Min hästhistoria

Det hela började redan innan jag var påtänkt, i de djupa småländska skogarna där min pappas farbröder drev en självförsörjande gård i Krokshult. Pappa fick spendera sina somrar där som liten och visst fanns det även hästar på gården, stora fina ardennerhästar som användes för lantbruket. En väldigt vacker dokumentärfilm ”Landet som inte längre är” av Peter Gerdehag, handlar om den gården och min fars farbröder, Sture och Carl-Uno Caremalm.

http://www.svt.se/dokumentarfilm/landet-som-inte-langre-ar

Här är Sture, min pappas morbror

sture

Bild från www.svt.se

Pappa hade sedemera kvar sitt hästintresse när jag föddes, jag växte upp på landet i utkanten av Vallentuna norr om Stockholm och hade Rydells Blommor och ett stall som närmsta granne. Han lärde mig grunderna och den klassiska ridstilen kombinerat med många och långa uteritter tillsammans.

Jag fick min första häst när jag var sju år, det ganska bångstyriga Gotlandsrusset Linda Darling (ja hon hette så). Pappa skaffade sig kort därpå en nordsvensk före detta travare, Grans Gina, vi hade så roligt ihop! Relationen till min älskade far är än idag väldigt stark, jag tror att vår gemensamma kärlek till hästarna och allt roligt vi hade tillsammans i stallet förde oss närmare varandra.

Jag tog hand om våra hästar och det blev många härliga timmar i stallet, lärde mig massor, mestadels på egen hand när min far inte hade tid och behövde arbeta. Nordsvensken var en av de större hästarna i stallet, i alla fall såsom jag minns det, och smal och tanig som jag var som barn, kunde jag ändå dundra fram i full galopp barbacka över ängarna, hon var så otroligt snäll. En härlig stund som jag minns när jag tänker tillbaka. När jag var 14 år, fick Linda Darling fång/kolik och några månader senare råkade Grans Gina ut för en benskada som inte gick att reparera.

Efter en tids sorg över mina kompisar som fått åka till hästhimlen, började jag rida islandshästar. Fick länga stiglädren och utvecklade min ridning en hel del, inte alla som har ridit piaff på en 30-årig islandshäst! I ungefär sex år umgicks jag med dessa härliga lurvbollar som medryttare så gott som varje dag.

I samband med en modevisning jag deltog i, träffade jag på en ridande polis. Han skulle visa polismodet på 50-talet och jag hur en brudklänning såg ut från samma tidsepok. Jag frågade om praktikplats och fick komma dit en vecka under samma höst, tack Johan!. Jag tyckte det var en faschinerande miljö och bad om att få komma dit igen på mitt jullov -vilket jag fick. Här mötte jag Linda Eriksson för första gången, då hon var anställd i stallet -att våra vägar skulle korsas tio år senare i norraste delarna av Stockholm, och att hon idag är en av mina tränare, var något vi inte kunde ana då. Här fick jag lära mig hur man sopade en stor stallgång på det absolut effektivaste sättet, men det mest spektakulära var att få rida med på en utryckning. Ja, ni läste rätt. Jag och en av poliserna var ute och red på Djurgården tillsammans, så plötsligt blir det ett väldans liv på hennes radio -en demonstration utanför en av ambassaderna är i full gång och det behövs förstärkning. Vi travade fram i duggregnet på våra giganter till hästar, jag fick kommandot att vara still och se allvarlig ut, vilket jag plikttroget löd! Civilklädd, sittandes på legenden Utter. Fick även tipset att hålla koll på mina skänklar så jag inte skadade några bilars backspeglar -det här med att rida i stadsmiljö på asfalt är något annorlunda.

Polis

Bild från www.fortv.se

Polisrytteriet verkade gilla min närvaro, och när Hovstallet sökte hjälp så var det mitt namn som blev rekommenderat och vips hängde jag med kungliga hästar på helgerna. När pappa fick höra att jag skulle börja rida hästarna på detta förnämliga stall, uppgraderades min ridgarderob illa kvickt. 🙂

hov

Bild: lotten.se

hovtv

Bild: www.kungahuset.se

Flyttade tom. in i deras tjänstebostad bredvid Dramaten en period. Big Ben, han gjorde sitt namn full rätt, hela 184 i manken om jag inte minns fel. Tyckte synd om dessa pållar som inte hade någon hage, på slutet av min vistelse där så installerades en skrittmaskin. Detta avlastade dem delvis, men inget liv för en lycklig häst tror jag. ”Tur” att de fick åka iväg på sommarbete och ha semester som ”vanliga” hästar. Jag pysslade och red om vartannat, det mockades 5-6 gånger per dag här -allt skulle vara skinande och rent, alltid. Minns att jag stod och kelade med en av hästarna vid en box och så plötsligt viftar han till med huvudet och lyckas träffa min näsrygg med sin ganash -aj! Blev helt vimelkantig och satte mig ner, så valsar självaste Kungen in -typiskt! Vacklade mig upp och hälsade så artigt jag förmådde. Minns att jag och Stefan, som var en erkänd kusk åt kungafamiljen, alltid köpte solskensbullar till fikat på 7-eleven intill. Minns att vi åkte ut tidigt i ottan på en lång körning ut på Djurgården en julaftonsmorgon och drack glögg -det var häftigt!

