Christina Drangel

Min resa i den Integrerade ridkonstens värld fortsätter, jag har tagit examen, jag har gått fördjupningskurser och nu deltog jag i ytterligare ett segment. Jag lär mig mängder vid varje träff, av mina kurskamrater, av att lyssna och se andra rida och få instruktion av allas vår eminenta, Christina Drangel.

Hon är en sådan människa som man skulle vilja ha hennes kunskap inopererad i sig via ett litet chip. Men samtidigt njuter jag av att lära mig. Och hon lär ut på ett roligt, pedagogiskt och engagerande vis -så man vill liksom inte sluta. Man vill bara ha mer och mer från godispåsen av kunskap.

Här följer mina anteckningar från tre härliga dagar på Johannesberg

Dag 1

En ny grupp som aldrig träffats förut samlas i biblioteket och stämningen är lite pirrig och förväntansfull. Vi presenterar oss kortfattat och jag inser återigen hur enormt olika hästhistorik man kan ha, den ena var etablerad i dressyrvärldens tävlingsarenor och även dressyrdomare, en annan hade erfarenhet av terapeutisk ridning, ytterligare en hade fokuserat på avel.

Efter att vi bekantat oss lite mer med varandra och upplägget för de kommande dagarna så var det dags att sitta upp.

Jag sadlade ponnyn Robin som jag hjälper till med nu, och red på ”som vanligt”. Underbart att kunna få fotfäste och inte behöva oroa sig för isgator inne i det isolerade ridhuset. Vi red i två grupper och de som gick till fots fick ett ekipage att titta lite extra på och efter ridpasset delge dess ”feedback sandwich”. Jag har nämnt begreppet förut, men det går ut på att säga 2-3 positiva saker man sett ryttaren göra, en sak som kan förbättras och ytterligare en sak som man tyckte var extra bra.

Min feedback från Ulla blev: Bra igångsättningar, fina gångarter, positiv kommunikation med hästen, kan förbättra avsaktningarna, framförallt bra att jag pratar med hästen medan jag rider.

Efter detta var det ryttarbyte och de som tidigare gett en feedback sandwich fick nu hoppa upp på sina hästar och vi som ridit fick delge vad vi såg för positiva saker med ekipagen vi skulle titta lite närmre på.

Jag gillar att vi börjar med denna övning, den får en att tänka positivt både som betraktare och man får en boost som ryttare. Det blir fokuserat och avväpnande på samma gång. Allt vad prestige heter rinner bort, prestige är något jag upplever allt för ofta i ridsammanhang, särskilt när man sätts ihop i nya konstellationer på nya arenor. Så har jag tack och lov aldrig upplevt det med Integrerad Ridkonst, där har vi för stort fokus på utveckling och samspelet med hästen.

Efter en god lunch så var det dags för individuella ridlektioner för Christina Drangel, man rider en och en och vi andra tittar på och jag sitter alltid med pennan i högsta hugg. Christina började med att fråga vad ryttaren hade för mål med lektionen. Ryttaren sa att hon gärna vill kunna rida med lätthet, särskilt med tanke på att hon har en stor häst och själv är en relativt liten ryttare.

Hunden Lexi är i vanlig ordning med och ser till så att alla sköter sig, när hon inte ligger nerbäddad i en stol och sover förstås.

Hästen upplevdes som väluppfostrad och samlad, lite introvert men samtidigt positiv och arbetsvillig. Den pinnade på och Christina gav tipset att vill man lugna hästen lite så kan man länga tygeln så den får fram näsan och kan då fälla halsen lite längre fram. Ta även fram dina händer lite.

Ligg intill med den flata delen av vaden med underskänkeln, så hästen känner ditt stöd.

”Släpp” eventuella spänningar i knäna, då rullar låren mer och då släpper hästen upp ryggen lättare och rörelsen kommer fram och upp mer. Har du svårt för att släppa eventuella spänningar, kanske man har ett muskelminne som inte vill bryta sina mönster, eller så känner man att man vill ”hålla i sig” med knäna, försök då att släppa ett knä-lår i taget. Först är man hellös på höger, och sedan testar man om man kan få ”loss” vänster lika mycket. Ibland när vi rider vill vi så mycket och allt samtidigt, men om vi smyger in vissa rörelser och nya mönster så kan vi underlätta för oss själva.

