Browsing Category

Utbildning

Utbildning i Integrerad Ridkonst -Fördjupningskurs

Posted on 30 maj, 2016

Här följer mina anteckningar från en givande fördjupningskurs i Integrerad Ridkonst.

Grundutbildningen är avklarad och examensdiplomet pryder min bokhylla här hemma. Men vetgirigheten är omättad och jag är glad att jag fick tillfället att gå en fördjupningskurs.

Jag anlände tidigt och fick härlig egentid innan alla hästar anlänt. Mös i biblioteket med mängder av lektyr och labyrintspelet -som är helt fantastiskt att öva sin fingerfärdighet på!

Med viss nostalgikänsla samlades vi åter på Johannesberg. Vi som deltog är alla examinerade ridinstruktörer i integrerad ridkonst, vilket gör att vi kunde dyka rakt in i olika ämnen och vidareutvecklas.

Som jag nämnt tidigare så är resan själva målet, jag har inget specifikt jag vill kunna göra, och heller ingen tidsram på när jag vill kunna göra det. Hästhantering är här och nu, och dagsformen varierar. Jag kan ha en plan, men den ser jag mer som en väg vi kan gå, inte som destinationen där jag ska hamna för att stanna.

Vi pratade om hur allt är publikt och online i olika forum på internet numera, att man kan få så fantastiskt mycket information via YouTube, Facebook och otaliga hemsidor. Vi ska dock vara försiktiga med att döma, allt är taget ur sitt sammanhang, och man missar ofta bakgrunden varför den tränaren gjorde si eller så just där och då. Ändå kan det snabbt få en snöbollseffekt i kommentarsfälten och spridningen kan gå snabbt, både till ens favör eller nackdel.

Vi kom in på ämnet marknadsföring, hur vi gör, hur andra gör. I vilket syfte och till vilken budget. Efter några samtal och funderingar kring detta gick vi vidare till dagens första övning.

Vi fick välja vilka elever vi helst vill undervisa, och vilken av dessa ord vi känner oss som själva.

Välj två du gillar bäst och två du gillar minst.

Resultat -en resultatinriktad ryttare, med en klar agenda och ett tydligt mål
Relation- en som vill bygga på relationen, både med dig och hästen
Rutin -en som gärna har samma upplägg och en klar process för hur saker ska göras och fungerar
Risk-en som glatt antar nya utmaningar utanför komfortzonen, alltifrån att rida med händerna mer brett isär till att hoppa en fälttävlansbana, olika risk kan upplevas olika riskfyllda för olika ekipage
Roligt-en som bara är där för att det är roligt, för den sakens skull inte för att den kräver underhållning, kanske någon som bara genuint tycker det är kul att undervisas eller undervisa

”To be a good teacher, you need to adapt to your pupils needs”

Jag upplever att jag som ryttare trivs bäst med relation + rutin, och jag tilltalas mindre av risk och resultat.

Dags för första ridpasset! Jag fick äran att rida en PRE på 12 år, Papillon. En vit dröm, det var kärlek vid första ögonkastet <3

Vi parade ihop oss två och två, en undervisade och en red. Jag fick guidning av en kvinna som hade tränat just denna häst tidigare vilket kändes tryggt, då hästen var helt ny för mig. Jag fick feedback att jag hade en bra sits som var balanserad, att jag kan vara lite snabbare i eftergiften och att där verkligen våga ge, och hon tyckte generellt att jag var väldigt lyhörd. Kul!

Efter att vi turats om att instruera och bli instruerade fick vi individuella ridlektioner av Christina Drangel.
Papillon var lite svår att sitta upp på, han ville inte stå still och stressade iväg så snart man nästan hunnit landa i sadeln -vilket givetvis inte är så bra. Så vi började med att ta det därifrån. Ställa honom stilla, och få ner honom i varv, massera, klia och kravlöst mysa. När han kändes mogen kunde man börja klappa lite på sadeln och dra i stiglädren och berömma massvis. Ge lite morötter och bara ta det lugnt. Gå några steg och sedan stanna och börja om. Lät honom bekanta sig med pallen vi hoppade upp ifrån och avdramatiserade den. Hängde lite i ena stiglädret när han kändes mogen för det. Lät en medhjälpare med låg hand mata långsamt med små morotsbitar samtidigt som jag hände runt sadeln på olika vis. Så han kunde stå med huvudet lågt och vänja sig vid mig och att någon höll på kring sadeln. Kunde sätta mig upp och han stod relativt lugnt kvar och fortsatte få morotsbitar av medhjälparen. Detta upprepade vi under följande uppsittningar och sista dagen stod han helt lugnt och väntade på att jag gav signalen att han kunde börja skritta. Härlig känsla!!

Så, till ridningen, detta är en PRE som så många andra av denna ras är även Papillon överrrörlig i sin kropp, motsatsen till stel, lite som en gummibjörn där alla muskler rör sig hela tiden och samtidigt. Det är mao. väldigt mycket häst i rörelse. Så det gäller att få energin och rätt muskler att röra sig vid rätt tillfälle.

Jag fick försöka hålla mig extra lugn då Papillon gärna rusade på och fram i övertempo -vilket inte är gynnsamt för honom. Försöka att bli kvar i min position och hålla en lagom böjning, och få honom att falla in i min rörelse och styrning. Få honom att gå långsammare, så han hinner med att få med hela sin kropp i rätt form -och inte bara hasta fram sig. En känslig häst som reagerar snabbt och mycket, jag fick liknelsen att puffa smultronet (hästen) med grässtrået (mina ben).

Jag fick allokera min kropp till att göra microsmå rörelser, och akta mig för att hänga för mycket till utsidan, även om det är där min vikt måste vara, så att jag inte vek mig för mycket i midjan eller började hänga i mitt knä. Ofta när vi vill hjälpa en häst att förstå en rörelse eller göra något, är det lätt så att vi gör för mycket, så det blir kontraproduktivt.

Nästa ekipage var en häst som inte var så balanserad, hon gick helt enkelt ganska vingligt, lite bambi på hal is. Hon hade som ett litet jack i halsmuskeln, (som ett avbrott i den stora boaormsliknande muskeln som går längs med hästens man) vilket hästar som har en balansstörning kan ha. Ryttaren fick börja från marken och uppmärksamma hästen på dess kropp och ge den några toucher (googla TTouch). För detta ekipage var det enklare att göra övningar först avsuttet, och sedan repetera samma övning uppsuttet -något jag varmt rekommenderar i många fall. Avsuttet får vi också se hästen från ett annat perspektiv, och se hur den reagerar på olika hjälper, och kan assistera den att tex. böja sig rätt i ganaschen och inte bara svänga eller välta fram.

Vi kikade även på munnen och bettet, då denna häst inte verkade vara helt tillfreds med det bett den hade där och då.

När gjorde du en objektiv check av din utrustning senast? Hästarna förändras hela tiden, och det som fungerade för ett halvår sedan kanske inte är optimalt idag. Personligen rekommenderar jag att varva utrustningen. Olika sadlar, barbacka, bett, bettlöst och gärna avsutten träning flera gånger i veckan, för omväxling och uppbyggnad + vila av olika muskler både för dig och hästen.

Vi avslutade dagen med samling i biblioteket för teori. Vi pratade om hur man bemöter en elev vid ett träningspass och vi hade alla flera bra idéer, lite beroende på ekipage -här kommer några:

Ta ett steg tillbaka och titta på när eleven värmer upp sin häst själv, fråga efter en stund hur det känns och vad hen vill fokusera på idag.

Fråga hur jag kan hjälpa hen med något, många gånger har eleven en egen bild av vad som är det som hästen eller den själv behöver.

Elever kan vara mer eller mindre lyhörda, en del kan man ställa frågan ”vad ska/vill du ha mig till?”. Svaren kommer vara väldigt olika.

Hur är du själv som elev? Vi fokuserar ofta på hur tränaren är eller ska vara, men hur är du som elev, är det något du kan eller vill göra annorlunda för att utvecklas ytterligare?

Om vi skulle göra övningen på ett annat sätt, vad skulle du vilja börja med då?

Något som jag själv uppskattar är att få -eller ställa frågan ”vad tar du med dig från det här träningspasset?” För då får man själv tänka efter vad man har gjort och sätta ord på det, och har man en elev så har den kanske uppfattat något annat än vad man själv som tränare har gjort. Det finns ofta många guldkorn att plocka hem här.

Dag 2

Jag red Papillon och fick försöka sitta lite mer rakt över honom men ändå ha lite vikt till utsidan och böja men samtidigt hålla om honom med skänkeln. Liksom bokstavligen talat rama in honom och liksom ge honom en stödjande kram som hjälp.

Jag fick öva på att ha axeln parallell med bogen vid arbete avsuttet vid handen, det är lätt att vi viker in eller ut vår axel för att hjälpa/balansera upp hästen. Men vi gör bäst i att agera som ett ”stadigt staket”, så den får en tydlig inramning.

Nästa ekipage red ett lite stelare halvblod. Be eleven om kontraställning om hen blir hängande i innertygeln. Ofta tar vi första tygeltaget för stort, vi liksom ”grabbar tag”, istället för att ”pillra” upp tygeln lite försiktigt hela vägen. På en stelare häst som gärna upp med halsen är det extra viktigt att försiktigt ”pillra” för att inte få en motsatt effekt.

Akta så hästen inte faller fram och över sin bog, den ska gå ut med bogen. Tex går hästen i höger varv ska höger bog gå utåt.

Näste ekipage red en pigg häst, ryttaren fick fokusera på att räkna stegen i skritten. Ibland kan en sådan enkel sak göra hela skillnaden. Prova!

Hen fick också öva på att plocka upp tygeln så försiktigt att den inte störde takten i skritten, och akta så hen inte fällde ut lillfingrarna (har vi lillfingrarna mot varandra så blir vi ofta mjukare i händerna), samt bibehålla armbågarna böjda. Hon skulle lätta på trycket i stigbygeln så hälen kom lite mer upp så den blev lite mer parallell med marken. När hälen blir för djup och pekar ner mot marken blir ofta armbågarna raka.

En kommentar från Christina ”-Lek lite med dina imaginära gummiknän och känn hur din underskänkel påverkas”.

Var observant, särskilt vid lättridning i trav, att det är du som styr hästens takt och tempo och inte tvärtom. Dubbelgunga i traven för att swunga upp ryggen, liknande känsla som när man travar över bommar, fast man skapar själva gunget själv.

