Glöm inte köpa tidningen Hästfocus imorgon!
Spännande reportage med Christina Drangel där -se så fin och hon och Taboo är på den här bilden 🙂
Browsing Tag
Integrerad Ridkonst
Vilken resa jag har fått äran att vara med om!
Jag är så otroligt glad, stolt och stärkt av all kunskap jag har berikats med och vill rikta ett särskilt tack till min ridlärare, Christina Drangel.
Jag valde att gå denna utbildning för att se om jag som människa verkligen hade något att göra på den där hästryggen, eller om jag bara tärde på ett inte ont anandes djur.
Jag ville se om jag som människa kan bidra till att hästen mår bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag är så otroligt glad att jag kan svara JA på båda dessa frågeställningar. Jag har lärt mig att se ännu mer smärta i hästar, men också lärt mig hur man kan göra något åt den, och förebygga så den aldrig uppstår.
Från början stod jag vid sidan om och förfärades, nu har jag verktygslådan full med lösningar. Och skulle min verktygslåda tryta, så vet jag att jag både har Christinas stöd och även mina underbara kurskamrater i IRK grupp XIII -eller superåttan som vi kallat oss.
Här kommer, med visst vemod, mina sista antecknigar från utbildningen, av en numera diplomerad ridinstruktör i Integrerad Ridkonst.
Dag 1
Pirrig stämning, kryddad med vemod över att detta är den sista gången vi ses på detta vis. En av Christinas styrkor är att hon känner av stämningen i rummet blixtsnabbt, eller hos ett ekipage för den delen, och leder in samtalet så det infinner sig ett slags givande ro. Något hon lyckas med gång på gång, och jag tror inte ens hon tänker på det själv. Men det är som elev oerhört skönt, en trygghet att ha någon som hejar på och får en att känna att -det här blir bra det. Eller som hon själv ibland citerar Astrid Lindgren ”du och jag Emil, du och jag”.
Ler med hela hjärtat när jag tänker tillbaka på alla skratt i biblioteket 🙂
Efter vår genomgång i biblioteket så fick vi ridlektioner och först ut var ett ekipage som jag gläds så mycket att se, deras resa under denna utbildning har varit enorm. Hästen har fått en betydligt bättre form och kan bära sig och sin ryttare på ett helt annat vis numera och det ser ut som de har så roligt ihop när de tränar. Hon blev guidad att sitta tillbaka med kroppen och sitsen, men att hålla sina händer långt fram, ända tills hästen söker kontakten och stödet självmant. Hon fick förklarat det som att hon kan tänka att hon sitter på sin egna imaginära svans, eller att lyfta pubisbenet mot hjärtat.
Om hästen blir för framåt-neråt och för djup så kan det, framförallt hos unghästar, bero på att den är trött i ryggen. Sitt gärna av en stund då och låt den vila.
Springer hästen, spjärna inte ifrån då utan försök möta den med underskänkeln och sväng hästen. Låt den kanske tom. tvära lite så den måste koppla på sin magmuskulatur och strama till sig lite.
Fortsätt sitta på bakfickorna även i traven, det är vanligt att vi bryter det lite svåra från skritten när vi ändrar gångart och faller in i våra gamla mönster. Utmana dig själv, det fungerar!
Har hästen en spänd och/eller en kort överlinje finns det större risk för att hästen hamnar i en slags kaningalopp. Var uppmärksam och lyssna på takten. Öva galoppfattning in mot sargen om du har en häst som gärna väljer att ”slängtrava” några steg innan den växlar över till en galopp, då minskar risken för att man hamnar i en tvist om huruvida man skänklar på för att få en galopp, kontra bromsar in från en obekväm trav.
Nästa ekipage har också gjort en positiv resa under denna utbildning. Ryttarinnan fick tipset att först ta fram armarna och därefter sätta sig tillbaka i sadeln, som att hon satte sig på bakfickorna.
Man ser graden av avspänning och tillit hos hästen i öronen. Om de ser spända ut eller om de vippar lite avslappnat åt sidorna. Kan glatt meddela att denna valack har gått från en gnäggande spänd och lite övertänd häst till en kolugn pojk med ro i kroppen -och de tillhörande öronvippet påkopplat, härligt.
