Monthly Archives

augusti 2014

Blandat Utbildning

Integrerad Ridkonst, session 2

Har nu samlat mina antekningar från senaste sessionen på Johannesberg i Integrerad Ridkonst.

Första ridpasset samlades vi 4 till häst och 4 till fots, vi som var till fots ”skuggade” de till häst och gav sedan en feedback på 2-3 saker som fungerade fint, en sak som kan förbättras och 1 sak som var väldigt bra. Så lätt att bara titta med kritiska ögon på ett ekipage -prova själv att se efter de bra sakerna istället! Genom positiv förstärkning får vi vårt instinktiva sytem att förstå, och det är först då vi kommer till insikt och kan göra en genuin förändring.

På eftermiddagen hade vi individuella ridlektioner för Christina Drangel, det är så intressant att se olika ekipage göra snarlika övningar men utföra dem på olika sätt, att komma till ”målet” är inte alltid en solklar väg -alla hästar reagerar olika på olika rörelser och vi människor är ju väldigt olika också.

Vad föredrar du tex. själv; 3+6 = 9 eller 4+5= 9? Samma resultat men vägen dit bestod av olika siffror.

Några saker jag snappade upp i mina anteckningar medan vi red:

*Har du en het häst? Testa att bromsa och släpp efter väldigt långsamt, segt som kola. Låt också din heta häst känna din skänkel, att den finns där mjukt och är där.
*Vi är ju också olika skapta, har du tex. långa armar kan det vara skönt att hålla armbågarna nära kroppen.
*Har du en bakskygg häst, lär den titta bakåt och vrida på huvudet så den kan se ordentligt vad som händer och ”vara med”.
*Lokalisera att en sak i kroppen påverkar hästen, utan att tex. dina axlar ”följer med” mobilisera din egen kropp till exakt den rörelsen du vill ha fram.
*Våra ”hyss” kommer ofta fram vid gångartsbyte och halt.
*För att hästen ska kunna höja sin bröstrygg så måste hästens nacke vara i höjd med manken eller lägre.
*När vi galopperar kan vi tänka oss att vi själva rör oss diagonalt i rörelsen framåt.
*Går hästen in med rumpan, kan man korrigera det med sin axel.
*Använd dina knän när du bromsar in, luta dig inte fram vid igångsättning igen.
*Rid med breda händer, kommer ena handen in för nära manken blir det lätt så att vi viker hela vår kropp och vår tyngd/balans blir skev.
*Tidigare upplevelser påverkar gärna vår sits/hand när vi rider. Har vi tex. blivit skrämda så blir det lätt så att vi instinktivt rycker åt oss tygeln och spänner oss så fort vi känner att det är något ”på gång”.

Stabil bål

Vi sitter på våra hästar på väldigt olika sätt, en sak vi alla dock kan sträva efter är att ha en ”puttbar” bål. Kommer jag och puttar lite på dig fram och tillbaka, och i sidled så sitter du som klistrad. Spänn magen under naveln, precis som du gör när du knäpper igen ett par byxor, håll midjans sidomuskler fast raka. Försök rida med din bål stabil och i balans, så inte hästen behöver balansera upp oss också -utan kan fokusera på sin egen kropp i största möjliga mån.

Här blir jag ”puttad” av Christina

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 15.44.46

Depåstopp

Alla hästar fick ”depå-stopp” där Christina kände och ”väckte” en eller flera muskler, antingen hos oss eller hos hästen eller båda två. Bara genom att stryka en häst med handen på rumpan kan man öka dennes medvetenhet om att den faktiskt har en rumpa. Samma sak gäller oss människor, håller du tex. om din ena fot ett tag och sedan släpper den, så kommer du förmodligen ”känna” den foten du höll om lite mer än den andra.

Hur är din kropp i förhållande till din hästs? Är ni optimala för varandra? Om inte, har du tänkt på hur du rider och tränar din häst för att göra det så optimalt för hästen som möjligt?

Här får en american curly ett depåstopp, som ni ser ser hon väldigt nöjd ut, och hästarna gick gärna fram till Christina och ”bad” om fler depåstopp under ridpassen 🙂

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 15.50.45

Man behöver ofta påminna sig själv om hur man rider, det är lättare när man rider för en tränare som är med och hjälper en fram och korrigera en till det bättre hela tiden. Men det är väl ändå oftast så att vi rider själva -tror iaf. merparten av oss gör det. Då kan man för att påminna sig själv, göra en liten melodi man spelar upp i huvudet då och då. Tex. köra denna truddilutt återkommande: Bål, bärighet i armen, raka axlar, hälarnas position. Och denna ”melodi” eller mantra om du föredrar det, kan du byta ut dag för dag eller vecka för vecka -vi vet ofta själva vilka saker vi kan bli bättre på -bara vi blir påminda om dem.