Möter man ett ekipage där det är något som inte känns rätt så gör en snabb felsökning. Se hur hästen rör sig på böjt och rakt spår, med och utan ryttare. Stanna upp börja titta efter det som sticker ut mest exteriört. Det kan även vara hovar/skoning, tänder, mage/njurar, sadel, ridning…. Bestäm inte så fort vad som är ”tokigt” känn efter, och känn ordentligt.

Insidan av låret är en av våra starkaste muskler, det kan vara svårt att frikoppla dom från varandra. Så man inte ger skänkelstöd med höger och ändå håller i eller spänner vänster. Känn efter hur du själv gör och försökt göra dig själv uppmärksam.

Tar jag i innertygeln och hästen inte svara, måste jag nog sätta mig lite mer till utsidan.

Vi går in på en mängd detaljer dessa dagar, och jag har inte skrivit ner allt. Men värt att nämna är tumtaket. Hur jag har min tumme vinklad mot tygeln när jag rider. Håller jag toppen av tummen mot tygeln eller har jag sidan (som när man gör fingeravtryck) mot tygeln. Testa de olika varianterna och känn skillnaden i vilka muskler som spänns/slappnar av vid de olika lägena.

En elev fick tänka att hon höll en bricka mellan händerna, samtidigt som hon skulle ”hålla in svansen” med sin sits.

Summa sumarum: givande och utveklande dagar. Jag längtar tillbaka!

Utbildning

Mina anteckningar från clinic med Manuel Jorge de Oliveira

Posted on 23 januari, 2016

Idag har jag varit på Sparreholms ridanläggning för första gången, vilket fint ställe! Smakfullt och funktionellt inrett som gjorde det väldigt trevligt för oss som besökare, rekommenderas varmt! De bad oss att inte ta några foton, så ni får hålla till godo med mina ord.

Jag har antecknat följande från dagens undervisningar ledda av Manuel Jorge de Oliveira, lite svårt att höra delar av hans engelska, men ska göra mitt bästa för att återge min tolkning.

Han inleder sin clinic med att man bör strunta i allt mode i hästvärlden utan istället lyssna på sin häst och känna in den. Han upplever att vi idag mer rider efter ridboken och inte utefter hästen vi har framför oss. Hästens exteriör visar hur den ska ridas.

Han berättar att han ofta möter hästar som blir ridna i fel form, vilket tär på hästen, istället för att stärka den.

Första hästen börjar han med att stretcha nacken på, avsuttet, genom att ställa sig framför hästen och höja upp munnen och hela huvudet uppåt med båda händerna i munstycket. Så hästen liksom tittar rakt upp, för att stretcha nacken och i viss mån ganaschen. Han upprepar det flera gånger och låter stundom hästen slappna av och sänka huvudet emellanåt. Hästen verkar nöjd med övningen, och han går efter en stund över till att stretcha sidorna av nacke/ganasch genom att böja hästens huvud så den tittar åt ena sidan, håller kvar en stund tills han känner att hästen slappnar av, och låter den då vila genom att bara stå stilla och titta rakt fram. Sedan upprepar han detta några gånger åt vardera håll.

En övning som hästen tycks gilla och Manuel nämner att det är viktigt att hästen är avslappnad i nacke och ganasch innan man sitter upp på hästen.

Liknande avslappande rörelser har jag sett Patrick Allori använda sig av, och Linda Tellington Jones har också utvecklat flera Ttouches för detta.

Efter att ha lösgjort hästen i nacke och ganasch så går de över till att träda över med bakbenen vid handen, för att mjuka upp bakbenen. Han poängterar att det är viktigt att man håller hästens huvud i en stabil höjd och att man inte ska låta hästen gå i för låg form vid detta arbete. Han förklarar att man kan tänka sig att hästen är som en triangel mellan nosen – örat – manken.

Han tar god tid på sig, och säger att han kan lägga 45 -60 minuter på denna typ av stärkande avsuttet arbete innan han sitter upp på hästen, då han menar på att det är bättre att rida på en avslappnad, uppmjukad häst. Man får givetvis anpassa allt efter vilken häst man har framför sig och hur mycket den orkar med.

Efter att de har trätt över vid handen i skritt, så gör det detta i trav. Han nämner att det är viktigt att öva hästen både horisontellt och vertikalt. Jag blir glad över att höra honom berätta hur viktigt det är att hästen höjer bröstryggen och måste gå i flexormönster för att bära sig på ett för hästen gynnsamt sätt.

Nästa häst ut får också stretcha nacke och ganasch upp och ner och sedan åt vardera sida. Han nämner att om hästen bockar kan en spänd ganasch vara orsaken.

Han berättar också om hur viktigt det är för ryttaren att förstå hästens biomekanik och rörelsemönster. Han visar var på halsen hästen får märken om den ridits fel, tex genom att gå i rollkûr eller för hårt hållen i munnen och i extensormönster. Bra att han tar upp detta! Han verkar uppriktigt bedrövad över hur han ser många rida sina hästar idag.

Han återgår till att stretcha hästens ganasch och säger att hästen berättar för oss vad den känner genom dess mun. Han berättar vidare hur viktigt det är att hästen är avslappnad i kinden, och att om man har hästen för hårt hållen i munnen så stoppar man blodflödet till huvudet.

Han berättar att man ska träna hästen för att stärka den, att rida i mellantrav i lätt sits är ogynnsamt för hästen -men lämpligt om man ska färdas till häst längre sträckor. Den typen av ridning menar han bara tär på hästen. Jag tror jag vet vad han menar, men vill påstå att det går att rida en häst i flexormönster i lätt trav i olika tempo. Träningen måste få anpassas från häst till häst.

Han nämner att man måste orka bära sig för att kunna gå balanserat. Och jag vill tillägga att detta även gäller oss människor. 🙂

Efter en mysig fikapaus i den uppvärmda cafeterian så var det dags för ytterligare ett ekipage, jag och min kurskamrat från utbildningen till ridinstruktör i Integrerad Ridkost, Ulrika Dahlgren, var med mig, vi bjussar på en liten selfie. Söker du en ridinstruktör i området kring Ludvika kan jag varmt rekommendera henne!

Skärmavbild 2016-01-23 kl. 23.14.29

Tredje hästen ut är en unghingst på 4,5 år som det började med att longera. Jag tilltalas av tänket att först låta hästen slappna av och stretcha sidorna avsuttet. Jag frågade om han föredrog att longera hästar på en öppen arena (som ridhuset var) eller en inhängnad liknande en rundkorall, han sade att det spelar ingen roll men en ung häst kan gynnas av att få stöd från en inhängnad. Han tyckte man som longör ska stå stilla som en pelare i mitten, jag tror att man får mer effekt genom att longera enligt Schöneichs metoder (som har erfarenhet av logneringsarbete på över 30 000 hästar). Här tror jag rakriktande longering gynnar hästen mer, det blir kortare sekvenser och mer effektivt.

Han nämnde också att man alltid bör longera med en kapson -hurra!

Han tycker att man ska öka successivt, vara snäll mot hästen och öva lite i taget, kloka ord.

Efter longeringen, fick hästen stretcha nacke och ganasch liknande de två tidigare hästarna. Tycker det var bra att han visade samma övning på flera hästar så man fick se liknande resultat på olika hästar, och alla tycktes trivas med dessa stretchövningar.

Han poängterar hur viktigt det är med en symmetrisk häst, men berättar inte hur man får en symmetrisk häst. Så jag tillägger själv, att just rakriktande longering kan vara till stor hjälp med det.

En skolad, samlad trav får du genom att öva upp hästens uppbromsningsmuskulatur. Så när nacke och ganasch stretchats så fick ryttaren hoppa upp och öva hästen på att gå ömsom göra halt. Först mellan skritt och halt, och sedan trav till halt. Korta sekvenser och flera repetitioner.

Är en förespråkare av safety first så flera av dagens ekipage hade fått pluspoäng om de använt hjälm.

Hade varit roligt om han nämnt något om ryttarens bålstabilitet, för likväl som att hästen ska vara stark i magen, så måste vi som ryttare vara det för att orka sitta kvar i sadeln på rätt vis, med en buren hand framför oss.

Han visade olika sätt att hålla i ridspöt, att man bör hålla det med en mjuk, halvöppen hand eller bara med fingrarna. Håller man i det som man håller i ett cykelstyre blir man för hård. Det ska vara en lättsam pekpinne, inte en piska.

Det fjärde ekipaget fick också börja med att stretcha ganasch och nacke, därefter fick hen rida i förvänd öppna, sluta, öppna och skänkelvikningar -mao alla möjliga tvärande övningar både på böjt och rakt spår, för att mjuka upp hästen. Därefter gick det över till att rida sick-sack längs med långsidan varvat med att gå på rakt spår.

När hästen gått samlat en stund och man stannar den, poängterar han att det är viktigt att ge eftergiften omedelbart, och det är trevligt att se att alla hästarna får vila en stund på hellång tygel flera gånger under ridpassen.

Han ger mycket instruktioner och vill ha respons från eleven direkt, till och med jag själv på läktaren fick hålla fullt fokus på att hänga med i vändningarna mellan snabba byten mellan den enda och den andra övningen. Förstår det som att han vill visa oss hur man kan gymnastisera hästen, men hade gått att hålla ett lugnare tempo och låta ryttaren känna in en övning innan man hastade vidare till nästa. Men detta var fortfarande under en clinic, hade det varit en ”vanlig” ridlektion hade han kanske låtit eleven känna efter lite längre. Jag tänker att syftet med att få ridinstruktioner är att man själv måste förstå övningen när man tränar på hemmaplan utan instruktör.

Hade varit roligt att höra honom nämna några detaljer i hästarnas olika exteriör och om han anpassar träningen olika efter det. Och blev också nyfiken på vad han anser om olika varianter på utrusgning.

Hade varit väldigt roligt att se hur dessa hästar reagerade på TTeam och TTouch, tror speciellt några av dom skulle gynnas väldigt mycket av det.

Jag undrar hur ofta han vidareutbildar sig själv eller om han går på gamla meriter och erfarenheter. Och jag hoppas själv att jag aldrig slutar insupa nya perspektiv på ridning, träning och arbete med hästar på olika vis. Man samlar in så fantastiskt många ingredienser allteftersom.

