Browsing Tag

Johannesberg

Blandat Utbildning

Session 7 Utbildning i integrerad ridkonst

Snart dags för det åttonde segmentet, här kommer mina anteckningar från det sjunde. Känner mig berikad på kunskap och gör ständigt nya insikter. Resan är målet, och det är en fantastisk resa!

Dag 1

I vanlig ordning startade vi första dagen med en allmän uppdatering på hur vi och våra hästar mådde. Jag skulle haft med mig Nikita till detta segment, men hon ville hellre mumsa gräs i hagen än åka hästtransport, så fick låna Bonic, en charmig PRE, tack Ida!

FullSizeRender

Ida och Bonic på promenad efter ett lyckat ridpass ihop

Väl i ridhuset så red vi 4 och 4, de som var till fots kikade efter 3 bra saker hos det ekipaget som de tittade på, och en sak att förbättra, vi kallar denna övning en feedback-sandwich. Det är så bra att starta med denna övning, se framstegen hos ekipagen vi är ju samma grupp som träffas på varje segment och allas utveckling är verkligen en stor del av nöjet! Dessutom roligt att få positiv feedback var man befinner sig i sin ridning just nu. Jag fick höra att jag har en bra hållning och sits, men att jag gärna får tänka på att föra fram min hand lite mer mot hästens mun med innertygeln.

Efter en god lunch så var det dags för individuella ridlektioner, med en häst som gärna speedar på i övertempo fick ryttaren börja räkna takten på när hon red, så märkbar skillnad! Gillar hur dessa mikrohjälper kan göra hela skillnaden.

Vi kom in på ämnet sadlar, dels ska ju sadeln ligga bra på hästen, men så ska den passa dig som ryttare också! Vi har olika långa ben, knät ligger an på olika höjd och så är vi mer eller mindre viga, vilket placerar vår höft i olika vinkel -som i sin tur påverkar skänkelläget och gör det antingen lättare eller svårare för hästen att följa det vi vill, och gör det också lättare eller svårare för ryttaren att kanske nå fram med skänkeln på önskvärd plats. Tänk dig tex. ett barn på en stor ardenner, dennes ben kanske inte ens når runt magen, så sätter du samma barn på en islandshäst, då når den säkert lite bättre, medan på en schettis kanske benen blir för långa…

Nästa ryttare fick öva på att ha en buren innerhand, alltså att handen inte vilar mot hästen eller ligger låst vid manken. Utan handen befinner sig cirka en decimeter ovanför och ut från halsen och kanske hela tre decimeter från din egen mage, detta för att denna häst behöver ha hjälp med att föra halsen och huvudet dit det ska vara, och sedan bli kvar där. Lätt att följa med med sin vikt i fel riktning (innåt) här, så se upp med det och tänk att du liksom ”frikopplar” armen från resten av kroppen, så handen kan vara buren och ”fri”. Känn efter innan hästen gör för mycket, tajma skänkeln, den ska inte öka farten utan höja bröstryggen.

Ryttaren ska hålla sin linje i kroppen i förhållande till gravitationen. Desto längre man är desto nogrannare måste man vara med detaljerna, huvudet har högre fallhöjd. Den långa grenen på trädet böjer sig mer med samma äpple än den kortare grenen gör…

Ytter axel ska alltid vara lite lägre än inner, har du vikten till utsidan sker det nästan automatiskt.

Nästa ekipage fick fokusera på att hitta ett flexomönster innan de ökade tempot, mantrat ”placera, mjukna, driv” upprepades. man hamnar gärna dit man tittar, så var vaksam på det du ser, och dit du vill.

Hänger hästen för mycket åt ett håll (tex. om den är sned /svagarare i ena sidan) då kan det underlätta att lägga en volt.

Blockerar spöt din rörlighet eller flexibilitet i innerhanden så ta söpet i ytterhanden istället. Det finns ingen mening med det om det inte fyller rätt funktion.

Ett ekipage fick arbeta på att rida med ledande istället för trängande innertygel. Något som på pappret låter enkelt, men är man van vid att sitta med händerna på ett visst sätt sedan flera år tillbaka, är det en enorm utmaning.

Dag 2

Vi spenderade första halvan av dagen med individuella ridlektioner och jag har antecknat nedan från denna dag:

  • Det är vanligare att man lutar sig fram om man har långa ben, då sadelns vulster ofta hindrar benfriheten.
  • Håll, mjukna och låt hästen gå kvar, lätta/driv fungerar inte på överrörliga hästar då de faller isär då. Tänk mer att du är som en seg gubbe och i många skalor av seghet. Håll ihop med ben och knän, våga ge lång tygel men håll ihop med knän och underskänkel.
  • Man vill aldrig(!) att innertygeln ska verka bakåt, möjligtvis vid ryggning.
  • Energi och påskjut, med bibehållen balans, direigera inner kontra ytterhand.
  • Skänkla på hästen lite rörigt och i otakt för att öka takten, klä med skänkeln för att länga steget.
  • Har man en häst som inte går fram så mycket kan man, vid sidbyte i trav, byta sittben genom att stå två steg istället för att sitta ner i sadeln,  istället för att sitta ner två steg -vilket har en bromsande effekt.
  • Vanligt fel man gör, är att vi rider för långsamt på lång tygel och för fort på kort tygel.
  • Trampa omkring i otakt i stigbyglarna, det kan ha en ökande effekt, man får mer gas och tramp.
  • Yttertygeln reglerar takt, tempo ch grad av samling. Du får en yttertygel genom att böja halsen inåt, men glöm inte att ta yttertygeln just då.
  • Hellre en effektiv sitts än en vacker.
  • Läng halsen, flytta framåt in och rid ut med kroppen. Rinner hästen iväg så gör halten med ytterhjälperna.
  • Om hästen spänner båda sidorna av halsen så släpar bakbenen efter sig.
  • Rinner hästen iväg för mycket i traven, lägg en volt.
  • Akta så innerhanden inte kommer för nära manken.
  • I vänster varv, vrid ditt huvud snett uppåt, som om du lyssnade på fåglarna som sitter på taket, då korrigerar sig kroppen efter det på ett bättre sätt.

Jag själv fick öva på att sitta ner i sadeln, sjunka in i utsidan. Göra rörelsen halt, tills halten kommer. En sak i taget, ben, knän, innertygel, ytterhand, örat ut. Jag är rätt snabb av mig som person, så gör gärna en rokad lite för snabbt. Men för att min danspartner, dvs. hästen ska följa med, behöver jag öva på att föra hästen låååångsamt vilket för mig är en utmaning!

Christina förklarar så bildligt och bra, något jag verkligen uppskattar! Hon bad en elev att tänka att hon var en skruvmakaron -hur kul är inte det? Hon skulle ta fram ytter axel men sitta tillbaka med höften. Dessa förklaringar gör ju att man (eller iaf. jag) verkligen förstår!

 

Som ni ser är det detaljerna som vi arbetar med, men det är just DE som gör hela skillnaden!

Dag 3

  • Man ser tydligt vad sadeln gör (hur den placerar) ryttaren i galoppen.
  • Förvänd öppna är bra för att öva ryttaren att använda yttertygeln.
  • Tygelkontakten ska vara så liten som möjlig men så mycket som krävs.
  • Att kontraställa hästen några steg får en att flytta bettet i hästens mun, bli inte FÖR stilla.

Jag frågade Christina om det är några nyckelpunkter hon tittar på hos hästen eller ryttaren innan hon börjar instruera. Hon svarade att hon först tittar på hela ekipaget på avstånd, lite blurrigt, som om att hon kisar lite med ögonen. Sedan känner hon efter hur hon tror det känns att rida den hästen.

Dagen avslutades ute på terassen i solen, till nästa segment i augusti ska vi läsa några kapitel i Karin Blignaults bok Equine Biomechanics for Riders. Vi har fått en Feldenkraisövning. Vi ska öva på TTeam, arbete med långa tyglar, rakriktande longering.

Jag fick följande i ridläxa: fortsätta hålla magen(transversus) även fast jag verkligen sitter ner i sadeln, ni vet när det känns som man lutar sig ner med hela rumpan i sadeln, lite bakåt, även då ska magmusklerna vara spända -puh! Jag ska titta på hästens rumpa vid förvänd öppna, så jag verkligen sitter på rätt sittben och ser i vilken grad hästen är vänd.

Redan på söndag bär det av till segment åtta, ska bli så roligt!

Utbildning Utrustning

Föreläsning hästfysiologi med Heléne Stridbeck 28/4 2015

I slutet av april höll en av mina största idoler inom hästfysiologi, Heléne Stridbeck, en föreläsning för en ny grupp under utbildningen i Integrerad Ridkonst. Här är mina anteckningar sammanställda:

Heléne berättade kort om sin historia, bland annat om hennes fina samarbete med Arne Lindholm, veterinären som startade Mälarkliniken. Hon berättade om hur glad hon är över alla lärdomar han gav henne, alla föreläsningar och utbildningar hon fick följa med på. Det slår mig igen, under tiden hon berättar, hur viktigt det är med kunskap, att vara nyfiken och vilja lära sig mer.

Först hade vi kortfattad teori om hästens anatomiska uppbyggnad, framförallt i rygg och ben.

Kort om ryggen:

Hästen har 18 ryggkotor med tornutskott med ligament. Hästar har inga diskar och kan följaktligen inte få diskbrock, däremot kan hästar få atrox. Atrox syns på röntgen, är det långt bak kan det te sig som en bakbenshälta.

Bäckenet är färdigvuxet först när hästen är 4 år, innan dess är det lite sladdrigare.

Hon rekommenderar inga höga farter på hästar under 4 år, då det ökar risken för knäskada då leden fortfarande är lite ”lös”. Vilket får mig att skänka en tanke till galopphästar…

Hästar avlastar sig via ryggen.

Kort om ben

85% av hästars problem kommer från benen. 

Hästen bär 2 ton(!) på varje kota vid landning från ett hinder på 1,40 m.

Hovled och kotled påverkas mer av brodd, den bibehåller bättre ”glidmoment” för hästens ben med två broddar kontra fyra. Senor går ofta sönder/blöder pga. värme eller slag.

Gaffelband fugnerar som en hängmatta för kotan.

Bakknäskador har blivit allt vanligare.

Bra uppfödning i kombination med att unghästen rört mycket på sig i hagen med kompisar som föl de första 5-6 månaderna är det absolut viktigaste för att få en hållbar häst.

Hästens framknän belastas bakifrån.

Gaffelbandskador ser ofta sämre ut på mjukt underlag.

Skada i hovleden syns ofta tydligare på hårt underlag.

Vid ridning ser ofta bakbenen bättre ut.

Ett böjprov visar bara lederna.

Heléne pratar också om hur viktigt det är med framåtbjudning och rekommenderar att man mestadels fokuserar på att rida framåt de första två åren.

 

Praktik

Efter teorin så gick vi ner i ridhuset och kikade på några hästar, ett av syftena med denna dag var att vi själva ska bli bättre på att se och upptäcka eventuella hältor eller andra problem en häst kan ha. Vi tittade på hästens exteriör, hur den rörde sig, kände igenom ryggen, samt tittade hur sadeln låg. (En del noteringar nedan har inget med hästen på bilden att göra).