Mitt mantra för nästa vecka kommer vara: raka axlar, laserblick, stabil bål, mobil arm. 🙂

Titta och sitt

En övning vi gjorde var att titta rakt upp, rakt fram, rakt ner, därefter till höger, framåt och till vänster. Därefter Upp, rakt fram, ner, höger, rakt fram, vänster. Testa själv, skön rörelse som fick mig att slappna av i rygg och nacke på ett behagligt vis.

Vi ändrade också vår sits från höger, till mitten, till vänster och i traven testade vi att skumpa jättemycket och skumpa så lite som möjligt -skillnaderna ter sig enorma när man sitter på ryggen, en bra övning för att hitta en fin takt och rätt ”skumpighet”. Vi växlade också mellan att rida lätt och nersuttet i traven om vartannat -och hästen responderar på skillnaderna snabbt. Kul att både se de andra att testa själv, man kan också känna efter med vilken fot man skjuter ifrån mest med i lätt trav -höger eller vänster fot? Bara genom att medvetandegöra dessa små detaljer, kan man förbättra sin ridning mycket! Det är så otroligt intressant och givande som ryttare tycker jag. Och hur man kan jämna ut sig själv genom mer eller mindre tryck i den sidan man normalt är mer eller mindre stark eller tung eller tryckande i.

I princip alla hästar är höger, eller vänsterhängda -kan väl jämföras med att vi människor är höger / vänsterhänta. Ofta hänger hästens man åt det håll den är ”hängd” åt, man kan också känna med handen vilken sida den är ”hängd” åt på magens baksida.

Långtygling

Vi har också långtyglat på kursen, några tips man kan titta efter när man gör det är:

*Glada öron
*Hitta spåret
*Stryk över rumpan för ökad medvetenhet, och vid beröm
*Mjuk yttertygel
*Steg 1, rakt spår. Steg 2, snett igenom. Inga volter i början.

När vi har lektioner kommer vi stöta på en mängd olika ekipage. En sak man alltid kan börja med att fråga är -vad är det du vill lösa, förändra eller förbättra. Vet du det själv? Har du satt ord på det, eller har du bara en känsla för hur du hellre skulle vilja att det var? En sak jag verkligen uppskattar med Christina, är hennes engagemang och förmåga att verkligen se varje ekipage. Den här bilden beskriver väl den känslan? 🙂 Skärmavbild 2014-08-31 kl. 16.00.17

Blandat

Det här är min berättelse

Hittar ofta en fin vän i hästen, den känslan kan ni säkert relatera till. Blogozine har startat ”Tell your story” och jag fick frågan om jag kunde berätta min.

Här är den <3

http://blogozine.net/blog/2014/08/30/jag-visste-inte-om-jag-skulle-leva-eller-do-imorgon/

Min historia-Jag visste inte om jag skulle leva eller dö imorgon.

Det här är min berättelse.

★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★ ☆★

Positiv sprallig tjej på 24 år, ständigt på språng och glad i livet.

I augusti för tio år sedan fick jag massage av en god vän som kände en konstig ”knuta” i min rygg, han sa åt mig att den där skulle jag nog kolla upp. Tänkte inte så mycket på det, men så träffade jag honom några dagar senare och han frågade vad doktorn sagt, fick bekänna att jag inte varit där. Ringde direkt dagen därpå, och är evigt tacksam Stefan för att du fick mig att boka en läkartid!

 

281427_10150327079546753_5993359_n

                                                                                                                                                                                                 Foto: Yvonne Kauklija 

På vårdcentralen tog de prover som de skickade till Sabbatsbergs Sjukhus. Blev ditkallad själv på en kontroll efter någon månad. De tyckte jag borde kontrolleras ytterligare på Karolinska Sjukhuset i Solna, så efter några veckor var det dags för nya provtagningar där.

Att bli runtskickad utan besked under flera månader kändes olustigt.

Efter några veckor, i slutet av november samma år, fick jag ett samtal från doktorn på Karolinska.

 

270183_10150328675141753_1389050_n

                                                                                                                                                                                                   Foto: Yvonne Kauklija 

På väg till arbetet hade jag honom på linjen viamobiltelefon medan jag körde. Han berättade samtidigt som jagkörde att proverna visade elakartad cellförändring,jag frågade direkt – ”har jag cancer”?

Svaret blev ja.

Jag har blivit fantastiskt väl omhändertagen, men att få ett cancerbesked via telefon när man kör bil är under all kritik, ett personligt möte med en anhörig närvarande hade känts betydligt bättre.

