Session 7 Utbildning i integrerad ridkonst

Snart dags för det åttonde segmentet, här kommer mina anteckningar från det sjunde. Känner mig berikad på kunskap och gör ständigt nya insikter. Resan är målet, och det är en fantastisk resa!

Dag 1

I vanlig ordning startade vi första dagen med en allmän uppdatering på hur vi och våra hästar mådde. Jag skulle haft med mig Nikita till detta segment, men hon ville hellre mumsa gräs i hagen än åka hästtransport, så fick låna Bonic, en charmig PRE, tack Ida!

Ida och Bonic på promenad efter ett lyckat ridpass ihop

Väl i ridhuset så red vi 4 och 4, de som var till fots kikade efter 3 bra saker hos det ekipaget som de tittade på, och en sak att förbättra, vi kallar denna övning en feedback-sandwich. Det är så bra att starta med denna övning, se framstegen hos ekipagen vi är ju samma grupp som träffas på varje segment och allas utveckling är verkligen en stor del av nöjet! Dessutom roligt att få positiv feedback var man befinner sig i sin ridning just nu. Jag fick höra att jag har en bra hållning och sits, men att jag gärna får tänka på att föra fram min hand lite mer mot hästens mun med innertygeln.

Efter en god lunch så var det dags för individuella ridlektioner, med en häst som gärna speedar på i övertempo fick ryttaren börja räkna takten på när hon red, så märkbar skillnad! Gillar hur dessa mikrohjälper kan göra hela skillnaden.

Vi kom in på ämnet sadlar, dels ska ju sadeln ligga bra på hästen, men så ska den passa dig som ryttare också! Vi har olika långa ben, knät ligger an på olika höjd och så är vi mer eller mindre viga, vilket placerar vår höft i olika vinkel -som i sin tur påverkar skänkelläget och gör det antingen lättare eller svårare för hästen att följa det vi vill, och gör det också lättare eller svårare för ryttaren att kanske nå fram med skänkeln på önskvärd plats. Tänk dig tex. ett barn på en stor ardenner, dennes ben kanske inte ens når runt magen, så sätter du samma barn på en islandshäst, då når den säkert lite bättre, medan på en schettis kanske benen blir för långa…

Nästa ryttare fick öva på att ha en buren innerhand, alltså att handen inte vilar mot hästen eller ligger låst vid manken. Utan handen befinner sig cirka en decimeter ovanför och ut från halsen och kanske hela tre decimeter från din egen mage, detta för att denna häst behöver ha hjälp med att föra halsen och huvudet dit det ska vara, och sedan bli kvar där. Lätt att följa med med sin vikt i fel riktning (innåt) här, så se upp med det och tänk att du liksom ”frikopplar” armen från resten av kroppen, så handen kan vara buren och ”fri”. Känn efter innan hästen gör för mycket, tajma skänkeln, den ska inte öka farten utan höja bröstryggen.

Ryttaren ska hålla sin linje i kroppen i förhållande till gravitationen. Desto längre man är desto nogrannare måste man vara med detaljerna, huvudet har högre fallhöjd. Den långa grenen på trädet böjer sig mer med samma äpple än den kortare grenen gör…

Ytter axel ska alltid vara lite lägre än inner, har du vikten till utsidan sker det nästan automatiskt.

Nästa ekipage fick fokusera på att hitta ett flexomönster innan de ökade tempot, mantrat ”placera, mjukna, driv” upprepades. man hamnar gärna dit man tittar, så var vaksam på det du ser, och dit du vill.

Hänger hästen för mycket åt ett håll (tex. om den är sned /svagarare i ena sidan) då kan det underlätta att lägga en volt.

Blockerar spöt din rörlighet eller flexibilitet i innerhanden så ta söpet i ytterhanden istället. Det finns ingen mening med det om det inte fyller rätt funktion.

Ett ekipage fick arbeta på att rida med ledande istället för trängande innertygel. Något som på pappret låter enkelt, men är man van vid att sitta med händerna på ett visst sätt sedan flera år tillbaka, är det en enorm utmaning.