Nästa ekipage var väldigt intressant att se, en kvinna som berättar att hon varit rädd för att rida sin häst som relativt nyligen blivit vallack. Hon har bara ridit honom några gånger och hon säger att hon är nervös. Jag tycker hon gjorde ett fantastiskt jobb och var väldigt modig. Hon fick arbeta på att verkligen sitta ner och tillbaka i sadeln och försöka rida med en stark bålstabilitet. Hon fick också öva på att rida med buren hand och händerna ihop, och inte hålla i sig i tygeln med händerna -vilket är väldigt vanligt att man gör när man känner sig lite osäker. Upplever att Manuel pushade henne lite för hårt, men kanske var det hans nyckel för att få fram ett resultat. Han vill uppenbarligen hästens bästa, men kanske glömmer vad som är gynnsamt långsiktigt för eleven. Som ryttare så måste man själv kunna, och våga, göra övningen på egen hand. Men visst kan man sätta mål och nosa på vad som är möjligt och vad man är kapabel till ibland.

Hade varit roligt att höra om han hade några tips på hur ryttaren kan stärka sin kropp som i sin tur gynnar hästen vid ridning.

En givande dag och jag tar med mig flera bra tips!

Jag avslutar med ett citat från Manuel ”the inside leg is the master of riding”.

Blandat Utbildning

Redo

Posted on 22 januari, 2016

För en halvdag med Manuel Jorge de Oliviera imorgon på Sparreholms Slott, ska bli så roligt. Känns som en halv evighet sen jag var iväg på något liknande.

Lovar ta med både kamera och anteckningsblock. 🙂

Utbildning

Examen i Integrerad Ridkonst

Posted on 13 december, 2015

Vilken resa jag har fått äran att vara med om!

Jag är så otroligt glad, stolt och stärkt av all kunskap jag har berikats med och vill rikta ett särskilt tack till min ridlärare, Christina Drangel.

Jag valde att gå denna utbildning för att se om jag som människa verkligen hade något att göra på den där hästryggen, eller om jag bara tärde på ett inte ont anandes djur.

Jag ville se om jag som människa kan bidra till att hästen mår bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag är så otroligt glad att jag kan svara JA på båda dessa frågeställningar. Jag har lärt mig att se ännu mer smärta i hästar, men också lärt mig hur man kan göra något åt den, och förebygga så den aldrig uppstår.

Från början stod jag vid sidan om och förfärades, nu har jag verktygslådan full med lösningar. Och skulle min verktygslåda tryta, så vet jag att jag både har Christinas stöd och även mina underbara kurskamrater i IRK grupp XIII -eller superåttan som vi kallat oss.

Här kommer, med visst vemod, mina sista antecknigar från utbildningen, av en numera diplomerad ridinstruktör i Integrerad Ridkonst.

Dag 1

Pirrig stämning, kryddad med vemod över att detta är den sista gången vi ses på detta vis. En av Christinas styrkor är att hon känner av stämningen i rummet blixtsnabbt, eller hos ett ekipage för den delen, och leder in samtalet så det infinner sig ett slags givande ro. Något hon lyckas med gång på gång, och jag tror inte ens hon tänker på det själv. Men det är som elev oerhört skönt, en trygghet att ha någon som hejar på och får en att känna att -det här blir bra det. Eller som hon själv ibland citerar Astrid Lindgren ”du och jag Emil, du och jag”.

ex4 (1)

Ler med hela hjärtat när jag tänker tillbaka på alla skratt i biblioteket 🙂

Efter vår genomgång i biblioteket så fick vi ridlektioner och först ut var ett ekipage som jag gläds så mycket att se, deras resa under denna utbildning har varit enorm. Hästen har fått en betydligt bättre form och kan bära sig och sin ryttare på ett helt annat vis numera och det ser ut som de har så roligt ihop när de tränar. Hon blev guidad att sitta tillbaka med kroppen och sitsen, men att hålla sina händer långt fram, ända tills hästen söker kontakten och stödet självmant. Hon fick förklarat det som att hon kan tänka att hon sitter på sin egna imaginära svans, eller att lyfta pubisbenet mot hjärtat.

Om hästen blir för framåt-neråt och för djup så kan det, framförallt hos unghästar, bero på att den är trött i ryggen. Sitt gärna av en stund då och låt den vila.

Springer hästen, spjärna inte ifrån då utan försök möta den med underskänkeln och sväng hästen. Låt den kanske tom. tvära lite så den måste koppla på sin magmuskulatur och strama till sig lite.

Fortsätt sitta på bakfickorna även i traven, det är vanligt att vi bryter det lite svåra från skritten när vi ändrar gångart och faller in i våra gamla mönster. Utmana dig själv, det fungerar!

Har hästen en spänd och/eller en kort överlinje finns det större risk för att hästen hamnar i en slags kaningalopp. Var uppmärksam och lyssna på takten. Öva galoppfattning in mot sargen om du har en häst som gärna väljer att ”slängtrava” några steg innan den växlar över till en galopp, då minskar risken för att man hamnar i en tvist om huruvida man skänklar på för att få en galopp, kontra bromsar in från en obekväm trav.

Nästa ekipage har också gjort en positiv resa under denna utbildning. Ryttarinnan fick tipset att först ta fram armarna och därefter sätta sig tillbaka i sadeln, som att hon satte sig på bakfickorna.

Man ser graden av avspänning och tillit hos hästen i öronen. Om de ser spända ut eller om de vippar lite avslappnat åt sidorna. Kan glatt meddela att denna valack har gått från en gnäggande spänd och lite övertänd häst till en kolugn pojk med ro i kroppen -och de tillhörande öronvippet påkopplat, härligt.

Jag fick tipset att börja att röra på fingrarna innan jag gör något med hela handen eller armen för att få en mer mjuk och direkt effekt. Att reglera takt och tempo och även steglängden med mitt bäcken och min bröstrygg. Försöka släppa tygeln helt för att se om hästen bär sig och tar fram-ner-ut sin hals. Är glad att jag vågade gå utanför min egen komfortzon och använde min underskänkel mer än vad jag hade inbyggt i mig att göra på en snabb pålle. Det är så roligt när man har en guide som berättar hur man kan göra något annorlunda, och när man känner så stor tillit till denna guide -i det här fallet Christina, och bara gör det. Man tar ut armarna helt rakt ut eller vrider om sig på ett för en själv helkonstigt vis -men man gör det för hästen, för konsten att rida.

Hrammur, vilken hjälte han är! Han känns så mycket mer att rida än vad han ser ut att göra. Han är som att sitta på en överrörlig gummibjörn med åtta ben med fantastiskt mycket arbetsvilja, gentlemannaskap och ärlighet.

Det går fort! Fort och nästintill okontrollerat tills jag ger honom en uppgift att fokusera på, en uppgift som är lagom klurig, som får honom att stanna upp med hela sin helahavetstormarkropp och tänka efter, hm. Vilken fot kommer först nu, och vad händer med resten av kroppen då. Vi går från att rusa fram något överenergiskt och överspänt, till att komma fram i en mer taktfast gång med en längre överlinje, en bärig rygg och i princip noll kontakt med munnen. Hrammur i flexormönster, Hrammur med magmusklerna påkopplade. Då, i DET ögonblicket, är det underbart att rida. När man känner att man hjälper hästen koppla på de musklerna i dess kropp som behöver kopplas på, för att hästen ska kunna gå, röra och bära sig på ett för den, gynnsamt vis.

Nästa tjej ut i manegen beundrar jag verkligen, trots motgångar i livet runt om henne, så tar hon med ett leende på läpparna sig fram genom utbildningen. Hon både inspirerar och imponerar mig och är verkligen ett levande bevis på att att måttot -vill man så kan man allt- verkligen fungerar!

Hon fick tänka att sin häst skulle få ut och fram dess panna. Och de arbetade med förvänd öppna på en volt och därefter rättvänd öppna över några bommar med två skrittsteg emellan.

Jag tycker det är bra när man bryter av invanda mönster med något så enkelt som några bommar.

Hon fick arbeta med att försöka hjälpa hästen mindre så den får en chans att bära sig själv. Vi underskattar ofta det lilla som hästen måste göra. Vi vill den så väl, men ibland är det bra att låta hästen slå i hoven i en bom en gång, för att den själv ska lära sig att lyfta på foten. Precis som ett barn lär sig gå genom att snubbla otaliga gånger. Vägen framåt är både krokig och brokig.

Vi fick allesammans tipset av Christina att man kan titta på en elevs öron, man kan få mycket information från att se dess vinkling. Huvudet påverkar oss massor i ridning.

En av våra norska deltagare fick tänka att hon klev ner i stigbyglarna och skulle föra fram sin ytteraxel. Tidigare ryttare fick föra fram sina händer, men hos den här tjejen var det alltså axeln som spökade. Vi är alla så olika och ingen är den andra lik, detta är något vi övat oss på att se och hitta olika lösningar för.

Hon fick tänka att hon lekte med det nya axlar-höftläget istället för att byta från ett statiskt läge till ett annat. Ridning är rörelse och vi vill aldrig fastna i en statisk position.

På bilden, söta Bonic

Hon fick försöka gå tillbaka till roten i sin kropp, sin torso. Och därifrån, när hennes grundkropp var på plats, först då kunde hon börja laborerar med nya ställningar på händer och skänklar. Tänk dig att du är ett träd med en stabil stam och att du har kontroll på dina grenar som ska bära alla äpplen. Är du en svag och svajig stam så vinglar du runt i vinden och äpplena trillar ner. Stabilitet tar tid och muskler, särskilt om du ska lyckas vara stabil och inte statisk -samtidigt som du har hand om balanserande äpplen i vardera hand,fot, axel och huvud…

Nästa norska deltagare på en stor hopphäst har utvecklat sin ridning så fint. Hon är så modig!

Det finns hopphästar som inte är så bra på att gå över bommar på marken eller hoppa låga hinder, det kan bero på att de har en sämre öga-hand koordination. Detta på grund av att de kan ha en dålig bålstabilitet och inte länger ut överlinjen. Många hopphästar är relativt kort hållna och har blicken riktad uppåt, när något ligger på marken så kan de rentav bli relativt snubbliga. Låt din häst titta, se och öva upp dennes hela kropp -både i stort och smått.