Akta dig för att sitta ”fint”, ridning är rörelse.

Varje gång ryttaren sträckte fram sin ena hand och klappade hästen framför manken, så fick hästen en bättre top-line.

Nästa ryttare fick öva på att först placera sig över hästen, lite till utsidan genom att ge ett lätt tryck i yttre stigbygeln. Detta för att underlätta balansen för denna lite mer sneda häst. Hästar är ofta mer eller mindre parallellförskjutna, genom träning kan vi hjälpa dom att bli rakare och mindre ”förskjutna”. När trycket i stigbygeln inte riktigt räckte till fick ryttaren tänka att hon också sköt ut sitt ”sidfläsk”, dvs. sin stuss, sin midja och torsos utsida.

Ibland glömmer vi utbildningsträdet för hästen, och gör lite samma lika som vi alltid har gjort. Men under de första par åren under hästens utbildning, låt yttertygeln styra lite ut och innertygeln lite inåt, korsa inte över eller kom för nära ihop med händerna över manken. Hästen kan behöva lite extra stöd och balans.

Tänk också på att inte gå slickad längs med fyrkantspåret i hörnen, skär av hörnen efter hästens utbildningsståndpunkt. Ett hörn är som en sexmetersvolt och något endast den balanserade, starka och utbildade hästen klarar av.

Den tredje ryttaren denna dag hade som mål att lossa på spänningar i kroppen så den inte satt ihop som ett kluster. Tycker Christina gjorde bra i att fråga eleven om dennes egna uppfattning på hur vi skulle lösa det. Ibland sitter vi inne med så kloka svar själva, vi behöver bara tänka högt och berätta om både problem och lösning för någon.

Man ska kunna rida hästen med och utan kontakt på tygeln. Att då och då ”ta bort” kontakten med tygeln kan fungera som en utbildningskontroll. Ramlar hästen ”isär” vid eftergift så får man kanske backa bandet lite.

Detta var en övning som hjälpte ekipaget väldigt mycket, mot slutet av passet fick denna kallblodstravare med mycket rörlighet i kroppen en jättefin tonus och gång.

Den fjärde ryttaren för dagen fick öva på att säga högt att ”det går bra” till sin häst, det framstår som mer lugnande och positivt än ”det är inte farligt”, denna häst var i ett ridhus för första gången och var av förklarliga skäl lite nervös i början.

Skänkeln är till för att lyfta ryggen.

Något jag verkligen uppskattar med dessa träningsdagar är att allt anpassas efter hästen, denna häst var som sagt lite nervös och vi tog det superlugnt. När hästen efter en stund började slappna av blev den samtidigt alldeles trött, började frusta och sedan även blinka sådär sömnigt med ögonen. Då satt ryttaren av och överöste sin modiga häst med beröm. Det fick mig som åskådare att känna att allt är gott och rofyllt.

En hållen och lite mer spänd häst kan börja ruska på halsen för att det blir som sockerdricka i musklerna när den slappnar av pga. ökad genomblödning.

Vi kom in på olika hjälpmedel för att rakrikta en häst, och boots på ena tex. frambenet kom upp. Det kan hjälpa men ta det väldigt varsamt och gör det inte varje dag, börja med bara 5-10 minuter och var mycket observant. En boots får stor effekt längst ut på hästens ben när den pendlar.

Hästar har ofta en sida som är lite mer ”framskjuten” än den andra, det är ofta den sidan som är lite mer ”bakskjuten” som manen hänger åt, inte alltid, men oftast. Ska hästen snabbt fly så gör den ofta det till den sida som manen inte hänger åt. Känner man att man är med hästen ute i full storm eller det är risk för ”fara” så led hästen med fördel på den sidan som den har sin man, för allas säkerhet.

Vilken sida hoppar du åt helst vid fara? Jag är både högerhänt och högerbent, jag kommer med största sannolikhet att hoppa till höger.

Efter genomgång av dagen där vi gick igenom eventuella frågor, så gick jag ner till Robin för att ge honom lite eftermiddagshö. Döm om min förvåning när jag hittade honom liggandes i boxen där han snarkade högt och ljudligt. Mängder av spänningar som släppt hos honom och han var helt slut. Inte för att jag tränat honom särskilt hårt, utan för den nya miljön. Det luktar annorlunda än i stallet hemma, det är nya ljud, vattnet smakar kanske konstigt, det står nya boxgrannar bredvid, listan kan göras lång… Ni vet själva att man ofta är lite tröttare första dygnet på en resa någonstans.