Jag fick tipset att börja att röra på fingrarna innan jag gör något med hela handen eller armen för att få en mer mjuk och direkt effekt. Att reglera takt och tempo och även steglängden med mitt bäcken och min bröstrygg. Försöka släppa tygeln helt för att se om hästen bär sig och tar fram-ner-ut sin hals. Är glad att jag vågade gå utanför min egen komfortzon och använde min underskänkel mer än vad jag hade inbyggt i mig att göra på en snabb pålle. Det är så roligt när man har en guide som berättar hur man kan göra något annorlunda, och när man känner så stor tillit till denna guide -i det här fallet Christina, och bara gör det. Man tar ut armarna helt rakt ut eller vrider om sig på ett för en själv helkonstigt vis -men man gör det för hästen, för konsten att rida.
Hrammur, vilken hjälte han är! Han känns så mycket mer att rida än vad han ser ut att göra. Han är som att sitta på en överrörlig gummibjörn med åtta ben med fantastiskt mycket arbetsvilja, gentlemannaskap och ärlighet.
Det går fort! Fort och nästintill okontrollerat tills jag ger honom en uppgift att fokusera på, en uppgift som är lagom klurig, som får honom att stanna upp med hela sin helahavetstormarkropp och tänka efter, hm. Vilken fot kommer först nu, och vad händer med resten av kroppen då. Vi går från att rusa fram något överenergiskt och överspänt, till att komma fram i en mer taktfast gång med en längre överlinje, en bärig rygg och i princip noll kontakt med munnen. Hrammur i flexormönster, Hrammur med magmusklerna påkopplade. Då, i DET ögonblicket, är det underbart att rida. När man känner att man hjälper hästen koppla på de musklerna i dess kropp som behöver kopplas på, för att hästen ska kunna gå, röra och bära sig på ett för den, gynnsamt vis.
Nästa tjej ut i manegen beundrar jag verkligen, trots motgångar i livet runt om henne, så tar hon med ett leende på läpparna sig fram genom utbildningen. Hon både inspirerar och imponerar mig och är verkligen ett levande bevis på att att måttot -vill man så kan man allt- verkligen fungerar!
Hon fick tänka att sin häst skulle få ut och fram dess panna. Och de arbetade med förvänd öppna på en volt och därefter rättvänd öppna över några bommar med två skrittsteg emellan.
Jag tycker det är bra när man bryter av invanda mönster med något så enkelt som några bommar.
Hon fick arbeta med att försöka hjälpa hästen mindre så den får en chans att bära sig själv. Vi underskattar ofta det lilla som hästen måste göra. Vi vill den så väl, men ibland är det bra att låta hästen slå i hoven i en bom en gång, för att den själv ska lära sig att lyfta på foten. Precis som ett barn lär sig gå genom att snubbla otaliga gånger. Vägen framåt är både krokig och brokig.
Vi fick allesammans tipset av Christina att man kan titta på en elevs öron, man kan få mycket information från att se dess vinkling. Huvudet påverkar oss massor i ridning.
En av våra norska deltagare fick tänka att hon klev ner i stigbyglarna och skulle föra fram sin ytteraxel. Tidigare ryttare fick föra fram sina händer, men hos den här tjejen var det alltså axeln som spökade. Vi är alla så olika och ingen är den andra lik, detta är något vi övat oss på att se och hitta olika lösningar för.
Hon fick tänka att hon lekte med det nya axlar-höftläget istället för att byta från ett statiskt läge till ett annat. Ridning är rörelse och vi vill aldrig fastna i en statisk position.
På bilden, söta Bonic
Hon fick försöka gå tillbaka till roten i sin kropp, sin torso. Och därifrån, när hennes grundkropp var på plats, först då kunde hon börja laborerar med nya ställningar på händer och skänklar. Tänk dig att du är ett träd med en stabil stam och att du har kontroll på dina grenar som ska bära alla äpplen. Är du en svag och svajig stam så vinglar du runt i vinden och äpplena trillar ner. Stabilitet tar tid och muskler, särskilt om du ska lyckas vara stabil och inte statisk -samtidigt som du har hand om balanserande äpplen i vardera hand,fot, axel och huvud…
Nästa norska deltagare på en stor hopphäst har utvecklat sin ridning så fint. Hon är så modig!
Det finns hopphästar som inte är så bra på att gå över bommar på marken eller hoppa låga hinder, det kan bero på att de har en sämre öga-hand koordination. Detta på grund av att de kan ha en dålig bålstabilitet och inte länger ut överlinjen. Många hopphästar är relativt kort hållna och har blicken riktad uppåt, när något ligger på marken så kan de rentav bli relativt snubbliga. Låt din häst titta, se och öva upp dennes hela kropp -både i stort och smått.