Hon fick tänka att hon satt som en klo på hästen så att han lättare kan veckla ut sin överlinje -och här pratar vi en häst med STORA kliv.

På eftermiddagen fick vi olika ämnen att presentera på examensdagen, mina blev mankputt, revbenspuff och bodywrap -mer om det lite längre ner. På kvällen åkte hela gänget på middag till Grekens taverna i Knivsta.

Dag 2

Jag har antecknat följande från våra sista lektioner för Christina nedan.

Välkomna framåtbjudning!

Kopplar vi inte på våra magmuskler när vi rider blir det lätt väldigt studsigt i sadeln, särskilt i trav. En av eleverna blev mycket modigare i traven efter att magmusklerna kopplades på, det blev mindre studsigt och hon vågade föra ut sina armar och ben från sin egna trygga stam.

Om hästen rusar vid galoppfattningar eller strax innan galoppen fallit in, sväng den då i traven istället och städa lite i lugnare tempo så ni hamnar i ett bra utgångsläge på nytt. Alla hästar är inte lättgalopperade. Häng inte upp dig på att ni kanske aldrig kom in i galoppen ett specifikt träningspass -tänk istället att du tränade hästen på att fatta en bärig galopp. Utmana inte ödet utan stärk det.

Christina och Helena checkar av läget inför dagens ridpass, Shag lyssnar förnöjd på deras samtal.

Nästa elev fick rida över bommar och vi lade bommarna relativt nära varandra för att öka energin i steget lite. Hon fick arbeta med att hålla blicken framåt, sitta på bakfickorna och ha huvudet i mitten.

Höger öra mer riktat mot taket i höger varv när höger öra är inåt, så att inte ryttaren föll inåt med sitt överliv.

Akta dig för att falla framåt vid tempoväxling neråt, låt hästen bromsa, du behöver inte bromsa åt den med din kropp, då faller den själv snarare ur balans. Hon fick även laborera med att rida mer med sina fingrar och sitt bäcken. Men Christina poängterade att hon först måste ha sitt fundament på plats, sin trädstam som jag beskrev här ovan. Hon fick sätta sig på bakfickorna och koppla på transversus (magmusklerna) som en mc-förare och därefter kalibrera hästen, med armarna framför sig och lillfingrarna mot varandra för att inte bli statisk.

Dagens citat får bli detta ”Power to the pelvis!” -Christina Drangel

Nästa ekipage ut på banan fick försöka hålla överlivet spikrakt och inte vika sig i midjan åt det ena eller andra hållet. Hon fick tänka att hon red lite nonchalant och ointresserat med sitt huvud.

Gör det inte för lätt för din häst att inte genomföra uppgiften. Håll heller inte för hårt, håll bara kvar.

Tänk att manken ska upp och lägg på underskänkeln i kombination av en lägre hand med en längre tygel och fånga därefter upp stöd på utsidan.

Sista kommentaren jag har noterat efter att ha deltagit i närmare 300 lektioner ledda av Christina Drangel blir följande: ska du rätta till något, börja med huvudets position.

På kvällen så kändes det som vi var ett bättre team än någonsin, jag och mina kurskamrater i superåttan. Några lagade mat och vi andra tog hand om stallet och riggade upp manegen inför stundande examen. Vi gjorde det mysigt med tända ljus och skrev ihop ett tal till vår kära ridlärare. Åh vad jag kommer sakna dessa träffar på Johannesberg!

Bord och stolar med fleecefiltar och tomte på bordet till examinatorerna.

Labyrinten och solfjädern och en longeringsbana, riggat och klart -nu är vi redo!

Mysmiddag och de sista förberedelserna inför examen som stundar…

Dag 3 Examen

Jag agerade konferencier i vit kappa, med julmusik i högtalarna kickstartade vi dagen.

3x5 (1)

Vi fick presentera olika övningar vi lärt oss under utbildningen för två examinatorer, vi lade upp det som en liten show där vi kopplade ihop olika beröringspunkter på olika vis. Tex. illustrerade vi övningar ma kan göra för sneda/oliksidiga hästar genom att koppla samman några olika toucher och rakriktande longering. Jag fick visa och berätta om Body Wrap och Ttouch för manke och revben.

Man kan putta och puffa på hästens manke och revben på olika vis för att få hästen att känna att den verkligen har fyra ben och två sidor av kroppen. Detta gör mig också medveten på om det är lättare att puffa/putta hästen åt det ena eller andra hållet. Jag noterar hur hästen väljer att ställa sig före övningen, och om den ändrar sin ställning efteråt (vilket den ofta gör). Man kan göra detta vid vila eller efter en stunds träning. En övning som ökar hästens kroppsuppfattning.

Man kan verkligen se hur Shag är med i rörelsen och känner vad jag gör, så söt.

ex3 (1)

Bodywrap, ökar hästens koordinationsförmåga, balans och kroppsmedvetenhet. Den gynnar även förtroendet och tilliten till hästen och dig, det påverkar hästens välbefinnande och prestationsförmåga.

ex2 (1)

Hrammur inlindad i en Bodywrap

Efteråt sade en av examinatorerna att hon tyckte vi skulle kunna turnera med denna uppvisning i avsutten träning, och visa upp vår samlade kunskap för allehanda hästintresserade -wow vad glad jag blev att höra det!

ex10 (1)

ex1 (1)

Efter detta fick var och en av oss rida och instruera en lektion. Det gick jättebra! Jag skickar ett extra tack till Ellen som var min ridlärare och elev i denna uppgift.

Här får vi vår feedback från examinatorerna efter den första lektionen, lättade och gladare än vad vi ser ut att vara på bilden 🙂

ex9 (1)

Jag är så glad över all kunskap som jag är berikad med och ligger bakom detta diplom.

FullSizeRender (1)

Foto: Christina Drangel och Malin Johansson

Blandat Utbildning

Session 9, utbildning i Integrerad Ridkonst

Posted on 23 november, 2015

I oktober var jag på det nionde och näst sista utbildningstillfället på Johannesberg i utbildningen till ridinstruktör i Integrerad Ridkonst.

Vi startade dagen med att instruera varandra i två grupper, hälften red och hälften instruerade. Jag red Hrammur, en Islandshäst jag endast sett en kurskamrat rida tidigare, så det var första gången vi tränade ihop.

Jag som elev

Min kurskamrat bad mig tänka på min andning, och andas djupt. Hrammur var ett energiknippe och det var så skönt att få feedbacken att bara försöka ta det lugnt och inte börja göra något annat. Jag skulle också ta fram min högra axel (som brukar spöka för mig), och släppa spänningen i mitt högra ben i ena varvet.

Hrammur (och även jag) är lite olika starka i olika varv, vilket jag uppenbarligen försökte kompensera med att spänna mitt ena ben. Kul att hon såg en sådan detalj och kunde hjälpa oss till rätta. Jag fick också tipset att andas ut vid inbromsning -vilket fick en fin effekt!

Jag som instruktör

När jag fick en kurskompis som ”elev” så kändes det så lyxigt att bara kunna nämna något så enkelt men ändå av så ofantligt stor betydelse -transversus. Och vips så föll hela ekipaget mer på plats. Att bara kunna säga ett ord och få en direkt respons. Vi har ju gått utbildningen tillsammans och förstår innebörden med olika kommandon -så lyxigt att inte först behöva förklara vad transversus är (en magmuskel) och varför den är av så stor vikt vid ridning. Långt ifrån att jag har något emot att förtälja mina elever om detta, men det var så häftigt att kunna komma framåt i sådan expressfart!

Hon fick öva på att vara mer långsam med sin hand, har nämnt det tidigare här i bloggen. Att är man en person som gärna pratar snabbt eller mycket så har man en förmåga att även röra sig snabbt, vilket inte alltid är gynnsamt i en ridsituation. Jag får ständigt påminna mig själv att vara lite mer ”seg gubbe” i min ridning.

Vi arbetade även på tempoväxlingar för att få upp energinivån på hästen, i kombination med en snabb skänkel -en skänkel som skänklar lite i otakt (tänk ponnyklapp) kan ibland vara mer effektivt än ett hårdare/segare tryck.

Min lektion för Christina Drangel

Vi fortsatte eftermiddagen med individuella lektioner för Christina. Jag fick tänka på att inte vika ihop min insida. Arbeta på att bromsa in och ur halterna, liksom smyga/sega fram med Hrammur som gärna drog på gasen. Försöka få honom att stanna upp lite och bära mig fram, och inte bara rusa fram -i extensormönster vilket för honom är det naturliga -men långt i från det mest skonskamma för hans kropp i det långa loppet.

Jag fick sådeles byta tempo ofta, och en detalj som att jag bara tänkte på mina öron fick resten av min kropp att liksom ”rassla i ordning”. Det är i detaljerna det händer!

Jag ska också våga använda underskänkeln -vilket man av förklarliga skäl gärna drar sig för att göra på den ”heta” hästen. Men med den formar vi, och känner hästen. Jag fick anstränga mig för att rikta lillfingrarna mot varandra också, det hjälper mig att inte låsa fast min arm/axel. Hrammur är klart mindre i storleken än vad jag är van vid, så balansen fick sig en utmaning. Tyngdpunkten ändras när man är lång på en kort häst -men det gick faktiskt klart över förväntan, hurra!

Det är en sak jag gillar med att rida för Christina, det är inte någon prestige alls. Och man avslutar varje pass med något att klura lite på men är framförallt fylld med positiv energi och känner ett hopp om att det finns stor möjlighet till förbättring.

Anteckningar från mina kurskamraters individuella lekitoner

Nästa ekipage var samma ekipage som jag höll instruktion för tidigare på dagen, så jag var lite extra lyhörd för vad Christina såg i samma ekipage mot vad jag noterat. Blev SÅ glad när vi hade sett snarlika ting!

Hon fick också driva på olika vis med smackningar / ponnyklappar med inslag av flera tempoväxlingar, med tillägg att hon måste se till att få gehör innan hon kom med nya kommandon. Hon fick tänka sig att hon satt i sadeln och liksom puttade fram hästen med höfterna framför axlarna. De övade även på att gå mellan galopp och skritt för att aktivera hästen.

