Browsing Category

Utrustning

Utrustning

Sagt om bett

Denna artikel dök upp i mitt flöde på Facebook idag. Gillar för övrigt hur mycket kunskap som numera kan bytas, delas och spridas via denna och alla andra kanaler såsom youtube och flera forum. Underbart! Denna skrift i tidningen Hippson berör ämnet utrustning, och då främst bett, se länk nedan. Jag har som ni som följt mig en tid redan vet, haft en hel del tankar och funderingar och en och annan tveksamhet kring ämnet. http://www.hippson.se/blogs/KajsaBostrom/index.htm Hur gör ni själva med bett på era hästar? Och har ni funderat på hur era händer känns för hästens mun -och om din kompis händer känns likadana som dina -eller inte? Lämnade en smärre roman i kommentarsfältet på forumet "Akademisk ridkonst -en samlingsplats" då ämnet kom på tal där. Av rädsla för bettets eventuella skadebringande effekter (av allehanda modeller) red jag bettlöst i åtta år. Jag har nu utbildat mig djupare (till diplomerad ridinstruktör i Integrerad Ridkonst) där vi bla. studerat hästens mun och även våra händers inverkan på den. Och har kommit fram till följande: Olika hästar, olika munnar. Olika händer, olika finmotorik. Another horse another dance. Testa "lek" tygeltag genom att hålla en ridkompis i handen -ungefär som när man hälsar på varandra med ett vanligt handslag -och låt den ena ömsom den andra leda/föra den imaginära tygeln. Du kommer säkert göra fynd både hos din kompis och dig själv. Precis som vi hälsar på olika sätt rider vi på olika vis, med olika muskeltonus. En tumregel är att: är hästen lugn i munnen (inte slänger med huvudet/leker med tungan mm.) så är det ett gott tecken. Dock kan den väldigt överrörliga hästen (vanligt hos bla PRE och islandshäst, vara just väldigt orala under ridningen -för att allt rör sig hos den hästen -precis som en del av oss är väldigt pratglada, eller gillar att göra flera saker samtidigt).  Några har även funderingar på hur högt man ska "hissa" upp bettet i munnen -det klassiska rynk-knepet är jag tveksam till. Känn efter och lär känna din hästs mun i största möjliga mån. Och prova (avsuttet) att laborera med att ha det jättelågt kontra jättehögt bara för att ge dig en känsla och när du hamnat i det gyllene läget så kommer hästen förmodligen bli stilla och lugnt och liksom bara stå rättuppochner med huvudet stilla och munnen stängd.  Känn gärna på grannhästens mun och bilda dig en uppfattning om olikheterna. Jag rider tex. en häst som har enormt stora tjocka läppar och en annan som har mer spända smala läppar och som är mycket känsligare av sig. Ta bort nosgrimman och se hur din häst reagerar under ridningen. Nosgrimman är som oftast helt onödig. Gör en årlig tandkontroll där tandläkaren öppnar munnen ordentligt. Viktigt!!! Bett med såkallad tungfrihet är ett lätt missvisande ord då "friheten" innebär ett större tryck på lanerna och en ihoptryckt tungmuskel. Generellt har många för tjocka bett, det är vanligtvis väldigt trångt i en hästs mun. De är liksom inte skapta med någon naturlig "bettplats" utan laner, tänder och tungmuskulaturen tar upp i stort sett hela munnen -precis som vår egen mun liksom är full med -mun. Dubbla bett är det extremt få hästar som har utrymme för, långt färre än vad som tävlas med på högre klasser. Jag rider nu på stång med dubbla tyglar, för det fungerar på den hästen. Den andra hästen varvar vi med bettlöst/stång/tränsbett och stång -för den mår bäst av variationen. Och slutligen, ridning är en konst och en resa, för mig i alla fall, -och resan utvecklas ständigt. Försök vara lyhörd, våga fråga om hjälp och ha roligt ihop! ?
IMG_9302.JPG
Utrustning