Tuva

Första hästen ut var Tuva, 16 år. Något överbyggd, vilket gör det svårare för henne att höja sin bröstrygg. Stora reaktioner vid manken är ofta efter sadeln eller smärta i ett frambens lägre regioner. Vill hästen inte böja sitt bäcken kan de vara ett bakknä som är problemet. Vi konstaterar att Tuva är lite sabelbent (att benet har en form som ett C, eller snarare ( om man tittar på den från sidan). Detta kan man vara uppmärksam på som hovslagare för att underlätta så gott det går för hästen. En trakt växer av att hästen inte trampar igenom och/eller rullar över lite kvickt. Heléne rekommenderar i dessa fall att testa en ringsko eller sula.  Tuva såg generellt fin ut, lösgjord i sidorna och med lång avslappnad hals. När vi kikade på hennes sadel så nämnde Heléne några saker man kan tänka efter extra mycket på.

IMG_8217 IMG_8218

IMG_8222

Helénes sadeltips:

  • Den djupaste delen på sadeln ska ligga över den djupaste delen på hästryggen.
  • Ta in din hand i bakkant på sadeln och följ bossorna framåt och känn så att de ligger an hela vägen mot hästens rygg och inte glipar någonstans.
  • Den ska inte ligga för långt bak på hästen heller, följ bröstryggen, den ska inte ligga bakom sista revbenet.
  • Gärna 3 fingrar brett i ”kanalen” mellan bossorna.
  • Låt inte voylocken vara för stor, den kan påverka hästens rörelsemönster, och se upp med de populära stora sömmarna i kanterna på voylockar och schabrak, så de inte ger extra tryck kring sadeln.

Obelix

Denna valack noterade vi höger fram och vänster bak som gick aningens utanför symetrin, men överlag helt ok. Skulle vara uppmärksam på hullet.

IMG_8226 IMG_8228

Rapptroll

Tror jag var namnet på häst nummer tre, 14 år. Gick lite snett in med höger bak, kanske för att den lutar in pch landar hårdare på höger fram. Snedbelastning kan vara på grund av problem i hasen.

Många sekundära skador, när hästen kompenserar en smärta och belastar sig ”onormalt” uppstår vanligtvis i nacken.

IMG_8232

Draken

Trampade inte igenom vänster bak ordentligt.

IMG_8236

Debro

Denna stora, söta sjuåriga valack roterade lite i höger bak, som troligtvis hänger ihop med att något inte är helt ok i knäet.

Om svansen hänger mer till höger eller vänster, kan vara ett tecken på att något inte är som det ska i bakbenet.

Denna häst har också lågt och djupt sittande ögon, vilket gör att den kanske inte ser lika bra som andra hästar. Den kanske upptäcker saker senare än ryttaren eller hästkompisen som går bredvid redan sett på längre avstånd, kan upplevas som ”spooky” så är extra bra att verkligen vrida huvudet på dem, så de får en så stor chans som möjligt att se omgivningen ordentligt.

Vi upptäckte även i ena varvet att han vinklade ut höger bakben och tog in hasen. Samt att han stupade ner mer i vänster fram.

När han galopperade såg vi att ytter bak inte riktigt kommer förbi innerbak och han korsgalopperar gärna, orsaken sitter förmodigen i bakbenen. Det behöver inte vara något allvarligt, men man ska vara medveten. Heléne trodde att han skulle bli fin med rätt sorts träning, men också att en kontroll vore bra, för att säkerställa så det inte är något annat bakomliggande problem.

Det är vanligare med problem i bakknän hos hästar med rak och relativt orörlig ländrygg.

IMG_8240

Desto mer man vet om sin hästs ”tillkortakommanden” desto större chans är det att vi som tränar hästen, kan ge den så bra förutsättningar som möjligt. Precis som att jag är svagare i min vänstra arm, då jag är högerhänt. Jag kan med fördel träna lite extra på min vänstra sida för att göra mig själv lite mer liksidig, detta gör mig långt ifrån oduglig.

 

Blandat Utbildning Utrustning

Föreläsning med veterinär och tandspecialist Therese Lundberg

I måndags mötte jag och en förväntansfull grupp med hästintresserade på Johannesberg för att förkovra oss i ämnet hästens tänder!

Vi startade i stallet där ett kallblod fick en tandundersökning, följt av en mindre slipning.

Jag hade papper och penna (och kameran) i högsta hugg, här följer mina anteckningar från en mycket intressant afton.

Therese rekommenderar att när man sederar en häst (vilket man lämpligen gör vid tandundersökning) så är det bra att vänta en stund, då olika hästar reagerar olika. En del blir väldigt trötta, andra mer vingliga, en del blir inte alls tillräckligt trötta. Ofta är hästarna lugnare i sin hemmamiljö än på kliniken, där en större dos kan behövas, upp till 30% mer.

Generellt är kallblod känsligare än fullblod, som är mer tåliga. Det är nästan ”schettisdos” på en ardenner. 

När kallblodet framför oss är ”lagom” sederad, och boxöppningen riggad med spännband och en båtfender som hästen kan vila sitt huvud på, får den munnen uppspänd. Därefter spolas munnen med en stor spruta som jag förmodar agerar som en lättare variant av högryckstvätt, en hink står placerad under och en hel del gott och blandat kommer ut. Hästens mun är ju smärre enorm.

IMG_8342

IMG_8343 IMG_8345

Therese undersöker efter hennes ”system” som hon har; främre delen, slemhinnan, kindslemhinnan och mungiporna. Hon ser övre tänderna med en spegel och hittar en liten hake längst bak, som troligtvis uppstått pga. hästens tuggfunktion och underbett. Hon slipar ner den lilla haken och tycker i övrigt hästens mun ser relativt fin ut.

Hon nämner att halvblod och varmblod oftare har överbett, och att det kan vara en god idé att be om en tandkontroll innan man köper en häst. De hästar som har mycket överbett har en större risk att få hakar och biter sig lättare i kinden. Mer tryck kan även uppstå när hästen går i samlad form. Underbett är vanligare hos kallblodiga hästar, här refererar jag till kindtänderna, inte framtänderna 🙂

Hon frågar ägaren om vilken typ av bett hon rider på och när pålle kvicknat till något så testar vi hennes bett, och kan konstatera att det är lite för brett. Therese visar hur man kan mäta upp bett, med fördel med hjälp av ett odelat bett som inte viker sig i munnen, dra bettet till ena sidan och se hur mycket eller lite som ”sticker ut” i mungipan. Helst vill man att bettet inte ska sticka ut nämnvärt alls. Det är också betydligt lättare att upptäcka skador från för korta bett, då de är ytliga skador som vi oftast kan se, kontra de på insidan av mungipan. Låt bettet sitta så långt ner som möjligt som är bekvämt, när man hittat rätt läge brukar hästen ofta blir stilla och helt lugn i munnen. Bettet ska ligga an mot mungipan och inte sticka ut. Therese föredrar fasta bettringar då de stabiliserar mungipan.

Ägaren som upplevt att hennes häst ”bitit tag i” och ”fipplat” en del med bettet, får tipset att testa rida med ett odelat bett i en månad ungefär, därefter rekommenderar hon henne att varva mellan olika typer av bett, och bettlösa alternativ, för att bryta ovanan. Precis som när man själv behöver bryta sina mönster från att tex. bita på naglarna.IMG_8350

Ett bett ska ALDRIG slå mot tänderna! Akta dig också för att dra upp bettet för högt med huvudlaget, det ska inte bli några nämnvärda veck i mungipan på hästen -när du rider den så får hästen aldrig någon eftergift då det ligger ett konstant tryck emot. 

Efter denna praktiska demonstration samlades vi uppe i kafeterian och Therese berättade om hästens anatomi, biomekanik och hur vi påverkar hästens mun på olika vis. Det var mest fokus på kindtänderna, där över och underkäke helst ska ligga dikt an mot varandra, de första tänderna man ser på kindbenet kallas P2, P1 är nämligen vargtanden som vissa hästar får.

IMG_8354

Framtänderna betar, kindtänderna blandar, delar och sorterar och för födan bakåt in i magen.

Bettets inverkan

Bettet stimulerar samma reflexer som när hästen äter. Det kan vara bra att vänja in unghästar bettlöst, så de först lär sig signalerna, och därefter lägga in ett bett, om man anser att det behövs.

Tränsbett: Ger vanligtvis mer skador bakåt och på lanerna (tandköttet utan tänder mellan fram och kindtänderna, finns både upp och nertill i hästens mun).

Stångbett: Roterar fram tills kindkedjan tar stopp -vilket resulterar i mycket tryck mot lanerna. Tänk att kedjan är med och tryckfördelar bettet, spänn det så det kan viklas 30-35% du är långt ifrån ”snällare” genom att spänna kedjan löst.

Pesoabett: (Ett bett som Therese inte gillar alls.) Du har ingen kedja som stoppar, vilket resultarar i tryck på P2 (den första kindtanden) OCH tryck mot lanerna.

Baucherbett: Omvänd hävstång som verkar bakåt mot P2.

Tvådelade tränsbett: vanligare med problem att bettet viker sig och ger skador i mungipan och att bettet viker sig som ett V inne i munnen på ett för hästen obehagligt sätt, bättre med tredelade eller odelade raka bett.

Alternativa material: Syntet, eller läderbett är snällare mot hästens tänder men ger en ökad risk för skador på slemhinnorna.

Bettlöst: bettlösa alternativ behöver inte vara de snällaste, de ska sitta rätt och många varianter har ett konstant tryck på hästen, som sådeles aldrig känner den där eftergiften helt och hållet. Man ska också akta sig för att tränsa dessa för högt upp på nosryggen, då de kan orsaka tryck på P2. Ett fel anpassat Hackamore kan vara väldigt obekvämt om man har ont i kinderna.

Min personliga favorit just nu i tränsvärlden, är ett bettlöst alternativ från Hööks, det går i kors under ganaschen och man behöver inte spänna nosgrimman så hårt för att ändå få en fungerande broms. HÄR hittar du det, nedan en bild från Hööks, hade kanske satt nosdelen aningens längre ned efter kvällens insikter… 🙂

h

Nosgrimmor då? Engeska nosgrimmor medför oftare problem i P2-regionen, mao vid första kindtanden -som då utsätts för ett konstant tryck. Patrick Allori som jag var på kurs för förra helgen, tyckte nosgrimmor var helt onödiga -och jag är beredd att hålla med honom. Om jag inte fått det helt om bakfoten så är ursprunget till nosgrimman föjlande. När man började tävla i dressyr (nu pratar vi längesedan) så fick man poängavdrag om hästen gapade/visade obehag från munnen. Domarna tyckte ibland att detta var svårt att se, så man löste problemet med att snöra ihop munnarna -voilá nosgrimman uppfanns. Tycker personligen det är klart mer intressant att se om hästen visar obehag av min ridning, så jag direkt kan korrigera mig.

Desto tjockare desto snällare -eller? Therese rekommenderar oss att använda ett så smalt bett som möjligt utifrån din hästs mun. Allas munnar ser olika ut. Therese nämner att det inte finns någon tom plats i en hästs mun. Det är fullt av tänder, kinder och en enorm muskel -tungan! Så den är långt ifrån utformad med ett magiskt utrymme för ett bett, munnen är redan full av mun.

Therese tycker att det viktigaste är att bettet sitter korrekt, och att ryttaren är lyhörd mot hästens känsliga mun. Hon föredrar tredelade bett i många fall, men varje mun är unik.