Robin i en för honom ny spolspilta, och en ny hage.

Dag 2

Vi startade med Tteam i ridhuset. TTeam är grundat av Linda Tellington Jones och jag kan knappt med ord beskriva min tacksamhet över dessa finurliga ledövningar som påverkar min relation till hästen på ett så fint sätt. Och hästen får en så härligt förbättrad kroppsmedvetenhet. Googla ”Linda Tellington Jones Tteam” så kommer mängder med information upp.

Några detaljer jag antecknade var att det är bra att ha rundade ringar på grimman, då glider kedjan bättre och ”hakar” inte fast lika lätt som med fyrkantiga ringar.

När du ska introducera hästen för detta så börja med att visa och avdramatisera kedjan och spöt. Kedja tyckte jag själv lät lite hårt från början, men tänk dig själv en finlänkad smykeskedja som vilar mot din hals, den känns knappt, ett rep däremot kan kännas och skava på ett helt annat vis. När du introducerar spöt, gör det med knoppen mot hästen först, är den skeptiskt (många hästar har ju tyvärr dåliga erfarenheter av spöt) så klappa hästen med handen och ha spöt i handen. Ta det varsamt och gör allt på hästens villkor. Känn efter, det ska vara en positiv och avslappnande stund tillsammans. Är hästen rädd så håll inte i nära huvudet och hårt, det kan uppfattas som hotfullt.

En häst som liksom ”skärper sig” kan man med fördel göra ”mouth work” på (googla). Det är också bra att göra på en häst som är svårfångad. Man pratar då med det limbiska systemet hos hästen.

Hästen ska följa sitt huvud genom ledövningen ”labyrinten”.

Stryk med hästen över dess kropp och känn på dess mjukhet. Det kan berätta vad hästen vet om sin kropp, strävare päls på ett parti kan vara ett ”bortglömt” parti, eller kanske inte har lika bra genomblödning.

En häst som man vill sätta lite tonus i kan man ”klappa” igång (tänk japansk massage fast lite försiktigare) lite så man väcker kroppen.

Dags för ridlektioner

En häst med torr mun kan det vara lite extra ”dumt” med en för tight spänd nosgrimma. Hur har din häst det med muntorrhet? Har du känt efter?

Känn efter var hästen är lite spänd när du i början av ridpasset skrittar fram. Försök sedan att bara slappna av på det stället på din egna kropp. Tex. känner du att hästens mun är spänd, slappna då av i din egen mun och käke. Är hästen spänd i ryggen, slappna då av i dina knän så din egna länd blir mer avslappnad, eller vicka på fotlederna, då brukar vi slappna av i våra ryggar lite mer.

Prata gärna med din häst när ni umgås och tränar ihop, hästen kan lära sig upp till 300(!) ord. Fortsätt gärna prata med din häst trots att du rider för tränare, bli inte stum utan gör precis som du brukar.

Hästarna vill till 99% vara oss till lags. De gör som det tror att vi vill att de ska göra.

Om hästen tar upp huvudet, följ med upp med dina händer, med mjuka armbågar och tänk att du killar den lite i mungipan, det behöver inte vara någon stor rörelse, det kan räcka med en halv centimeter. Tryck inte hästen på tungan eller lanerna med bettet via tygeln, då spänner den sig bara.

Avslappningstecken du kan titta efter allteftersom du rider fram är att hästen börjar frusta, vicka på svansen (syns ofta mest i traven) titta hur svansen och svansroten ”dansar” och är avslappnad. En tight hållen svansrot  hör ofta till en spänd häst. Hästen får också ofta mer svingande bakben och/eller så tar den med sig sina framben längre fram. Ett annat trevligt avslappningstecken är öronen, när de liksom ”floppar” lite, kanske med lätt vinkling utåt sidorna.

En ryttare fick öva på att inte luta sig fram när hon skulle svänga, utan försöka sitta tillbaka till hästens utsida. När hennes häst sänkte huvudet lite för mycket, fick hon öva på att sänka handen och skänkla lite.

