Ni som följt mig ett tag vet att jag ifrågasätter bett i hästars ömtåliga munnar. Här visar en studie på islandshästar att bett ofta är orsaken till sår och svullnader. Tycker det är så konstigt att så många blundar för detta, skulle man däremot upptäcka att ett benskydd skavde skulle det med stor sannolikhet bytas ut illa kvickt. Hur blev det såhär? Är det bristen på alternativ eller bara det banala faktum att man inte ser insidan av hästens mun utan att anstränga sig lite mer?
Tror heller inte att en islandshästs mun skiljer sig nämnvärt från andra hästtasers.
Kopierar dagens artikel från Hippson, ni hittar länken här:
http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/forskningskollen-vissa-bett-gav-fler-munskador.htm
FORSKNING Publicerad: 2015-04-03
Forskningskollen: Vissa bett gav fler munskador hos islandshästar
I somras publicerades en studie där man undersökt skador i munnen på islandshästar, som uppkommit under tävling. Studien har redan fått så stort genomslag att vissa bett-typer har förbjudits på tävling av den internationella organisationen FEIF.
Tidningen Hippson innehåller fördjupande material som inte finns på sajten – Prenumerera här!
Text: Sara Ringmark
Foto: Dollar Photo Club
Skador i munnen, som kan relateras till användningen av bett och hårt spända nosgrimmor, har tidigare uppmärksammats i flera studier. Förekomsten av bettskador hos islandshästar har dock inte utretts tidigare, och på tävling i svårare klasser är de flesta typer av bett för ridhästar tillåtna.
Islandshästar tävlar i grenar som kräver både fart och samling. Högst krav på huvud- och halsposition, aktion och samling är det i klassen T1 – där man visar hästen i både samlad och ökad tölt.
Undersökning före tävling
I studien undersöktes hästar som deltog i de två största tävlingarna som hölls på Island 2012. Samtliga hästar undersöktes i munnen av ett team av veterinärer, och sår och svullnader noterades. De hästar som kvalificerade sig för final undersöktes sedan igen före finalen.
Totalt undersöktes 424 hästar före start och 77 av dem undersöktes två gånger. För de hästar som kvalificerat sig till final, och därmed undersöktes en andra gång, noterade man vilket bett hästen hade tävlats med i första omgången.
Vanligt med skador i munnen
Studien fann att 43 procent av hästarna hade anmärkningar i munnen före start. De flesta, 36 procent, hade mindre anmärkningar – men hos åtta procent av hästarna fann man allvarligare skador.
Mindre anmärkningar innebar ofta en svullnad på laner eller i kinderna alternativt mindre sår. Bland de allvarligare anmärkningarna fanns sår, svullnader och förtjockad slemhinna i främst kinderna och på lanerna.
Stångbett med tungfrihet värst
När undersökningen upprepades, på de hästar som kvalificerat sig för final, fann man att skadorna på lanerna hade ökat från 8 till 60 procent. I kinderna syntes dock ingen skillnad i mängden anmärkningar jämfört med undersökningen före tävlingen.
Hälften av hästarna som ridits på ett isländskt stångbett med oledad båge för tungfrihet hade skador på lanerna vid den andra undersökningen, men bara en av hästarna som reds på ett tränsbett. Å andra sidan hade de hästar som tävlats på tränsbett fler anmärkningar i kinderna än de som ridits på stång, något som bekräftas av tidigare studier.
Hos hästar som ridits på stång med båge för tungfrihet var det dock fler anmärkningar som klassades som allvarliga än hos dem som ridits på tränsbett. Sammantaget var risken för skador på lanerna 75 gånger högre med stångbett med båge för tungfrihet, jämfört med tränsbett och isländsländska stångbett utan båge för tungfrihet. Man hittade också sår i kinderna hos de hästar som reds på stångbett, vilket troligtvis tyder på att dessa tränades på tränsbett hemma.
Mest skador i klassen T1
Ett intressant fynd var att hästar som tävlades i klassen T2 – där hästen visas upp i tölt i valfri fart, långsamt tempo och tölt utan tygelkontakt – inte hade några sår i munnen, trots att samtliga tävlades på stångbett med båge för tungfrihet. Även hos hästar som tävlades i pass var anmärkningarna få.
Flest anmärkningar fanns hos hästarna som tävlade i T1 (67 procent) och i den klassen användes även stångbett med tungfrihet frekvent. Förklaringen kan ligga i att det är olika krav på huvud- och halsposition och självbärighet i klasserna T1 och T2. I klassen T1 reds 83 procent av hästarna som kvalificerade sig för final på ett stångbett med båge, varför man kan anta att ett sådant bett hjälper ryttaren att rida hästen på ett sätt som premieras av domarna.
Förändrade bettregler
Med anledning av studiens resultat förbjöds stångbett med båge för tungfrihet förra året på islandshästtävlingar. I rapporter från muninspektioner, på tävlingar som hölls på Island i somras, framkommer att andelen hästar som fått anmärkningar på grund av skador i munnen minskat rejält och att allvarliga skador på lanerna nästan helt försvunnit.
Referens: Bjornsdottir, S., Frey, R., Kristjansson, T. och Lundström, T. Bit-related leisons inIcelandic competition horses. Acta Veterinaria Scandinavica 2014, 56:40.
Läs mer om de olika betten här.
OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronom Sara Slottner om aktuell hästforskning här på Hippson.se.
Fram till april/maj 2015 är hon dock föräldraledig, under tiden vikarierar Sara Ringmark som redaktör för Forskningskollen. Hon är själv hästforskare och doktorerade med en avhandling om rena grovfoderstater till presterande hästar.
No Comments