Nästa kvinna på tur i sadeln fick först öva på att träda över med sin häst, mao. tvära i en snäv cirkel så hästen kliver under och igenom med bakbenen, en slags stretchande övning som även ökar hästens kroppsmedvetenhet. Hon fick akta sig att inte fastna i samma position, vilket är så vanligt att vi gör -det är ju både behagligt och bekvämt, men att hela tiden hålla sig i rörelse gynnar denna häst mer. Och det är ju för hästens bästa vi rider den, utveklar dennes fysiska förmåga så den kan leva och må så optimalt den kan utifrån dennes exteriöra utmaningar? Eller som min sambo sa -du är som en PT fast för hästen.

Hon skulle också försöka rida med fria händer, understödda av hennes bålstabilitet -det mina vänner kan vara en smärre utmaning både balans- och styrkemässigt!

Nästa ekipage på tur fick först ta sig en funderare på hästens exteriör, som har långa lemmar. Lång hals och väldigt långa ben. Det är på en sådan häst extra viktigt att förekomma hästens ”hyss” som att falla ut eller in, hit eller dit -då vägen tillbaka till rätt position är längre än för tex. en islandshäst med kort hals och korta ben… Och en otroligt viktig sak -rid bara så länge du orkar. Är du trött så är du, och det gäller givetvis även hästens ork och motion. Vi måste inte nödvändigtvis rida varje minut av passet, bättre isf att rida effektivt och ”rätt” en kortare stund, och ägna återstående tiden till eftertanke, teori eller annat.

Nästa ryttare fick tänka på att inte fastna på samma plats med handen, den här hästen behöver tydlig och kontinuerlig guidning. Hon fick även öva på att låta halsen falla med längre tygel. De finlirade också på att kontraställa hästen, så ganaschen kommer ut i det varv hästen tar in halsen. Vi arbetar mycket med att hjälpa hästen att bli mer rakriktad, och detta var en övning för detta.

Sista ekipaget för dagen fick tänka på att lyfta blicken -vem har inte hört den förut? Det är också en sådan viktig detalj som kan få resten av kroppen att ”rassla” till på rätt vis. Hon fick även arbeta på att sitta mer på en större rumpa -rider man en het häst är det lätt så att man lutar sig lite fram och liksom är beredd. Men det får en tvärtomeffekt på hästen som då behöver balansera upp dig som ryttare mer och är det en häst som är het för att den är i obalans och vill rusa fram sig till rätta så stjälper det snarare än stjälper att sitta på en liten yta och lite framåtlutad. Men även det är lättare sagt än gjort.

Det är så roligt att träffa alla kurskamrater och se deras utveckling från gång till annan, så mycket utveckling som skett både på oss och på hästarna. Det får mig att känna en genuin lycka och det om något är verkligen ett bevis på att detta fungerar, för hästen, för människan.

Dag 2

Första ekipaget har varit flitiga på att träna på lång tygel, vilket har gjort att ryttaren övat upp sin fingerfärdighet på ett positivt sätt. Hon fick öva på att tänka att hon långtyglade med händerna, även fast hon red -blev en klart trevlig reaktion på hela ekipaget. Hon liksom gjorde mindre med händerna men det blev bättre. De övade på att tvära, vilket de gjorde även dagen innan, med tillägget att de också arbetade med övergångar för att öva hästens uppbromsningsmuskulatur. Hon fick tänka att hon liksom borrade sig ner i sadeln vid avsaktning. Tänka lite att man sitter vid varsin ända av en gungbräda, hästen på ena sidan och en själv på den andra. Balansera tillsammans.

Näst ut var det jag och Hrammur, han var fortfarande piggelin och jag fick öva på att ta ner min egen energi (svårt när man är så pepp och glad) och även länga min tygel. Vi övade på förvänd öppna, och fick stundtals behålla min position lite längre än vad jag är van vid innan han hittade rätt väg. Lite gissa leken -tänk, på ett positivt vis. Det är en skör balansgång mellan att låta hästen vingla sig till rätta och att gå in och hjälpa den för mycket och för tidigt. Vi vill ju stärka våra fyrbenta kompisar.

Det var roligt att se att han guppade mindre med huvudet upp och ner mot slutet av passet och började använda sin magmuskulatur mer, och fick en annan taktfast skritt. Övning ger färdighet!

Skärmavbild 2015-11-23 kl. 18.16.54

Vi pratade även om att man kan få stor hjälp av att rida in hästen från långtygling -stärkande övningar, kommandon med tygeln som hästen lär sig svara korrekt på (avsuttet och utan bett), balans och harmoni.

Nästa ekipage arbetade på lång tygel, denna häst är lite av en kelgris och gosar hellre än motionerar. Eleven fick öva på att inte gå fram till hästens huvud vid någon korrigering/beröm/varvbyte eller dylikt innan hästen vänt bort blicken -så det inte skulle falla in i att hästen liksom lockar fram eleven genom att ge dem de där söta hundögonen som är så svåra att motstå. Så det inte blir så hästen kallar på dig. Det är du som styr.

De fick även fokusera på att först hitta en rak linje, innan de startade med en sluta på diagonalen.

Denna häst går gärna och såsar lite, liksom strosar runt och släpar benen efter sig -för att få den att kliva på mer ordentligt, så fick eleven öva på att gå med snabbare kortare steg. Kroppsspråket är otroligt viktigt! Hästens huvud avslöjar direkt vad den ska göra -så håll alltid koll på det 🙂

Christina ger så roliga liknelser -eleven efter fick tänka att hon hade en avatarsvans som satt sammankopplad baktill på hjälmen ihop med hästens svans. Vips så hamnade hon i en bättre position i sadeln och hästen kunde röra sig på ett mer gynnsamt vis.

En annan elev fick tänka på att inte ha för korta tyglar i lång skritt, utan verkligen låta hästen sträcka ut hela halsen och även skritta på i ett relativt friskt tempo.

Jag övade vidare på förvänd öppna, men fick se upp så jag inte hjälpte Hrammur för mycket och skruvade mitt eget överliv onödigt mycket. Jag fick också sjunka ihop med bröstryggen för att sänka energin men även spänna magen för att hjälpa honom att gå i balans och stabilisera sig. När vi övat en stund och det var dags för paus, så är det på Hrammur, och en del andra överrörliga pigga hästar, ingen idé att bara ge dom lång tygel och skritta på. Utan att helt sonika stå stilla och ge dom tygeln. Då hinner han inte stressa upp sig eller falla ur, utan man kan fortsätta snabbbare där man avslutade innan pausen. Sedan får man se upp så man inte stannar för länge, det kan bli ett stressmoment det också.

Vi avslutade med teori uppe i biblioteket och kom bland annat in på hur viktigt det är att man låter hästen komma in i boxen efter att den varit i hagen. Låta den landa lite, kanske kissa och dricka.

Dag 3

Hrammur får lära sig gå ordentligt, och är inlindad i en så kallad ”body wrap” på en av bilderna.

Vi startade dagen med Tteam -det är så spännande att se hur den högutbildade topphästen står och verkligen funderar hur han ska ta sig igenom en labyrint med bommar. Och hur den snälla islandshästen verkligen får en utmaning av att bara gå bredvid en människa och stå stilla. Hur en annan rättar till hela sin kropp efter en kort stund då den klurat ut kroppsquizet. Jag rekommenderar ALLA att börja involvera både Tteam och Ttouch i sin hantering med hästen. Här finns mängder med tips och filmer går att söka på youtube och det finns även en smidig app till smartphones. Och dyker det upp frågor är ni givetvis välkomna att höra av er till mig. Länk till hemsidan: http://www.ttouch.com/

Efter några timmar med att bygga kroppsmedvetenhet och psykisk stryka så var det dags för de sista individuella ridpassen.

Första ryttaren fick tänka att hon skulle släppa fram höfterna lika mycket till höger och vänster i respektive varv. Hon övade också på att svänga hästen med skänklarna mer och inte för mycket med ffa. sin högra hand.

En häst som vickar mycket på rumpan när den går håller inte sina magmuskler. Vicka inte med då, utan hjälp den genom en stilla stabil sits med din transversus (nedre magmusulatur) påkopplad.

Skapa energin du vill ha i hästen. Den kommer per automatik inte göra det åt dig. Hon fick även öva på att ta så mycket / eller lite – i tygeln tills det hände något.

Och för att bibehålla energin för oss åskådare så körde vi ett litet eget gympass 🙂 Här ligger jag och en av mina kurskamrater med ben och armar i luften och stärker våra magmuskler efter lite yoga.

Min ridläxa till nästa segment är att tänka på mina lillfingrars position, mina örons. Sänka min bröstrygg och ha som ledade silverkulor i mina knän när jag arbetar med en pigg häst, såväl avsuttet som uppsuttet. Och att försöka att vara i nuet, inte nödvändigtvis vara duktig flicka som ska utföra ett visst moment eller en övning bara för att det var tanken.

Blandat Utbildning

Session 8 Utbildning i Integrerad Ridkonst

Posted on 15 augusti, 2015

Mina anteckningar från veckans utbildningsdagar delar jag med glädje med mig av, dels för att jag vill att andra ska få upp ögonen för denna typ av ridning, men också för att det får mig själv att reflektera och tänka igenom vad jag har lärt mig, vilka insikter det gett mig, hur det gjort mig till en bättre hästmänniska.

Dag 1

Jag hade lånat en kurskamrats fullblodsarab, Shag. Första ridpasset så ger vi kurskompisar två och två, varandra en feedbacksandwich, där vi nämner två bra saker, en sak att förbättra och något som var extra bra. Erika tyckte att jag hade en bra hand och en bra sits, jag får gärna bli lite mer rörlig i armbågar och axlar, och hon tyckte vi var ett väldigt behagligt och harmoniskt ekipage.

Jag och Shag

Min feedback till en kurskamrat var att jag tycker hon känner in hästen i början så bra, gör som en kroppskarta av både sig själv och hästen. Tycker hon är modig som rider denna häst som är helt annorlunda från de hästarna hon är vad vid hemma och att hon numera sitter till utsidan, kan vara försiktig så inte inner axel är högre än ytter, hennes placering av skänkeln har förbättrats avsevärt, heja!

Att titta efter bra saker hos en ryttare är svårare än att titta efter sådant som kan förbättras, testa själv.

