I måndags mötte jag och en förväntansfull grupp med hästintresserade på Johannesberg för att förkovra oss i ämnet hästens tänder!
Vi startade i stallet där ett kallblod fick en tandundersökning, följt av en mindre slipning.
Jag hade papper och penna (och kameran) i högsta hugg, här följer mina anteckningar från en mycket intressant afton.
Therese rekommenderar att när man sederar en häst (vilket man lämpligen gör vid tandundersökning) så är det bra att vänta en stund, då olika hästar reagerar olika. En del blir väldigt trötta, andra mer vingliga, en del blir inte alls tillräckligt trötta. Ofta är hästarna lugnare i sin hemmamiljö än på kliniken, där en större dos kan behövas, upp till 30% mer.
Generellt är kallblod känsligare än fullblod, som är mer tåliga. Det är nästan ”schettisdos” på en ardenner.
När kallblodet framför oss är ”lagom” sederad, och boxöppningen riggad med spännband och en båtfender som hästen kan vila sitt huvud på, får den munnen uppspänd. Därefter spolas munnen med en stor spruta som jag förmodar agerar som en lättare variant av högryckstvätt, en hink står placerad under och en hel del gott och blandat kommer ut. Hästens mun är ju smärre enorm.
Therese undersöker efter hennes ”system” som hon har; främre delen, slemhinnan, kindslemhinnan och mungiporna. Hon ser övre tänderna med en spegel och hittar en liten hake längst bak, som troligtvis uppstått pga. hästens tuggfunktion och underbett. Hon slipar ner den lilla haken och tycker i övrigt hästens mun ser relativt fin ut.
Hon nämner att halvblod och varmblod oftare har överbett, och att det kan vara en god idé att be om en tandkontroll innan man köper en häst. De hästar som har mycket överbett har en större risk att få hakar och biter sig lättare i kinden. Mer tryck kan även uppstå när hästen går i samlad form. Underbett är vanligare hos kallblodiga hästar, här refererar jag till kindtänderna, inte framtänderna 🙂
Hon frågar ägaren om vilken typ av bett hon rider på och när pålle kvicknat till något så testar vi hennes bett, och kan konstatera att det är lite för brett. Therese visar hur man kan mäta upp bett, med fördel med hjälp av ett odelat bett som inte viker sig i munnen, dra bettet till ena sidan och se hur mycket eller lite som ”sticker ut” i mungipan. Helst vill man att bettet inte ska sticka ut nämnvärt alls. Det är också betydligt lättare att upptäcka skador från för korta bett, då de är ytliga skador som vi oftast kan se, kontra de på insidan av mungipan. Låt bettet sitta så långt ner som möjligt som är bekvämt, när man hittat rätt läge brukar hästen ofta blir stilla och helt lugn i munnen. Bettet ska ligga an mot mungipan och inte sticka ut. Therese föredrar fasta bettringar då de stabiliserar mungipan.
Ägaren som upplevt att hennes häst ”bitit tag i” och ”fipplat” en del med bettet, får tipset att testa rida med ett odelat bett i en månad ungefär, därefter rekommenderar hon henne att varva mellan olika typer av bett, och bettlösa alternativ, för att bryta ovanan. Precis som när man själv behöver bryta sina mönster från att tex. bita på naglarna.
Ett bett ska ALDRIG slå mot tänderna! Akta dig också för att dra upp bettet för högt med huvudlaget, det ska inte bli några nämnvärda veck i mungipan på hästen -när du rider den så får hästen aldrig någon eftergift då det ligger ett konstant tryck emot.
Efter denna praktiska demonstration samlades vi uppe i kafeterian och Therese berättade om hästens anatomi, biomekanik och hur vi påverkar hästens mun på olika vis. Det var mest fokus på kindtänderna, där över och underkäke helst ska ligga dikt an mot varandra, de första tänderna man ser på kindbenet kallas P2, P1 är nämligen vargtanden som vissa hästar får.
Framtänderna betar, kindtänderna blandar, delar och sorterar och för födan bakåt in i magen.
Bettets inverkan
Bettet stimulerar samma reflexer som när hästen äter. Det kan vara bra att vänja in unghästar bettlöst, så de först lär sig signalerna, och därefter lägga in ett bett, om man anser att det behövs.
Tränsbett: Ger vanligtvis mer skador bakåt och på lanerna (tandköttet utan tänder mellan fram och kindtänderna, finns både upp och nertill i hästens mun).
Stångbett: Roterar fram tills kindkedjan tar stopp -vilket resulterar i mycket tryck mot lanerna. Tänk att kedjan är med och tryckfördelar bettet, spänn det så det kan viklas 30-35% du är långt ifrån ”snällare” genom att spänna kedjan löst.
Pesoabett: (Ett bett som Therese inte gillar alls.) Du har ingen kedja som stoppar, vilket resultarar i tryck på P2 (den första kindtanden) OCH tryck mot lanerna.
Baucherbett: Omvänd hävstång som verkar bakåt mot P2.
Tvådelade tränsbett: vanligare med problem att bettet viker sig och ger skador i mungipan och att bettet viker sig som ett V inne i munnen på ett för hästen obehagligt sätt, bättre med tredelade eller odelade raka bett.
