Mina anteckningar från clinic med Dr. Gerd Heuschmann

En tidig morgon brummar jag och en kurskamrat iväg till Enköping och Jädra Gård.

Vi hälsar på den lilla skaran som samlat för att förkovra oss i Dr. Gerd Heuschmanns tankar kring ridning. Solen skiner och Gerd dundrar iväg i galopp på en slinga i det härliga vädret. Hästen verkar gilla konceptet minst lika mycket som Gerd själv. Vi sätter oss i ridhuset och Gerd rider hästen och berättar vad han gör och hur han tänker kring olika övningar för just denna häst, vad den behöver och var den befinner sig just nu träningsmässigt.

Han säger att ryggen på denna häst inte är tillräckligt swungfull och rekommenderar att den får ut och galopperas regelbundet. Och nämner att de flesta av dagens hästar tyvärr inte har tillräckligt med swung i ryggen. Han arbetar vidare hästen med tempoväxlingar och ryggningar och försöker få en ordentlig framåtbjudning, han tar flera skrittpauser och hästen ser tillfreds ut. Vi kommer vidare in på ämnet swungfulla ryggar och Gerd tipsar om följande för att träna loss en stel hästrygg:

• Rid hästen framåt, med rytm. Mao. älga inte på bara utan hitta just denne hästs bästa rytm.
• Få hästen att öka känsligheten för underskänkeln, så att bröstryggen kommer upp.

Gerd rider en hel del i en fältsitsliknande position, för att inte belasta hästens rygg, men samtidigt har han kontakt med underskänkeln och det ser ut lite som att han lyfter upp hästens mage och därigenom bröstrygg. Det var lite ovant att se detta i början, men konstaterar att det ger effekt på samtliga av dagens hästar. När red du ”dressyr” i fältsits senast?

När Gerd suttit av efter någon kvart så är det dags för eleven att hoppa upp och få instruktion. Hon får arbeta på att svinga med hästens rygg, med sin egna rygg. Han vill att ryttaren och hästen ska ha ett gemensamt flow. Han poängterar att det är ett stort problem i dag att de flesta dressyrhästar har alldeles för stela hästar. Eleven fick fokuserar på att släppa sina egna spänningar i axlar och ländrygg, och hästen svarade direkt.

De gick över till galopparbete och Gerd instruerade att inte tänka bakåt, utan framåt med en buren hand. Man vill ha längre framben, inte högre.

Nöjd häst efter ett ordentligt gymnastikpass

Häst nummer två konstaterar han efter att ha sett ekipaget rida fram att hon har fokus på att få ner hästens huvud, och inte på hästens balans och rygg, samt konstaterar att denna häst är väldigt sned och högerhängd.
Gerd sitter upp och meddelar oss att hästen är stum i bogen, vilket gör att det inte finns ordentligt med plats för bakbenen att kliva på framåt (för där är ju frambenet liksom i vägen), i kombination med att hästen är svagare i höger bak.

Han berättar att han tänker sig som två boxar för hästen, den ena med den tekniska ridkonsten, och den andra den gymnastiserande träningen. Denna häst ser ut att behöva lite av varje, Gerd korrigerar hästen när den stannat och tar ett minikliv åt sidan, så den lär sig att stå still, och stå kvar, på alla fyra. Square up!

Det är för övrigt en väldigt enkel och nyttig träning du själv kan göra med hästen, när du ryktar, ställ upp hästen på alla fyra, så bakben och framben står i en fin rektangel. Och öva sedan vidare under både avsutten och uppsutten träning.

När eleven suttit upp får hon fokusera på att liksom krama om hästens bål med sina ben, så att bröstryggen kan komma upp. Hon får arbeta med att hålla sin hand buren och han låter henne ta tid på sig att känna in hästen, och ber ryttaren att checka av sin kropp. Han säger att du måste erbjuda hästen din hand, inte hålla i den och heller inte bara släppa den ut i tomma intet. Hitta finliret. Känn efter om handen är avslappnad genom att vibrera lite med din handleder. Ta tygeln 2 cm, ge efter 0,5 cm, ta 1 cm och så vidare så det blir ett aktivt men minimalt finlir med en levande och mjuk kontakt med vänliga händer.

Han rekommenderar ryttaren att aldrig böja hästens hals mer än vad bålen är böjd, det blir en falsk böjning. Rakrikta hästen först.

Hon får göra några övningar med att böja hästen men med en rak hals, och får rekommendationen att först mjukna i sina vrister. Gläds åt att han fokuserar på detaljer och ber ryttaren om att släppa på spänningar, som ofta kan göra hela skillnaden. Hon får rida hästen rakt på en 10 meters volt, och sedan lägga till insidans skänkel.

Gerd rekommenderar att man under hästens första utbildningsår enbart ska fokusera på att rida hästen rakt, eller åtminstone vänta med att böja hästen tills du verkligen har hästen rak på båda tyglarna.

Han citerar ofta Steinbeck, Von Ziegner och Manolo Mendez tillsammans med flera andra välkända hästtränare. Och det märks att han har ett stort kontaktnät och har studerat flera stilar, och även gått till botten och tillbaka till de gamla skrifterna.