Hur illa är det då? 

Therese och hennes kollegor har gjort en studie på hästar i kategorierna: tävling + motionsridning + fria hästar i lösdrift som inte reds. Man undersökte hästarna inne i munnen och tittade efter olika saker och gjorde sådeles olika ”fynd”. Försökte googla fram studiens resultat då siffrorna var slående, men får nog söka reda på resultatet på annat håll. Kan dock meddela att de fria hästarna hade minst munskador 🙂

57% av hästarna i studien hade skador på lanorna med stångbett, och hela 70% med stångbett som hade tungfrihet. Mao. är den där tung”friheten” inte någon snäll manick. Tungan är en muskel och är sällan den som tar trycket först.

Tryckskador: om hästen har en liten tryckskada är det ingen större fara, det kan härda den. Men blir trycket lite för stort så dör cellerna, vid kraftiga trycksår så kan det ta upp till 14 veckor för hästens mun att läka.

Lanskador: Vid skador på lanerna så ser man först en rodnad, nästa steg är svullnad, och därefter öppna sår, blir det inflammerat så kan det gå ner i käkbenet, aj! En inflammerad lanskada kan ta upp till 6 månader att läka ut och hästen kommer förmodligen vara känsligare än innan skadan för tryck igen.  Har hästen en fin och ”lugn” slemhinna så tycker Therese det är ok att använda bett, men var medveten och mycket lyhörd.

Det är lika vanligt med problem i underkäke, som överkäke.

Olika bett medför alltså olika typer av skador och angriper olika typer av tryckpunkter i hästens mun. Therese återkommer till att hästen ska kunna ”komma undan” bettets tryck. 

Vad kan du göra?

Kolla din häst 1 gång per år, och starta första kollen innan du sätter ett bett i munnen på hästen för första gången, vid 2 års ålder. Om man inte kollar hästens tänder regelbundet kan den få stora problem. En tand kan bara slipas ner ungefär 2 mm. sedan kommer pulpan och vävnad fram. Ni som klippt en hund eller katts klor kan säkert känna igen er… Hästen har även massvis med nervvävnader i tänderna och slipar du för mycket gör det ont och då kan det resultera i att hästen slutar äta.

Underkäken på en häst växer till sig till det att hästen är 7 år.

Vargtanden brukar synas vid 1 års ålder, ta bort den. Men den orsakar inget problem om du bara ska rida bettlöst.

Jag frågade om någon studie gjorts på hästens nacke, som blir väldigt utsatt om man samlar in hästen för mycket, men någon sådan hade hon inte sett ännu.

En häst kan även drabbas av karies, oftast i överkäken och där oftast i första (P2) eller fjärde tanden. Detta får den vanligtvis pga. streptokocker, detta blir även allt vanligare tyvärr. Detta går att laga med kompositmaterial.

 

Nyfiken på mer om hästens mun?

Läs Therese skrivelse om bett och munproblem hos häst HÄR tidningen Hippson skriver också om ämnet i en artikel HÄR

Nedan några bilder på hästens tänder -de är stora!

IMG_8354 IMG_8355 IMG_8357 IMG_8358 IMG_8359 IMG_8360 IMG_8361

 

 

Blandat Utbildning

Session 6 utbildning i Integrerad Ridkonst

Tidigare har jag varit snabbare på att renskriva mina anteckningar från utbildningsdagarna på Johannesberg, men den här gången behövde jag lite mer tid att smälta all information. Eller marinera den, som Christina Drangel skulle sagt.

Denna gång fick Nikita, min förra medryttarhäst följa med mig. Hon har inte tränats så mycket på sistone men åh så roligt vi hade! Hon är en korsning shagyaarab-halvblod, och var min soul mate i fyra härliga år, hon kommer även följa med vid nästa utbildningstillfälle i juni.

Dag 1

Detta segment hade vi fokus på handen.

Vi startade med samling i och en allmän genomgång i biblioteket.

Feldenkraisövningar låter dig ta IN information i kroppen genom känsla. Tänk till exempel på hur olika människor skakar hand på olika sätt med varandra, en del har fasta handslag, andra skakar mer och en del är mjukare och andra hårdare. Alla sätt är rätt, men olika.

I ridningen behöver vi först uppnå MOBILITY och först därefter STABILITY, något som är lättare sagt än gjort.

Det är lätt att, om man blir pratig medan man rider, så ökar risken för handen att också bli lite flaxig och pratig den med, försök fokusera på hästen och rid i nuet. Vår ”prathjärna” gör handen lite mer stimmig. Gissa om jag känner igen mig här 😉

Respektera det intima mellan elev och lärare, och även kvinnligt manligt. Ska du vidröra en elev för att få den att känna någon spänd kroppsdel/slappna av i en axel, eller något dylikt, fråga ALLTID om lov först.

Stissiga hästar och handberöring; ibland kan det vara för intimt med handflatan mot hästen, men upplevas mindre intimt och mer ok med handryggen för vissa hästar. Olika hästar föredrar olika kroppskontakt av oss människor. Respektera varandra och var lyhörd.

Vi alla går omkring med olika typ av tonus, muskelspänning i kroppen, vem behöver mer eller mindre tonus, och vart?

Det finns inga dåliga elever, det är utmaningen som lärare att anpassa lektionen. En del kan utmana dig mer eller mindre, och du kommer själv lära dig mer av vissa. Och glöm aldrig, att eleven känner sin häst tusen gånger bättre än vad du gör. Individens utveckling, utifrån individens utgångspunkt. En subjektiv förbättring.

Vi fick alla frågan – På vilket sätt står jag i vägen för mitt lärande?

Efter samlingen så red vi fyra och fyra i ridhuset, fyra till fots ”skuggade” varsit ekipage som de sedan gav feedback till, 2-3 bra saker, en sak att förbättra, och en extra bra sak. Detta segment hade jag med mig min före detta medryttarhäst Nikita.

Min feedback:

Bra skuldra-höftposition, följsam bra trav med fin bålstabilitet. Ska tänka på att behålla min ridning in i skritten så inte bröstet faller in och höften och skänkeln bak. Extra bra att jag rider och inte bara anpassar mig efter hästens eventuella brister, det blir bra då och en väldigt härlig utstrålning. Behöver jag säga att den här övningen både förstärker oss ryttare och även oss som instruktörer med härlig positiv energi?

Handövningar, själva och med varandra -den ena agerar tygel och den andra för ”tygeln”

Vi fick ta varandra i hand två och två som att vi ”skakade hand” med varandra, den ena från hästryggen och den andra stod på marken (eller på en pall om hästen var hög). Vi skulle känna på varandras tygeltag och följsamhet, väldigt intressant! Alla kändes olika, och jag kan bara tänka mig hur olika det måste kännas för hästarna att ridas av olika ryttare! Upplevde att jag gjorde mindre handrörelser än min handkompis, inget konstigt bara ett noterande.

Höger hand: Under vår hand-i-hand rörelse med varandra så upplevde jag mycket mer tonus och större rörelser. Det kändes skarpare och ville inte helt låta mig föra handen som jag ville, när det var min tur att föra. Tydligare handkraft. Höll hårdare i mig än tvärt om.

Vänster hand: Liknande som ovan men här höll min kompis om mina fingrar mer, jag kände av mina biceps och det kändes som att jag själv tränade fast det var jag som stod på marken nu.

Efter detta fick vi bestämma oss för en av våra händer, och bara känna efter vad och hur den gör när vi rider. Fokusera på bara handen. Vilken hand väljer du spontant först just nu när du läser detta?

Höger blev mitt första val, kanske för att jag är högerhänt, kanske inte. Jag upplevde en stund efter att vi ”handat” att det porlade, som kolsyra i höger hand, och det kändes som ett mer hackigt vridmoment, sedan blev allt mer mjukt.

Ridlektioner Dag 1

Efter en god lunch så var det individuella ridlektioner för Christina Drangel. Här följer noteringar från både mitt eget och mina kurskamraters pass:

Du är hästens dirigent som håller takten. Räkna gärna takten, det hjälper!

Kalibrera din insats med hästen.

Prata med hästen, ska ni tex, trava, säg då ”trava”, hästar kan förstå mängder av ord, upp till 200 har jag läst någonstans. Men de vanligaste orden vi hör är tyvärr nej och smackljud -inte så trevligt.

Jag och Nikita fick öva på uppbromsningsmuskulaturen, att inte göra så kallade ”bomstopp” eller tvärnitar. Rida stilla, titta på halsen från manken upp till öronen, först hitta utsidan på hästen, och fram-neråt sökning, sedan fånga upp med underskänkeln, hålla yttertygeln med urtymme för bogen att komma ut ordentligt och skänkeln så rygg och mage kommer upp. Knepigt men kul!

Luta dig utåt, ofta känns det brantare åt det håll manen hänger. Placera käken/örat så kroppen följer med, ögonen är vana vid en viss ställning och påverkar oss enormt.

Blir det för mycket stor trav, rid mindre lätt (studsa inte lika högt upp/ner) tryck bara på sadeln, eller tänk att du sätter dig ner istället för att du ställer dig upp. Eller att du niger.

Ytterhanden ska generellt vara lägre än innerhanden.

Ibland håller vi lite längre på insidan tills hästen ”hittar” skenan till garderobsdörren att falla in i på rätt sätt. Glid in i rätt position, låt hästen komma dit utan för mycket stress, det blir mer långsiktigt och kvalitativt. Akta dig för att hänga kvar i innertygeln.

Säg vad eleven ska uppnå istället för vad den ska göra.

En för snabb eftergift kan sätta hästen i obalans, jag tror generellt att vi behöver vara långsammare med våra händer när vi rider. Tajming is everything.

Som alltid när vi rider individuella pass och tittar på varandra, så är det roligt att se hur samma övning kan vara så totalt olika för olika ekipage. Inte rätt eller fel, bara olika, precis som att vi skakar hand på olika sätt.

Låt bogen komma ut och halsen in, bli längre på baksidan än framsidan av din kropp. Runda din imaginära svans och släpp ner/in bröstkorgen.

En övning flera av oss gjorde var att rida rakt upp på kvartslinjen, för att sedan ”suga ut” bogen till fyrkantsspåret igen. Vi fick vara noga med våra axlar och föra ut hästen med ytterhanden. Var noga med att bogen verkligen kommer ut och håll ytterhanden ut från den ”ledande” bogen så den får plats att verkligen komma ut, försök sedan fånga lite kontakt på ytter med både hand och skänkel.

En häst som deltog hade som ett litet snitt i den stora ”limpan” eller boaormsliknande muskeln längs med halsen. Detta kan bero på att han spänner både utsidan och insidan av halsen, prova själv att spänna båda sidorna av din hals -hur känns resten av kroppen då?

Muskeln var lite olika ”snittad” på höger kontra vänster sida. En orsak till detta kan vara att man för tidigt har tagit i yttertygeln, innan bogen hunnit komma ut. En sådan ”dubbelspänd” häst behöver verkligen falla ur sin spända kropp och vardagliga ”pepparkaksform”, bli lite mer uppmjukad och geléaktig.

Ryttaren fick öva på att föra sin egen nacke och öra utåt och bara låta hästen följa med. Vi hade som jag nämnde fokus på handen och hon fick öva på att vispa runt lite med sin tumme så den inte skulle bli för statisk.