När man är helt säker och VET något, då vet man liksom det i magen. När man ”bara” vill något är man ofta i bröstet. Något som jag väljer att ta med mig i ridningen för att bli mer tydlig. När jag VET riktning och tempo och takt, att jag då utstrålar det till hästen via magen, och inte bara försöker pocka på något jag vill lite halvdant med bröstet. Är ni med mig, lite svårt att förklara i skrift 🙂

På den sidan hästen har sin man, måste vi vara noga med att först leda tygeln lite framåt och sedan inåt när vi svänger. Däremot när vi ska svänga åt den ”manfria” sidans riktning kan vi styra hästen dit med ett lättare tryck från handen där den befinner sig, lämpligen relativt nära hästens hals strax framför manken. Vi får helt enkelt styra på olika sätt utefter hästens rörelsemönster, utbildningsnivå och ”snedhet”. Detta förutsatt att även din häst hör till ”regeln” och inte undantaget, dvs. med att vara parallellförskjuten och ha sin lite mindre bog på den sidan manen hänger åt.

En häst som är nervös, kan ibland bli hjälpt av ”öronmössor” som kan hjälpa till att ta bort lite intryck. Vilket kan hjälpa oss att utbilda den, mao. ett hjälpmedel för att öka hästens fokus på dig och tränaren.

Går du på motivation eller hotivation som ryttare? Vissa lystrar bättre till ”såhär fin kan du få hästen om du gör såhär….” eller lystrar du mer till ”om du gör si så fäller du hästen och slår krokben för den, vilket hästen kan uppfatta som oschysst”.

Händerna ska aldrig vara på samma höjd på samma ställe, så länge hästen är oliksidig.

Dagen lider mot sitt slut och vi rundar av med att se på lite filmklipp från våra ridpass i biblioteket. Ett jättebra hjälpmedel, man lär sig så otroligt mycket om sin egna ridning när man ser sig själv på film. Och man upptäcker också ofta hur mycket utav instruktionerna man fått som man inte ens har uppfattat för att man varit så upptagen med att rida.

Dag 3

Vi startar med TTeam och Ttouch i ridhuset.

En häst som känner sig trängd kan man med fördel klappa med baksidan av sin hand, istället som den klassiska varianten med handflatan emot.

Har hästen ”tappat” bort sin bakdel är ofta svansen väldigt lös, lite som en disktrasa utan styrsel. Hur känns din hästs svansrot och spänning/ slapphet? Det kan berätta en del.

Efter passet med Tteam och Ttouch tränade vi hästarna individuellt igen, några avsuttet och några red.

Robin var fortfarande alldeles trött så jag arbetade honom vid handen. Fick öva på min egen positionering och vara noga med detaljerna kring takt och tempo och ställning, gick bra! Och var väldigt nyttigt. Efter cirka 20 minuter fick han gå in i boxen igen, där han lade sig och sov på nytt. Tteam och Ttouch har verkligen släppt på mycket spänningar hos honom, väldigt roligt att se hur han utvecklas från en ponny som alltid varit ”lite på tårna” till att harmoniskt stå och gäspa i välbehag.

Jag och Robin övar avsuttet, han är inlindad i elastiska lindor för ökad kroppsmedvetenhet. Googla TTeam Body Wrap så kommer mer info upp. Och testa linda in dig själv då och då, du kommer säkert bli påverkad 🙂

En ryttare fick öva på att lyfta blicken långsamt och att inte ”parkera” sin ena hand för långt bak.

Om hästen är lite mer ”på” /ökar /stressar i det ena varvet, ta upp ditt inre öra (det som är mot manégens mitt) och luta lite extra mycket utåt med din sits och midja.

När alla ridit så samlades vi för att avsluta dessa dagar i biblioteket. Vid det här laget har man lärt sig så mycket och är rätt trött av alla nya intryck och lärdomar, litesådär så man sitter och fånler förnöjt i välbehag.

Vi fick ge oss själva en ”hästläxa” tills vi ses nästa gång. Jag gav mig själv i läxa att jag ska hålla mina händer längre framför mig när jag rider. Jag ska göra ännu mer ledövningar med Robin och få honom att landa och blir ”kompis” med honom ännu mer, Ttouch och skogspromenader i kombination med ovan kommer göra honom och vår relation gott.

Tyckte du om detta inlägg? Det finns flera snarlika från andra utbildningstillfällen och föreläsningar jag deltagit i, sök på ”anteckningar” uppe i högra hörnet på sidan så kommer fler inlägg upp, dela gärna till dina vänner.