Hon fick tänka att hon satt som en klo på hästen så att han lättare kan veckla ut sin överlinje -och här pratar vi en häst med STORA kliv.
På eftermiddagen fick vi olika ämnen att presentera på examensdagen, mina blev mankputt, revbenspuff och bodywrap -mer om det lite längre ner. På kvällen åkte hela gänget på middag till Grekens taverna i Knivsta.
Dag 2
Jag har antecknat följande från våra sista lektioner för Christina nedan.
Välkomna framåtbjudning!
Kopplar vi inte på våra magmuskler när vi rider blir det lätt väldigt studsigt i sadeln, särskilt i trav. En av eleverna blev mycket modigare i traven efter att magmusklerna kopplades på, det blev mindre studsigt och hon vågade föra ut sina armar och ben från sin egna trygga stam.
Om hästen rusar vid galoppfattningar eller strax innan galoppen fallit in, sväng den då i traven istället och städa lite i lugnare tempo så ni hamnar i ett bra utgångsläge på nytt. Alla hästar är inte lättgalopperade. Häng inte upp dig på att ni kanske aldrig kom in i galoppen ett specifikt träningspass -tänk istället att du tränade hästen på att fatta en bärig galopp. Utmana inte ödet utan stärk det.
Christina och Helena checkar av läget inför dagens ridpass, Shag lyssnar förnöjd på deras samtal.
Nästa elev fick rida över bommar och vi lade bommarna relativt nära varandra för att öka energin i steget lite. Hon fick arbeta med att hålla blicken framåt, sitta på bakfickorna och ha huvudet i mitten.
Höger öra mer riktat mot taket i höger varv när höger öra är inåt, så att inte ryttaren föll inåt med sitt överliv.
Akta dig för att falla framåt vid tempoväxling neråt, låt hästen bromsa, du behöver inte bromsa åt den med din kropp, då faller den själv snarare ur balans. Hon fick även laborera med att rida mer med sina fingrar och sitt bäcken. Men Christina poängterade att hon först måste ha sitt fundament på plats, sin trädstam som jag beskrev här ovan. Hon fick sätta sig på bakfickorna och koppla på transversus (magmusklerna) som en mc-förare och därefter kalibrera hästen, med armarna framför sig och lillfingrarna mot varandra för att inte bli statisk.
Dagens citat får bli detta ”Power to the pelvis!” -Christina Drangel
Nästa ekipage ut på banan fick försöka hålla överlivet spikrakt och inte vika sig i midjan åt det ena eller andra hållet. Hon fick tänka att hon red lite nonchalant och ointresserat med sitt huvud.
Gör det inte för lätt för din häst att inte genomföra uppgiften. Håll heller inte för hårt, håll bara kvar.
Tänk att manken ska upp och lägg på underskänkeln i kombination av en lägre hand med en längre tygel och fånga därefter upp stöd på utsidan.
Sista kommentaren jag har noterat efter att ha deltagit i närmare 300 lektioner ledda av Christina Drangel blir följande: ska du rätta till något, börja med huvudets position.
På kvällen så kändes det som vi var ett bättre team än någonsin, jag och mina kurskamrater i superåttan. Några lagade mat och vi andra tog hand om stallet och riggade upp manegen inför stundande examen. Vi gjorde det mysigt med tända ljus och skrev ihop ett tal till vår kära ridlärare. Åh vad jag kommer sakna dessa träffar på Johannesberg!
Bord och stolar med fleecefiltar och tomte på bordet till examinatorerna.
Labyrinten och solfjädern och en longeringsbana, riggat och klart -nu är vi redo!
Mysmiddag och de sista förberedelserna inför examen som stundar…
Dag 3 Examen
Jag agerade konferencier i vit kappa, med julmusik i högtalarna kickstartade vi dagen.
Vi fick presentera olika övningar vi lärt oss under utbildningen för två examinatorer, vi lade upp det som en liten show där vi kopplade ihop olika beröringspunkter på olika vis. Tex. illustrerade vi övningar ma kan göra för sneda/oliksidiga hästar genom att koppla samman några olika toucher och rakriktande longering. Jag fick visa och berätta om Body Wrap och Ttouch för manke och revben.