Kalla kårar gick igenom hela kroppen och jag fokuserade mitt

bästa på att manövrera bilen till kontoret.

 

285323_10150327100936753_3154108_n

                                                                                                                                                                                                Foto: Yvonne Kauklija 

Chefen var upptagen i telefon när jag kom in och efter tjugo evighetslånga minuter kunde jag för första gången berätta om mitt besked från provtagningen.

Han såg bekymrat på mig och sade åt mig att åka hem till mina föräldrar.

Efter många tårar och kramar var det dags igen för besök på sjukhuset. De kunde se att jag hade en elakartad cellförändring, men inte av vilken typ, inte hur farligt det var eller hur omfattande.

Att inte veta var det absolut värsta, att inte veta hur sjuk man är och att man är så maktlös och inte kan göra något åt det.

Tänk om jag inte finns imorgon?!

 

395976_10150618336776753_3566948_n

                                                                                                                                                                                                                        Foto: Yvonne Kauklija 

De beslutade att operera bort min tumör som var stor som en 5-krona i diameter vid min högra skuldra.

Jag frågade vad som hade hänt om jag inte kollat upp detta i tid, svaret blev att tumören skulle växt så jag antingen hade börjat känna eller se den.

Efter operationen kunde de fortfarande inte bli kloka på vad för typ av cancer jag hade, så prover fick skickas till specialister i USA. Två extremt långa veckor fortlöpte.

Jag blev (den här gången) inkallad för ett personligt möte, men inte meddelad att jag skulle ha med mig någon. Som tur var följde min mamma med då vi ändå skulle mötas upp senare, och det är jag otroligt tacksam för att hon gjorde.

Jag hade en fantastiskt duktig ortoped som opererade bort min tumör, men särskilt pedagogisk på att ge cancerbesked var han inte.

Mina prover hade kommit och de hade kommit fram till att jag hade en ovanlig typ av Malignt Melanom, hudcancer.

29039_435527291752_747167_n

                                                                                                                                                                                                           Foto: Lisa Sjödahl

När jag brast ut i tårar och frågade om jag skulle klara mig

gick han bara ut ur rummet.

 

407347_10150618343486753_1146110981_n

                                                                                                                                                                                                          Foto: Lisa Sjödahl

Jag har varken sett eller hört ifrån honom sedan dess, vilket kändes lite konstigt.

Efter några blöta långa minuter kom en jättegullig sjuksköterska in till oss och gav mig mer information och ett papper där det stod att jag var sjukskriven en månad framåt.

Hade tusen frågor, men ville bara komma hem. Googlade hudcancer och läste på så mycket jag kunde. Är väldigt glad att min diagnos inte var livshotande.

Jag har aldrig solat nämnvärt mycket, och mestadels tillbringat somrarna i Sverige. Har heller ingen som haft cancer i min släkt vad vi vet. Det är så läskigt att detta kan drabba vem som helst.

För att säkerställa att cancern inte sprider sig blev jag ordinerad strålbehandling vid tio olika tillfällen.

283224_10150327082631753_5942919_n

                                                                                                                                                                                                  Foto: Yvonne Kauklija 

Denna procedur gick väldigt bra, det var informationsmöte innan och man kunde ställa frågor och även träffa andra som också skulle få strålbehandling. Jag var väl cirka 40 år yngre än de andra, vilket kändes rätt olustigt, men personalen var otroligt tillmötesgående.

Har fortfarande ett stort fyrkantigt ärr från strålningen på min rygg över mitt cirka två decimeter långa ärr från tumöroperationen.

Efter detta tumult så var det kontroller där de checkade av hela mig, först varannan vecka, varje månad, varannan månad, var tredje månad osv. under 5 år.

Varje kontroll var en pärs, tänk om de hittar något, om cancern spridit sig och utvecklats till det värre, tänk om jag måste gå igenom hela processen igen och även behöver cellgifter? Tusen tankar, varje tillfälle.

 

29039_435527406752_484185_n

                                                                                                                                                                           Foto: Lisa Sjödahl

Minns väldigt väl en kontroll då jag var lite förkyld och de gjorde biopsi på min hals då halsmandlarna var lite svullna. Jag hade blivit stucken otaliga gånger vid det här laget, men just halsen var riktigt obehaglig, det är så instinktivt att man vill skydda sin hals.

Biopsi är provtagning av vävnad, man blir stucken med en ganska tjock nål som man kan få upp vävnad med.

Var väldigt orolig att cancern spritt sig till halsen på vägen hem den gången.

Samtalen till mina nära och kära efter kontrollerna med besked att allt var ok, eller, ”nu har de hittat något de behöver kolla upp”, hade alltid en bitter eftersmak av att livet är väldigt skört. Att veta att man gör sina närmaste oroliga, det är otroligt tungt.

