen, stå inte för stilla. Lägg tempot på rät nivå för din hästs utveckling. Denna häst är inte (som så många andra) symmetrisk i bogen, vilket resulterar att den suger in bogen i traven. De gör olika rörelser för att hjälpa hästen att få ut den "lilla" bogen. När Manolo återigen har pausat hästen och toucherat den en stund, så släpper han den så den står helt fri och utan utrustning i ridhuset. Han tar ett par steg från hästen och låter den bara vara, och liksom känna in sin kropp. Jag frågar i nästa paus vad det är han väntar på ska hända då, jag får svaret att han inväntar att spänningar ska släppa och då vill han inte röra hästen. Efter en liten stund, ca 5 minuter, kommer hästen frivilligt fram till Manolo och ser liksom nöjd och "klar" ut. Detta ser vi upprepade gånger, det är så fint. img_2255 Efter en lunch i Enköping är det dags för eftermiddagspasset. Femte ryttaren får fokusera på att ha en klar plan för sin ritt. De övar spansk skritt, Manolo förklarar pedagogiskt för oss att alla hästar kan göra spansk skritt om det lärs in på rätt sätt. Han börjar med frambenet som är från dig (på andra sidan mot var du går i höjd med hästens huvud), touchera hästen så den lyfter fram det benet en gång när ni står stilla, upprepa några gånger. Gör sedan samma sak var tredje steg, och sedan vartannat och därefter vid varje steg. Men backa varsamt tillbaka till stillastående vid minsta missförstånd. Byt sedan sida så du står på andra sidan om hästen, men fortsätt i samma riktning för hästen. Och gör om ovan. Ge beröm direkt och ofta när hästen gör rätt och förstår. Att stretcha fram frambenen och massera kring bogbladen kan underlätta för hästen att gå framåt. Vi fick se en klar utveckling av hästens spanska skritt och även detta pass kändes väldigt lugnt och harmoniskt. Sjätte hästen på tur var en sjuårig PRE, Manolo kikar igenom utrustning och tycker hästens sadel är för bred och sadelgjorden likaså, det är en akademisk modell. Han höjer även huvudlaget ett snäpp så att bettet kommer lite högre upp. Han påpekar igen att inte lägga sadelgjorden på det ställe där hästen andas. img_2262 Ryttaren får börja med att lära sig bromsa hästen på rätt sätt. Manolo anser att man bör lära den unga hästen att bromsa bara med hjälp av tygeln eller bara med hjälp av benen i början. Manolo sitter även upp på några av hästarna för att skapa sig en känsla för dess rörelsemönster. img_2263 img_2264 Sjunde hästen är en 13årig iberisk häst, Lipizaner om jag minns rätt. Manolo börjar arbeta den vid handen, liknande longering, men han går återigen med hästen runt i stora cirklar. Han pausar flera gånger och toucherar, han nämner att man ska vara försiktig med hästens öron, de är oerhört delikata och påverkar hästens balans. img_2273 img_2285 img_2275 img_2274 Vanligaste stället hästarna är spända på i dagsläget är bakom öronen och baksidan av låren, ofta till följd av dålig ridning. img_2296 img_2295 Denna häst såg ut att gå rakt igenom hjärtat på Manolo, som faktiskt fällde en tår, han berättade att denna häst varit med om hemsk vanvård tidigare och han kände hur hästen förmedlade så oerhört mycket känslor till Manolo som fick som en stor klump i magen av medkänsla för vad hästen gått igenom. img_2292 Jag tror vi alla i publiken blev smått tårögda av att se hans finmejslade arbete i djupt samförstånd med denna häst, väldigt harmoniskt och oerhört känslostarkt. img_2289 Manolo tittar även alla hästar under svansen när han checkar av dom i början på passet, för att se hur de är musklade och om de är sneda. Rörda deltagare i publiken, jag och min kurskamrat Ulrika... men glada är vi ändå 🙂 img_2267 Här förklarar Manolo, med hjälp av sina bambupinnar (han har säkert någon tjusigare namn på dom) hur viktigt det är att hästen höjer sin bröstrygg och inte svankar. Den måste bära sig och utrustningen får inte vara ett hinder för hästens rörelser. Han är härlig och humoristisk och väldigt inlevelsefull när han berättar och förklarar. img_2301 img_2300 img_2299 img_2298 img_2302 img_2303 Jag tackar ödmjukast för denna dag Manolo, tack! Så härligt att se en så totalt prestigelös manlig tränare som tveklöst vill hästens bästa, och har en så fantastisk känsla för djuren. Underbart! Jag lämnar Jädra Gård med en mysig känsla av välbefinnande i kroppen. Får du chansen att se honom, ta den! Men han är en klar tiopoängare att titta på och se in action, hoppas bilderna ovan kan förmedla det. Le stort kan vi hursom båda två 🙂 Tack för att du läste! Har du funderingar, så lämna gärna en kommentar. img_2304
Utbildning