Teamet samlat

Idag var  både vår sadelutprovare från Childéric och hästfysioterapeuten Helene Stridbeck på plats, tillsammans med oss i "Team Drangel" som tar hand om Taboo och Indigo. Så roligt när man kan ses allihopa och checka av vad man kan göra för att förbättra livet för hästen, med träning, utrustning mm. Indigo fick guldstjärna för att han förbättrat sin fysik så fint sedan sist, avsutten träning och mängder av stretch och TTouch verkar ha gett fint resultat. Vi har en bit kvar, men så är det när man varit konvalescent. Ser fram emot vårens träningsprogram. Här testar vi sadeln med en extra padd, bara 1 cm tjock med "memory foam". Det är i detaljerna det sitter.  
Utbildning Utrustning

Föreläsning hästfysiologi med Heléne Stridbeck 28/4 2015

I slutet av april höll en av mina största idoler inom hästfysiologi, Heléne Stridbeck, en föreläsning för en ny grupp under utbildningen i Integrerad Ridkonst. Här är mina anteckningar sammanställda: Heléne berättade kort om sin historia, bland annat om hennes fina samarbete med Arne Lindholm, veterinären som startade Mälarkliniken. Hon berättade om hur glad hon är över alla lärdomar han gav henne, alla föreläsningar och utbildningar hon fick följa med på. Det slår mig igen, under tiden hon berättar, hur viktigt det är med kunskap, att vara nyfiken och vilja lära sig mer.

Först hade vi kortfattad teori om hästens anatomiska uppbyggnad, framförallt i rygg och ben.

Kort om ryggen:

Hästen har 18 ryggkotor med tornutskott med ligament. Hästar har inga diskar och kan följaktligen inte få diskbrock, däremot kan hästar få atrox. Atrox syns på röntgen, är det långt bak kan det te sig som en bakbenshälta. Bäckenet är färdigvuxet först när hästen är 4 år, innan dess är det lite sladdrigare. Hon rekommenderar inga höga farter på hästar under 4 år, då det ökar risken för knäskada då leden fortfarande är lite "lös". Vilket får mig att skänka en tanke till galopphästar... Hästar avlastar sig via ryggen.

Kort om ben

85% av hästars problem kommer från benen. 

Hästen bär 2 ton(!) på varje kota vid landning från ett hinder på 1,40 m. Hovled och kotled påverkas mer av brodd, den bibehåller bättre "glidmoment" för hästens ben med två broddar kontra fyra. Senor går ofta sönder/blöder pga. värme eller slag. Gaffelband fugnerar som en hängmatta för kotan. Bakknäskador har blivit allt vanligare.

Bra uppfödning i kombination med att unghästen rört mycket på sig i hagen med kompisar som föl de första 5-6 månaderna är det absolut viktigaste för att få en hållbar häst.

Hästens framknän belastas bakifrån. Gaffelbandskador ser ofta sämre ut på mjukt underlag. Skada i hovleden syns ofta tydligare på hårt underlag. Vid ridning ser ofta bakbenen bättre ut. Ett böjprov visar bara lederna. Heléne pratar också om hur viktigt det är med framåtbjudning och rekommenderar att man mestadels fokuserar på att rida framåt de första två åren.  

Praktik

Efter teorin så gick vi ner i ridhuset och kikade på några hästar, ett av syftena med denna dag var att vi själva ska bli bättre på att se och upptäcka eventuella hältor eller andra problem en häst kan ha. Vi tittade på hästens exteriör, hur den rörde sig, kände igenom ryggen, samt tittade hur sadeln låg. (En del noteringar nedan har inget med hästen på bilden att göra).

Tuva

Första hästen ut var Tuva, 16 år. Något överbyggd, vilket gör det svårare för henne att höja sin bröstrygg. Stora reaktioner vid manken är ofta efter sadeln eller smärta i ett frambens lägre regioner. Vill hästen inte böja sitt bäcken kan de vara ett bakknä som är problemet. Vi konstaterar att Tuva är lite sabelbent (att benet har en form som ett C, eller snarare ( om man tittar på den från sidan). Detta kan man vara uppmärksam på som hovslagare för att underlätta så gott det går för hästen. En trakt växer av att hästen inte trampar igenom och/eller rullar över lite kvickt. Heléne rekommenderar i dessa fall att testa en ringsko eller sula.  Tuva såg generellt fin ut, lösgjord i sidorna och med lång avslappnad hals. När vi kikade på hennes sadel så nämnde Heléne några saker man kan tänka efter extra mycket på.