 

255015_10150286417471753_778333_n

                                                                                                                                                                                            Foto: Lisa Sjödahl

I september 2010 blev jag friskförklarad, en enorm lättnad!

Ler bara jag tänker tillbaka på den dagen.

Idag är jag är helt frisk, jag mår jättebra och det är helt underbart!

Jag umgås mycket och ofta med nära och kära och spenderar massvis med tid hos mina kära hästar.

2008 startade jag företaget XLoutdoor AB, och trivs med att driva vidare och utveckla det, en givande utmaning!

Kände att jag ville göra något välgörande, men visste inte vad och hur. Min kompis kom med idén om ett lopp mot rökning, och det tyckte jag lät som en bra idé. 2011 startade vi välgörenhetsloppet Sluta-Röka-Loppet, till förmån för Cancerfonden, mer information om det hittar ni på www.slutarokaloppet.se

 

271541_10150327099806753_1898275_o

                                                                                                                                                              Foto: Yvonne Kauklija 

Vad cancern har gett mig?

Jag tar inte livet för givet på samma sätt längre och försöker göra något jag älskar, varje dag –något jag tycker alla borde testa!

Vill jag göra något gör jag det så snart jag kan, för det kanske inte kommer finnas någon morgondag.

Jag berättar för de min omgivning att jag älskar dem, vill inte ha något ogjort eller osagt.

Jag omger mig också bara med människor som ger energi, inte tvärt om –livet blir så mycket roligare då!

397979_10150609392471753_1771557886_n

För mig har det varit en lättnad att kunna prata öppet om cancern, för varje berättelse har klistret från plåstret som ryckts bort, gjort lite mindre ont, TACK till alla er som lyssnat.

Cancern har också gett mig ett annat perspektiv på livet, att ha varit med om detta har gjort mig till en starkare människa som uppskattar livet enormt mycket!

Tack för att du tog dig tid att läsa min berättelse. Skickar en styrkekram till alla er därute som är drabbade av denna elaka sjukdom, tänk positivt och krama de du älskar  ♡

29039_435527301752_6991593_n

Blandat

Ryttar-VM

Blir så otroligt illa berörd när jag läser om sådant här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=5949561

Ryttar-VM i Normandie skakas av ett dödsfall. Costa Ricas Claudia Romero Chacon och hästen Durado föll under det första varvet på distansritten i Sartilly.

Enligt det internationella ridsportförbundet, FEI slog hästen i ett träd vid sidan av banan och fick så allvarliga skallskador att den avled. FEI skriver också att det inte finns något som tyder på att hästen skulle ha halkat på banan och därför kraschat in i trädet.

Romero Chacon skadade sig samtidigt men var vid medvetande när hon fördes till sjukhus i ambulans.

Distansritten är ridsportens mest krävande gren.

Den avgörs just nu i trakterna kring den kända klostret Mont Saint-Michel vid den normandiska kusten. Den senaste tidens regnande har gjort banan tungsprungen.

Distansritten är totalt 16 mil lång och uppdelad i fyra etapper med 40-50 minuter långa veterinärkontroller och viloperioder för ryttare och hästar.

Yvonne Ekelund och Maria Hagman Eriksson är svenska deltagare.

TT/Radiosporten
radiosporten@sverigesradio.se

Blandat

För en viktig sak

GILLAR att Blogozine har en auktion till förmån för Cancerfonden! Något som ligger mig, och väldigt många varmt om hjärtat.

Blev glatt överraskad när jag idag fick reda på att jag vunnit budgivningen till ett par skor från det lyxiga italienska varumärket Luciano Padovan, handgjorda skor när de är som bäst.

Butiken på Humlegårdsgatan (i Stockholm) är helt klart värd ett besök.

Dessa skönheter ska jag trippa runt i nu -men kanske inte i stallet 😉

bild 1 bild 2 bild 3

Blandat

Regnmys

Ibland är regn verkligen sådär mysigt. Mysstund med söt arabprinsessa och sedan lektion med superduktiga Melody och Veronica -gick så himla bra!

Hon fick mumsa lite gräs i hörnet av ridbanan efteråt.

image

Blandat

Happy day!

Efter en grymt produktiv dag på jobbet ska det bli skönt med stalltid nu, regnet till trots!

Såhär mycket tycker Nemah om nya hagen, undrar hur hon kommer se ut idag.

Bild från igår

image

Foto: Kim Persson

 

Blandat

Weekend

En helg fylld av massor med skoj men faktiskt inget hästeri.

Bland annat sprang jag och Veronica Color Run igår, väldigt färgglatt och kul!

image