Ens egna hyss

Vi alla har våra små hyss vi gör när vi rider, man håller för hårt här eller spänner sig för mycket där, eller tittar för mycket hit eller dit. Ja ni känner säkert igen er. Mina hyss jag gör är att falla ner med huvudet ner till höger, vilket resulterar i att jag viker mig som en ostbåge i midjan och blir en krokig ryttare. Inte gynnsamt för någon. Jag fick idag öva på att bara titta ner till höger men INTE låta huvudet fall med ner -svårt! Att bryta sina invanda mönster är en smärre utmaning, och det är när vi utvecklas, och övar på något som tar hela vårt fokus som våra hyss visar sig. Nu på kvällen här på Johannesberg fick jag rida Markiz, en Dölehäst modell tyngre typ av häst mot vad jag är van vid. Jag noterade hur mina hyss (huvudet och mina armbågar) hade fullt sjå att komma tillbaka på rätt position, om och om igen. Verkligen nyttigt att rida en annan typ av häst ibland, man lär sig känna nya saker, och man lär sig mer om sin egen kropp. Tack för förtroendet Mia!  
Utbildning

Tejpkurs!

Anmälde mig idag till en tejpkurs den 12 november signerad Helene Stridbeck! Håll utkik så kommer en inbjudan till er läsare inom kort 🙂 Helene var ute hos hästarna idag och Taboo blev såhär tjusig på vänster bak som han troligt vis vrickat lite. Det är i detaljerna det händer! t
Utbildning