Alternativa material: Syntet, eller läderbett är snällare mot hästens tänder men ger en ökad risk för skador på slemhinnorna.
Bettlöst: bettlösa alternativ behöver inte vara de snällaste, de ska sitta rätt och många varianter har ett konstant tryck på hästen, som sådeles aldrig känner den där eftergiften helt och hållet. Man ska också akta sig för att tränsa dessa för högt upp på nosryggen, då de kan orsaka tryck på P2. Ett fel anpassat Hackamore kan vara väldigt obekvämt om man har ont i kinderna.
Min personliga favorit just nu i tränsvärlden, är ett bettlöst alternativ från Hööks, det går i kors under ganaschen och man behöver inte spänna nosgrimman så hårt för att ändå få en fungerande broms. HÄR hittar du det, nedan en bild från Hööks, hade kanske satt nosdelen aningens längre ned efter kvällens insikter… 🙂
Nosgrimmor då? Engeska nosgrimmor medför oftare problem i P2-regionen, mao vid första kindtanden -som då utsätts för ett konstant tryck. Patrick Allori som jag var på kurs för förra helgen, tyckte nosgrimmor var helt onödiga -och jag är beredd att hålla med honom. Om jag inte fått det helt om bakfoten så är ursprunget till nosgrimman föjlande. När man började tävla i dressyr (nu pratar vi längesedan) så fick man poängavdrag om hästen gapade/visade obehag från munnen. Domarna tyckte ibland att detta var svårt att se, så man löste problemet med att snöra ihop munnarna -voilá nosgrimman uppfanns. Tycker personligen det är klart mer intressant att se om hästen visar obehag av min ridning, så jag direkt kan korrigera mig.
Desto tjockare desto snällare -eller? Therese rekommenderar oss att använda ett så smalt bett som möjligt utifrån din hästs mun. Allas munnar ser olika ut. Therese nämner att det inte finns någon tom plats i en hästs mun. Det är fullt av tänder, kinder och en enorm muskel -tungan! Så den är långt ifrån utformad med ett magiskt utrymme för ett bett, munnen är redan full av mun.
Therese tycker att det viktigaste är att bettet sitter korrekt, och att ryttaren är lyhörd mot hästens känsliga mun. Hon föredrar tredelade bett i många fall, men varje mun är unik.
Hur illa är det då?
Therese och hennes kollegor har gjort en studie på hästar i kategorierna: tävling + motionsridning + fria hästar i lösdrift som inte reds. Man undersökte hästarna inne i munnen och tittade efter olika saker och gjorde sådeles olika ”fynd”. Försökte googla fram studiens resultat då siffrorna var slående, men får nog söka reda på resultatet på annat håll. Kan dock meddela att de fria hästarna hade minst munskador 🙂
57% av hästarna i studien hade skador på lanorna med stångbett, och hela 70% med stångbett som hade tungfrihet. Mao. är den där tung”friheten” inte någon snäll manick. Tungan är en muskel och är sällan den som tar trycket först.
Tryckskador: om hästen har en liten tryckskada är det ingen större fara, det kan härda den. Men blir trycket lite för stort så dör cellerna, vid kraftiga trycksår så kan det ta upp till 14 veckor för hästens mun att läka.
Lanskador: Vid skador på lanerna så ser man först en rodnad, nästa steg är svullnad, och därefter öppna sår, blir det inflammerat så kan det gå ner i käkbenet, aj! En inflammerad lanskada kan ta upp till 6 månader att läka ut och hästen kommer förmodligen vara känsligare än innan skadan för tryck igen. Har hästen en fin och ”lugn” slemhinna så tycker Therese det är ok att använda bett, men var medveten och mycket lyhörd.
Det är lika vanligt med problem i underkäke, som överkäke.
Olika bett medför alltså olika typer av skador och angriper olika typer av tryckpunkter i hästens mun. Therese återkommer till att hästen ska kunna ”komma undan” bettets tryck.
Vad kan du göra?
Kolla din häst 1 gång per år, och starta första kollen innan du sätter ett bett i munnen på hästen för första gången, vid 2 års ålder. Om man inte kollar hästens tänder regelbundet kan den få stora problem. En tand kan bara slipas ner ungefär 2 mm. sedan kommer pulpan och vävnad fram. Ni som klippt en hund eller katts klor kan säkert känna igen er… Hästen har även massvis med nervvävnader i tänderna och slipar du för mycket gör det ont och då kan det resultera i att hästen slutar äta.
Underkäken på en häst växer till sig till det att hästen är 7 år.
Vargtanden brukar synas vid 1 års ålder, ta bort den. Men den orsakar inget problem om du bara ska rida bettlöst.
Jag frågade om någon studie gjorts på hästens nacke, som blir väldigt utsatt om man samlar in hästen för mycket, men någon sådan hade hon inte sett ännu.
En häst kan även drabbas av karies, oftast i överkäken och där oftast i första (P2) eller fjärde tanden. Detta får den vanligtvis pga. streptokocker, detta blir även allt vanligare tyvärr. Detta går att laga med kompositmaterial.
Nyfiken på mer om hästens mun?
Läs Therese skrivelse om bett och munproblem hos häst HÄR tidningen Hippson skriver också om ämnet i en artikel HÄR
Nedan några bilder på hästens tänder -de är stora!