IMG_8217 IMG_8218

IMG_8222

Helénes sadeltips:

  • Den djupaste delen på sadeln ska ligga över den djupaste delen på hästryggen.
  • Ta in din hand i bakkant på sadeln och följ bossorna framåt och känn så att de ligger an hela vägen mot hästens rygg och inte glipar någonstans.
  • Den ska inte ligga för långt bak på hästen heller, följ bröstryggen, den ska inte ligga bakom sista revbenet.
  • Gärna 3 fingrar brett i "kanalen" mellan bossorna.
  • Låt inte voylocken vara för stor, den kan påverka hästens rörelsemönster, och se upp med de populära stora sömmarna i kanterna på voylockar och schabrak, så de inte ger extra tryck kring sadeln.

Obelix

Denna valack noterade vi höger fram och vänster bak som gick aningens utanför symetrin, men överlag helt ok. Skulle vara uppmärksam på hullet.

IMG_8226 IMG_8228

Rapptroll

Tror jag var namnet på häst nummer tre, 14 år. Gick lite snett in med höger bak, kanske för att den lutar in pch landar hårdare på höger fram. Snedbelastning kan vara på grund av problem i hasen.

Många sekundära skador, när hästen kompenserar en smärta och belastar sig "onormalt" uppstår vanligtvis i nacken.

IMG_8232

Draken

Trampade inte igenom vänster bak ordentligt.

IMG_8236

Debro

Denna stora, söta sjuåriga valack roterade lite i höger bak, som troligtvis hänger ihop med att något inte är helt ok i knäet.

Om svansen hänger mer till höger eller vänster, kan vara ett tecken på att något inte är som det ska i bakbenet.

Denna häst har också lågt och djupt sittande ögon, vilket gör att den kanske inte ser lika bra som andra hästar. Den kanske upptäcker saker senare än ryttaren eller hästkompisen som går bredvid redan sett på längre avstånd, kan upplevas som "spooky" så är extra bra att verkligen vrida huvudet på dem, så de får en så stor chans som möjligt att se omgivningen ordentligt.

Vi upptäckte även i ena varvet att han vinklade ut höger bakben och tog in hasen. Samt att han stupade ner mer i vänster fram.

När han galopperade såg vi att ytter bak inte riktigt kommer förbi innerbak och han korsgalopperar gärna, orsaken sitter förmodigen i bakbenen. Det behöver inte vara något allvarligt, men man ska vara medveten. Heléne trodde att han skulle bli fin med rätt sorts träning, men också att en kontroll vore bra, för att säkerställa så det inte är något annat bakomliggande problem.

Det är vanligare med problem i bakknän hos hästar med rak och relativt orörlig ländrygg.

IMG_8240

Desto mer man vet om sin hästs "tillkortakommanden" desto större chans är det att vi som tränar hästen, kan ge den så bra förutsättningar som möjligt. Precis som att jag är svagare i min vänstra arm, då jag är högerhänt. Jag kan med fördel träna lite extra på min vänstra sida för att göra mig själv lite mer liksidig, detta gör mig långt ifrån oduglig.

 
Blandat Utbildning Utrustning

Föreläsning med veterinär och tandspecialist Therese Lundberg

I måndags mötte jag och en förväntansfull grupp med hästintresserade på Johannesberg för att förkovra oss i ämnet hästens tänder!

Vi startade i stallet där ett kallblod fick en tandundersökning, följt av en mindre slipning.

Jag hade papper och penna (och kameran) i högsta hugg, här följer mina anteckningar från en mycket intressant afton.