Vi hjälpte även hästen med lite Ttouch, här gör jag så kallade pytonlyft.

Skärmavbild 2015-05-09 kl. 21.37.57

I en öppna, öppnar man voltens storlek. I en sluta, sluter man voltens storlek.

Vi pratade om några av alla hundratals begrepp som vi försöker uppnå och rida efter, inte alltid så lätt när det dessutom översätts från olika språk. Shoulder in = öppna. Shoulder out = Piet Bakkers namn på förvänd öppna, ytter fram ska då initiera rörelsen.

Viktigt att ytter bog kommer ”ut” först, sedan kan man ta yttertygeln och börja med form, takt, tempo.

Dag 2

kollage1

Vi inledde dagen med individuella lektioner, det kanske låter lite enformigt för er läsare att upplägget på våra segment är relativt snarlika, men OJ så mycket som händer i manegen. Det övas, finslipas, analyseras och utvecklas, till allas stora glädje.

Tänk på att sitta på din imaginära svans, och föreställ dig nästan att du ska dansa limbo -då kommer du ner i sadeln och hittar balans för dina armar och händer som lugnt kan röra sig mer fritt -upp och ner och åt sidorna, att rotera in lillfingrarna kan vara ett bra knep också.

Ibland kan det vara bra att filma/fota en elev så den själv får en till dimension på övningen. Vilket ofta kan utveckla hen ytterligare.

Övningen med händerna fortsätter och vi fick föreställa oss att våra händer kramade tygeln som om att den vore playdoughdeg -segt, mjukt, långsamt, bekvämt.

Har du en förmåga att sitta lite för upprätt eller kanske svankar lite extra i sadeln, tänk då att någon tar tag i dina höfter bakifrån och drar dig bakåt, neråt i sadeln.

Den låga ytterhanden säkrar upp att du lutar dig till utsidan.

När hästen inte litar på den yttre skänkeln, tryck ner foten i stigbygeln istället då.

Min tur! Jag fick fokusera på att ta ner min ytterhand ännu längre ner på hästens bog, och rida med tumtopparna mot tygeln för att få mjukare händer och armar. Häftigt hur en sådan minirörelse kan påverka hela ens överliv. Testa själv, håll vad du nu har nära till hands som liknar en tygel, och vinkla tummen som du normalt håller den, och ändra sedan så att själva tummspetsen möter tygeln istället.

Jag ska tänka på att det är ytterbog och ytter framben som startar vid en tempoväxling.

Behåll innerskänkeln lång och min sits till utsidan (rumpan) tung, låg ytterarm och hög innerarm.

Tänk på handpositionen, block talja (skrev jag om i mitt förra inlägg från utbildningen) har du händera lagom långt fram över manken blir det lättare för hästen att falla över och in/ner.

Om det finns en tendens för tvärnitar vid tempoväxlingar när magmusklerna börjar kännas hos en del hästar, anpassa träningen för var ni är idag. En trött rygg är en trött rygg, en trött magmuskel är en trött magmuskel…

Det är när vi bromsar/styr/svänger, som vi oftast faller fram med våra överliv. Håll i transversus, och håll kroppen tillbaka, men armarna framme i samma position.

transverse_abdominus200

Bild från: www.teachpe.com

Vissa ryttare kan dock behöva släppa (!) transversus lite för att få hästen mer framåt, men vanligast är att vi ryttare vackert får hålla i våra magmuskler för att hjälpa hästen.

En bålstabilitetsövning för hästen kan vara att varva mellan halt -skritt-halt-back-skritt.

En av ryttarna fick öva på att bli mjuk i sin yttre armbåge.

Vanligt att övningen är ”över” när man kommer ut på fyrkantsspåret, vissa hästar har en liten tendens att skynda fram dit de sista stegen.

En del, kanske framförallt sneda hästar, eller bara sneda sadlar, kan tippa över ryttaren mer till den ena eller andra sidan -ni känner säkert igen er 🙂 Vi pratade då om huruvida man skulle kunna korrigera det med tex. olika längd på stiglädren, men tyvärr blir det ofta så att man kompenserar den snedheten i sin höft då istället.

Vi avslutade dagen med rakriktande longering, ledorden löd: 

Placera, lätta, driv

Prata gärna med hästen, med vanliga ord. Den förstår mer än du tror!

Relativt vanligt att hästen börjar ruska på huvudet efter ett tag, kan vara spänningar som släpper i nacken.

Tips är att göra så kallade maglyft när man ändå ska byta varv. Maglyft är när du smeker hästen under magen så att den höjer sin rygg. Man får ta olika hårt på olika hästar, ibland hålla stilla väldigt försiktigt och på en del hästar får man pressa lite hårdare på, var lyhörd.

Dra tömmen mot dig när hästen är på sin utsida för ökad effekt. Tajming är a och o.

Akta dig för att backa runt, lätt hänt! Du är hästens dirigent, inte tvärt om.

Dag 3

Vi pratade en hel del om olika typer av halter detta segment också, hur stannar du när du går? Hur stannar din häst, om du tränar avsuttet eller med dig på ryggen? Blir det en tvärnit, eller segar sig hästen samlad, och går, in i skrittens position?

Man kan ofta se en ryttares ”hyss” vid tempoväxlingar eller halt. Ni vet den där blicken som så lätt far ner på hästen, eller skuldran som smyger iväg åt det ena eller andra hållet, eller kanske är det ett ben som gör lite som det vill om det får tillåtelse?

Jag har till exempel en förmåga att vara för snabb i mina rörelser, jag som person är relativt pratsam, utåtriktad, företagsam och gör mycket saker i min vardag. Jag trivs helt enkelt som person med att just GÖRA mycket och vill gärna hinna med mycket saker i mitt liv. Hur spelar detta då in på mig som ryttare? Jo, jag vill även göra mycket och ibland för snabbt här. Jag säger absolut inte att det är så för alla, men en del mer extroverta, pratsamma utåtriktade personer kan ibland bli lite FÖR snabba även i sina rörelser på hästryggen.

Min utmaning är sådeles att göra långsamt, vilket jag upplever som väldigt utmanande, och intressant. Då får även mina armbågar en chans att bli mer mjuka, jag kan tillåta mig luta mig mer tillbaka i sadeln och in i ”kugghjulen” som hästen rör mig i, och som jag rör hästen i. Jag kan följa med med armen mer fram med en annan slags lätthet.

Något jag uppskattar med Christina som instruktör är att hon frågar om vi ”känner” det hon strävar efter att vi ska ”känna” just i den övningen, och att vi får en chans att också känna efter, korrigera detaljerna och öva in övningen i oss. Vi människor är ju dem som ofta behöver mer korrigering än hästen vi sitter på.

Vi pratade också om att man kan förbereda en ändring, tex, ska du byta varv, byt först med ditt sinne, vart du ska rida, sedan med din kropp och därefter med handen, inte allt samtidigt. Det blir mer följsamt och harmoniskt då.

Ibland kan vi också behöva göra extra mycket ”fel” för att upptäcka att vi själva gör något tokigt. Som att sitta ännu mer si eller så, för att få in det i vårt eget system och kunna uppfatta det hela. Tex. om du travar sittandes, testa skumpa olika mycket för att hitta det ”rätta” skumpet för dig och just den hästen.  Eller känn skillnaderna mellan den bättre eller sämre sidan och överdriv för att känna. Sedan triggar våra hästar oss till olika saker, exempelvis kan den ”heta” hästen ofta ge oss en mer framåtlutad sits.

En sak jag finner väldigt intressant och givande med den här typen av ridkonst är hur en liten del av kroppen kan påverka hela ekipaget så mycket. Tex. om du håller naveln så kommer du troligtvis att vicka mindre i din midja när du rider (och därmed bli mer behaglig för hästen att bära runt på).

Vi kom in på synen för hästen, ser den allt? En del hästar är begåvade med en väldigt lång pannlugg -hjälp den med en tofs! Några andra har relativt insjunkna ögon, hjälp den så gott du kan genom att vrida på hästens huvud så den slipper få plötsliga överraskningar, och var vaken själv som ryttare för vad som eventuellt kan upplevas som skrämmande för din häst. Sedan är ju relation en förutsättning, att hästen känner sig 100% trygg i din närvaro.

Slutord: Ha inte högre ambition än din elev. Vänta istället ut att eleven ber om det, tex. att gå vidare, en ny övning mm. Ofta vill man hjälpa till så mycket, men Rom byggdes inte på en dag, och vi vanliga människor lär oss inte en balettkoreografi på en timme.

Nik1 Nik2 Nik3

Fotografierna nedan och i ”kollaget” ovan, har min kurskamrat Ellen Helsing tagit, hon skriver också om våra möten på Johannesberg i sin norska blogg här: http://ellenhelsing.blogg.no/

 

 

 

 

Blandat

Step on it!

Så plötsligt tar jag tag i en av anteckningarna från en av alla de fantastiska föreläsningar jag fått glädjen att delta i.

Cecilia Ekeberg, hovslagare och tillika snart utexaminerad veterinär (läs STOR fjäder i hatten!) var på Johannesberg och berättade om det eminenta ämnet hovar.

Jag har samlat ihop tolv a4-sidor med anteckningar av blandad kaliber men hoppas någon notis kan komma dig till godo.

Dels berättade hon lite kort om hur olika veterinärer kan föredra olika typer av skoningar, och likaså även olika hovslagare, en del föredrar tåkappa, andra inte osv. Var kritisk och titta på hur din häst rör sig.

Hon berättade också en hel del för oss om hovens uppbyggnad och olika funktioner olika delar har. Tex att hovbenet inte har någon märghåla utan är porös.

Hittade denna fina bild från www.friskahovar.se

hov

Tips! Samuel Curtis bok om skor och hemsidan www.ontrackequine.com

Hästen rör sig mer som en pendel, vi har mer en 360 gradig rörlighet i våra fötter.

Senor är mer som en kraftöverförare –som en slangbella ungefär.

Travare har ofta låg trakt och lång tå –inte så bra för ridhästen men man gör så för att de inte ska galoppera lika lätt.

Fullblod och plattfotade hästar har oftare tunna sulor.

Vem får sko?

Sedan 80-talet vill man se en utbildning, som ett gesällbrev ungefär, som en lägsta nivå för en aktiv hovslagare. Hon berättade om att man försöker styra upp allas utbildningsnivå, men att det är svårt att komma åt alla. Däremot kan vi som hästägare ställa krav och frågor till våra hovslagare, var engagerad och tänk långsiktigt då blir det lättare för hovslagaren att göra ett bra arbete.

I dagsläget får alla sko en häst i Sverige, i England får man inte ens slå på en tappsko själv sedan lång tid tillbaka.

Man kan hitta namnen på de godkända hovlagarna av jordbruksverket via deras hemsida, vilket innefattar cirka 225 stycken.

Vi har ett avlångt land och hon tycker framförallt att de verkar ha extra bra sammanhållning och fortutbildning med hovslagare i Skåne och Göteborg.

Bästa miljö för en hovslagare är en plan yta med bra belysning, så kitta gärna upp era stall så hovslagaren kan göra sitt arbete så bra som möjligt.

