Har nu samlat mina antekningar från senaste sessionen på Johannesberg i Integrerad Ridkonst.
Första ridpasset samlades vi 4 till häst och 4 till fots, vi som var till fots ”skuggade” de till häst och gav sedan en feedback på 2-3 saker som fungerade fint, en sak som kan förbättras och 1 sak som var väldigt bra. Så lätt att bara titta med kritiska ögon på ett ekipage -prova själv att se efter de bra sakerna istället! Genom positiv förstärkning får vi vårt instinktiva sytem att förstå, och det är först då vi kommer till insikt och kan göra en genuin förändring.
På eftermiddagen hade vi individuella ridlektioner för Christina Drangel, det är så intressant att se olika ekipage göra snarlika övningar men utföra dem på olika sätt, att komma till ”målet” är inte alltid en solklar väg -alla hästar reagerar olika på olika rörelser och vi människor är ju väldigt olika också.
Vad föredrar du tex. själv; 3+6 = 9 eller 4+5= 9? Samma resultat men vägen dit bestod av olika siffror.
Några saker jag snappade upp i mina anteckningar medan vi red:
*Har du en het häst? Testa att bromsa och släpp efter väldigt långsamt, segt som kola. Låt också din heta häst känna din skänkel, att den finns där mjukt och är där.
*Vi är ju också olika skapta, har du tex. långa armar kan det vara skönt att hålla armbågarna nära kroppen.
*Har du en bakskygg häst, lär den titta bakåt och vrida på huvudet så den kan se ordentligt vad som händer och ”vara med”.
*Lokalisera att en sak i kroppen påverkar hästen, utan att tex. dina axlar ”följer med” mobilisera din egen kropp till exakt den rörelsen du vill ha fram.
*Våra ”hyss” kommer ofta fram vid gångartsbyte och halt.
*För att hästen ska kunna höja sin bröstrygg så måste hästens nacke vara i höjd med manken eller lägre.
*När vi galopperar kan vi tänka oss att vi själva rör oss diagonalt i rörelsen framåt.
*Går hästen in med rumpan, kan man korrigera det med sin axel.
*Använd dina knän när du bromsar in, luta dig inte fram vid igångsättning igen.
*Rid med breda händer, kommer ena handen in för nära manken blir det lätt så att vi viker hela vår kropp och vår tyngd/balans blir skev.
*Tidigare upplevelser påverkar gärna vår sits/hand när vi rider. Har vi tex. blivit skrämda så blir det lätt så att vi instinktivt rycker åt oss tygeln och spänner oss så fort vi känner att det är något ”på gång”.
Stabil bål
Vi sitter på våra hästar på väldigt olika sätt, en sak vi alla dock kan sträva efter är att ha en ”puttbar” bål. Kommer jag och puttar lite på dig fram och tillbaka, och i sidled så sitter du som klistrad. Spänn magen under naveln, precis som du gör när du knäpper igen ett par byxor, håll midjans sidomuskler fast raka. Försök rida med din bål stabil och i balans, så inte hästen behöver balansera upp oss också -utan kan fokusera på sin egen kropp i största möjliga mån.
Här blir jag ”puttad” av Christina
Depåstopp
Alla hästar fick ”depå-stopp” där Christina kände och ”väckte” en eller flera muskler, antingen hos oss eller hos hästen eller båda två. Bara genom att stryka en häst med handen på rumpan kan man öka dennes medvetenhet om att den faktiskt har en rumpa. Samma sak gäller oss människor, håller du tex. om din ena fot ett tag och sedan släpper den, så kommer du förmodligen ”känna” den foten du höll om lite mer än den andra.
Hur är din kropp i förhållande till din hästs? Är ni optimala för varandra? Om inte, har du tänkt på hur du rider och tränar din häst för att göra det så optimalt för hästen som möjligt?
Här får en american curly ett depåstopp, som ni ser ser hon väldigt nöjd ut, och hästarna gick gärna fram till Christina och ”bad” om fler depåstopp under ridpassen 🙂
Man behöver ofta påminna sig själv om hur man rider, det är lättare när man rider för en tränare som är med och hjälper en fram och korrigera en till det bättre hela tiden. Men det är väl ändå oftast så att vi rider själva -tror iaf. merparten av oss gör det. Då kan man för att påminna sig själv, göra en liten melodi man spelar upp i huvudet då och då. Tex. köra denna truddilutt återkommande: Bål, bärighet i armen, raka axlar, hälarnas position. Och denna ”melodi” eller mantra om du föredrar det, kan du byta ut dag för dag eller vecka för vecka -vi vet ofta själva vilka saker vi kan bli bättre på -bara vi blir påminda om dem.
Mitt mantra för nästa vecka kommer vara: raka axlar, laserblick, stabil bål, mobil arm. 🙂
Titta och sitt
En övning vi gjorde var att titta rakt upp, rakt fram, rakt ner, därefter till höger, framåt och till vänster. Därefter Upp, rakt fram, ner, höger, rakt fram, vänster. Testa själv, skön rörelse som fick mig att slappna av i rygg och nacke på ett behagligt vis.
Vi ändrade också vår sits från höger, till mitten, till vänster och i traven testade vi att skumpa jättemycket och skumpa så lite som möjligt -skillnaderna ter sig enorma när man sitter på ryggen, en bra övning för att hitta en fin takt och rätt ”skumpighet”. Vi växlade också mellan att rida lätt och nersuttet i traven om vartannat -och hästen responderar på skillnaderna snabbt. Kul att både se de andra att testa själv, man kan också känna efter med vilken fot man skjuter ifrån mest med i lätt trav -höger eller vänster fot? Bara genom att medvetandegöra dessa små detaljer, kan man förbättra sin ridning mycket! Det är så otroligt intressant och givande som ryttare tycker jag. Och hur man kan jämna ut sig själv genom mer eller mindre tryck i den sidan man normalt är mer eller mindre stark eller tung eller tryckande i.
I princip alla hästar är höger, eller vänsterhängda -kan väl jämföras med att vi människor är höger / vänsterhänta. Ofta hänger hästens man åt det håll den är ”hängd” åt, man kan också känna med handen vilken sida den är ”hängd” åt på magens baksida.
Långtygling
Vi har också långtyglat på kursen, några tips man kan titta efter när man gör det är:
*Glada öron
*Hitta spåret
*Stryk över rumpan för ökad medvetenhet, och vid beröm
*Mjuk yttertygel
*Steg 1, rakt spår. Steg 2, snett igenom. Inga volter i början.
När vi har lektioner kommer vi stöta på en mängd olika ekipage. En sak man alltid kan börja med att fråga är -vad är det du vill lösa, förändra eller förbättra. Vet du det själv? Har du satt ord på det, eller har du bara en känsla för hur du hellre skulle vilja att det var? En sak jag verkligen uppskattar med Christina, är hennes engagemang och förmåga att verkligen se varje ekipage. Den här bilden beskriver väl den känslan? 🙂 
No Comments