Therese rekommenderar att när man sederar en häst (vilket man lämpligen gör vid tandundersökning) så är det bra att vänta en stund, då olika hästar reagerar olika. En del blir väldigt trötta, andra mer vingliga, en del blir inte alls tillräckligt trötta. Ofta är hästarna lugnare i sin hemmamiljö än på kliniken, där en större dos kan behövas, upp till 30% mer.

Generellt är kallblod känsligare än fullblod, som är mer tåliga. Det är nästan "schettisdos" på en ardenner. 

När kallblodet framför oss är "lagom" sederad, och boxöppningen riggad med spännband och en båtfender som hästen kan vila sitt huvud på, får den munnen uppspänd. Därefter spolas munnen med en stor spruta som jag förmodar agerar som en lättare variant av högryckstvätt, en hink står placerad under och en hel del gott och blandat kommer ut. Hästens mun är ju smärre enorm. IMG_8342 IMG_8343 IMG_8345 Therese undersöker efter hennes "system" som hon har; främre delen, slemhinnan, kindslemhinnan och mungiporna. Hon ser övre tänderna med en spegel och hittar en liten hake längst bak, som troligtvis uppstått pga. hästens tuggfunktion och underbett. Hon slipar ner den lilla haken och tycker i övrigt hästens mun ser relativt fin ut. Hon nämner att halvblod och varmblod oftare har överbett, och att det kan vara en god idé att be om en tandkontroll innan man köper en häst. De hästar som har mycket överbett har en större risk att få hakar och biter sig lättare i kinden. Mer tryck kan även uppstå när hästen går i samlad form. Underbett är vanligare hos kallblodiga hästar, här refererar jag till kindtänderna, inte framtänderna 🙂 Hon frågar ägaren om vilken typ av bett hon rider på och när pålle kvicknat till något så testar vi hennes bett, och kan konstatera att det är lite för brett. Therese visar hur man kan mäta upp bett, med fördel med hjälp av ett odelat bett som inte viker sig i munnen, dra bettet till ena sidan och se hur mycket eller lite som "sticker ut" i mungipan. Helst vill man att bettet inte ska sticka ut nämnvärt alls. Det är också betydligt lättare att upptäcka skador från för korta bett, då de är ytliga skador som vi oftast kan se, kontra de på insidan av mungipan. Låt bettet sitta så långt ner som möjligt som är bekvämt, när man hittat rätt läge brukar hästen ofta blir stilla och helt lugn i munnen. Bettet ska ligga an mot mungipan och inte sticka ut. Therese föredrar fasta bettringar då de stabiliserar mungipan. Ägaren som upplevt att hennes häst "bitit tag i" och "fipplat" en del med bettet, får tipset att testa rida med ett odelat bett i en månad ungefär, därefter rekommenderar hon henne att varva mellan olika typer av bett, och bettlösa alternativ, för att bryta ovanan. Precis som när man själv behöver bryta sina mönster från att tex. bita på naglarna.IMG_8350

Ett bett ska ALDRIG slå mot tänderna! Akta dig också för att dra upp bettet för högt med huvudlaget, det ska inte bli några nämnvärda veck i mungipan på hästen -när du rider den så får hästen aldrig någon eftergift då det ligger ett konstant tryck emot. 

Efter denna praktiska demonstration samlades vi uppe i kafeterian och Therese berättade om hästens anatomi, biomekanik och hur vi påverkar hästens mun på olika vis. Det var mest fokus på kindtänderna, där över och underkäke helst ska ligga dikt an mot varandra, de första tänderna man ser på kindbenet kallas P2, P1 är nämligen vargtanden som vissa hästar får. IMG_8354 Framtänderna betar, kindtänderna blandar, delar och sorterar och för födan bakåt in i magen.