Ämnet varmskoning kom också upp, en metod som är vanlig i England, Tyskland och Holland. Skorna görs från raka järn som hovslagaren formar till själv. Man får oftast en tightare passform vid varmskoning. Dock är röken från denna typ av arbete inte särskilt hälsosam, och brandrisken ökar helt klart, och reglerna för varmskoning är flera än att sko på ”traditionellt” sätt.

Största delen med hovslageriet är ändå verkningen, skon är egentligen bara en förlängning av det.

Ett av de främsta länderna i världen på hovslageri är England, i och med deras långa utbildning och långa erfarenhet.

Olika åkommor

Vi kom in på spiktramp, som tyvärr alldeles för många av oss varit med om. Cecilias tips är att ta ut spiken direkt, ta kort på hålet snabbt då det växer ihop fort –så att veterinären kan titta på det senare. Har man tur så händer inget eller så blir det ”bara” en hovböld.

Ett sömtryck visar sig först senare, kontra ett sömstick där hästen reagerar direkt.

Bärrandsröta + hålvägg är en kombination av bakterier och svampar. Mellan lamellranden och vita linjen kryper bakterierna upp och kan bryta ner hovväggen.

Och det finns hundratals olika bakterier och svampar –blä!

Optimala underlaget för att motverka hålvägg är snö och tort. Undvik torv, vissa kan bli sulömma av det. Det är också mindre vanligt att hästar som har skor på sig får hålvägg.

En sänkning är ofta svårare att lösa än en rotation.

Hon påpekar att man ska vara extra försiktig med verkning på en unghäst så den inte felbelastar sig.

Den tredje största orsaken till utdömda hästar är luftvägsproblem –halm är inte så hygieniskt.

En häst med kort rygg + långa ben har vanligtvis oftare tappskor.

Vi har skott våra hästar i ungefär 2500 år tillbaka – jisses vad järn vi måste förbrukat!

Vad kan vi göra för att underlätta?

Nästa ämne vi tog upp var broddar, hon rekommenderar att om man tränar mycket så är fyra brodd/ hov bra och gärna då låga brodd på ca 6-4 mm. Det dumma i kråksången med det är att du hindrar glidmomentet för senan och belastar innerdelen av benet mer än med två brodd/ hov. Anpassa efter underlaget, och var uppmärksam.

Har man tåbrodd i bak så sliter det mer på bakknäna. Bättre med asfalt än grusväg iom. Glidmomentet.

Snösulor kan ge tryck och ge en halt häst, var uppmärksam, men generellt sett är det bra. Ny teknik kommer hon nämner bland annat polar pads, jour sula.

Får din häst tappsko, byt inte hovslagare bara av den anledningen, ge denne en chans att ändra på balansen vid nästa skoning.

Hobensfraktur –ringsko kan vara bra för att fixera hoven och kan också kompletteras med kappor.

Sidokappa kan skjuta tillbaka skon lite.

Hon tycker aldrig man ska hamra på en hov som står ner med vikten på sig.

Kortare skoperiod kan gynna hästen balansmässigt. Kan vara bra att inte rida samma dag så hästen kan ”hitta balansen” igen.

Avsutten träning är ofta gynnsamt för skon.

Visste ni att hoven har större syreförbrukning än hjärnan när du travar?

Vad kan man titta efter?

Cecilia kollar först hur hästen ser ut upptill och allmänt exteriört. Hoven blir svar på hur hästen ser ut.

Om du nu ska ändra på något, så gör det långsamt.

Ofta har hästen brantare vinkel bak.

Hur är kotan i förhållande till hovens mitt?

Hovar kan även se ut på en mängd olika sätt, precis som våra naglar.

En hov med en eller flera ränder som buktar lite utåt kallas för ”foderrand” och kan bero på mag/tarmproblem eller ändrat foder/bete.

En hov med en eller flera ränder som buktar inåt lite, som fåror kallas för fångrand –men det är inte 100%, det finns alltid undantag, men bra att alltid vara uppmärksam –särskilt om man ska köpa ny häst.

Ljusa hovar har ofta lättare att få mugg. Har hästen problem med bara en hov kan det vara något annat som ligger bakom.

En hård hov kan man lägga våtvärmande omslag kring tills hovslagaren kommer, går att lägga in jodopax eller linfrö.

PRE-hästar har ofta hårda hovar.

Hovsprickor och innåttåade hästar är också vanligt förekommande hos PREhästar. De kan bero på hur de är framavlade, och skelettet är inte något du kan verka bort.

Alltid bättre med att ha större hov nertill än upptill, och att sidorna är lika stora är bra.

Är en hov mindre än en annan kan det bero på en tidigare skada eller att det ofta är den skon hästen tappar, och blir därav mer nerfilad och fixad med…

Titta även hur hoven ser ut under när du håller upp benet och hoven ”hänger”.

Parallell förskjutning kan man inte göra något åt, vanligt med vevande och roterande gång hos de hästarna.

En häst kan ”biljardera” eller ”nysta” benen när den går.

Biljarderar, rör frambenen i cirklar mot varandra

Skärmavbild 2015-04-29 kl. 22.25.34

Nystar, rör frambenen i cirklar från varandra.

Så, som sagt en blandad kompott av smått och gott om en av hästens absolut viktigaste delar.

Ingen hov, ingen häst.

Ps. Att just PRE-hästen blev omnämnd ett par gånger beror endast på att vi hade en sådan att titta på live under föreläsningen.

Blandat

Vårt senaste kurstillfälle -på norska

Min norska kurskamrat som åker till oss på Johannesberg ända från Lofoten driver också en blogg och skriver om vårt senaste möte här: http://ellenhelsing.blogg.no/1429303994_drangelska_610.html

Drangelska 6/10

Nå har jeg kommet hjem etter enda en samling på Johannesberg, full av motivasjon og glede! Jeg tenker det samme hver gang på tur hjem; denne gangen har det skjedd ting. Jeg forstår mer, både hva jeg skal gjøre med kroppen og hvorfor. Og det er like sant hver gang, det er en parallell prosess hvor jeg utvider min kunnskap men samtidig innser hvor mye jeg ikke kan. Vi startet samlingen med å skygge hverandre, samt gi feedbacksandwich. I løpet av dagene har vi hatt individuell ridning med Christina, jobbet Ttouch og Tteam, rakrettende longering, ATM (awareness through movements – Feldenkrais) og teoriundervisning.


Tema for denne samling var hånden. Å ta en annen i hånden kan gi deg mye informasjon. Raske, langsomme, smidige, stive, hakkede eller flytende bevegelser? Hvordan fører man hånden opp, ned, frem og tilbake? Hånden lever sitt eget liv. Pratehjernen har en sammenheng med fingrene. Man vil gjerne vite alt på en gang, men ridning handler ikke så mye om intellektualitet. Det handler om å være i kroppen, å være stille i ridesituasjonen. Personer som snakker mye/fort, er kjappe i hodet, og må ofte jobbe mer med det å ”tenke sakte”, legge bort flink-pike syndromet. For noen er ridningen en av få steder man klarer å ta en time-out, et sted å være i øyeblikket samme med hesten. For meg er det definitivt et sted hvor jeg klarer det ofter enn ellers, men absolutt ikke hele tiden eller hver gang. Christina poengterte også at berøring er noe man skal ha respekt for da det kan oppleves som svært intimt. Spør vedkommende om det er greit, og husk at du aldri vet hva rytteren ”bærer med seg”.  Ved å føre noens hånd, formidler man noe, men mottar også informasjon. Hva er din hånd vant til, og hva kan du få for ny informasjon? Etter dette trenger man ikke si så mye mer. Hånden har fått informasjonen, hjernen har fått et nytt bevegelsesalternativ. Man kommuniserer inn kommunikasjon (tankegang fra Feldenkrais).

Christina minnet oss om at redsel kan være så mye mer enn frykten for fysisk smerte ved å falle av en hest. Det kan handle om prestasjon, om man føler seg flink, er redd for å ikke forstå og følelser som kommer opp når man holder på. Hun ba oss tenke over ”På hvilket sätt står jag i vägen får mitt lärande?” Det kan være tanker om at det ikke går, spørsmål om hvem man er, skyldfølelse om hva man burde og ikke burde eller også iveren etter at man vil alt på en gang med en gang. Vi repeterte også hvorfor det er viktig at vi sitter til utsiden i ridningen. Christina forklarer: Når hesten enda ikke har tatt ut sin utside, så finnes det ingenting å sitte på. Når du sitter ”midt over” mangler den ene halvdelen. Gravitasjonen vil dra deg inn, derfor må du lene deg ut. Du må sitte den vei hestekroppen skal bevege seg. For at hesten skal havne i flexor, må hodet inn og bog ut, så for å kunne holde balansen må du støtte opp utsiden. Det blir det samme som når man kjører på sykkel/motorsykkel i en sving.

Jeg fikk låne Coreana denne gangen også, til min store glede! Hun er virkelig den snilleste hest som jeg har møtt. Så samarbeidsvillig og kontaktsøkende, men samtidig mild og forsiktig. Min feedbacksandwich omhandlet hendene mine; de var myke og bevegelige, brede og fleksible, tilpasser seg Coreana kjapt slik at hun får hjelp. Ida oppmuntret meg til å nå begynne å ta mer kontakt, gi hesten rammen. Siste punkt har vært i min bevisst
het lenge; jeg vet jeg bør, men kroppen min vil ikke. Men nå har det løsnet mer fordi jeg føler kroppen har havnet mer på plass. Så lenge jeg vet at kroppen min hjelper hesten, og hendene klarer å være fleksible, føles det mer greit å skulle ta kontakt. Jeg merket stor forskjell i hendene mine etter vi hadde ”tatt i hånden”. De havnet mer på plass, jobbet selv og aktivt og det fløt bedre. På timene med Christina jobbet vi videre på bøyd spor, og det gikk veldig bra da det vi øvde på sist satt godt og i kunne jobbe videre. Det ble tydelig at jeg var for rask i ettergiften på innvendig tøyle, da Coreana ble forvirret av at jeg slapp ut på tøylen med en gang hun bøyde inn, og falt hun ut av bøyningen. Ved å holde lengre søkte hun i stedet mer ned og startet å jobbe, og hadde ikke lengre behov for den samme kontakten på innvendig. Vi jobbet også med overganger og tempovekslinger. Målet i overganger er at hesten ikke hever hodet, men holder flexormønsteret. Det kan se ut som man suller og duller med hesten, men dette er grunnleggende arbeid for å bygge opp muskler for bæring og balanse. Christina sa ”det kreves mot å være tålmodig”, og det er så sant! Jeg fikk øve meg på å slippe i lendene, for så å koble inn transversus. Coreana gav umiddelbar respons på dette også, og gjorde det samme selv.


Ida hadde igjen med seg flotte Bonique og det er så gøy å se hans fremgang. Han plasserer seg mye bak lodd, kaster forbena litt hit og dit, og er en veldig smidig hest med svak kontakt til sine coremuskler. Dette er for meg et helt nytt utgangspunkt, og det er interessant å se hvordan Christina tenker man må ri for å bygge han opp. Det jobbes mye i skritt; rebalansere hesten, ri til utsiden, på med transversus og få hesten til å aktivere magen – tempovekslinger og overganger. I løpet av de siste samlingene har man sett at han har hevet ryggen mer, søker oftere frem med hodet og kobler på magen. I stedet for å stoppe han direkte, gir Ida han tid til å ”gynge” ned fra trav til skritt, slik at magemusklene holdes aktive, i stedet for at han slipper tak, kollapser og dumper ubalansert over i skritt.  Christina forklarer at en PRE som han gjerne tenker ”more is mor”, men vi må lære han at ”less is more”, og begrense alt han kommer med på en gang. Overrørlige hester er ikke enkle å ri, fordi du som rytter må ri hele tiden for at de ikke skal kollapse.