Dag 2

Vi spenderade första halvan av dagen med individuella ridlektioner och jag har antecknat nedan från denna dag:

• Det är vanligare att man lutar sig fram om man har långa ben, då sadelns vulster ofta hindrar benfriheten.
• Håll, mjukna och låt hästen gå kvar, lätta/driv fungerar inte på överrörliga hästar då de faller isär då. Tänk mer att du är som en seg gubbe och i många skalor av seghet. Håll ihop med ben och knän, våga ge lång tygel men håll ihop med knän och underskänkel.
• Man vill aldrig(!) att innertygeln ska verka bakåt, möjligtvis vid ryggning.
• Energi och påskjut, med bibehållen balans, direigera inner kontra ytterhand.
• Skänkla på hästen lite rörigt och i otakt för att öka takten, klä med skänkeln för att länga steget.
• Har man en häst som inte går fram så mycket kan man, vid sidbyte i trav, byta sittben genom att stå två steg istället för att sitta ner i sadeln,  istället för att sitta ner två steg -vilket har en bromsande effekt.
• Vanligt fel man gör, är att vi rider för långsamt på lång tygel och för fort på kort tygel.
• Trampa omkring i otakt i stigbyglarna, det kan ha en ökande effekt, man får mer gas och tramp.
• Yttertygeln reglerar takt, tempo ch grad av samling. Du får en yttertygel genom att böja halsen inåt, men glöm inte att ta yttertygeln just då.
• Hellre en effektiv sitts än en vacker.
• Läng halsen, flytta framåt in och rid ut med kroppen. Rinner hästen iväg så gör halten med ytterhjälperna.
• Om hästen spänner båda sidorna av halsen så släpar bakbenen efter sig.
• Rinner hästen iväg för mycket i traven, lägg en volt.
• Akta så innerhanden inte kommer för nära manken.
• I vänster varv, vrid ditt huvud snett uppåt, som om du lyssnade på fåglarna som sitter på taket, då korrigerar sig kroppen efter det på ett bättre sätt.

Jag själv fick öva på att sitta ner i sadeln, sjunka in i utsidan. Göra rörelsen halt, tills halten kommer. En sak i taget, ben, knän, innertygel, ytterhand, örat ut. Jag är rätt snabb av mig som person, så gör gärna en rokad lite för snabbt. Men för att min danspartner, dvs. hästen ska följa med, behöver jag öva på att föra hästen låååångsamt vilket för mig är en utmaning!

Christina förklarar så bildligt och bra, något jag verkligen uppskattar! Hon bad en elev att tänka att hon var en skruvmakaron -hur kul är inte det? Hon skulle ta fram ytter axel men sitta tillbaka med höften. Dessa förklaringar gör ju att man (eller iaf. jag) verkligen förstår!

 

Som ni ser är det detaljerna som vi arbetar med, men det är just DE som gör hela skillnaden!

Dag 3

• Man ser tydligt vad sadeln gör (hur den placerar) ryttaren i galoppen.
• Förvänd öppna är bra för att öva ryttaren att använda yttertygeln.
• Tygelkontakten ska vara så liten som möjlig men så mycket som krävs.
• Att kontraställa hästen några steg får en att flytta bettet i hästens mun, bli inte FÖR stilla.

Jag frågade Christina om det är några nyckelpunkter hon tittar på hos hästen eller ryttaren innan hon börjar instruera. Hon svarade att hon först tittar på hela ekipaget på avstånd, lite blurrigt, som om att hon kisar lite med ögonen. Sedan känner hon efter hur hon tror det känns att rida den hästen.

Dagen avslutades ute på terassen i solen, till nästa segment i augusti ska vi läsa några kapitel i Karin Blignaults bok Equine Biomechanics for Riders. Vi har fått en Feldenkraisövning. Vi ska öva på TTeam, arbete med långa tyglar, rakriktande longering.

Jag fick följande i ridläxa: fortsätta hålla magen(transversus) även fast jag verkligen sitter ner i sadeln, ni vet när det känns som man lutar sig ner med hela rumpan i sadeln, lite bakåt, även då ska magmusklerna vara spända -puh! Jag ska titta på hästens rumpa vid förvänd öppna, så jag verkligen sitter på rätt sittben och ser i vilken grad hästen är vänd.

Redan på söndag bär det av till segment åtta, ska bli så roligt!