Efter en god lunch så har jag noterat nedan från att ha kikat på mina kurskamraters lektioner för Christina Drangel:

Med en häst som är mjukkotad fram (sjunker ner med kotan mycket mot marken), kan det ibland vara så att den hästen sparar på sina bakben och tar mindre steg med dom.
Christina har nyligen varit på ett seminrium i Tyskland för flera erkända veterinärer som hon berättade sade något i stil med: Vid rehabilitering av en häst som ska vila så får boxhästar en ökad benskrörhet efter cirka 2 månader, bara hage är inte heller bra då den kan göra sig illa eller kanske rör på sig för mycket, men promenad under kontrollerade former är det optimala.
Håll magen (transversus) mer och flyt till utsidan. När det känns behagligt, utmana då med byte av tempo/gångart/svängar.
Trampa runt i stiglädren för mer energi.
Sitt på fel sittben i traven för att se om hästen är tygelhalt på ena diagonalen.
Är hästen nyligen inriden och ung, gör det då så lätt som möjligt för hästen. När vi rider i det stora ridhuset så delar vi av en del där vi kan rida fram och sedan har vi den andra delen där själva ridlektionen äger rum. En unghäst som bara blivit sutten på ett fåtal gånger och hade fullt sjå med att bekanta sig med miljön i ”framridningsdelen” deltog. Så vi höll även lektionen där, givetvis blev det mestadels avsutten träning, men så när hästen var helt tillfreds och lugn kunde ryttaren sitta upp och allt gick kanonbra!

Det är en sak jag uppskattar med denna utbildning, att allt anpassas efter hästens välbefinnande. Det hade varit onödigt att låta hästen bekanta sig med en ny del av ridhuset i det här fallet. Sådana enkla ting kan göra så mycket.

Vi fick arbeta med att träda över vid handen på detta segment, för att aktivera bakbenen men samtidigt spara på hästens framben.
Om hästen tvärar för mycket i förvänd öppna i ena varvet, tex. höger, lägg då på mer vänsterskänkel.
Blir du för snabb i foten blir du ofta snabbare även i handen, tänk att du rider som ett tuggummi, inte statiskt (älskar dessa liknelser som gör att man förstår på en annan nivå).
Sluta när det går fint, ge lång tygel och beröm.

Teori

Solen sken och vi kunde ha teori ute på terassen, så härligt! Vi gick igenom vår läxa vi haft, vilket var kapitel 1-4 i Karin Blignaults läsvärda bok Equine Biomechanics for riders.

Man kan vara olika dominant i höger/vänster ”varv” olika för alla människor men även i olika gångarter.
Öppnan är en förberedande övning för att stärka ytter bak.
Samling innebär att trimma mopeden(hästen), men var också beredd på att hantera den! Bli inte överraskad när den blir mer uppåt/frammåt och tar större kliv.
Ryggningar gymnastiserar hästen.

Jag undrade hur ofta ska/kan man träda över vid handen? Är det tokigt ibland då det är en tvär övning? Christina tycker att man kan göra det lite varje dag, det är inte så farligt då det går långsamt i skritt. Man belastar musklerna, lederna är där för att bättras. Skritt rakt fram i extensormönster med dåliga leder vilket de flesta gör varje dag är inte heller bra.

Dag 2

Mitt egna pass som jag red barbacka på, så skulle jag tänka på att ha ytterörat utåt/uppåt, som om att jag lyssnade till fåglarna utanför -så min yttersida rätades ut. Att mejsla fram rörelsen med både skänkel och hand. Vi gick också igenom ganaschställningen, en smärre aha-upplevelse för mig. Att titta på ganaschen, så den är i rätt vinkel.

Man kan se på en hästs mun om hästen anstränger sig, även ögonen kan se lite ”brydda” ut. Försök få den avslappnad, kanske genom en liten massagepaus eller ttouch.
Är hästen ung eller ohanterad, och du leder den. Se då till att hästen går först, medan du står stilla, och att den stannar först när du går. En övning jag känner till sedan tidigare, och som jag finner väldigt givande.
Känn hela sadeln med rumpan, särskilt om du som ryttare är lite framåtlutad.
Skvalpa med fötterna för mer framåtbjudning/engagemang. En del hästar går på i ett för dem standardtempo, men detta är inte alltid det mest givande för dom.
Vinkla in lillfingrarna så blir du inte så trött i axlarna.
Positiv hovnedsättning, när hela hoven trampar rakt ner i backen med bakbenen. Hur trampar din häst ner sina bakhovar?
Släpp ut tygeln så mycket så armbågarna kan vara hos dig, men den burna (önskvärda) innerhanden går bara att släppa fram helt om din starka bål är närvarande.
Är hästen lite seg/oengagerad och bara tuffar på? Testa att skramla lite med benen!
Blicken högt upp gör att bäckenet blir lättare att hålla på plats.
Tänk lite hävstång upp/ner, kan hjälpa hästen att få upp ryggen.
Dyker hästen ner så säg inte nej med tygeln, utan visa istället vad den ska göra genom att dutta på magen.
Hitta ”hysset” vad hästen gör innan den gör det, så du kan hjälpa den tillrätta innan ”hysset” inträffar. Det kan tex. vara ett huvud som åker upp eller ned, eller kanske åt sidan, är du medveten om det så underlättar det för dig att snabbare kunna korrigera den till rätta.

Jag undrade om det här med hästar som är inåt eller utåttåade och om man kan träna dessa på något för dem gynnsamt vis. Christina berättade att när hästen växer upp från att vara föl så är verkningen oerhört viktig. Är hästen tex. rakt tåad som föl så kan man gissa att den kommer bli inåt-tåad som vuxen, i och med att när hästen breddar sig så följer benen med. Mao, lite utåttåad som föl är fint!

Tandföreläsning med veterinär och tandspecialist Therese Lundberg

På eftermiddagen åkte vi till Brollsta Säteri där en häst som haft ett tidigare sår under tungan skulle få ett återbesök. Therese sederade hästen som fick vila sitt huvud på en båtfender som händes upp i boxöppningen. Den verkade tycka det var väldigt bekvämt 🙂

Therese berättade att varmblod oftare har överbett, medan kallblod oftare har underbett. Och då pratar vi om hästens käktänder (som det säkert finns något tjusigare namn på), och inte framtänderna vi ser.

Det raka odelade bettet kan behöva vara i en lite mindre storlek än det delade.

Ringen i överskänken kan vara utböjd vilket är snällare mot kinden.

Har du ett bett med kedja, spänn den så den är ca 35 grader i vinkel från mungipan, annars blir du för stark och bettet blir för kraftigt med en ogynnsamm hävstångseffekt. Mao, en för löst spänd kedja är inte snällare mot hästen, utan snarare tvärt om. Kedjan är där för att tryckfördela.

Jag undrade också om kandar med bridong rent anatomiskt får plats i en hästs mun, det finns ju egentligen inget utrymme för ens ett vanligt bett i de flesta hästars mun. Therese sa att det är extremt få hästar som har så pass stora munnar. Tänkvärt, hoppas reglerna för tävlingsryttare ändrar på detta krav inom kort.

Generellt vid en tandbehandling så raspar man överkäkens utsida och / eller underskänkelns insida.

Mer tandinfo har jag antecknat här, från en annan föreläsning jag var på för Therese: http://blogozine.net/malin/?p=2080

Blev lite kär i den här sötnosen som stod som sällskapshäst till pållen som blev behandlad.

Dag 3

Jag är bra på att sitta till utsidan nu, men måste se upp så att jag inte skruvar mig. Frikoppla min skänkel från handen, så att inte handen blir påverkad när jag skänklar, framförallt på insidan. Jag har fått höra att det ser väldigt harmoniskt och balanserat ut när jag rider, vilket givetvis är roligt at höra då detta varit mina två starka ledord i många år nu. Men det var först vid detta segment som poletten trillade ner för mig att hästen inte bara kan vara harmonisk, den behöver tränas för att hålla långsiktigt. Fick därför testa att stöka till det lite mer för hästen, att byta varv oftare, ändra tempo, byta sittben -så den tar i och bär sig, och kommer till flexormönster.
Jag fick öva att gå med hästen mot en liten kaffekopp vi lagt ut på banan, och gå med hästen så att den rörde sig som en minutvisare på en klocka, med nosen in mot koppen, svårt! Men det gav resultat, kunde känna en fin förbättring i Shags gång efteråt. Snarlik övning kan man även göra avsuttet.
Skänkeln ska krama hästen för att komma i flexormönster, och ”knackar” man med skänkeln ska hästen öka takt/tempo.
Jag ska våga ha min ”sattelithand” ute, dvs min innerhand högt buren, lite framåt, över blocktalja.
Nästa häst var högerhängd, typiskt för högerhängda hästar är att frambenet gärna kommer ut, men inte bogen. Man kan då tänka att en sugkopp suger ut rätt del från hästens kropp.
En ryttare fick öva på att släppa spänningen i bröstryggen, inte så att hon krummade, men så att det inte blev för mycket svank och stelhet. Detta gav hela ekipaget en enorm förbättring, väldigt roligt att se!
Tänk på att behålla axlarna bakom höften i galopp, så du inte faller framåt.
Se om hästen slappnar av i munnen, ögonen och svansföringen, se så ryggen gungar jämnt, att överlinjen blir rakare, först då är det läge att sitta upp på den oerfarna hästen.
Om man hamnar i ett läge att man bara säger fy/nej eller blir arg. Bryt då och visa istället hästen hur den kan göra övningen på ett annat sätt.
Fråga dig varför det går bättre i ena eller andra varvet, är det du eller hästen som är smidigare?
Rid sofistikerad och len, denna härliga uppmaning fick en ryttare -så skönt utryckt! Kände genast att jag befann mig på 1700 talet med ett solparaply och stor hatt på huvudet.
Om hästen protesterar, tänk då igenom vad jag gör eller hästen gör då.
Öva att skänkla hästen när du rider i lätt trav, och lägg skänkeln när du är i stående läge. Skitsvårt!
Varva ibland att stå två steg i traven och sitt ett steg, och byt lite då och då.
Det sista steget att testa om en rörelse eller ett beteende är befäst, är om det fungerar i en annan miljö. Det är inte allt som fungerar på annan ort som det gör hemma, det kan man då få ett ”bevis” på och välja om man vill öva mer på det till nästa resa.

