Tidigare har jag varit snabbare på att renskriva mina anteckningar från utbildningsdagarna på Johannesberg, men den här gången behövde jag lite mer tid att smälta all information. Eller marinera den, som Christina Drangel skulle sagt.
Denna gång fick Nikita, min förra medryttarhäst följa med mig. Hon har inte tränats så mycket på sistone men åh så roligt vi hade! Hon är en korsning shagyaarab-halvblod, och var min soul mate i fyra härliga år, hon kommer även följa med vid nästa utbildningstillfälle i juni.
Dag 1
Detta segment hade vi fokus på handen.
Vi startade med samling i och en allmän genomgång i biblioteket.
Feldenkraisövningar låter dig ta IN information i kroppen genom känsla. Tänk till exempel på hur olika människor skakar hand på olika sätt med varandra, en del har fasta handslag, andra skakar mer och en del är mjukare och andra hårdare. Alla sätt är rätt, men olika.
I ridningen behöver vi först uppnå MOBILITY och först därefter STABILITY, något som är lättare sagt än gjort.
Det är lätt att, om man blir pratig medan man rider, så ökar risken för handen att också bli lite flaxig och pratig den med, försök fokusera på hästen och rid i nuet. Vår ”prathjärna” gör handen lite mer stimmig. Gissa om jag känner igen mig här 😉
Respektera det intima mellan elev och lärare, och även kvinnligt manligt. Ska du vidröra en elev för att få den att känna någon spänd kroppsdel/slappna av i en axel, eller något dylikt, fråga ALLTID om lov först.
Stissiga hästar och handberöring; ibland kan det vara för intimt med handflatan mot hästen, men upplevas mindre intimt och mer ok med handryggen för vissa hästar. Olika hästar föredrar olika kroppskontakt av oss människor. Respektera varandra och var lyhörd.
Vi alla går omkring med olika typ av tonus, muskelspänning i kroppen, vem behöver mer eller mindre tonus, och vart?
Det finns inga dåliga elever, det är utmaningen som lärare att anpassa lektionen. En del kan utmana dig mer eller mindre, och du kommer själv lära dig mer av vissa. Och glöm aldrig, att eleven känner sin häst tusen gånger bättre än vad du gör. Individens utveckling, utifrån individens utgångspunkt. En subjektiv förbättring.
Vi fick alla frågan – På vilket sätt står jag i vägen för mitt lärande?
Efter samlingen så red vi fyra och fyra i ridhuset, fyra till fots ”skuggade” varsit ekipage som de sedan gav feedback till, 2-3 bra saker, en sak att förbättra, och en extra bra sak. Detta segment hade jag med mig min före detta medryttarhäst Nikita.
Min feedback:
Bra skuldra-höftposition, följsam bra trav med fin bålstabilitet. Ska tänka på att behålla min ridning in i skritten så inte bröstet faller in och höften och skänkeln bak. Extra bra att jag rider och inte bara anpassar mig efter hästens eventuella brister, det blir bra då och en väldigt härlig utstrålning. Behöver jag säga att den här övningen både förstärker oss ryttare och även oss som instruktörer med härlig positiv energi?
Handövningar, själva och med varandra -den ena agerar tygel och den andra för ”tygeln”
Vi fick ta varandra i hand två och två som att vi ”skakade hand” med varandra, den ena från hästryggen och den andra stod på marken (eller på en pall om hästen var hög). Vi skulle känna på varandras tygeltag och följsamhet, väldigt intressant! Alla kändes olika, och jag kan bara tänka mig hur olika det måste kännas för hästarna att ridas av olika ryttare! Upplevde att jag gjorde mindre handrörelser än min handkompis, inget konstigt bara ett noterande.
Höger hand: Under vår hand-i-hand rörelse med varandra så upplevde jag mycket mer tonus och större rörelser. Det kändes skarpare och ville inte helt låta mig föra handen som jag ville, när det var min tur att föra. Tydligare handkraft. Höll hårdare i mig än tvärt om.
Vänster hand: Liknande som ovan men här höll min kompis om mina fingrar mer, jag kände av mina biceps och det kändes som att jag själv tränade fast det var jag som stod på marken nu.
