Trillade över detta inlägg på djurens rätts hästgrupps sida på Facebook idag:
september 2014
Imorgon är det dags för ännu en miniclinic med Paulo Bastos, denna gång ligger fokus på hästens form: att se skillnaden på det som bara ser ”snyggt och rätt ut” utan att tillföra hästen något, och det som faktiskt bygger upp hästen utan slitage. Det kan skifta snabbt från det ena läget till det andra på samma häst, under ett ridpass – och det är lätt att bli lurad.
Ska bli väldigt intressant att se dem illustrera detta på hästar ”live”!
Anteckningar och bilder utlovas 🙂
Försökte hitta lite mer information om Paulo till er, hittade dessa filmer sedan några år tillbaka:
Säg hej till nya hästen i stallet, Nordsvensken Luffen!
Nog för att jag börjat köra yoga varje vecka, med en baktanke om att det ska förbättra min ridning. Men att bokstavligen talat kombinera yoga + ridning har inte fallit mig in tidigare. Imponerande bild!
Efter att ha tittar när de andra red igår blev jag inspirerad att själv göra en av övningarna idag, så körde tempoväxlingar och lade ut två bommar. Kul att variera sig lite 🙂
När jag ändå hade bommar ute byggde jag på med en labyrint alá TTeam, treåringen Tuff funderade en stund hur han skulle positionera sin kropp, men löste uppgiften så småningom och när han fick paus (brukar låta honom ta pauser då och då lös på banan) så kom han efter en stund fram till mig och till min stora förvåning följde han mig lös genom labyrinten -imponerad!!
När Nemah mumsat klart sitt hö så gick vi några varv också, svängarna åt ena hållet var lite knepigare -så nyttigt att arbeta från marken och se sådant.
Igår tittade jag på ett par hoppträningar med instruktören Anita Sande.
En av övningar var:
Galopp vid första bommen lugnt, inte jaga på, rid rakt fram efter bommarna, med mjuk hand.
Ryttarens egen balans är superviktig för att hästen ska kunna hoppa.
Blanda lekande och stabil hand.
Slår hästen i bommarna med hovarna så går det nog för fort, håll tempot anpassat till hästens storlek och bommarnas avstånd.
Fatta galopp exakt på kommandot.
Är hästen väldigt mkt framåt så behövs inte lika mycket skänkel, vi och hästen förändras hela tiden, känn efter och var uppmärksam på hur lite stöd/hjälp som behövs.
Sitt mjukt i sadeln så det inte blir en skump/duns och man får känslan att man fjädrar ur sadeln som en raket.
Blir själv påmind om hur viktig den stabila bålen är allteftersom jag ser ekipagen rida förbi.
Rid avslappnad och nära sadeln, tänk inte på vad som kan hända utan bara fokusera på att rida och bli ett med hästen. Fastna inte med handen i en fast position.
Ett par gånger så tänkte jag att;
Förklara HUR de ska göra för att det ska bli rätt, istället för att säga ”gör inte så” för många gånger.
Men överlag tyckte jag Anita kom med konkreta tips och hade övningar som var anpassade efter ekipagen.
Och det var fint att hon tog sig tid på att ryttare och häst var i synk innan de började göra övningarna med bommar och hinder. Man kan ju inte komma till B om man inte har passerat A.
Håll hästen fokuserad på dig, och er stund -inte på annat runtomkring.
Korta tygelhjälper, bli ett med hästen. Var lika snabb som hästen i känslan.
Stundvis kom lite väl explosiva kommandon, kändes lite stressat ibland. Balans och harmoni och ha kul ihop är mina personliga ledord, stress och måsten försöker jag radera från mitt hästliv.
”Tjafsa” inte med skänkeln, en hjälp räcker; klassiker -hur många skänkeldöva hästar finns inte där ute ibland oss…
En annan övning var; rid över en bom, vik sedan av i en volt, för att sedan rida över bom nr 2, följt av en volt och sedan bom nr tre och därefter rakt fram. Det låg tre bommar/små hinder på rad.
Håll samma tempo genomgående i denna övning, i trav eller galopp.
Har man lätt att tippa fram i sadeln kan det hjälpa om man tittar upp.
Håll knäna böjda hela tiden, låt dem inte bli raka vid lättridning även om du har korta ben och rider en stor häst. Då hamnar man själv väldigt lätt i obalans och det blir en mer ”ryckig” upplevelse för hästen.
Ibland såg ekipagen lite förvirrade ut, ska själv försöka att komma ihåg att verkligen förklara tydligt vad jag som tränare menar, och dubbelchecka att de förstått.
Invanda mönster är svåra att bryta, räcker med några få övningar per pass, vi människor behöver så otroligt mycket repetition och göra om samma övning flera gånger (tror jag läst någonstans att vi behöver repetera ca 30ggr för att verkligen få ”in” en ny rörelse i vårt muskelminne) och att bli av med olater som vi haft i flera år tar tid.