Mina anteckningar från clinic med Dr. Gerd Heuschmann

En tidig morgon brummar jag och en kurskamrat iväg till Enköping och Jädra Gård. Vi hälsar på den lilla skaran som samlat för att förkovra oss i Dr. Gerd Heuschmanns tankar kring ridning. Solen skiner och Gerd dundrar iväg i galopp på en slinga i det härliga vädret. Hästen verkar gilla konceptet minst lika mycket som Gerd själv. Vi sätter oss i ridhuset och Gerd rider hästen och berättar vad han gör och hur han tänker kring olika övningar för just denna häst, vad den behöver och var den befinner sig just nu träningsmässigt. Han säger att ryggen på denna häst inte är tillräckligt swungfull och rekommenderar att den får ut och galopperas regelbundet. Och nämner att de flesta av dagens hästar tyvärr inte har tillräckligt med swung i ryggen. Han arbetar vidare hästen med tempoväxlingar och ryggningar och försöker få en ordentlig framåtbjudning, han tar flera skrittpauser och hästen ser tillfreds ut. Vi kommer vidare in på ämnet swungfulla ryggar och Gerd tipsar om följande för att träna loss en stel hästrygg:
  • Rid hästen framåt, med rytm. Mao. älga inte på bara utan hitta just denne hästs bästa rytm.
  • Få hästen att öka känsligheten för underskänkeln, så att bröstryggen kommer upp.
Gerd rider en hel del i en fältsitsliknande position, för att inte belasta hästens rygg, men samtidigt har han kontakt med underskänkeln och det ser ut lite som att han lyfter upp hästens mage och därigenom bröstrygg. Det var lite ovant att se detta i början, men konstaterar att det ger effekt på samtliga av dagens hästar. När red du "dressyr" i fältsits senast? När Gerd suttit av efter någon kvart så är det dags för eleven att hoppa upp och få instruktion. Hon får arbeta på att svinga med hästens rygg, med sin egna rygg. Han vill att ryttaren och hästen ska ha ett gemensamt flow. Han poängterar att det är ett stort problem i dag att de flesta dressyrhästar har alldeles för stela hästar. Eleven fick fokuserar på att släppa sina egna spänningar i axlar och ländrygg, och hästen svarade direkt. De gick över till galopparbete och Gerd instruerade att inte tänka bakåt, utan framåt med en buren hand. Man vill ha längre framben, inte högre. Nöjd häst efter ett ordentligt gymnastikpass Häst nummer två konstaterar han efter att ha sett ekipaget rida fram att hon har fokus på att få ner hästens huvud, och inte på hästens balans och rygg, samt konstaterar att denna häst är väldigt sned och högerhängd. Gerd sitter upp och meddelar oss att hästen är stum i bogen, vilket gör att det inte finns ordentligt med plats för bakbenen att kliva på framåt (för där är ju frambenet liksom i vägen), i kombination med att hästen är svagare i höger bak. Han berättar att han tänker sig som två boxar för hästen, den ena med den tekniska ridkonsten, och den andra den gymnastiserande träningen. Denna häst ser ut att behöva lite av varje, Gerd korrigerar hästen när den stannat och tar ett minikliv åt sidan, så den lär sig att stå still, och stå kvar, på alla fyra. Square up! Det är för övrigt en väldigt enkel och nyttig träning du själv kan göra med hästen, när du ryktar, ställ upp hästen på alla fyra, så bakben och framben står i en fin rektangel. Och öva sedan vidare under både avsutten och uppsutten träning. När eleven suttit upp får hon fokusera på att liksom krama om hästens bål med sina ben, så att bröstryggen kan komma upp. Hon får arbeta med att hålla sin hand buren och han låter henne ta tid på sig att känna in hästen, och ber ryttaren att checka av sin kropp. Han säger att du måste erbjuda hästen din hand, inte hålla i den och heller inte bara släppa den ut i tomma intet. Hitta finliret. Känn efter om handen är avslappnad genom att vibrera lite med din handleder. Ta tygeln 2 cm, ge efter 0,5 cm, ta 1 cm och så vidare så det blir ett aktivt men minimalt finlir med en levande och mjuk kontakt med vänliga händer. Han rekommenderar ryttaren att aldrig böja hästens hals mer än vad bålen är böjd, det blir en falsk böjning. Rakrikta hästen först. Hon får göra några övningar med att böja hästen men med en rak hals, och får rekommendationen att först mjukna i sina vrister. Gläds åt att han fokuserar på detaljer och ber ryttaren om att släppa på spänningar, som ofta kan göra hela skillnaden. Hon får rida hästen rakt på en 10 meters volt, och sedan lägga till insidans skänkel. Gerd rekommenderar att man under hästens första utbildningsår enbart ska fokusera på att rida hästen rakt, eller åtminstone vänta med att böja hästen tills du verkligen har hästen rak på båda tyglarna. Han citerar ofta Steinbeck, Von Ziegner och Manolo Mendez tillsammans med flera andra välkända hästtränare. Och det märks att han har ett stort kontaktnät och har studerat flera stilar, och även gått till