Efter detta fick vi bestämma oss för en av våra händer, och bara känna efter vad och hur den gör när vi rider. Fokusera på bara handen. Vilken hand väljer du spontant först just nu när du läser detta?
Höger blev mitt första val, kanske för att jag är högerhänt, kanske inte. Jag upplevde en stund efter att vi ”handat” att det porlade, som kolsyra i höger hand, och det kändes som ett mer hackigt vridmoment, sedan blev allt mer mjukt.
Ridlektioner Dag 1
Efter en god lunch så var det individuella ridlektioner för Christina Drangel. Här följer noteringar från både mitt eget och mina kurskamraters pass:
Du är hästens dirigent som håller takten. Räkna gärna takten, det hjälper!
Kalibrera din insats med hästen.
Prata med hästen, ska ni tex, trava, säg då ”trava”, hästar kan förstå mängder av ord, upp till 200 har jag läst någonstans. Men de vanligaste orden vi hör är tyvärr nej och smackljud -inte så trevligt.
Jag och Nikita fick öva på uppbromsningsmuskulaturen, att inte göra så kallade ”bomstopp” eller tvärnitar. Rida stilla, titta på halsen från manken upp till öronen, först hitta utsidan på hästen, och fram-neråt sökning, sedan fånga upp med underskänkeln, hålla yttertygeln med urtymme för bogen att komma ut ordentligt och skänkeln så rygg och mage kommer upp. Knepigt men kul!
Luta dig utåt, ofta känns det brantare åt det håll manen hänger. Placera käken/örat så kroppen följer med, ögonen är vana vid en viss ställning och påverkar oss enormt.
Blir det för mycket stor trav, rid mindre lätt (studsa inte lika högt upp/ner) tryck bara på sadeln, eller tänk att du sätter dig ner istället för att du ställer dig upp. Eller att du niger.
Ytterhanden ska generellt vara lägre än innerhanden.
Ibland håller vi lite längre på insidan tills hästen ”hittar” skenan till garderobsdörren att falla in i på rätt sätt. Glid in i rätt position, låt hästen komma dit utan för mycket stress, det blir mer långsiktigt och kvalitativt. Akta dig för att hänga kvar i innertygeln.
Säg vad eleven ska uppnå istället för vad den ska göra.
En för snabb eftergift kan sätta hästen i obalans, jag tror generellt att vi behöver vara långsammare med våra händer när vi rider. Tajming is everything.
Som alltid när vi rider individuella pass och tittar på varandra, så är det roligt att se hur samma övning kan vara så totalt olika för olika ekipage. Inte rätt eller fel, bara olika, precis som att vi skakar hand på olika sätt.
Låt bogen komma ut och halsen in, bli längre på baksidan än framsidan av din kropp. Runda din imaginära svans och släpp ner/in bröstkorgen.
En övning flera av oss gjorde var att rida rakt upp på kvartslinjen, för att sedan ”suga ut” bogen till fyrkantsspåret igen. Vi fick vara noga med våra axlar och föra ut hästen med ytterhanden. Var noga med att bogen verkligen kommer ut och håll ytterhanden ut från den ”ledande” bogen så den får plats att verkligen komma ut, försök sedan fånga lite kontakt på ytter med både hand och skänkel.
En häst som deltog hade som ett litet snitt i den stora ”limpan” eller boaormsliknande muskeln längs med halsen. Detta kan bero på att han spänner både utsidan och insidan av halsen, prova själv att spänna båda sidorna av din hals -hur känns resten av kroppen då?
Muskeln var lite olika ”snittad” på höger kontra vänster sida. En orsak till detta kan vara att man för tidigt har tagit i yttertygeln, innan bogen hunnit komma ut. En sådan ”dubbelspänd” häst behöver verkligen falla ur sin spända kropp och vardagliga ”pepparkaksform”, bli lite mer uppmjukad och geléaktig.
Ryttaren fick öva på att föra sin egen nacke och öra utåt och bara låta hästen följa med. Vi hade som jag nämnde fokus på handen och hon fick öva på att vispa runt lite med sin tumme så den inte skulle bli för statisk.
Vi hjälpte även hästen med lite Ttouch, här gör jag så kallade pytonlyft.
I en öppna, öppnar man voltens storlek. I en sluta, sluter man voltens storlek.