Bettets inverkan

Bettet stimulerar samma reflexer som när hästen äter. Det kan vara bra att vänja in unghästar bettlöst, så de först lär sig signalerna, och därefter lägga in ett bett, om man anser att det behövs. Tränsbett: Ger vanligtvis mer skador bakåt och på lanerna (tandköttet utan tänder mellan fram och kindtänderna, finns både upp och nertill i hästens mun). Stångbett: Roterar fram tills kindkedjan tar stopp -vilket resulterar i mycket tryck mot lanerna. Tänk att kedjan är med och tryckfördelar bettet, spänn det så det kan viklas 30-35% du är långt ifrån "snällare" genom att spänna kedjan löst. Pesoabett: (Ett bett som Therese inte gillar alls.) Du har ingen kedja som stoppar, vilket resultarar i tryck på P2 (den första kindtanden) OCH tryck mot lanerna. Baucherbett: Omvänd hävstång som verkar bakåt mot P2. Tvådelade tränsbett: vanligare med problem att bettet viker sig och ger skador i mungipan och att bettet viker sig som ett V inne i munnen på ett för hästen obehagligt sätt, bättre med tredelade eller odelade raka bett. Alternativa material: Syntet, eller läderbett är snällare mot hästens tänder men ger en ökad risk för skador på slemhinnorna. Bettlöst: bettlösa alternativ behöver inte vara de snällaste, de ska sitta rätt och många varianter har ett konstant tryck på hästen, som sådeles aldrig känner den där eftergiften helt och hållet. Man ska också akta sig för att tränsa dessa för högt upp på nosryggen, då de kan orsaka tryck på P2. Ett fel anpassat Hackamore kan vara väldigt obekvämt om man har ont i kinderna. Min personliga favorit just nu i tränsvärlden, är ett bettlöst alternativ från Hööks, det går i kors under ganaschen och man behöver inte spänna nosgrimman så hårt för att ändå få en fungerande broms. HÄR hittar du det, nedan en bild från Hööks, hade kanske satt nosdelen aningens längre ned efter kvällens insikter... 🙂 h Nosgrimmor då? Engeska nosgrimmor medför oftare problem i P2-regionen, mao vid första kindtanden -som då utsätts för ett konstant tryck. Patrick Allori som jag var på kurs för förra helgen, tyckte nosgrimmor var helt onödiga -och jag är beredd att hålla med honom. Om jag inte fått det helt om bakfoten så är ursprunget till nosgrimman föjlande. När man började tävla i dressyr (nu pratar vi längesedan) så fick man poängavdrag om hästen gapade/visade obehag från munnen. Domarna tyckte ibland att detta var svårt att se, så man löste problemet med att snöra ihop munnarna -voilá nosgrimman uppfanns. Tycker personligen det är klart mer intressant att se om hästen visar obehag av min ridning, så jag direkt kan korrigera mig. Desto tjockare desto snällare -eller? Therese rekommenderar oss att använda ett så smalt bett som möjligt utifrån din hästs mun. Allas munnar ser olika ut. Therese nämner att det inte finns någon tom plats i en hästs mun. Det är fullt av tänder, kinder och en enorm muskel -tungan! Så den är långt ifrån utformad med ett magiskt utrymme för ett bett, munnen är redan full av mun.

Therese tycker att det viktigaste är att bettet sitter korrekt, och att ryttaren är lyhörd mot hästens känsliga mun. Hon föredrar tredelade bett i många fall, men varje mun är unik.

Hur illa är det då? 

Therese och hennes kollegor har gjort en studie på hästar i kategorierna: tävling + motionsridning + fria hästar i lösdrift som inte reds. Man undersökte hästarna inne i munnen och tittade efter olika saker och gjorde sådeles olika "fynd". Försökte googla fram studiens resultat då siffrorna var slående, men får nog söka reda på resultatet på annat håll. Kan dock meddela att de fria hästarna hade minst munskador 🙂

57% av hästarna i studien hade skador på lanorna med stångbett, och hela 70% med stångbett som hade tungfrihet. Mao. är den där tung"friheten" inte någon snäll manick. Tungan är en muskel och är sällan den som tar trycket först.