hovtr

Bild: www.dotoday.se

När jag var 19år och tagit studenten ville jag prova mina vingar utomlands och flyttade till Spanien under ett år. Där red jag ståtliga Andalusiska hingstar på ett showhäststall alá spanska ridskolan (www.elcartujano.com ). Ett underbart och väldigt hästfyllt år. Fick lära mig de högre skolorna, på redan utbildade hästar. Jisses vilka rörelser och vilken power! Med små minihjälper följde hästarna minsta vink, en häftig känsla -det var långt ifrån hur vi får lära oss rida här hemma i Svedala. Tror dock utvecklingen är på god väg framåt.

Skärmavbild 2015-03-25 kl. 18.52.25

Skärmavbild 2015-03-25 kl. 18.51.55

Skärmavbild 2015-03-25 kl. 18.51.37

Skärmavbild 2015-03-25 kl. 18.51.29

Skärmavbild 2015-03-25 kl. 18.48.32

Skärmavbild 2015-03-25 kl. 18.47.57

Bilder: www.elcartujano.com

När jag kom hem till Sverige igen blev jag medryttare på ett halvblod i ett par år, charmiga Melody. När hon flyttade till andra sidan stan började jag och hennes matte umgås privat och har varit nära vänner i över 10 år nu! I mitten ser ni dem skutta över ett hinder. Så glad över att Melody och Veronica även lyckats stå på samma stall som jag, både som medis på Nikita och Nemah. Kompisar i stallet gör det hela så mycket roligare!

image

image[1]

bild

Kring 2002 blev jag medryttare på två Shagya-araber, i sju år red jag i de enorma skogarna kring Arlanda. Massor med roliga projekt och tom. filminspelningar! Deras ägare Yvonne Kaukilja är en mycket kreativ och härlig person, hon driver bla denna sida. http://www.rockledgemedia.com/

http://youtu.be/Gjwm3ezu0yE

Shagmaar, en sagohäst med otrolig karisma. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

shagmaar

Shagmaar1

Nikita, en riktig trokänare och kompis, det var på henne jag lärde mig rida utan utrustning. Något som jag kommer vara henne evigt tacksam för -less is more! Som ni ser nedan hade vi en hel del roliga upptåg tillsammans.

mn

På bilden ovan i full galopp ut ur skogen på väg hemåt(!) därav min extremt koncentrerade min…:) Och innan övades det med bla. halsring i manegen.

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 18.24.12

Bild från filminspelningen (från klippet lite högre upp) i mängder av vit fluffig snö hoppar vi här över en stor snövall och jag har på mig en äkta päls värd en smärre förmögenhet.

nik

Här nedan är temat ”afternoon tea party in the garden”, och vi hoppar över en vagn bredvid de vackra damerna.

nikki

Niki1

Niki2

I stallet vid Arlanda lärde jag känna Linda Eriksson som stod där med sin förra häst Diamant. Blev så glad att träffa någon som (äntligen!) hade ungefär samma tänk kring ridning som jag. I juni 2014 började jag samma utbildning som hon har gått -för Christina Drangel. Mer om Christina hittar ni på www.drangelska.se. Linda är fortfarande min ridlärare och vi har så kul ihop! Här på bilden står hon med sin häst Älvan.

Linda

Bild: www.drangelska.se

Intresserade mig för Alexander Nevzorov (www.hauteecole.ru) när vi inför en filminspelning skulle rida utan sadel och träns (som älvor på vita enhörningar, se bilderna ovan). Har sedan dess ifrågasatt en hel del utrustning och ändrat mitt perspektiv på hästar. Jag har slutat ”träna” utan försöker istället tänka att jag umgås och har kul med min hästkompis. Givetvis vill jag motionera och styrketräna min fyrbenta vän så att den mår så optimalt den kan, men insikten om att det är okej att bara vara med min hästvän på bådas villkor är helt underbart befriande.

Har också lärt mig tyda hästens signaler och kroppsspråk mer, och slutat tvinga på dem massa saker bara för mitt eget välbefinnandes skull. Lyssna mer kanske man kan sammanfatta det som, väldigt insiktsfullt och nyttigt -och det har tagit min kontakt med hästar till en helt ny nivå.