Imponeras gång på gång av hur Christina ser varje ekipage och hittar övningar som är givande för både ryttare och häst. Alltifrån en oerfaren knappt inriden häst, till en stor överrörlig eller stel äldre modell. Vägen hon visar häst och ryttare vill jag lära mig mer om, känner mig så törstig på mer kunskap och vetgirigheten bra växer. Samtidigt känner jag, när jag blickar tillbaka på mina kunskaper för ett år sedan när vi startade utbildningen, så har jag lärt mig ofantligt mycket, tack Christina för det!!

Och nu, mina vänner, ska jag berätta en av mina största upptäckter för detta segment! Det här med transversus och den otroliga vikten av att ha en väl fungerande sådan i ridningen, men också i det vanliga livet har jag berättat för er om flera gånger. MEN det var först nu jag fick höra att vi har en höger och en vänster transversus!! Jag som övat denna muskel i tanken om att den går som en hel limpa tvärs över hela nederdelen av magen. Och som jag har övat också, puh! Så upptäcker jag nu till mitt förtret att min vänstra känns nästintill obefintlig, jämfört med min högra. Här ska tränas!

Blandat Utbildning

Session 7 Utbildning i integrerad ridkonst

Posted on 6 augusti, 2015

Snart dags för det åttonde segmentet, här kommer mina anteckningar från det sjunde. Känner mig berikad på kunskap och gör ständigt nya insikter. Resan är målet, och det är en fantastisk resa!

Dag 1

I vanlig ordning startade vi första dagen med en allmän uppdatering på hur vi och våra hästar mådde. Jag skulle haft med mig Nikita till detta segment, men hon ville hellre mumsa gräs i hagen än åka hästtransport, så fick låna Bonic, en charmig PRE, tack Ida!

FullSizeRender

Ida och Bonic på promenad efter ett lyckat ridpass ihop

Väl i ridhuset så red vi 4 och 4, de som var till fots kikade efter 3 bra saker hos det ekipaget som de tittade på, och en sak att förbättra, vi kallar denna övning en feedback-sandwich. Det är så bra att starta med denna övning, se framstegen hos ekipagen vi är ju samma grupp som träffas på varje segment och allas utveckling är verkligen en stor del av nöjet! Dessutom roligt att få positiv feedback var man befinner sig i sin ridning just nu. Jag fick höra att jag har en bra hållning och sits, men att jag gärna får tänka på att föra fram min hand lite mer mot hästens mun med innertygeln.

Efter en god lunch så var det dags för individuella ridlektioner, med en häst som gärna speedar på i övertempo fick ryttaren börja räkna takten på när hon red, så märkbar skillnad! Gillar hur dessa mikrohjälper kan göra hela skillnaden.

Vi kom in på ämnet sadlar, dels ska ju sadeln ligga bra på hästen, men så ska den passa dig som ryttare också! Vi har olika långa ben, knät ligger an på olika höjd och så är vi mer eller mindre viga, vilket placerar vår höft i olika vinkel -som i sin tur påverkar skänkelläget och gör det antingen lättare eller svårare för hästen att följa det vi vill, och gör det också lättare eller svårare för ryttaren att kanske nå fram med skänkeln på önskvärd plats. Tänk dig tex. ett barn på en stor ardenner, dennes ben kanske inte ens når runt magen, så sätter du samma barn på en islandshäst, då når den säkert lite bättre, medan på en schettis kanske benen blir för långa…

Nästa ryttare fick öva på att ha en buren innerhand, alltså att handen inte vilar mot hästen eller ligger låst vid manken. Utan handen befinner sig cirka en decimeter ovanför och ut från halsen och kanske hela tre decimeter från din egen mage, detta för att denna häst behöver ha hjälp med att föra halsen och huvudet dit det ska vara, och sedan bli kvar där. Lätt att följa med med sin vikt i fel riktning (innåt) här, så se upp med det och tänk att du liksom ”frikopplar” armen från resten av kroppen, så handen kan vara buren och ”fri”. Känn efter innan hästen gör för mycket, tajma skänkeln, den ska inte öka farten utan höja bröstryggen.

Ryttaren ska hålla sin linje i kroppen i förhållande till gravitationen. Desto längre man är desto nogrannare måste man vara med detaljerna, huvudet har högre fallhöjd. Den långa grenen på trädet böjer sig mer med samma äpple än den kortare grenen gör…

Ytter axel ska alltid vara lite lägre än inner, har du vikten till utsidan sker det nästan automatiskt.

Nästa ekipage fick fokusera på att hitta ett flexomönster innan de ökade tempot, mantrat ”placera, mjukna, driv” upprepades. man hamnar gärna dit man tittar, så var vaksam på det du ser, och dit du vill.

Hänger hästen för mycket åt ett håll (tex. om den är sned /svagarare i ena sidan) då kan det underlätta att lägga en volt.

Blockerar spöt din rörlighet eller flexibilitet i innerhanden så ta söpet i ytterhanden istället. Det finns ingen mening med det om det inte fyller rätt funktion.

Ett ekipage fick arbeta på att rida med ledande istället för trängande innertygel. Något som på pappret låter enkelt, men är man van vid att sitta med händerna på ett visst sätt sedan flera år tillbaka, är det en enorm utmaning.

Dag 2

Vi spenderade första halvan av dagen med individuella ridlektioner och jag har antecknat nedan från denna dag:

Det är vanligare att man lutar sig fram om man har långa ben, då sadelns vulster ofta hindrar benfriheten.
Håll, mjukna och låt hästen gå kvar, lätta/driv fungerar inte på överrörliga hästar då de faller isär då. Tänk mer att du är som en seg gubbe och i många skalor av seghet. Håll ihop med ben och knän, våga ge lång tygel men håll ihop med knän och underskänkel.
Man vill aldrig(!) att innertygeln ska verka bakåt, möjligtvis vid ryggning.
Energi och påskjut, med bibehållen balans, direigera inner kontra ytterhand.
Skänkla på hästen lite rörigt och i otakt för att öka takten, klä med skänkeln för att länga steget.
Har man en häst som inte går fram så mycket kan man, vid sidbyte i trav, byta sittben genom att stå två steg istället för att sitta ner i sadeln, istället för att sitta ner två steg -vilket har en bromsande effekt.
Vanligt fel man gör, är att vi rider för långsamt på lång tygel och för fort på kort tygel.
Trampa omkring i otakt i stigbyglarna, det kan ha en ökande effekt, man får mer gas och tramp.
Yttertygeln reglerar takt, tempo ch grad av samling. Du får en yttertygel genom att böja halsen inåt, men glöm inte att ta yttertygeln just då.
Hellre en effektiv sitts än en vacker.
Läng halsen, flytta framåt in och rid ut med kroppen. Rinner hästen iväg så gör halten med ytterhjälperna.
Om hästen spänner båda sidorna av halsen så släpar bakbenen efter sig.
Rinner hästen iväg för mycket i traven, lägg en volt.
Akta så innerhanden inte kommer för nära manken.
I vänster varv, vrid ditt huvud snett uppåt, som om du lyssnade på fåglarna som sitter på taket, då korrigerar sig kroppen efter det på ett bättre sätt.

Jag själv fick öva på att sitta ner i sadeln, sjunka in i utsidan. Göra rörelsen halt, tills halten kommer. En sak i taget, ben, knän, innertygel, ytterhand, örat ut. Jag är rätt snabb av mig som person, så gör gärna en rokad lite för snabbt. Men för att min danspartner, dvs. hästen ska följa med, behöver jag öva på att föra hästen låååångsamt vilket för mig är en utmaning!

Christina förklarar så bildligt och bra, något jag verkligen uppskattar! Hon bad en elev att tänka att hon var en skruvmakaron -hur kul är inte det? Hon skulle ta fram ytter axel men sitta tillbaka med höften. Dessa förklaringar gör ju att man (eller iaf. jag) verkligen förstår!

Som ni ser är det detaljerna som vi arbetar med, men det är just DE som gör hela skillnaden!

Dag 3

Man ser tydligt vad sadeln gör (hur den placerar) ryttaren i galoppen.
Förvänd öppna är bra för att öva ryttaren att använda yttertygeln.
Tygelkontakten ska vara så liten som möjlig men så mycket som krävs.
Att kontraställa hästen några steg får en att flytta bettet i hästens mun, bli inte FÖR stilla.

Jag frågade Christina om det är några nyckelpunkter hon tittar på hos hästen eller ryttaren innan hon börjar instruera. Hon svarade att hon först tittar på hela ekipaget på avstånd, lite blurrigt, som om att hon kisar lite med ögonen. Sedan känner hon efter hur hon tror det känns att rida den hästen.

Dagen avslutades ute på terassen i solen, till nästa segment i augusti ska vi läsa några kapitel i Karin Blignaults bok Equine Biomechanics for Riders. Vi har fått en Feldenkraisövning. Vi ska öva på TTeam, arbete med långa tyglar, rakriktande longering.

Jag fick följande i ridläxa: fortsätta hålla magen(transversus) även fast jag verkligen sitter ner i sadeln, ni vet när det känns som man lutar sig ner med hela rumpan i sadeln, lite bakåt, även då ska magmusklerna vara spända -puh! Jag ska titta på hästens rumpa vid förvänd öppna, så jag verkligen sitter på rätt sittben och ser i vilken grad hästen är vänd.

Redan på söndag bär det av till segment åtta, ska bli så roligt!

Blandat Utbildning

Föreläsning med Helene Stridbeck på Brollsta Säteri

Posted on 30 juni, 2015

För ett par veckor sedan var jag på en föreläsning där vi iscensatte en besiktning av en häst inför köp. Vad man ska tänka på, vad man kan be veterinären göra, vad veterinären bör göra, vilka frågor man kan ställa och vilka undersökningar som är bra att ha koll på.

Nedan följer några tips och råd, men mycket mer finns så klart att tänka på 🙂

Ett urcharmigt treårigt fullblod, en före detta galoppör, agerade ”modell” och hans nya matte hade bara haft honom i 2,5 vecka.

Svara först på frågorna:

1: vad vill jag ha för häst?

2: vad vill jag ha den till?

När man har hittat drömhästen och är redo att slå till så är det en uppsjö av saker som är väl värda att kolla upp. Visste du att man enligt lagen har tre års(!) ångerrätt på ett hästköp? Mycket hinner ju hända på den tiden så se till så kontraktet är utformat ordentligt.

Vi pratade kort om internationella köp, vilket kan vara trixigare med just ångerrätt och olika lagar mm. Tipset blev att det är lättare att sälja till utlandet, men ska du ta hem en häst till Sverige kan det vara smart att gå via en svensk mellanhand, av juridiska skäl.