Denne gjengen altså, SUPERÅTTERN! Når vi ikke har undervisning er vi ute og spiser eller henger på biblioteket hvor vi diskuterer ulike tema, gjør feldenkraisøvelser eller annet skøy! Gleder meg til juni og neste samling!

Utbildning

Session 5 Utbildning i Integrerad Ridkonst

Mätt som en plätt i hjärncellerna efter detta innehållsrika och intressanta segment. Har över trettio A4-sidor med anteckningar, vilket är mer än vanligt även för min del. Bjuder gladeligen på flera av de kloka råd som delgivits oss dessa dagar. Måste säga att jag känner mig väldigt privilegierad att få vara en del av vår grupp, ”superåttan” som vi kallar oss -ledda av den otroligt duktiga och på ett roligt sätt väldigt pedagogiska Christina Drangel. Hon guidar oss in på stigar som leder till vägen -men något svart eller vitt, rätt eller fel finns inte bland oss levande varelser. Varken vi människor eller hästarna kommer med en klar manual för -såhär fungerar det! Det är skönt men också frustrerande, tänk vad skönt om någon bara sade -rid såhär så löser sig allt. Så vet alla vi som umgås med hästar, att så är det inte.

IMG_7210

Detta segment hade en gästföreläsare som pratade om hovar. Det är ofta stor skillnad på häst kontra vad som står i boken, särskilt med just hovar. Jag gör ett separat inlägg från denna föreläsning. Vi pratade om sadeln kontra hoven. En sadel använder vi ju en relativt kort period på dygnet, men en hov kan du ju inte ta av och hänga på en krok. Inga hovar, ingen häst.
Första ridpasset fick vi göra en Feldenkraisövning, titta till höger och vänster med HELA överkroppen, även armarna fick följa med. Sedan graderades det till att bara vrida på axlarna/huvudet/ögonen -och så hela överkroppen igen. Åt höger varvat med vänster håll. Effektfullt? Svar JA! Personligen var det lättare för mig att vrida till vänster, kände mig mer ”väloljad” i lederna åt det hållet. Efter att ha gjort samma övningar åt höger så upplevde jag hur höger ansiktshalva plötsligt slappnade av -kändes lite som att tappa kinden, men på ett avslappnande, behagligt vis. På bilden rör en av ryttarna på axlarna, men låter huvudet vara rakt fram. Feldenkraisövningar är för mig = ökad kroppsmedvetenhet genom rörelse.

IMG_7185

Vi gav därefter varandra respons på vår ridning, en så kallad feedback-sandwich. Vi delar in oss i grupper två och två, en rider och en tittar efter två bra saker, en sak att förbättra och en sak ryttaren gör extra bra. Min feedback från detta ridpass var att jag har ett bra lugn och en fin harmoni i min ridning, ska tänka på att inte falla fram med överlivet, och tydligen en mycket bra sits. 🙂
Den feedback jag gav min kompis var, att hon tagit ett stort steg utanför sin komfortzon sedan sist och vågar rida med armarna på ett helt annat, förbättrat sätt. Fint att hon gjorde små pauser och lät hästen slappna av emellanåt. Att vika sig i höften gjorde hennes balans stundtals mer labil, tänka på hur höften påverkar resten av kroppen. Stort pluspoäng fick hon för att det syns att hon övat sedan sist, på att rida mer ”utanför boxen” och interaragera med hästen, för hästens bästa.

Här är vår lilla maskot, Labradoren Lexi, väl inpackad på en stol håller hon koll på oss när vi rider.

IMG_7213

Jag ställde frågan om en ryttare är rädd, vad kan man som tränare göra då? Vi pratade om olika typer av rädsla, ofta kan det röra sig om att ryttaren är rädd för att ramla av, eller för att inte kunna prestera och göra som tränaren instruerar. Detta kan förebyggas av att prata om det, att föra det på tal kan ibland göra att man slappnar av. Är eleven osäker på vad tränaren vill, kan man som tränare ”ta ner garden” och säga att det här övar vi på idag, du bestämmer hur långt vi går.

IMG_7243

Hemma tränar jag Nemah en hel del på lång tygel, ibland när vi travar kan hon falla emot mig och då slutar det med att vi båda är på väg ner i diket -eller jag iaf. Kan bero på att det inte finns någon direkt vägg ute på grusvägarna att ta stöd mot, ska försöka tänka på det nästa gång och se skillnaden på banan med staket, längs med en åker kantad av träd (naturvägg) och grusvägen kantad med diken på vardera sida. Låt tingen i din omgivning göra jobbet och underlätta för dig.

Här är tips från supercoachen Christina Drangel in action vid individuella lektionspass

  • Ska du vända hästen, be om en vändning tills vändningen kommer, släpp inte efter för tidigt
  • Huvudet kan vara oengagerat -det är kroppen som ska göra det huvudsakliga arbetet. Huvudet är däremot med i engagerade rörelser. Tänk dig en dressyrryttare -de kan se rätt oengagerade ut i ansiktet. Kontra en ryttare som ska se om galoppen kommit åt rätt håll, faller ned med huvudet och gör att ekipaget lättare hamnar ur balans
  • Växla mellan lätt och sittande trav och låt din egen rygg rundas, detta för att hitta en bra takt, och mer balanserad trav
  • Nästan alla hästar blir rundare när ryttaren skumpar mer
  • Släpp motståndet i armbågen, vi har en förmåga att rida med spända armbågar -låt dem vara väloljade och följa med hästens rörelser
  • Kläm på lite statiskt med skänkeln så hästens transversus (magmuskler) och flexormönster appileras och kommer fram
  • Sitt på din egna imaginära svans
  • Räkna stegen, i skritt-trav-galopp för att hamna i mer synk, balans och takt med hästen

Block talja

Här kommer vi till en anteckning som gav mig en aha-upplevelse. Att placera sin hand i relation med hästens manke, där man skulle placera en krok för att hänga upp hästen i en kran. Det låter kanske lite galet, men att hitta ”lyftpunkten” på hästens överlinje för att den ska kunna lyftas i balans och inte tippa fram eller bak. Placera alltså händerna på hästens ”upphissningspunkt”. Detta gjorde att min egen hand blev mer följsam och i rätt läge när jag red.

 BT1

BT2

  • Är hästen och ryttaren överrörliga behöver ryttaren ”hålla” mer. Hålla mer mage, skänkel, hand -göra allt den kan för att ekipaget tillsammans ska kunna bli mer stabila och balanserade.
  • När ryttaren lyckats få hästen i balans, med lite böjning och sökning framåt-nedåt; och ryttaren får kontakt med yttertygeln, kan denne reglera takt, tempo och samling med yttertygeln. Yttertygeln ”kommer och går” allt eftersom hästen faller ur balansen, då börja cykeln på nytt igen.
  • Byt varv när hästen är klar och har ”varit” i det varvet, harva inte i onödan och gör inte klart före det är klart för just idag. Att träna exakt tex. fem volter åt höger behöver inte betyda att du behöver exakt fem volter åt vänster.
  • Överrörliga hästar löddrar oftare i munnen med bettet, då de är överrörliga även där.
  • Ett ekipage var högerhängd, vilket gjorde att ryttaren fick hålla ut högerhanden extra mycket i höger varv för att stabilisera upp och hjälpa hästen att hitta balansen.
  • På en häst som är lite mer ”trög” kan det vara bättre att rida med en ridsko kontra en ridstövel då man kan ha en mer fri och kvick skänkel. En ridstövel är dock lättare att ”klämma” med.
  • Ett vanligt fenomen är att händerna på ryttaren hamnar för långt bak när den sätter sig ner i traven -värt att tänka lite extra på.
  • Vid arbete på långa tyglar och du själv går bredvid hästen när den håller på att värmas upp, passa på att skola din egen gång då. En del kan trycka det är lite trist med uppvärmningsarbetet, men man kan alltid passa på att förbättra sig själv. Hur går jag? Hur känns jag idag? Vad kan jag förbättra? -Ofta går vi bara som vi alltid gått, vilket kanske inte är på det mest gynnsamma sättet för oss själva. Här nedan övar jag och Nemah tillsammans på förvänd öppna på två av bilderna, på sista bilden planerar jag min väg av min egen kroppsställning att dömma 🙂

 

Skärmavbild 2015-02-14 kl. 19.17.24 Skärmavbild 2015-02-14 kl. 19.17.15 Skärmavbild 2015-02-14 kl. 19.16.25

  • En överrörlig häst behövde stöd och tryck från underskänkeln, ryttaren fick tipset att känna värmen från hästen mot sin vad.
  • Akta dig för att vika handen framme vid mankens brytpunkt (upphissningsstället)
  • Isolera dina rörelser i kroppen, bara för att skänkeln klämmer åt behöver inte handen göra detsamma -förmodligen en av det största utmaningarna inom ridning som jag upplever det.
  • Huvudet på oss människor väger en hel del, och påverkar oss enormt mycket när vi sitter. Försök att bibehålla huvudet i rätt position och låt det inte falla ner och titta på hästen, utan på din väg istället.
  • När vi fått den där yttertygeln, akta dig då för att ha den armen rak och stel. Bibehåll den fina mjuka armbågen.
  • Håll koll på hur hästens svans rör sig, är den spänd eller avslappnad. Det var klar skillnad på en av hästarnas svans i början kontra i slutet av ridpasset. Slår hästen med svansen betyder det ofta att hästen är missnöjd med något -pressa den inte vidare för mycket då.
  • Det är generellt svårare att rida in överrörliga hästar, iberiska hästar och islandshästar hör ofta till den överrörliga kategorin. Bra att vara medveten om vad som särskiljer en överrörlig häst om man fundera på att skaffa en själv, eller rida in en sådan. Det är ofta en betydligt längre inlärningsperiod för överrörliga hästar.
  • Ett tips som en av ryttarna fick var att rida i en linje, tänka skänkelvikning och sedan lätta och fortsätta ”rakt” på linjen.
  • Ge efter men ge inte bort allt i eftergiften, då kan den bli kontraproduktiv
  • Hästen vet inte själv alltid den bästa vägen för vad som är bäst för den, tänk så många som går i extensormönster. Eller om ett barn får välja mellan grönskaker och godis, så skulle nog många välja godiset först. Vi måste visa och lära hästen vilka rörelser som är gynnsamma för den.
  • Det här med att smacka med munnen pratade vi en hel del om, ofta är det bättre att arbeta med skänkeln istället. Välj inte den lättaste vägen här, framförallt inte om du har en ”het” häst. Om du smackar, gör det först när eftergiften kommit.
  • När man ger hästen lång tygel, är det ett gott betyg på träningspasset om hästen söker sig framåt-nedåt. Hur många kikar på vilken form hästarna själva väljer efter ett tävlingspass? Här kan en hel del intressant information finnas.