Man kan putta och puffa på hästens manke och revben på olika vis för att få hästen att känna att den verkligen har fyra ben och två sidor av kroppen. Detta gör mig också medveten på om det är lättare att puffa/putta hästen åt det ena eller andra hållet. Jag noterar hur hästen väljer att ställa sig före övningen, och om den ändrar sin ställning efteråt (vilket den ofta gör). Man kan göra detta vid vila eller efter en stunds träning. En övning som ökar hästens kroppsuppfattning.
Man kan verkligen se hur Shag är med i rörelsen och känner vad jag gör, så söt.
Bodywrap, ökar hästens koordinationsförmåga, balans och kroppsmedvetenhet. Den gynnar även förtroendet och tilliten till hästen och dig, det påverkar hästens välbefinnande och prestationsförmåga.
Hrammur inlindad i en Bodywrap
Efteråt sade en av examinatorerna att hon tyckte vi skulle kunna turnera med denna uppvisning i avsutten träning, och visa upp vår samlade kunskap för allehanda hästintresserade -wow vad glad jag blev att höra det!
Efter detta fick var och en av oss rida och instruera en lektion. Det gick jättebra! Jag skickar ett extra tack till Ellen som var min ridlärare och elev i denna uppgift.
Här får vi vår feedback från examinatorerna efter den första lektionen, lättade och gladare än vad vi ser ut att vara på bilden 🙂
Jag är så glad över all kunskap som jag är berikad med och ligger bakom detta diplom.
Foto: Christina Drangel och Malin Johansson
I oktober var jag på det nionde och näst sista utbildningstillfället på Johannesberg i utbildningen till ridinstruktör i Integrerad Ridkonst.
Vi startade dagen med att instruera varandra i två grupper, hälften red och hälften instruerade. Jag red Hrammur, en Islandshäst jag endast sett en kurskamrat rida tidigare, så det var första gången vi tränade ihop.
Jag som elev
Min kurskamrat bad mig tänka på min andning, och andas djupt. Hrammur var ett energiknippe och det var så skönt att få feedbacken att bara försöka ta det lugnt och inte börja göra något annat. Jag skulle också ta fram min högra axel (som brukar spöka för mig), och släppa spänningen i mitt högra ben i ena varvet.
Hrammur (och även jag) är lite olika starka i olika varv, vilket jag uppenbarligen försökte kompensera med att spänna mitt ena ben. Kul att hon såg en sådan detalj och kunde hjälpa oss till rätta. Jag fick också tipset att andas ut vid inbromsning -vilket fick en fin effekt!
Jag som instruktör
När jag fick en kurskompis som ”elev” så kändes det så lyxigt att bara kunna nämna något så enkelt men ändå av så ofantligt stor betydelse -transversus. Och vips så föll hela ekipaget mer på plats. Att bara kunna säga ett ord och få en direkt respons. Vi har ju gått utbildningen tillsammans och förstår innebörden med olika kommandon -så lyxigt att inte först behöva förklara vad transversus är (en magmuskel) och varför den är av så stor vikt vid ridning. Långt ifrån att jag har något emot att förtälja mina elever om detta, men det var så häftigt att kunna komma framåt i sådan expressfart!
Hon fick öva på att vara mer långsam med sin hand, har nämnt det tidigare här i bloggen. Att är man en person som gärna pratar snabbt eller mycket så har man en förmåga att även röra sig snabbt, vilket inte alltid är gynnsamt i en ridsituation. Jag får ständigt påminna mig själv att vara lite mer ”seg gubbe” i min ridning.
Vi arbetade även på tempoväxlingar för att få upp energinivån på hästen, i kombination med en snabb skänkel -en skänkel som skänklar lite i otakt (tänk ponnyklapp) kan ibland vara mer effektivt än ett hårdare/segare tryck.
Min lektion för Christina Drangel
Vi fortsatte eftermiddagen med individuella lektioner för Christina. Jag fick tänka på att inte vika ihop min insida. Arbeta på att bromsa in och ur halterna, liksom smyga/sega fram med Hrammur som gärna drog på gasen. Försöka få honom att stanna upp lite och bära mig fram, och inte bara rusa fram -i extensormönster vilket för honom är det naturliga -men långt i från det mest skonskamma för hans kropp i det långa loppet.