botten och tillbaka till de gamla skrifterna. "En kortare rygg är starkare, men svårare att få mjuk och lösgjord" -Steinbeck. Häst nummer tre är en läromästare på gården, i starten av träningen av en äldre häst börjar han med att etablera att "knapparna fungerar". Han sitter upp och poängterar att man bör vara uppmärksam på att när hästen börjar svinga ryggen, att neråtsvängningen inte är stum/stel/hård. Han rekommenderar att man varierar traven sittande ömsom fältsits, och rid i ett tempo som du själv kan vara avslappnad som ryttare i . Han berättar återigen om vikten av en stöttande underskänkel som bör ligga an för att gagna att bröstryggen kommer upp. En lösgjordhetsövning han rekommenderar är: Galoppera i fältsits med stilla buren hand, öppna handen något och du bör få en trav. Kräver såklart viss övning, men hästen blev väsentligt mer lösgjord av denna övning. Häst fyra för dagen var en kanonfin Islandshäst, vilket gladde mig då det vanligtvis främst är halvblod som är på clinics av denna typ. Diskussionen om hurvuvida tölten gagnas eller ej av att träna upp sitt flexormönster, och en mer bärig bröstrygg dök upp. Gerd visste inte svaret, men jag har fråga Christina Drangel om saken då hon tränat hästar fokuserat med bröstryggen upp i flexormönster på ett gäng Islandshästar, och svaret blev JA. Gerd ansåg sig för tung för denna häst så eleven red hela passet. Hon fick göra en avslappningsövning för sin egen rygg: Rid i fältsits i trav (men med underskänkeln liggandes ann mot hästen) och fäll över ditt överliv framåt och försök nudda hästens mankam med in näsa. Ta sedan hakan framåt neråt mot manen, och sedan näsan igen. Denna övning gör dig mer flexibel och stretchar din rumpa, dina skuldror och din ländrygg. Men gör det långsamt och försiktig, och varva mellan att luta dig framåt, och att återgå till din raka sits. (Rekommenderar dig  personligen att göra detta först i skritt, eller till och med halt först -safety first!)  Under hela övningen ska du bibehålla din burna hand på plats och din underskänkel likaså. Lättare sagt än gjort! Gerd rekommenderar ett smalt tvådelat bett, och menar på att alla hästar borde kunna ridas på ett sådant. Vi åkte iväg och åt lunch, och när vi kom tillbaka var det dags för en stunds teori. Jag och Ullis är grymt taggade på att lära oss mer! Hög prioritet tycker Gerd är att hitta rytmen, och vad är då det? Jo, att varje steg är lika långt på vardera diagonal. Förväxla inte rytm med tempo. Gerd förklarar och berättar, det märks att han sitter på oerhört mycket kunskap.  Vi kom vidare in på utrustning, och hur olika bett påverkar hästen på olika vis. Han tänker det som att en flod med vatten ska rinna igenom hästen från svansen, genom ryggen (med bröstryggen lösgjord och upp) vidare genom halsen och ut via munnen. Många bettlösa träns når inte kindmuskeln som är viktig vid ridning och är även svåra att ge en eftergift på.  Vi fick själva ställa oss med benen inte för brett isär, och ta våra huvuden framåt och även ta vår haka framåt. Avslappnad, och med lite öppen mun. Testa! Jag förespråkar personligen att man växlar mellan olika huvudlag och bett, och anpassar sig efter sin egen häst och dennes mun. Han förfäras över modet på dressyrtävlingar som mer och mer går åt att hästen är en så kallad "leg mover" mao. benen högt upp, men ryggen sänkt, och bakbenen bakom sig. Förslitningsskadorna ökar och det är inte vad han anser vara gynnsam träning för hästen. Mer om detta kan ni läsa i hans mycket läsvärda böcker "Tug of war" och "Balancing Act". Häst 5 han satt upp på hade för små stigbyglar, han sa att skulle jag rida med dessa, skulle mina tår liksom krulla ihop sig för att hålla mig på plats, och jag skulle spänna min underskänkel. Detta skulle inte gagna hästen, så han böt stigläder. På bilden ovan hjälper han hästen att hitta ett flexormönster, och liksom hålla in sin egna navel, genom att försiktigt ta ett finger/sporre/spöknopp under hästens mage. En övning jag gladde mig åt att se, som jag själv utövar minst 1 minut per häst och dag. Supernyttigt, och enkelt. Men anpassa tryck och hur vasst ditt hjälpmedel är. En del är kittliga, andra behöver mer tryck. Och gör lite från varje sida, och variera tryckpunkten mellan sadelgjordsläget och några decimeter bak. Omväxling förnöjer, och stärker! Det var en lärorik dag, och mycket av det vi har lärt oss i utbildningen i Integrerad Ridkonst upprepades här, vilket kändes skönt. Att höra att fler fokuserar på en höjd bröstrygg, och har hästens väl och ve i fokus, istället för att sätta sin egen show eller någon slags prestige i det man "ska" eller hade "tänkt" göra först. Rekommenderar er varmt att googla in mer på denna veterinär och expert på hästens biomekanik.          
Blandat Utbildning