Tryckskador: om hästen har en liten tryckskada är det ingen större fara, det kan härda den. Men blir trycket lite för stort så dör cellerna, vid kraftiga trycksår så kan det ta upp till 14 veckor för hästens mun att läka. Lanskador: Vid skador på lanerna så ser man först en rodnad, nästa steg är svullnad, och därefter öppna sår, blir det inflammerat så kan det gå ner i käkbenet, aj! En inflammerad lanskada kan ta upp till 6 månader att läka ut och hästen kommer förmodligen vara känsligare än innan skadan för tryck igen.  Har hästen en fin och "lugn" slemhinna så tycker Therese det är ok att använda bett, men var medveten och mycket lyhörd. Det är lika vanligt med problem i underkäke, som överkäke. Olika bett medför alltså olika typer av skador och angriper olika typer av tryckpunkter i hästens mun. Therese återkommer till att hästen ska kunna "komma undan" bettets tryck. 

Vad kan du göra?

Kolla din häst 1 gång per år, och starta första kollen innan du sätter ett bett i munnen på hästen för första gången, vid 2 års ålder. Om man inte kollar hästens tänder regelbundet kan den få stora problem. En tand kan bara slipas ner ungefär 2 mm. sedan kommer pulpan och vävnad fram. Ni som klippt en hund eller katts klor kan säkert känna igen er... Hästen har även massvis med nervvävnader i tänderna och slipar du för mycket gör det ont och då kan det resultera i att hästen slutar äta. Underkäken på en häst växer till sig till det att hästen är 7 år. Vargtanden brukar synas vid 1 års ålder, ta bort den. Men den orsakar inget problem om du bara ska rida bettlöst. Jag frågade om någon studie gjorts på hästens nacke, som blir väldigt utsatt om man samlar in hästen för mycket, men någon sådan hade hon inte sett ännu. En häst kan även drabbas av karies, oftast i överkäken och där oftast i första (P2) eller fjärde tanden. Detta får den vanligtvis pga. streptokocker, detta blir även allt vanligare tyvärr. Detta går att laga med kompositmaterial.  

Nyfiken på mer om hästens mun?

Läs Therese skrivelse om bett och munproblem hos häst HÄR tidningen Hippson skriver också om ämnet i en artikel HÄR

Nedan några bilder på hästens tänder -de är stora!

IMG_8354 IMG_8355 IMG_8357 IMG_8358 IMG_8359 IMG_8360 IMG_8361    
Blandat Utrustning