Jag fick sådeles byta tempo ofta, och en detalj som att jag bara tänkte på mina öron fick resten av min kropp att liksom ”rassla i ordning”. Det är i detaljerna det händer!
Jag ska också våga använda underskänkeln -vilket man av förklarliga skäl gärna drar sig för att göra på den ”heta” hästen. Men med den formar vi, och känner hästen. Jag fick anstränga mig för att rikta lillfingrarna mot varandra också, det hjälper mig att inte låsa fast min arm/axel. Hrammur är klart mindre i storleken än vad jag är van vid, så balansen fick sig en utmaning. Tyngdpunkten ändras när man är lång på en kort häst -men det gick faktiskt klart över förväntan, hurra!
Det är en sak jag gillar med att rida för Christina, det är inte någon prestige alls. Och man avslutar varje pass med något att klura lite på men är framförallt fylld med positiv energi och känner ett hopp om att det finns stor möjlighet till förbättring.
Anteckningar från mina kurskamraters individuella lekitoner
Nästa ekipage var samma ekipage som jag höll instruktion för tidigare på dagen, så jag var lite extra lyhörd för vad Christina såg i samma ekipage mot vad jag noterat. Blev SÅ glad när vi hade sett snarlika ting!
Hon fick också driva på olika vis med smackningar / ponnyklappar med inslag av flera tempoväxlingar, med tillägg att hon måste se till att få gehör innan hon kom med nya kommandon. Hon fick tänka sig att hon satt i sadeln och liksom puttade fram hästen med höfterna framför axlarna. De övade även på att gå mellan galopp och skritt för att aktivera hästen.
Nästa kvinna på tur i sadeln fick först öva på att träda över med sin häst, mao. tvära i en snäv cirkel så hästen kliver under och igenom med bakbenen, en slags stretchande övning som även ökar hästens kroppsmedvetenhet. Hon fick akta sig att inte fastna i samma position, vilket är så vanligt att vi gör -det är ju både behagligt och bekvämt, men att hela tiden hålla sig i rörelse gynnar denna häst mer. Och det är ju för hästens bästa vi rider den, utveklar dennes fysiska förmåga så den kan leva och må så optimalt den kan utifrån dennes exteriöra utmaningar? Eller som min sambo sa -du är som en PT fast för hästen.
Hon skulle också försöka rida med fria händer, understödda av hennes bålstabilitet -det mina vänner kan vara en smärre utmaning både balans- och styrkemässigt!
Nästa ekipage på tur fick först ta sig en funderare på hästens exteriör, som har långa lemmar. Lång hals och väldigt långa ben. Det är på en sådan häst extra viktigt att förekomma hästens ”hyss” som att falla ut eller in, hit eller dit -då vägen tillbaka till rätt position är längre än för tex. en islandshäst med kort hals och korta ben… Och en otroligt viktig sak -rid bara så länge du orkar. Är du trött så är du, och det gäller givetvis även hästens ork och motion. Vi måste inte nödvändigtvis rida varje minut av passet, bättre isf att rida effektivt och ”rätt” en kortare stund, och ägna återstående tiden till eftertanke, teori eller annat.
Nästa ryttare fick tänka på att inte fastna på samma plats med handen, den här hästen behöver tydlig och kontinuerlig guidning. Hon fick även öva på att låta halsen falla med längre tygel. De finlirade också på att kontraställa hästen, så ganaschen kommer ut i det varv hästen tar in halsen. Vi arbetar mycket med att hjälpa hästen att bli mer rakriktad, och detta var en övning för detta.
Sista ekipaget för dagen fick tänka på att lyfta blicken -vem har inte hört den förut? Det är också en sådan viktig detalj som kan få resten av kroppen att ”rassla” till på rätt vis. Hon fick även arbeta på att sitta mer på en större rumpa -rider man en het häst är det lätt så att man lutar sig lite fram och liksom är beredd. Men det får en tvärtomeffekt på hästen som då behöver balansera upp dig som ryttare mer och är det en häst som är het för att den är i obalans och vill rusa fram sig till rätta så stjälper det snarare än stjälper att sitta på en liten yta och lite framåtlutad. Men även det är lättare sagt än gjort.
Det är så roligt att träffa alla kurskamrater och se deras utveckling från gång till annan, så mycket utveckling som skett både på oss och på hästarna. Det får mig att känna en genuin lycka och det om något är verkligen ett bevis på att detta fungerar, för hästen, för människan.