Tycker Nemah visar ett gott betyg efter detta ridpass

 Skärmavbild 2015-02-14 kl. 19.32.51 Skärmavbild 2015-02-14 kl. 19.31.56

  • Oftast är det bra att börja rida i det varv som manen hänger inåt åt, det ger ryttaren ett bra referensmått på hur hästen kan röra sig. Så i det andra -förmodligen, för hästen lite stelare varvet, har ryttaren en förnimmelse hur det kan/ska kännas.
  • Man kan tänka sig att man segar sig in och ut ur rörelserna på heta hästar. Börja först med tex. sistsen och ta sedan armarna/axlarna, inte allt på en gång -det kan göra dem ännu mer stressade.
  • Tips för att aktivera hästens uppbromsninsmuskulatur är att bromsa hästen utan att stanna den, och när den börjar bromsa, skänkla då på den framåt igen.
  • Om hästen tar upp huvudet, släpp inte efter då -det kan uppfattas som en eftergift för hästen som då tror att den gjort rätt. (Med det sagt ska man inte rycka den i munnen).
  • Alla hästar är olika och behöver ridas på olika sätt
  • Det är sällan bra att trava med lätt sits på de iberiska hästarna för de är så mjuka, lättridningen underlättar inte för dem.
  • En bra övning kan vara att göra en liten skänkelvikning i volten, bara några steg
  • Rid rakt blandat med böjt för att trycka upp hästen i ryggen
  • Akta dig för att hästen inte blir statisk i sin bästa gångart, gymnastisera den genom att länga/korta/böja/släppa
  • Lirka först lös hästen i långsamt tempo, akta dig för att smacka med munnen för tidigt
  • Sitter man till utsidan behöver man inte använda lika mycket innerskänkel
  • För snabb eftergift är lite som att slänga luren i örat på hästen
  • Hellre tydlig än att mjäka på och vara FÖR snäll för länge -det blir otydligt för hästen att följa dig då och gynnar inte hästen på sikt
  • Öppna och stäng dina händer som om du kramar ur en tvättsvamp
  • Den sida hästen har sin man på är ofta brantare, vilket lättare gör att man tittar ner och viker sig i midjan
  • När du rider, titta med axlarna och låt huvudet bara åka med, vila huvudet i mitten av axlarna
  • Det ska aldrig bli för viktigt att rida vägen på bekostnad av takt/tempo/form, anpassa dig efter hästen inte efter den perfekta volten/skänkelvikningen eller vad det är för övning du påbörjat
  • En del hästar behöver arbetas till avslappning
  • Det här med att isolera sina egen kroppsdelar när man rider, är en trixig kombination. En anna liknelse kan vara att händerna agerar som skidstavar fram och tillbaka -skilda från varandra. Inte som ett dragspel, där den ena handen per automatik följer efter den andra. Separera armarna från kroppen
  • Om ryttaren svankar i höften kan det upptäckas genom att skänkeln kommer upp i hälen och faller framåt

Min praktiska läxa till nästa segment är att fortsätta öva att göra slutor på rakt spår vid arbete på långa tyglar. Jag ska fortsatt arbeta på att ha händerna vid ”upphissningspunkten”. Min vänstra axel spökar fortfarande och behöver komma fram mer när jag rider i höger varv, arbetar på det! Bla. genom övningar jag fått av en sjukgymnast och regelbunden yoga. Tror det är väldigt nyttigt att träna sin ridning även utanför sadeln. Ska även utforska mina höfter vidare i min ridning, har fokuserat väldigt mycket på min sits senaste året -men mina höfter har jag försakat.

Vi har även fått en del TTouch övningar att göra -tänkte lägga upp en film med dessa vid tillfälle så ni kan öva själva på era hästar. TTouch har verkligen gett mig en närmare kontakt med hästen och upplever även att den fått en bättre kroppsuppfattning. Låter det knasigt? Testa själv att bara hålla om din ena armbåge en stund, släpp sedan och känn efter. Troligtvis kommer den ena armbågen kännas mer än den andra, kännas tyngre eller kanske lättare. Detsamma händer med hästen, den börjar KÄNNA kroppsdelen du ”aktiverat” mer och kan därefter börja använda den mer.

Här har vi övat på TTeam och TTouch, hästarna är så avslappnade att de nästan somnat allihop -härligt att se!

IMG_7255

Summa summarum kan ni förstå att vi lärt oss en massa dessa dagar. Har du frågor eller funderingar på ovan så är du välkommen att höra av dig, en del noteringar är tagna ur sitt sammanhang.

Blandat

Föreläsningstips!

Paulo Bastos är en duktig tränare som jag gärna rekommenderar, han kommer under 2015 ha ett antal kurser på Johannesberg och du kan komma som fotfolk eller till häst.

Mer info hittar du här: http://www.drangelska.se/drangelska/extern/ridkurser-paulo-bastos.htm

Sex helger inplanerade på Stall Johannesberg för 2015!

paulobastos_2015.jpg

En ridplats på helgkursen innehåller två ridlektioner på vardera 40 minuter, en på lördagen och en på söndagen, samt tre teoritillfällen under helgen där även fotfolk är med. Kostnaden för en ridplats är 2100 kr. Du kan boka dig för en eller flera helger. Kostnader för uppstallning, ev övernattning och måltider tillkommer.

I första hand passar kurserna dig som är tränare och vill förbättra din ridteknik, har en häst i god kondition och har arbetat mycket med din egen kroppsmedvetenhet och rakriktning. Du är också öppen för att lära dig nya saker och vågar rida utanför din komfortzon med publik och teorisamtal som vi kommer att ha kring de olika ekipagen.

Stall Johannesberg ligger norr om Stockholm nära Arlanda flygplats.

De sex helgerna för 2015 är:
21-22 feb
11-12 april
6-7 juni
15-16 aug
24-25 okt
5-6 dec

Hör av dig till oss på Drangelska ridinstitutet,drangelskan@gmail.com, om detta är intressant för dig!

Blandat

Session 4 Utbildning i Integrerad Ridkonst

Vi lär oss så otroligt mycket på denna utbildning och jag önskar jag kunde swisha över allt jag lär mig i ett fiffigt chip på något vis, vem vet vad framtiden har att erbjuda på det planet…? Men mina anteckningar och tankar kan jag bjuda på:

Dag 1

Denna session på Johannesberg startade med samling i biblioteket där vi gick igenom vad vi gjort och vad som hänt sedan sist. Vi möttes därefter 4 till häst och 4 till fots i ridhuset för att rida/skugga de som red i ca 30 minuter -till stämningsfull julmusik! Musik tillsammans med träning av hästen har blivit en ny favorit.

Jag fick min feedbacksandwich av Ellen som tyckte att jag hade fin sits och ben, en bra plan för mitt ridpass, kunde tänka extra mycket var jag har min vikt i serpentinsvängar och att mina händer utvecklats till det positiva sedan sist.

Efter det åt vi lunch och sedan var det dags för ridlektioner för Christina Drangel en och en á 30 minuter i ridhuset. Vi som inte rider / skrittar av eller fram våra hästar, sitter och antecknar och ställer frågor.

Ett stort halvblod var först ut och jag har antecknat följande: Stretcha hästens sidor genom att byta varv ofta.

Öva även din ridning utan att sitta på hästen:

  • Stå på ditt icke ”ståben” som du är van vid
  • Stärk din liksidighet, öva dina armar och händer på att utföra samma sak både med höger och vänster -prova tex. att borsta tänderna med ”fel” hand -grymt svårt(!)
  • Håll in ”naveln” så transversus och stabila bål blir starkare, det gör det lättare för hästen att bära dig,
  • Lär dig rörelsen själv innan du överför det till hästen som ska försöka förstå dig

Det är okej att vara lös i skuldrorna och sitta mindre upprätt i låga hastigheter, det kan ge dig en uppmjukande effekt -men gör det inte till en (o)vana. Förvalta det du redan kan så det sitter till 100% innan du går till nästa steg och gör något nytt. Var övertydlig med en rörelse i början så hästen verkligen förstår vad du menar och vill att den ska göra, övningen ska skola hästen -inte ryttaren(!) Var vaken på när eleven blir trött, då är det bättre att pausa eller bryta för att sedan ta nya tag. För fram handen lite extra vid ökad trav så du inte hindrar hästens rörelse.

Efter detta ekipage kom en annan storhäst in som kan vara lite oengagerad om det inte händer tillräckligt mycket, för att sedan ”blomma ut” och få ett helt annat rörelsemönster. För att hålla den hästen i bra energinivå så arbetade ryttaren med att placera sig rätt i sadeln, lätta och varva med drivning, så det blir inpulser av nya saker som händer och ett levande flöde. Om armen blir låst av spöet, ta bort det då -att du är fri och bekväm som ryttare är viktigare än hjälpmedel som istället stör. Vi pratade mycket om kedjereaktioner denna session, tex. om din hand kommer för långt ut, håll koll på så att inte handleden smyger iväg i fel riktning då. Alla hästar ser olika ut och den sidan hästen har manen åt kan ofta upplevas som brantare, så det känns mer brant att sitta till utsidan i det varvet. Detta var en häst som det var bra att först rida nedsuttet i traven tills sökning framåt-nedåt kom, och därefter börja rida lätt. Är hästen inte vaken för din skänkel sk. ”skänkeldöv” eller helt enkelt inte reagerar -plocka bort den i så fall eller rör benet på ett annat sätt -det ”vanliga” gnatandet gör varken dig eller hästen lyckligare.

Vi har en enorm häst med oss i gänget, Texas på ynka 185cm. i mankhöjd -han är SÅ söt! Här kände Christina Drangel på ryttarens ben lite innan hon började rida, så att benet kändes avslappnat och inte stelnade till och åkte bakåt, det är sådana här detaljer jag verkligen uppskattar med detta sätt att rida. Att vi tänker lika mycket på ryttarens som hästens välbefinnande och att allt ska vara i synk i största möjliga mån. Vi arbetade vidare på att isolera vissa kroppsdelar och rörelser, den här ryttaren skulle försöka vara engagerad i sina axlar men oengagerad i huvudet- intressant att se hur små detaljer ger resultat på hästens sätt att röra sig. Hon testade också skillnaden på att peta upp och ner tån om vartannat, och hålla underamrarna ut och fram. Hon arbetade med skänkelvikningar och bestämde graderingen på tvärningen med hjälp av den yttre bromsande tygeln.

Efter denna amazonhäst kom en urgullig och väldigt överrörlig islandshäst in på banan, visste ni att islandshästar väldigt ofta är överrörliga? Ryttaren fick i huvuduppgift att låta hästen arbeta i samma jämna takt och tempo, och i huvudet räkna 1,2,3,4  -en metod som kan fungera extra bra vid ”hetsiga” hästar. Det var roligt att se hur han blev tryggare i sig själv och spände av och samlade ihop sin kropp och började bära sig själv och ryttaren på ett helt annat vis.