”En kortare rygg är starkare, men svårare att få mjuk och lösgjord” -Steinbeck.

Häst nummer tre är en läromästare på gården, i starten av träningen av en äldre häst börjar han med att etablera att ”knapparna fungerar”. Han sitter upp och poängterar att man bör vara uppmärksam på att när hästen börjar svinga ryggen, att neråtsvängningen inte är stum/stel/hård. Han rekommenderar att man varierar traven sittande ömsom fältsits, och rid i ett tempo som du själv kan vara avslappnad som ryttare i .

Han berättar återigen om vikten av en stöttande underskänkel som bör ligga an för att gagna att bröstryggen kommer upp.

En lösgjordhetsövning han rekommenderar är: Galoppera i fältsits med stilla buren hand, öppna handen något och du bör få en trav. Kräver såklart viss övning, men hästen blev väsentligt mer lösgjord av denna övning.

Häst fyra för dagen var en kanonfin Islandshäst, vilket gladde mig då det vanligtvis främst är halvblod som är på clinics av denna typ. Diskussionen om hurvuvida tölten gagnas eller ej av att träna upp sitt flexormönster, och en mer bärig bröstrygg dök upp. Gerd visste inte svaret, men jag har fråga Christina Drangel om saken då hon tränat hästar fokuserat med bröstryggen upp i flexormönster på ett gäng Islandshästar, och svaret blev JA.

Gerd ansåg sig för tung för denna häst så eleven red hela passet. Hon fick göra en avslappningsövning för sin egen rygg: Rid i fältsits i trav (men med underskänkeln liggandes ann mot hästen) och fäll över ditt överliv framåt och försök nudda hästens mankam med in näsa. Ta sedan hakan framåt neråt mot manen, och sedan näsan igen. Denna övning gör dig mer flexibel och stretchar din rumpa, dina skuldror och din ländrygg. Men gör det långsamt och försiktig, och varva mellan att luta dig framåt, och att återgå till din raka sits. (Rekommenderar dig  personligen att göra detta först i skritt, eller till och med halt först -safety first!)  Under hela övningen ska du bibehålla din burna hand på plats och din underskänkel likaså. Lättare sagt än gjort!

Gerd rekommenderar ett smalt tvådelat bett, och menar på att alla hästar borde kunna ridas på ett sådant.

Vi åkte iväg och åt lunch, och när vi kom tillbaka var det dags för en stunds teori.

Jag och Ullis är grymt taggade på att lära oss mer!

Hög prioritet tycker Gerd är att hitta rytmen, och vad är då det? Jo, att varje steg är lika långt på vardera diagonal. Förväxla inte rytm med tempo.

Gerd förklarar och berättar, det märks att han sitter på oerhört mycket kunskap. 

Vi kom vidare in på utrustning, och hur olika bett påverkar hästen på olika vis. Han tänker det som att en flod med vatten ska rinna igenom hästen från svansen, genom ryggen (med bröstryggen lösgjord och upp) vidare genom halsen och ut via munnen. Många bettlösa träns når inte kindmuskeln som är viktig vid ridning och är även svåra att ge en eftergift på. 

Vi fick själva ställa oss med benen inte för brett isär, och ta våra huvuden framåt och även ta vår haka framåt. Avslappnad, och med lite öppen mun. Testa! Jag förespråkar personligen att man växlar mellan olika huvudlag och bett, och anpassar sig efter sin egen häst och dennes mun.

Han förfäras över modet på dressyrtävlingar som mer och mer går åt att hästen är en så kallad ”leg mover” mao. benen högt upp, men ryggen sänkt, och bakbenen bakom sig. Förslitningsskadorna ökar och det är inte vad han anser vara gynnsam träning för hästen. Mer om detta kan ni läsa i hans mycket läsvärda böcker ”Tug of war” och ”Balancing Act”.

Häst 5 han satt upp på hade för små stigbyglar, han sa att skulle jag rida med dessa, skulle mina tår liksom krulla ihop sig för att hålla mig på plats, och jag skulle spänna min underskänkel. Detta skulle inte gagna hästen, så han böt stigläder.

På bilden ovan hjälper han hästen att hitta ett flexormönster, och liksom hålla in sin egna navel, genom att försiktigt ta ett finger/sporre/spöknopp under hästens mage. En övning jag gladde mig åt att se, som jag själv utövar minst 1 minut per häst och dag. Supernyttigt, och enkelt. Men anpassa tryck och hur vasst ditt hjälpmedel är. En del är kittliga, andra behöver mer tryck. Och gör lite från varje sida, och variera tryckpunkten mellan sadelgjordsläget och några decimeter bak. Omväxling förnöjer, och stärker!

Det var en lärorik dag, och mycket av det vi har lärt oss i utbildningen i Integrerad Ridkonst upprepades här, vilket kändes skönt. Att höra att fler fokuserar på en höjd bröstrygg, och har hästens väl och ve i fokus, istället för att sätta sin egen show eller någon slags prestige i det man ”ska” eller hade ”tänkt” göra först.

Rekommenderar er varmt att googla in mer på denna veterinär och expert på hästens biomekanik.