Dag 2
Första ekipaget har varit flitiga på att träna på lång tygel, vilket har gjort att ryttaren övat upp sin fingerfärdighet på ett positivt sätt. Hon fick öva på att tänka att hon långtyglade med händerna, även fast hon red -blev en klart trevlig reaktion på hela ekipaget. Hon liksom gjorde mindre med händerna men det blev bättre. De övade på att tvära, vilket de gjorde även dagen innan, med tillägget att de också arbetade med övergångar för att öva hästens uppbromsningsmuskulatur. Hon fick tänka att hon liksom borrade sig ner i sadeln vid avsaktning. Tänka lite att man sitter vid varsin ända av en gungbräda, hästen på ena sidan och en själv på den andra. Balansera tillsammans.
Näst ut var det jag och Hrammur, han var fortfarande piggelin och jag fick öva på att ta ner min egen energi (svårt när man är så pepp och glad) och även länga min tygel. Vi övade på förvänd öppna, och fick stundtals behålla min position lite längre än vad jag är van vid innan han hittade rätt väg. Lite gissa leken -tänk, på ett positivt vis. Det är en skör balansgång mellan att låta hästen vingla sig till rätta och att gå in och hjälpa den för mycket och för tidigt. Vi vill ju stärka våra fyrbenta kompisar.
Det var roligt att se att han guppade mindre med huvudet upp och ner mot slutet av passet och började använda sin magmuskulatur mer, och fick en annan taktfast skritt. Övning ger färdighet!
Vi pratade även om att man kan få stor hjälp av att rida in hästen från långtygling -stärkande övningar, kommandon med tygeln som hästen lär sig svara korrekt på (avsuttet och utan bett), balans och harmoni.
Nästa ekipage arbetade på lång tygel, denna häst är lite av en kelgris och gosar hellre än motionerar. Eleven fick öva på att inte gå fram till hästens huvud vid någon korrigering/beröm/varvbyte eller dylikt innan hästen vänt bort blicken -så det inte skulle falla in i att hästen liksom lockar fram eleven genom att ge dem de där söta hundögonen som är så svåra att motstå. Så det inte blir så hästen kallar på dig. Det är du som styr.
De fick även fokusera på att först hitta en rak linje, innan de startade med en sluta på diagonalen.
Denna häst går gärna och såsar lite, liksom strosar runt och släpar benen efter sig -för att få den att kliva på mer ordentligt, så fick eleven öva på att gå med snabbare kortare steg. Kroppsspråket är otroligt viktigt! Hästens huvud avslöjar direkt vad den ska göra -så håll alltid koll på det 🙂
Christina ger så roliga liknelser -eleven efter fick tänka att hon hade en avatarsvans som satt sammankopplad baktill på hjälmen ihop med hästens svans. Vips så hamnade hon i en bättre position i sadeln och hästen kunde röra sig på ett mer gynnsamt vis.
En annan elev fick tänka på att inte ha för korta tyglar i lång skritt, utan verkligen låta hästen sträcka ut hela halsen och även skritta på i ett relativt friskt tempo.
Jag övade vidare på förvänd öppna, men fick se upp så jag inte hjälpte Hrammur för mycket och skruvade mitt eget överliv onödigt mycket. Jag fick också sjunka ihop med bröstryggen för att sänka energin men även spänna magen för att hjälpa honom att gå i balans och stabilisera sig. När vi övat en stund och det var dags för paus, så är det på Hrammur, och en del andra överrörliga pigga hästar, ingen idé att bara ge dom lång tygel och skritta på. Utan att helt sonika stå stilla och ge dom tygeln. Då hinner han inte stressa upp sig eller falla ur, utan man kan fortsätta snabbbare där man avslutade innan pausen. Sedan får man se upp så man inte stannar för länge, det kan bli ett stressmoment det också.
Vi avslutade med teori uppe i biblioteket och kom bland annat in på hur viktigt det är att man låter hästen komma in i boxen efter att den varit i hagen. Låta den landa lite, kanske kissa och dricka.
Dag 3
Hrammur får lära sig gå ordentligt, och är inlindad i en så kallad ”body wrap” på en av bilderna.