Nästa ekipage var också en överrörlig häst, en sjuårig PRE, med väldigt svank rygg som också vevade en del med frambenen likt en travare. Ryttaren fick anstränga sig för att skynda långsamt, hålla in hästen, öka och hålla in om vartannat och gradera rörelsen vilket ofta är nyttigt för de överrörliga pållarna. Att hitta det gyllene tempot för att bli starkare och inte bara skynda fram och slita ut sin kropp. Hon fick isolera sina ben och släppa på kraften och försöka locka upp hans mage genom att sitta med benen som en groda -så bara underskänkeln gjorde arbetet, och samtidigt skulle hon själv hålla sin egen transversus spänd (hålla in naveln) . Tajmingen var av extra stor vikt för att den här hästen skulle hitta sin balans, ryttaren fick vänta in honom tills rätta läget kom och mjuka. Den här hästen var relativt ung så Christina rekommenderade att den värmdes upp utan ryttare för att sedan ridas ett kortare pass där den gick i rätt tempo och form kontra att sitta och nöta på den för längre, kort och koncist helt enkelt och att hålla hästen inom ramen för det som fungerar.

Efter denna överrörliga PRE som på slutet av passet kom ihop sig riktigt trevligt så entrade en arab manegen. Ryttaren fick arbeta på att inverka på hästen med en hand i taget och låta hästen ha möjlighet att kunna ta vägen någonstans hela tiden, så man inte ”låser in den”. Även hon fick isolera olika kroppsdelar, bla genom att ta fram händerna mellan övningen förvänd öppna och rakt spår så att hästen kunde sträcka ut. Vi pratade mycket om öppnor och slutor, i en rättvänd öppna får man akta sig för att inte hamna i en sluta -tänk på vart din vikt är och i vilken riktning hästen rör sig, om den går rakt in mot banans mitt, lägg då en volt istället och försök inte att vrida dig ut med kroppen, och ha en lågt placerad ytterhand som agerar broms.

Nästa ekipage var en american curly, just denna pålle har längre underlinje än överlinje och för att hitta flow i rörelserna behöver den sänka huvudet. Extra viktigt för den här typen av hästar (som har underlinjen längre än överlinjen), är att komma fram lång och låg innan det är dax att göra något annat. Håller den huvudet för högt så blir det lätt så att den bara paddlar med bakbenen, vilket bla. kan tära på knäna. Försök att få rörelsen igenom manken. Våga ta traven med halsen lång och låg på längre tygel. Variera tempot och sega ut ur och in i olika gångarter och tempon inom respektive gångart, låt ett avbrott mellan trav och skritt ta två varv om det är det som krävs.

Min kurskamrat antecknade följande när jag red Nemah;

Skärmavbild 2014-12-15 kl. 17.00.47 Skärmavbild 2014-12-15 kl. 17.02.19

Galopparbete över bom, vi hade lagt ut en på vardera långsida. Araber är bäst på att hålla halsen rakt upp och fram -vilket såklart gör det till en extra utmaning att få dem långa och låga. Vi arbetade på en ny övning för att inte belasta Nemah i bak för mycket. Jag samlade ihop galoppens tempo lite på långsidorna, inte för mycket framåt utan långsamt och slappnade sedan av och ökade något på kortsidorna, inte öka på  såsom att mana fram henne utan snarare plocka bort och slappna av så hon kom i en rundare tretaktsgalopp. Mer schvung var resultatet av övningen.

Arbetade också på tempoväxlingar i trav till nästan skritt -för att komma in i trav igen med mer tryck, så hon fick skjuta på varvat med att aktivera sina uppbromsningsmuskler. Vi ska tänka på att inte gå till något maxläge utan hitta ett spann att arbeta med däremellan. Kontraställa och rättställa för att mjuka upp i sidorna, långsidorna utåtställ och kortsidorna inåtställd -eller tvärt om, en övning ni själva kan testa.

Skärmavbild 2014-12-15 kl. 17.06.21 1 Skärmavbild 2014-12-15 kl. 17.06.32

Vi tränade på uppbromsning med mindre muskelspänning (tonus) för att komma åt båda bakbenen men samtidigt hålla benen på ”rätt sida” om gränsen så hon inte gick över till en annan gångart. Vi ska nu försöka få hennes register att växa så hon har flera olika tempon av skritt/trav och galopp i sig, gradera henne så hon inte går som en racehorse i extensormönster med huvudet rakt upp i luften och sänkt bröstrygg -som sliter ut hennes kropp. Arbeta upp hennes magmuskler, smidighet och styrka och vara vaksamma på att hon inte viker sig i manken. Fick beröm för min sist -yay!

Dag 2

Vi var först ut på lektion denna morgon för Christina Drangel, då Nemah tränas avsuttet varannan dag så långtyglade vi. Vi båda blev iförda varsin bodywrap för ökad kroppsmedvetenhet – jag fick bättre hållning av det. Man tar extremt elastiska bangage och lindar väldigt löst, så det bara känns som något är där på kroppen, som en löst sittande halsduk ungefär -effektfullt! Ska tänka på att jag håller min blick mer framåt på vägen kontra på hästen hela tiden och behålla min hållning.

Skärmavbild 2014-12-15 kl. 16.53.06Skärmavbild 2014-12-15 kl. 16.46.59 Skärmavbild 2014-12-15 kl. 16.52.41

Nästa häst som reds är vänsterhängd (vänsterhänt) och har svårt att vrida runt rumpan i vänster varv. Ryttaren fick öva på att sitta extra upprätt och skifta tygeltaget först när hästen kommit över på den andra volten i ridning i form av en åtta (inte skifta vikt och tyglar samtidigt), utan först vikten, gärna genom att byta sittben i luften kontra att dubbelstudsa i sadeln, och sedan ett par steg senare göra skiftet med tyglarna.

Efter detta var det en häst som var högerhängd som reagerade på detta genom att öka tempot i det svårare högervarvet. Ryttaren på denna också överrörliga häst fick arbeta med att bara ge lagom stora pauser genom att inte släppa ut tygeln till 100%, utan hålla hästen mer eller mindre i form och istället arbeta kortare ridpass där den kan vila sig i form -något som kan vara fördelaktigt på just överrörliga hästar eller hästar med väldigt stor gång. Vi kom även in på ett sidospår om valacker -att deras skap behöver tvättas ordentligt minst två gånger per år!

Nästa häst reagerade tvärt om, när den tappade balansen så minskade den farten istället för den förra som hellre ökade tempot, vanligaste reaktionen är generellt att hästarna ökar tempot. Den här ryttaren är otroligt finkänslig och fick arbeta på att vara övertydlig för att engagera hästen och få den att förstå specifika rörelser. Hon fick också öva på att isolera olika delar av kroppen -att röra axlarna mindre än höfterna i galoppen.

Nästa ekipage övade på övergångar mellan trav och skritt och fick tänka extra mycket på att föra fram händerna vid skifte mellan lätt och sittande trav, det blir ju lätt så att när vi sätter oss ner så följer händerna med ner och bak, men de ska ju vara kvar i samma position som när vi stod -trixigt!

Den överrörliga islandshästen kom in på banan för dagens pass och vi pratade vidare om hur man kan hjälpa överrörliga hästar genom att ge dem en tydlig ram att förhålla sig till. Denna häst hade för dagen en bomlös sadel, vilket kanske gjorde det lite svårare att få den tydliga ramen då den typen av sadlar är mer följsamma. Ryttaren fick fortsätta på att arbeta i lugnt tempo, med lugna långsamma tygeltag, att hålla sitt eget huvud i mitten även i svängarna -huvudet väger ju en hel del och sitter ju högst upp och inverkar mer än vad man kan tro på hästens balans. Vi pratade om hörnpasseringar och att alla hästar inte är redo för att gå i skarpa hörn, utan man får anpassa det från häst till häst och se vart dennes balans är just idag. En sak som kan hjälpa i svängen är att låta axlarna gå något före i svängen, men fortfarande bara låta huvudet följa med. Det är också lätt att vika sig i midjan och luta sig inåt i svängen -vilket också gör det svårare för hästen att hålla balansen. Försök att räta ut dig och låt hästen vända sig rund med en låg ytterhand och lägre ytteraxel än inneraxel.

Överrörliga hästar har ofta en mer skör balanspunkt. Rider du utan stigbyglar och vill börja använda dem, stanna då hästen -sätt inte in stigbyglarna i farten. Ta dig tid och behåll balansen hos hästen, när du har satt in dina fötter i stigbyglarna, låt dina höfter fortsatt vara lika tunga och dina knän lika avslappnade som innan.

Jättestorhästen Texas promenerade in på banan och han har en förmåga att ”falla utåt” -låt honom först falla för att sedan möta upp honom på yttertyglen och få ditt stöd. Håll inte innertygeln genom hela svängen, pocka på hans uppmärksamhet på hans rumpa lätt med spöet istället -hjälp hästen där den behöver hjälpas. Stora hästar, framförallt valacker har en förmåga att mogna lite senare.

Vi samlades efter dagens ridlektioner i biblioteket och pratade mer om det här med att förvalta, att inte skynda vidare till B innan A är helt klart hos både dig och hästen. Tex. Fas 1: Direkt inverkan till innertygel för att få hästen att svänga in och sitt till utsidan. Ge efter på yttertygel så bogen får utrymme och bröstryggen kommer upp och ganaschen är loss. När detta sitter, först DÅ kan du komma till Fas2: Få kontakt på yttertygeln som reglerar takt, tempo och form.

Tajmingen på skänkeln beror på vilken effekt du söker, takt/tempo/ längre steg.

När man rider lektion så är det inte alltid man hör vad instruktören säger, man kanske helt enkelt inte ”kopplar” eller så är man så fullt koncentrerad på det man gör själv att man hör att någon pratar men man lyssnar inte. Sedan kan det vara olika hur man tar in information att höra någon be en om att ta bak sin inre axel eller ta fram sin yttre axel -kan tolkas som två helt olika saker och man lystrar till det ena eller det andra men kanske inte båda.

Dag 3

Jag och Nemah hade en jätterolig ridlektion, när vi var klara ställde sig hela gänget upp och sjöng för mig och hade köpt tårta! -Bättre start på födelsedagen kan man nog inte få! 😀 Blev så glatt överraskad och ler när jag tänker tillbaka på det just nu, vi fick en väldigt god dessert på lunchen den dagen!

IMG_6831

Varm men nöjd sötnos efter galoppövningar 🙂

Förmiddagen forskred med individuella ridlektioner, och  jag noterade att ryttarens position av handen kan vara viktigare än vad man gör med handen.

Vi kom in på ämnet föl och grimmor. Föl med grimma på huvudet första dagen kan hindra dess rörelsemönster, Christina tipsade om att man istället kan göra en bodywrap runt halsen och sedan gå över till ansiktet först vid 3 månaders ålder, därefter gå över till grimma. Mao så inverkar grimman stort på hästens rörelser.

Vid arbete vid handen, låt hästen börja gå och stanna före dig.

På eftermiddagen så visade Christina Drangel oss mer praktiska exempel på rakriktande longering -ska bli så roligt att fortsätta öva på detta!

Min ridläxa till nästa session är att tänka på min huvudvinkel, hänga mer till utsidan i galoppen och låta min innerhand vara en buren hand framåt.

Utbildning

Summering och planering

Har haft ett gäng roliga dagar med temat häst på sistone, och fler är på G!

På lördag kommer EquiKraft och besöker oss i stallet, på söndag är det dags att hämta hästbilen då det bär av till Johannesberg mån-ons för vidareutbildning i Integrerad Ridkonst med Christina Drangel.

Har bla. En föreläsning med Cecilia Müller tema foder, och clinic för Ingrid Klimke ett berätta för er om! Bildfyllda inlägg utlovas inom kort.

Nu ska jag fortsätta kvällen med boken ’hästens biologi utfodring och avel’.