Forskning om bett

Ni som följt mig ett tag vet att jag ifrågasätter bett i hästars ömtåliga munnar. Här visar en studie på islandshästar att bett ofta är orsaken till sår och svullnader. Tycker det är så konstigt att så många blundar för detta, skulle man däremot upptäcka att ett benskydd skavde skulle det med stor sannolikhet bytas ut illa kvickt. Hur blev det såhär? Är det bristen på alternativ eller bara det banala faktum att man inte ser insidan av hästens mun utan att anstränga sig lite mer? Tror heller inte att en islandshästs mun skiljer sig nämnvärt från andra hästtasers. Kopierar dagens artikel från Hippson, ni hittar länken här: http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/forskningskollen-vissa-bett-gav-fler-munskador.htm image FORSKNING Publicerad: 2015-04-03 Forskningskollen: Vissa bett gav fler munskador hos islandshästar I somras publicerades en studie där man undersökt skador i munnen på islandshästar, som uppkommit under tävling. Studien har redan fått så stort genomslag att vissa bett-typer har förbjudits på tävling av den internationella organisationen FEIF. Tidningen Hippson innehåller fördjupande material som inte finns på sajten - Prenumerera här! Text: Sara Ringmark Foto: Dollar Photo Club Skador i munnen, som kan relateras till användningen av bett och hårt spända nosgrimmor, har tidigare uppmärksammats i flera studier. Förekomsten av bettskador hos islandshästar har dock inte utretts tidigare, och på tävling i svårare klasser är de flesta typer av bett för ridhästar tillåtna. Islandshästar tävlar i grenar som kräver både fart och samling. Högst krav på huvud- och halsposition, aktion och samling är det i klassen T1 – där man visar hästen i både samlad och ökad tölt. Undersökning före tävling I studien undersöktes hästar som deltog i de två största tävlingarna som hölls på Island 2012. Samtliga hästar undersöktes i munnen av ett team av veterinärer, och sår och svullnader noterades. De hästar som kvalificerade sig för final undersöktes sedan igen före finalen. Totalt undersöktes 424 hästar före start och 77 av dem undersöktes två gånger. För de hästar som kvalificerat sig till final, och därmed undersöktes en andra gång, noterade man vilket bett hästen hade tävlats med i första omgången. Vanligt med skador i munnen Studien fann att 43 procent av hästarna hade anmärkningar i munnen före start. De flesta, 36 procent, hade mindre anmärkningar – men hos åtta procent av hästarna fann man allvarligare skador. Mindre anmärkningar innebar ofta en svullnad på laner eller i kinderna alternativt mindre sår. Bland de allvarligare anmärkningarna fanns sår, svullnader och förtjockad slemhinna i främst kinderna och på lanerna. Stångbett med tungfrihet värst När undersökningen upprepades, på de hästar som kvalificerat sig för final, fann man att skadorna på lanerna hade ökat från 8 till 60 procent. I kinderna syntes dock ingen skillnad i mängden anmärkningar jämfört med undersökningen före tävlingen. Hälften av hästarna som ridits på ett isländskt stångbett med oledad båge för tungfrihet hade skador på lanerna vid den andra undersökningen, men bara en av hästarna som reds på ett tränsbett. Å andra sidan hade de hästar som tävlats på tränsbett fler anmärkningar i kinderna än de som ridits på stång, något som bekräftas av tidigare studier. Hos hästar som ridits på stång med båge för tungfrihet var det dock fler anmärkningar som klassades som allvarliga än hos dem som ridits på tränsbett. Sammantaget var risken för skador på lanerna 75 gånger högre med stångbett med båge för tungfrihet, jämfört med tränsbett och isländsländska stångbett utan båge för tungfrihet. Man hittade också sår i kinderna hos de hästar som reds på stångbett, vilket troligtvis tyder på att dessa tränades på tränsbett hemma. Mest skador i klassen T1 Ett intressant fynd var att hästar som tävlades i klassen T2 – där hästen visas upp i tölt i valfri fart, långsamt tempo och tölt utan tygelkontakt – inte hade några sår i munnen, trots att samtliga tävlades på stångbett med båge för tungfrihet. Även hos hästar som tävlades i pass var anmärkningarna få. Flest anmärkningar fanns hos hästarna som tävlade i T1 (67 procent) och i den klassen användes även stångbett med tungfrihet frekvent. Förklaringen kan ligga i att det är olika krav på huvud- och halsposition och självbärighet i klasserna T1 och T2. I klassen T1 reds 83 procent av hästarna som kvalificerade sig för final på ett stångbett med båge, varför man kan anta att ett sådant bett hjälper ryttaren att rida hästen på ett sätt som premieras av domarna. Förändrade bettregler Med anledning av studiens resultat förbjöds stångbett med båge för tungfrihet förra året på islandshästtävlingar. I rapporter från muninspektioner, på tävlingar som hölls på Island i somras, framkommer att andelen hästar som fått anmärkningar på grund av skador i munnen minskat rejält och att allvarliga skador på lanerna nästan helt försvunnit. Referens: Bjornsdottir, S., Frey, R., Kristjansson, T. och Lundström, T. Bit-related leisons inIcelandic competition horses. Acta Veterinaria Scandinavica 2014, 56:40. Läs mer om de olika betten här. OM FORSKNINGSKOLLEN Varannan vecka berättar husdjursagronom Sara Slottner om aktuell hästforskning här på Hippson.se. Fram till april/maj 2015 är hon dock föräldraledig, under tiden vikarierar Sara Ringmark som redaktör för Forskningskollen. Hon är själv hästforskare och doktorerade med en avhandling om rena grovfoderstater till presterande hästar.  
Utrustning