Vi pratade om några av alla hundratals begrepp som vi försöker uppnå och rida efter, inte alltid så lätt när det dessutom översätts från olika språk. Shoulder in = öppna. Shoulder out = Piet Bakkers namn på förvänd öppna, ytter fram ska då initiera rörelsen.
Viktigt att ytter bog kommer ”ut” först, sedan kan man ta yttertygeln och börja med form, takt, tempo.
Dag 2
Vi inledde dagen med individuella lektioner, det kanske låter lite enformigt för er läsare att upplägget på våra segment är relativt snarlika, men OJ så mycket som händer i manegen. Det övas, finslipas, analyseras och utvecklas, till allas stora glädje.
Tänk på att sitta på din imaginära svans, och föreställ dig nästan att du ska dansa limbo -då kommer du ner i sadeln och hittar balans för dina armar och händer som lugnt kan röra sig mer fritt -upp och ner och åt sidorna, att rotera in lillfingrarna kan vara ett bra knep också.
Ibland kan det vara bra att filma/fota en elev så den själv får en till dimension på övningen. Vilket ofta kan utveckla hen ytterligare.
Övningen med händerna fortsätter och vi fick föreställa oss att våra händer kramade tygeln som om att den vore playdoughdeg -segt, mjukt, långsamt, bekvämt.
Har du en förmåga att sitta lite för upprätt eller kanske svankar lite extra i sadeln, tänk då att någon tar tag i dina höfter bakifrån och drar dig bakåt, neråt i sadeln.
Den låga ytterhanden säkrar upp att du lutar dig till utsidan.
När hästen inte litar på den yttre skänkeln, tryck ner foten i stigbygeln istället då.
Min tur! Jag fick fokusera på att ta ner min ytterhand ännu längre ner på hästens bog, och rida med tumtopparna mot tygeln för att få mjukare händer och armar. Häftigt hur en sådan minirörelse kan påverka hela ens överliv. Testa själv, håll vad du nu har nära till hands som liknar en tygel, och vinkla tummen som du normalt håller den, och ändra sedan så att själva tummspetsen möter tygeln istället.
Jag ska tänka på att det är ytterbog och ytter framben som startar vid en tempoväxling.
Behåll innerskänkeln lång och min sits till utsidan (rumpan) tung, låg ytterarm och hög innerarm.
Tänk på handpositionen, block talja (skrev jag om i mitt förra inlägg från utbildningen) har du händera lagom långt fram över manken blir det lättare för hästen att falla över och in/ner.
Om det finns en tendens för tvärnitar vid tempoväxlingar när magmusklerna börjar kännas hos en del hästar, anpassa träningen för var ni är idag. En trött rygg är en trött rygg, en trött magmuskel är en trött magmuskel…
Det är när vi bromsar/styr/svänger, som vi oftast faller fram med våra överliv. Håll i transversus, och håll kroppen tillbaka, men armarna framme i samma position.
Bild från: www.teachpe.com
Vissa ryttare kan dock behöva släppa (!) transversus lite för att få hästen mer framåt, men vanligast är att vi ryttare vackert får hålla i våra magmuskler för att hjälpa hästen.
En bålstabilitetsövning för hästen kan vara att varva mellan halt -skritt-halt-back-skritt.
En av ryttarna fick öva på att bli mjuk i sin yttre armbåge.
Vanligt att övningen är ”över” när man kommer ut på fyrkantsspåret, vissa hästar har en liten tendens att skynda fram dit de sista stegen.
En del, kanske framförallt sneda hästar, eller bara sneda sadlar, kan tippa över ryttaren mer till den ena eller andra sidan -ni känner säkert igen er 🙂 Vi pratade då om huruvida man skulle kunna korrigera det med tex. olika längd på stiglädren, men tyvärr blir det ofta så att man kompenserar den snedheten i sin höft då istället.
Vi avslutade dagen med rakriktande longering, ledorden löd:
Placera, lätta, driv
Prata gärna med hästen, med vanliga ord. Den förstår mer än du tror!
Relativt vanligt att hästen börjar ruska på huvudet efter ett tag, kan vara spänningar som släpper i nacken.
Tips är att göra så kallade maglyft när man ändå ska byta varv. Maglyft är när du smeker hästen under magen så att den höjer sin rygg. Man får ta olika hårt på olika hästar, ibland hålla stilla väldigt försiktigt och på en del hästar får man pressa lite hårdare på, var lyhörd.