Föreläsning med Helene Stridbeck

Det är en ynnest att kunna lyssna och lära från en så otroligt duktig person som Helene Stridbeck. I mitten på april var jag på en halvdagskurs med henne och mina anteckningar har jag renskrivit här. 

Helene tipsar följande för en hållbar häst:

  1. Variera träningen, så väl med underlag, utrustning och raka och böjda spår.
  2. Vila! Återhämtning i hela 2-3 dagar beroende på aktivitet
  3. Gå igenom hästens allmäntillstånd 1-6 gånger per år hos en veterinär i förebyggande syfte. Många kliniker erbjuder numera en "hälsokontroll" -vilket ofta kan vara bra mycket mer plånboksvänligt om man kan upptäcka något i god tid. Vid en sådan hälsokontroll kollas oftast: Hjärta, lungor, hur hästen rör sig och den känns igenom.
  4. Är hästen halt ta hjälp av en veterinär 80% av hältorna kommer från benen (inte från ryggen)
  5. Lär dig se hälta vid longering och på rakt spår. Det finns massor med filmer man kan träna sina ögon på via YouTube. Ofta ser man avlastningssymptom och inte en direkt hälta.

Hästens hals

Halsen är hälsan och den viktigaste delen vid ridning, den står för balansen. Vi har våra armar, hästen har sin hals.

Hästen har 7 halskotor, 1:a heter Atlas och 2:a heter Axis, därefter följer C3-C7. C7 sitter ihop med första ryggkotan T1.

Hästens balans vickar framåt och bakåt, inte i sidled som hos oss människor.

En del hästar kan ha Ataxi, vilket man ibland kan upptäcka på vingliga bakben. 

Ataxi kommer från halkotpelaren. Inte muskeln. En häst som har en förträngning tex i kotorna i halsen kan få Ataxi, dvs. ett nevrologiskt fel. Så en häst blir inte halt av fel i muskeln. Även atros i halskotpelare kan ge hälta och stelhet i halsen. 

Fri hals = Fri rygg. Låst hals = Låst rygg.

En häst som "går på bogarna" kan man ta sig en titt på halsen. Balansen sitter i halsen och de hästarna tippar liksom fram vid halt/stopp.

Samling = överföring av balansen, från halsen till bakbenen. Ingen viktfördelning sker.

Hur går denna balansöverföring till då? Jo, halvhalter, övergångar, tempoväxlingar och intervaller tränar upp detta. Det är fysiskt ansträngande, men utfört på rätt häst är det viktigt för att få en hållbar ridhäst. Det tar många år att orka ett längre ridpass på ett korrekt vis. Tänk dig själv att göra plankan i en halvtimme -eller stå i jägarsits... nyttigt absolut, men fysiskt ansträngande.

När ryggen är avspänd så pendlar benet utan muskelspänning.

Hästens ben

Senan är alltid ett muskelfäste. Ligamenten håller ihop skelettet.

Haser har vi en uppsjö av varianter på.

Rakhasiga hästar = hasens spets är lite framför rumpan och kotan. Denna typ av has tenderar att ha lättare för gaffelbandsfästesskador.

Normalhasig = Rumpa (sittben) + has + kota går i en rak linje vertikalt.

Krokhasiga hästar = själva hasen sticker ut lite mer bakom rumpan och kotan. Dessa hästar  har en ökad risk för spatt.

Frambenen då, jo här hittar vi ibland sabelbenta hästar. När knät är lite bakom bogen och hoven -lite kobent fast framifrån. Dessa hästar belastar knät ok vid lättare arbete men får det knepigare vid tex. hårdare galopparbete.

Hästar med djupa kotor får oftare problem med senor och gaffelband.

Gaffelbanden har mycket nerver runt sig, vilket resulterar i att de ofta gör mer ont. En senskada gör ibland inte lika ont.

Har hästen en lite för stor "bulle" under bakknät så kan det vara galla. Ben vill inte gå emot ben. När det trycks ihop med varandra kommer ledvätska. Vid en inflammation i ledkapseln kommer enzymer in kapseln, då blir ledvätskan för vattning och då produceras det för mycket vätska = galla.

Det är bra att då och då böja igenom en frisk häst. Det blir lite som sjukgymnastik för dom. Tänk dig själv att stretcha igenom din kropp -rätt skönt!