Ha en tydlig plan med vart du är på väg, vet du, så blir det lättare för hästen att förstå.
Strax ska jag titta på när två stallkompisar rider för hopptränaren Anita Sande, ska bli spännande!
Själv ska jag långtygla Tuff och ta en joggingtur med Nemah, måste ju motionera mig själv lite också 🙂
Vi testade nya utrustningen idag, och känns så bra att kunna träna både mig själv och denna treåring bettlöst på ett kul och lekfullt sätt!
Idag fortsatte vi öva på att gå på rakt spår med långa tyglar, lade in några halter med. Sedan blev det lite mys och spot-scratch lös på banan -det gillar han!! Och i stallet lärde vi oss ”stilla” (stå stilla med huvudet rakt fram) på mitt röstkommando i kombination med att jag lägger handen på manken. Smarta häst fattade galoppen på ett fåtal försök sedan var han helt med på leken och ville inte alls pausa 🙂
Nu ska vi nöjda ut i hagen igen.
Då skomakaren inte kunde flytta fram ringarna och sy igen så gjorde jag det själv. Tog sin tid men är nöjd med resultatet 🙂
Här är en artikel om aktiv stallhållning, eller ”active stable” som det kallas -jag var på föreläsning i torsdags där ämnet togs upp, så mer info kommer 🙂
http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/aktivt-stall-flyinges-hastar-testades-med.htm
Aktivt stall? Flyinges hästar testades med ”stegräknare”!
När riksanläggningarna fick lösdrifter var det många som tänkte ”äntligen”. Förhoppningsvis kan dessa tre anläggningar, med sina möjligheter till forskning, hjälpa till att utveckla den moderna hästhållningen på ett bra sätt. En av de första studierna har nu kommit.
Text: Husdjursagronom Sara Slottner
Foto: Ida Röök
När Flyingehästarna fick tillgång till sin nya lösdrift passade skolan så klart på att utnyttja situationen till lite forskning. En studie gjordes av hippologstudenten Kristine Gulbrandsen, som i sitt examensarbete jämförde hur mycket hästarna rörde på sig när de stod i sina vanliga stall, jämfört med efter att de hade släppts in i lösdriftssystemet.
Utrustningen som användes var en slags aktivitetsmätare – Ice Tag – som registrerar om hästen står, ligger eller rör på sig. Den fästs på ett bakben och hästarna har på sig den hela tiden under försöket, utom när de tränas. Aktivitetsmätaren har använts tidigare i examensarbeten på Flyinge och har visat sig fungera bra.
Tre olika uppstallningar
Skolhästarna på Flyinge fick agera försökskaniner i studien. Det var tre olika uppstallningar som testades. Under den första perioden av försöket hade man mätare på två grupper av hästar. I den ena gruppen stod hästarna på box merparten av tiden, men gick i gräshage tre till fyra timmar per dygn tillsammans med någon eller några andra hästar. I den andra gruppen, kallad ”vänd på dygnet”, gick hästarna ut i gräshage på eftermiddagen och togs in i box igen på morgonen. Under natten hade de tillgång till vindskydd. Aktivitetsmätningarna gjordes under tio dygn.
Andra perioden hade båda hästgrupperna flyttats över till Flyinges nya lösdrift (Active Stable). Även här gjordes aktivitetsmätningen under tio dygn, men den påbörjades inte förrän hästarna hade haft tre veckor på sig att vänja sig vid det nya systemet. Kraftfoderstationerna i lösdriftssystemet var inte i bruk under studien.
Litet underlag
Det var tyvärr för få hästar i studien för att det ska gå att dra några generella slutsatser om hur hästar rör sig i de olika uppstallningarna. Däremot är det självklart ändå intressant att jämföra de enskilda hästarnas beteende mellan olika system.
Alla tre hästar som studerades både i box och i lösdriftssystemet rörde sig föga förvånande betydligt mer när de gick på lösdrift (två till fyra gånger mer). Skillnaden var inte lika självklar i ”vänd på dygnet”-systemet, som väl får sägas är en blandning mellan lösdrift och box. Där var det individuellt i vilket system hästarna rörde sig mest. Däremot rörde de sig i genomsnitt dubbelt så mycket som de som stod uppstallade i box.
Rörelsen från aktivitetsmätarna fås som ett index, men omräknat till meter innebär det att hästarna i lösdriftssystemet och ”vänd på dygnet” rörde sig omkring 5,6 kilometer per dag, jämfört med 2,5 kilometer för dem som stod i box. Då är inte ridning och körning av hästarna inräknat.
Enligt de första siffrorna från Flyinge verkar alltså lösdriftssystemet fylla sin funktion. Hästarna rör sig mer vilket förhoppningsvis ska påverka hälsa, välbefinnande och hållbarhet positivt.
Referens:
Gulbrandsen, K. 2014. Rörelseaktivitet i tre olika inhysningssystem för häst. Sveriges lantbruksuniversitet, Hippologenheten. Examensarbete på kandidatnivå, K40.