Helene rekommenderar att man alltid ska göra en veterinärbsiktning på klinik. Det är inte alla stall som har helt plana underlag och övrig anläggning för att kunna göra en så optimal bedömning som möjligt.

Vad innehåller en veterinärbesiktning då?

1: Veterinär känner igenom hela hästen, så den inte ömmar någonstans.

2: Se hur hästen rör sig på mjukt underlag OCH hårt underlag. Viktigt att det är på båda underlagen då olika symptom visar sig bara på det ena eller det andra.

3: Titta hur hovarna ser ut och verkning/skoning.

4: Ridprov ( något som många missar. )

All besiktning ligger i veterinärens kunskap, så var noga med vilken veterinär du väljer. Alla har sina specialkunskaper och erfarenheter.

75% av alla hästar går INTE igenom en besiktning.

Tänk också på att veterinären bara ser hästens dagsform, vilken kan variera mer eller mindre hos olika individer.

De nämnde att en röntgen krävs för hästar som försäkras för mer än 100 000 SEK.

Har hästen symmetriska hovar så belastar den också symmetriskt.

Helene rekommenderar att man läser boken ”besiktning av häst” vid ett hästköp.

Vi pratade också om vikten av tänder och munhåla, att det ofta kikas igenom lite snabbt, men att man inte kan se mycket av att hästens verkliga tandstatus om man inte gör en ordentlig undersökning.

Så kommer vi till benen, och här kan man ju hitta en hel del smått och gott -men vad ska man vara extra uppmärksam på då?

Har hästen en grop vid hasen med lite galla, är det oftast inte någon större fara.

Har hästen inflammation i knät så syns inte alltid det på böjprovet.
Muskelrelaterade hältor är sällsynta.
Har hästen problem med ett gaffelband så ger det en reaktion på låg kota.
Hästar som ”kniper in svansen” och inte trampar ut steget har ofta problem med genomtrampet.
Problem i gaffelbandsfästen missar man ofta i Sverige på bakbenen. Problem i gaffelband är ofta orsakat av överansträngning, särskilt på för mjuka underlag.

Har hästen hovar som inte är optimala när du köpt den? Forma om dem extremt långsamt och succesivt så hästens övriga kropp hinner med i processen. Tänk dig själv att du helt plötsligt ska byta skor från tofflor till högklackat direkt…

Var också försiktig med att ändra hästens foderstat, smyg in förändringarna så långsamt du kan. Alla hästar tål inte gluten.

En häst som mår psykiskt bra och är avslappnad minskar skaderisken avsevärt, träna in den nya miljön steg för steg. Ska den släppas ihop med nya hästar i hage, låt dem bekanta sig i stallet först genom att ställa dem i närliggande boxar. Låt processen för det nya hemmet ta upp till ett helt år.

Kolla igenom hästen noggrant var tredje månad det första året, därefter minst en gång per år.

Vi pratade även om utrustning, en sadel kanske inte kommer med i köpet, eller så passar kanske inte den förra sadeln den nya ryttaren. Den djupaste delen på sadeln ska vara belägen över den djupaste delen på hästens rygg. Bossorna ska ligga ann längs hela vägen på ryggen. Du ska få in en hand under sadeln nedanför manken (framtill) så den inte klämmer på bogen. Sadeln ska inte ligga bakom den sista bröstkotan.

Lycka till med ditt nästa hästköp!

Utbildning

Mina kurskamrater bloggar om integrerad ridkonst

Posted on 15 juni, 2015

För er som inte kan hålla sig och är nyfikna på vårt senaste kurstillfälle kan läsa om det här:

Ellens blogg

Erikas blogg

Utbildning Utrustning

Föreläsning hästfysiologi med Heléne Stridbeck 28/4 2015

Posted on 17 maj, 2015

I slutet av april höll en av mina största idoler inom hästfysiologi, Heléne Stridbeck, en föreläsning för en ny grupp under utbildningen i Integrerad Ridkonst. Här är mina anteckningar sammanställda:

Heléne berättade kort om sin historia, bland annat om hennes fina samarbete med Arne Lindholm, veterinären som startade Mälarkliniken. Hon berättade om hur glad hon är över alla lärdomar han gav henne, alla föreläsningar och utbildningar hon fick följa med på. Det slår mig igen, under tiden hon berättar, hur viktigt det är med kunskap, att vara nyfiken och vilja lära sig mer.

Först hade vi kortfattad teori om hästens anatomiska uppbyggnad, framförallt i rygg och ben.

Kort om ryggen:

Hästen har 18 ryggkotor med tornutskott med ligament. Hästar har inga diskar och kan följaktligen inte få diskbrock, däremot kan hästar få atrox. Atrox syns på röntgen, är det långt bak kan det te sig som en bakbenshälta.

Bäckenet är färdigvuxet först när hästen är 4 år, innan dess är det lite sladdrigare.

Hon rekommenderar inga höga farter på hästar under 4 år, då det ökar risken för knäskada då leden fortfarande är lite ”lös”. Vilket får mig att skänka en tanke till galopphästar…

Hästar avlastar sig via ryggen.

Kort om ben

85% av hästars problem kommer från benen.

Hästen bär 2 ton(!) på varje kota vid landning från ett hinder på 1,40 m.

Hovled och kotled påverkas mer av brodd, den bibehåller bättre ”glidmoment” för hästens ben med två broddar kontra fyra. Senor går ofta sönder/blöder pga. värme eller slag.

Gaffelband fugnerar som en hängmatta för kotan.

Bakknäskador har blivit allt vanligare.

Bra uppfödning i kombination med att unghästen rört mycket på sig i hagen med kompisar som föl de första 5-6 månaderna är det absolut viktigaste för att få en hållbar häst.

Hästens framknän belastas bakifrån.

Gaffelbandskador ser ofta sämre ut på mjukt underlag.

Skada i hovleden syns ofta tydligare på hårt underlag.

Vid ridning ser ofta bakbenen bättre ut.

Ett böjprov visar bara lederna.

Heléne pratar också om hur viktigt det är med framåtbjudning och rekommenderar att man mestadels fokuserar på att rida framåt de första två åren.

Praktik

Efter teorin så gick vi ner i ridhuset och kikade på några hästar, ett av syftena med denna dag var att vi själva ska bli bättre på att se och upptäcka eventuella hältor eller andra problem en häst kan ha. Vi tittade på hästens exteriör, hur den rörde sig, kände igenom ryggen, samt tittade hur sadeln låg. (En del noteringar nedan har inget med hästen på bilden att göra).

Tuva

Första hästen ut var Tuva, 16 år. Något överbyggd, vilket gör det svårare för henne att höja sin bröstrygg. Stora reaktioner vid manken är ofta efter sadeln eller smärta i ett frambens lägre regioner. Vill hästen inte böja sitt bäcken kan de vara ett bakknä som är problemet. Vi konstaterar att Tuva är lite sabelbent (att benet har en form som ett C, eller snarare ( om man tittar på den från sidan). Detta kan man vara uppmärksam på som hovslagare för att underlätta så gott det går för hästen. En trakt växer av att hästen inte trampar igenom och/eller rullar över lite kvickt. Heléne rekommenderar i dessa fall att testa en ringsko eller sula. Tuva såg generellt fin ut, lösgjord i sidorna och med lång avslappnad hals. När vi kikade på hennes sadel så nämnde Heléne några saker man kan tänka efter extra mycket på.

Helénes sadeltips:

Den djupaste delen på sadeln ska ligga över den djupaste delen på hästryggen.
Ta in din hand i bakkant på sadeln och följ bossorna framåt och känn så att de ligger an hela vägen mot hästens rygg och inte glipar någonstans.
Den ska inte ligga för långt bak på hästen heller, följ bröstryggen, den ska inte ligga bakom sista revbenet.
Gärna 3 fingrar brett i ”kanalen” mellan bossorna.
Låt inte voylocken vara för stor, den kan påverka hästens rörelsemönster, och se upp med de populära stora sömmarna i kanterna på voylockar och schabrak, så de inte ger extra tryck kring sadeln.

Obelix

Denna valack noterade vi höger fram och vänster bak som gick aningens utanför symetrin, men överlag helt ok. Skulle vara uppmärksam på hullet.

Rapptroll

Tror jag var namnet på häst nummer tre, 14 år. Gick lite snett in med höger bak, kanske för att den lutar in pch landar hårdare på höger fram. Snedbelastning kan vara på grund av problem i hasen.

Många sekundära skador, när hästen kompenserar en smärta och belastar sig ”onormalt” uppstår vanligtvis i nacken.

Draken

Trampade inte igenom vänster bak ordentligt.

Debro

Denna stora, söta sjuåriga valack roterade lite i höger bak, som troligtvis hänger ihop med att något inte är helt ok i knäet.

Om svansen hänger mer till höger eller vänster, kan vara ett tecken på att något inte är som det ska i bakbenet.

Denna häst har också lågt och djupt sittande ögon, vilket gör att den kanske inte ser lika bra som andra hästar. Den kanske upptäcker saker senare än ryttaren eller hästkompisen som går bredvid redan sett på längre avstånd, kan upplevas som ”spooky” så är extra bra att verkligen vrida huvudet på dem, så de får en så stor chans som möjligt att se omgivningen ordentligt.

Vi upptäckte även i ena varvet att han vinklade ut höger bakben och tog in hasen. Samt att han stupade ner mer i vänster fram.

När han galopperade såg vi att ytter bak inte riktigt kommer förbi innerbak och han korsgalopperar gärna, orsaken sitter förmodigen i bakbenen. Det behöver inte vara något allvarligt, men man ska vara medveten. Heléne trodde att han skulle bli fin med rätt sorts träning, men också att en kontroll vore bra, för att säkerställa så det inte är något annat bakomliggande problem.

Det är vanligare med problem i bakknän hos hästar med rak och relativt orörlig ländrygg.

Desto mer man vet om sin hästs ”tillkortakommanden” desto större chans är det att vi som tränar hästen, kan ge den så bra förutsättningar som möjligt. Precis som att jag är svagare i min vänstra arm, då jag är högerhänt. Jag kan med fördel träna lite extra på min vänstra sida för att göra mig själv lite mer liksidig, detta gör mig långt ifrån oduglig.

Older Posts

Newer Posts