Hältor

  • Hälta fram: hästen nickar ner med huvudet på det friska benet.
  • Hälta bak: hästen lyfter upp kruppan på det halta benet.
  • Bakhältor hamnar på samma sidas framben.
  • Framhältor hamnar på andra sidans bakben.
  • Om en hälta har gått för långt blir hästen ofta halt på två ben.
  • Bakhältor i kombination med ryggproblem syns oftast mer under sadel och ryttare.
Muskelproblem i ryggen är relativt lätt åtgärdat men svårare när det är skelettproblem som orsakar stora bekymmer.  

 Helene berättade att det som hänt (orsaken till smärtan) i nedre delarna av hästens kropp klättrar uppåt, och det som hänt högt upp i hästens kropp vandrar ofta neråt. Allt hänger ihop. Hältor är generellt mer lättåtgärdade än ryggproblem.

Har en häst ont i bakknäna har den ofta en mer fyrtaktig galopp.

Att hålla utkik efter vid longering:

  • Olika steglängd
  • Otakt
  • Ställer huvudet kraftigt utåt
  • Ovilja att gå fram i ena varvet
  • Svårt med tex. galoppen

Skaffa ny häst? Då tipsar Helene om följande:

Först och främst fundera ordentligt på, vad du ska ha hästen till?

Ta dig sedan tid till att se vilka för och nackdelar olika raser och typer av hästar kan ha för den tilltänkta huvudsysslan. Tex. är Islandshästen sällan hög i manken, de har ofta låg ansatt hals, är ofta sabelbenta och korta i ryggen. Och araber har inte så mycket stötdämpning i sina ben, de är ofta mer känsliga -på gott och ont. De rör sig också ofta mer bredbent i bak.

Man kan tänka att hästen består av tre delar. Tänk den som tre stora cirklar, en för halsen, en för magen och en för rumpan. Positivt är om dessa tre cirklar blir någorlunda lika i storlek och symmetriska.

Ställ upp hästen symmetriskt (med alla fyra hovar parallellt två och två). Titta på båda skulderbladen -är de symmetriska? Titta på korset, är det rakt? Ställ dig på en pall om hästen är hög, så du verkligen ser ordentligt.

Känn sedan på höftutskottet (bulan som sticker ut ovanför virveln) stå bakom hästen och känn med en hand på var sida. Vilken är längst bak, är de lika höga, vlken sida är mer muskulerad ovanför vilken av virvlarna? Du får givetvis känna in hästen innan du kramar rumpan på den -för allas säkerhet. 🙂

Ställ dig vid sidan om hästen och se om du liksom kan gunga hästens höft lite upp och ner. Är det inget gung är det ofta muskelrelaterat.

I skritt tittar Helene mycket på själva steglängden vid longering. Araber tar oftare lite kortare steg.

Galopp på longering:

  1. Se hur villig hästen är att fatta själva galoppen
  2. Att den inte korsar
  3. Det är lättare att se hälta på ett innerben än ett ytterben
  4. Det kortare benet är ofta det problematiska
  5. Känn på det friska benet först så du får en referens
  6. Se hur hovarna rör sig och är utformade, samt skoningen

Fallstudie

Efter att vi haft teori så gick vi ner i ridhuset och tittade på flera hästar för att få se allt i praktiken -mycket matnyttigt! Till min stora glädje var min kurshäst Papillon där för att få en genomgång. Vi kände nämligen att det var något som inte stod helt rätt till efter några dagars ridning. Vad vi såg och vad vi kom fram till: Problem: Vill inte galoppera och är delvis ovillig att gå fram. Observerat: Ställer svansen snett, ibland kan detta hjälpa hästen om den är sned. Till exempel kan en svans ställd åt höger avlasta och "hjälpa" ett vänster bakben som kan vara mindre muskulerat eller som gör ont. Troligtvis något som inte är helt bra i höger bakben och eller ländrygg. Han har relativt mycket galla, som bör åtgärdas. Rekommendation: Besök hos veterinär. Därefter skogsridning kontinuerligt i cirka 1 år, första månaden bara i skritt.

Dagens slutord får bli dessa: Kyla stoppar blödning. Vibration skapar blödning.

Skärmavbild 2016-06-02 kl. 21.55.42

Jag och Papillon på kurs en vecka innan föreläsningen <3

Jag är relativt ny på ämnet hästens anatomi, så eventuella missförstånd eller felskrivningar kan förekomma. Lämna i det fallet gärna en kommentar eller hör av dig om du undrar över något.

 
Translate »