Dra tömmen mot dig när hästen är på sin utsida för ökad effekt. Tajming är a och o.
Akta dig för att backa runt, lätt hänt! Du är hästens dirigent, inte tvärt om.
Dag 3
Vi pratade en hel del om olika typer av halter detta segment också, hur stannar du när du går? Hur stannar din häst, om du tränar avsuttet eller med dig på ryggen? Blir det en tvärnit, eller segar sig hästen samlad, och går, in i skrittens position?
Man kan ofta se en ryttares ”hyss” vid tempoväxlingar eller halt. Ni vet den där blicken som så lätt far ner på hästen, eller skuldran som smyger iväg åt det ena eller andra hållet, eller kanske är det ett ben som gör lite som det vill om det får tillåtelse?
Jag har till exempel en förmåga att vara för snabb i mina rörelser, jag som person är relativt pratsam, utåtriktad, företagsam och gör mycket saker i min vardag. Jag trivs helt enkelt som person med att just GÖRA mycket och vill gärna hinna med mycket saker i mitt liv. Hur spelar detta då in på mig som ryttare? Jo, jag vill även göra mycket och ibland för snabbt här. Jag säger absolut inte att det är så för alla, men en del mer extroverta, pratsamma utåtriktade personer kan ibland bli lite FÖR snabba även i sina rörelser på hästryggen.
Min utmaning är sådeles att göra långsamt, vilket jag upplever som väldigt utmanande, och intressant. Då får även mina armbågar en chans att bli mer mjuka, jag kan tillåta mig luta mig mer tillbaka i sadeln och in i ”kugghjulen” som hästen rör mig i, och som jag rör hästen i. Jag kan följa med med armen mer fram med en annan slags lätthet.
Något jag uppskattar med Christina som instruktör är att hon frågar om vi ”känner” det hon strävar efter att vi ska ”känna” just i den övningen, och att vi får en chans att också känna efter, korrigera detaljerna och öva in övningen i oss. Vi människor är ju dem som ofta behöver mer korrigering än hästen vi sitter på.
Vi pratade också om att man kan förbereda en ändring, tex, ska du byta varv, byt först med ditt sinne, vart du ska rida, sedan med din kropp och därefter med handen, inte allt samtidigt. Det blir mer följsamt och harmoniskt då.
Ibland kan vi också behöva göra extra mycket ”fel” för att upptäcka att vi själva gör något tokigt. Som att sitta ännu mer si eller så, för att få in det i vårt eget system och kunna uppfatta det hela. Tex. om du travar sittandes, testa skumpa olika mycket för att hitta det ”rätta” skumpet för dig och just den hästen. Eller känn skillnaderna mellan den bättre eller sämre sidan och överdriv för att känna. Sedan triggar våra hästar oss till olika saker, exempelvis kan den ”heta” hästen ofta ge oss en mer framåtlutad sits.
En sak jag finner väldigt intressant och givande med den här typen av ridkonst är hur en liten del av kroppen kan påverka hela ekipaget så mycket. Tex. om du håller naveln så kommer du troligtvis att vicka mindre i din midja när du rider (och därmed bli mer behaglig för hästen att bära runt på).
Vi kom in på synen för hästen, ser den allt? En del hästar är begåvade med en väldigt lång pannlugg -hjälp den med en tofs! Några andra har relativt insjunkna ögon, hjälp den så gott du kan genom att vrida på hästens huvud så den slipper få plötsliga överraskningar, och var vaken själv som ryttare för vad som eventuellt kan upplevas som skrämmande för din häst. Sedan är ju relation en förutsättning, att hästen känner sig 100% trygg i din närvaro.
Slutord: Ha inte högre ambition än din elev. Vänta istället ut att eleven ber om det, tex. att gå vidare, en ny övning mm. Ofta vill man hjälpa till så mycket, men Rom byggdes inte på en dag, och vi vanliga människor lär oss inte en balettkoreografi på en timme.
Fotografierna nedan och i ”kollaget” ovan, har min kurskamrat Ellen Helsing tagit, hon skriver också om våra möten på Johannesberg i sin norska blogg här: http://ellenhelsing.blogg.no/