Kapson

Är på jakt efter den perfekta kapsonen, inte det lättaste! Helst ska den dessutom vara justerbar så den både passar ponny och halvblod med ett huvud modell större -och en liten arabprinsessa förstås 🙂 Tips på varianter välkomnas, är lite inne på att tillverka en egen faktiskt. Någonting i stil med den här: http://www.kapson.se/gallery_65.html (numer 10) vill att den ska vara smidig och framförallt bekväm för hästen. Tittade på några exemplar på mässan på Horse Show förra veckan, men de var helt gigantiska och kändes väldigt hårda, tror inte de är så bekväma för en känslig nosrygg. Modell nr 8 ser fin ut också, även om jag föredrar ett annat färgval. Sedan är frågan om man ska ringar eller öglor som på modell 2 eller 3... Ska nog ta en tripp till diverse affärer och se vad jag kan hitta. Kanske går att sätta fast en till ring på min befintliga kreation -den omsydda spärrgrimman jag använder... image
Utrustning

Muckboot Tyne

Kunde inte hålla mig till födelsedagen senare i december så igår köpte jag dessa Muckboots!

Hade egentligen tänkt mig en annan modell men blev rekommenderad denna variant "Muckboot Tyne" för ridning.

Supersköna och ska hålla upp till -40 kalla grader!

Handlade mina på Melhs Stockholm, första gången jag besökte deras butik på Sibyllegatan, kanontrevlig service och massvis med fina ridkläder.

IMG_6586
Utrustning

Brunmåla i ny tappning

Var som sagt på Brunmåla i morse där sessan fick fyra nya fina skor av duktiga Nicke Pettersson, vi testar en vända utan flytsulor och ser om det fungerar.

De har fått en helt nybyggd klinik på Brunmåla, superfräscht stort och jättefint! Grattis till det! Och då har bästaste hästfysioterapeuten Heléne Stridbeck börjat jobba där också -har ni halta hästar -ta hjälp av hennes expertis på området. http://www.brunmala.se/

Bara liiiite kvar av hålväggen nu.

IMG_6370 IMG_6371

Såhär fräscha ser ett par flytulor ut efter att ha traskats runt med i lera och skit i 7 veckor... vi försökte analysera hur hon belastar sig och se ojämnheter från avtrycken (hästnörd på hög nivå).IMG_6372 IMG_6373 IMG_6374 IMG_6375 IMG_6376

IMG_6377

Nicke in action -Nemah ser nöjd och avslappnad ut.

IMG_6378 IMG_6379

En stallkompis fick redlight/solarie innan ritt -en sådan maskin skulle jag också vilja ha 🙂

IMG_6380 IMG_6381

Smart manick för att avlasta bakhovarna på -så känner också hästen att det blir ett "fast" stöd som inte vinglar runt. Nemah köpte konceptet med den rakt av. IMG_6382

Bilder från splitternya Brunmåla!IMG_6383IMG_6385 IMG_6386 IMG_6387 IMG_6388 IMG_6389
Utrustning

Albert och Herbert

De är namnen på två foderautomater som vi nyligen fått till stallet för testning. Mer info om dem hittar ni här: www.hrze.no Nemah flåsade lite föraktfullt åt den innan hon förstod att monstret inte var så farligt utan erbjöd henne slow food. image image image
Utrustning

Handmade with love

Med smått svedda fingrar sitter jag nu med ett förnöjt leende på läpparna, har sytt klart halsringen!

Imorgon ska den testas, håller mina svidande tummar extra hårt för att den passar arabprinsessan fint.

I söndags hann vi med att göra ett såkallat lamasnöre också, som ska användas framförallt vid övningar med TTeam. Man kan använda sig av ett grimskaft med kedja också, men för känsliga pållar såsom Nemah så använder vi den här varianten. Kruxet har varit att hitta ett spänne som är så litet så det går att trä igenom grimman. Ni får "livebilder" imorgon.

Men såhär ser hårdvaran ut utan häst 🙂

IMG_6333 IMG_6334 IMG_6335 IMG_6336 IMG_6337
Translate »