Jag var medryttare på en riktig prinsesshäst, ett arabsto som heter Nemah i drygt tre år. Prinsessa så till den grad att allt måste vara på ett visst sätt för denna donna.

Jag började på en utbildning ihop med Nemah i Integrerad Ridkonst sommaren 2014, under 1,5 år ska vi se hur jag med hjälp av detta, kan optimera hästar fysiskt, jag vill utforska hur jag som människa kan ge hästen ett bättre välbefinnande. Detta genom ökad förståelse för hästens biomekanik, mer kunskap om hur jag kan gymnastisera olika typer av hästar utifrån deras exteriör. Det är väldigt spännande och jag renskriver mina anteckningar här i bloggen, sök på ”integrerad ridkonst” så borde det dyka upp.

image

Nemah, vid Skokloster på kurs, maj 2014 för Suzanne Cewe som ägaren till Nemah, Kim rider för.

IMG_4862

Vi tog varje tillfälle vi fick till lek och klickerträning, föredrar att ha hästen lös då.

image

Här nedan är några bilder från utbildningen i Integrerad Ridkonst:

Vi gör galoppövningar med öka/sakta, Nemah älskar att galoppera!

Skärmavbild 2014-12-15 kl. 17.02.19

Vi arbetar vid lång tygel -här är vi dessutom inlindade alá TTouch så kallat ”body wrap” för ökad kroppskännedom.

Skärmavbild 2014-12-15 kl. 16.53.06

IMG_0048

Försöker få Nemah lång och låg och lyfta bröstryggen, en smärre utmaning på en häst med hennes exteriör.

Skärmavbild 2014-10-25 kl. 15.19.40

IMG_9303.JPG

IMG_9301.JPG

Kära kära Nikita var min kurskompis våren 2015

Nik3

Nik2

Nik1

IMG_7993.PNG

Nemah tampades i drygt tre år med en envis hålvägg i höger framhov. I början när jag lärde känna Nemah, så blev jag så nyfiken på en kontorskollega som klickertränade sin hund. Frågade henne lite om hur hon gjorde och köpte mig sedan en klicker och testade på Nemah. Jag tänkte att det skulle vara kul att stimulera henne på annat sätt då hon var konvalescent och inte kunde röra så mycket på sig. Döm om min förvåning när hon verkligen gillade det! Googlade klickerträning med hästar och fick upp massvis med dokumentation -blev glatt överraskad! Klickern hänger numera kring min handled jämt och ständigt när jag vistas i stallet, alltid nära till hands och flitigt använd. Hästhanteringen har blivit så mycket enklare och roligare sedan denna lilla manick kom in i mitt liv.

Vi har klickat oss igenom första etappen för Carolina Franson i ämnet (www.ohr.se), kan varmt rekommendera henne!

Har också tagit hand om Tuff som stod i samma stall som Nemah, en unghäst med väldigt mycket energi och välvilja!

image

image

IMG_3411

Jag har aldrig varit intresserad av tävlingsvärlden. Försöker att bara fokusera på träning, lek och samvaro som främst gynnar hästen, och inte mitt ego.

IMG_9452.JPG

IMG_9451.JPG

IMG_9264.JPG

Sedan sommaren 2015 är jag medryttare på Christina Drangels två hästar som ni ser på bilderna här ovanför. Ett förtroende jag är väldigt glad och tacksam för. Indigo var Christinas egna uppfödning, en 13 årig valack, PRE -det var kärlek vid första ögonkastet! Indigo fick mycket sorgligt, somna in hösten 2016, han kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta och jag saknar honom oerhört.

IMG_0386.JPG

IMG_9574-0.png

IMG_0067.JPG

IMG_0365-0.jpg

dd 2

Taboo är en riktig kelgris, 17 årig valack, Lusitano. Han hör också till Team Drangel, men det är mest Christinas dotter Vera som tar hand om honom. Hon har också en blogg som ni hittar här: http://veradrangel.blogg.se/

IMG_9997.JPG

tt (1)

IMG_0100.JPG

I december 2015 tog jag examen i utbildningen till ridinstruktör i Integrerad Ridkonst.

FullSizeRender (1)

Efter Indigos bortgång hjälpte jag Christinas syster, Karin Drangel, med familjens nya Welshponny Robin att komma iordning. På bilden nedan övar vi Tteam med body wrap. Han är en sportig dressyrponny med mycket karaktär och arbetsvilja.

I juni 2016 fick jag en dotter, världens bästa Miranda, och hade ett litet uppehåll, men vid årsskiftet 2017/2018 började jag träna Lennart, en 9 årig valack, korsning Lusitano/Arab. Han står uppstallad på samma stall som Taboo och Walle (Christina Drangels andra häst), och jag kommer rida honom en tid framöver, det känns riktigt bra!

Kontakt: Malin Johansson Epost: horseaunaturelle@gmail.com

No Comments

Leave a Reply