Vi startade dagen med Tteam -det är så spännande att se hur den högutbildade topphästen står och verkligen funderar hur han ska ta sig igenom en labyrint med bommar. Och hur den snälla islandshästen verkligen får en utmaning av att bara gå bredvid en människa och stå stilla. Hur en annan rättar till hela sin kropp efter en kort stund då den klurat ut kroppsquizet. Jag rekommenderar ALLA att börja involvera både Tteam och Ttouch i sin hantering med hästen. Här finns mängder med tips och filmer går att söka på youtube och det finns även en smidig app till smartphones. Och dyker det upp frågor är ni givetvis välkomna att höra av er till mig. Länk till hemsidan: http://www.ttouch.com/
Efter några timmar med att bygga kroppsmedvetenhet och psykisk stryka så var det dags för de sista individuella ridpassen.
Första ryttaren fick tänka att hon skulle släppa fram höfterna lika mycket till höger och vänster i respektive varv. Hon övade också på att svänga hästen med skänklarna mer och inte för mycket med ffa. sin högra hand.
En häst som vickar mycket på rumpan när den går håller inte sina magmuskler. Vicka inte med då, utan hjälp den genom en stilla stabil sits med din transversus (nedre magmusulatur) påkopplad.
Skapa energin du vill ha i hästen. Den kommer per automatik inte göra det åt dig. Hon fick även öva på att ta så mycket / eller lite – i tygeln tills det hände något.
Och för att bibehålla energin för oss åskådare så körde vi ett litet eget gympass 🙂 Här ligger jag och en av mina kurskamrater med ben och armar i luften och stärker våra magmuskler efter lite yoga.
Min ridläxa till nästa segment är att tänka på mina lillfingrars position, mina örons. Sänka min bröstrygg och ha som ledade silverkulor i mina knän när jag arbetar med en pigg häst, såväl avsuttet som uppsuttet. Och att försöka att vara i nuet, inte nödvändigtvis vara duktig flicka som ska utföra ett visst moment eller en övning bara för att det var tanken.
Mina anteckningar från veckans utbildningsdagar delar jag med glädje med mig av, dels för att jag vill att andra ska få upp ögonen för denna typ av ridning, men också för att det får mig själv att reflektera och tänka igenom vad jag har lärt mig, vilka insikter det gett mig, hur det gjort mig till en bättre hästmänniska.
Dag 1
Jag hade lånat en kurskamrats fullblodsarab, Shag. Första ridpasset så ger vi kurskompisar två och två, varandra en feedbacksandwich, där vi nämner två bra saker, en sak att förbättra och något som var extra bra. Erika tyckte att jag hade en bra hand och en bra sits, jag får gärna bli lite mer rörlig i armbågar och axlar, och hon tyckte vi var ett väldigt behagligt och harmoniskt ekipage.
Jag och Shag 
Min feedback till en kurskamrat var att jag tycker hon känner in hästen i början så bra, gör som en kroppskarta av både sig själv och hästen. Tycker hon är modig som rider denna häst som är helt annorlunda från de hästarna hon är vad vid hemma och att hon numera sitter till utsidan, kan vara försiktig så inte inner axel är högre än ytter, hennes placering av skänkeln har förbättrats avsevärt, heja!
Att titta efter bra saker hos en ryttare är svårare än att titta efter sådant som kan förbättras, testa själv.
Efter en god lunch så har jag noterat nedan från att ha kikat på mina kurskamraters lektioner för Christina Drangel:
- Med en häst som är mjukkotad fram (sjunker ner med kotan mycket mot marken), kan det ibland vara så att den hästen sparar på sina bakben och tar mindre steg med dom.
- Christina har nyligen varit på ett seminrium i Tyskland för flera erkända veterinärer som hon berättade sade något i stil med: Vid rehabilitering av en häst som ska vila så får boxhästar en ökad benskrörhet efter cirka 2 månader, bara hage är inte heller bra då den kan göra sig illa eller kanske rör på sig för mycket, men promenad under kontrollerade former är det optimala.
- Håll magen (transversus) mer och flyt till utsidan. När det känns behagligt, utmana då med byte av tempo/gångart/svängar.
- Trampa runt i stiglädren för mer energi.
- Sitt på fel sittben i traven för att se om hästen är tygelhalt på ena diagonalen.
- Är hästen nyligen inriden och ung, gör det då så lätt som möjligt för hästen. När vi rider i det stora ridhuset så delar vi av en del där vi kan rida fram och sedan har vi den andra delen där själva ridlektionen äger rum. En unghäst som bara blivit sutten på ett fåtal gånger och hade fullt sjå med att bekanta sig med miljön i ”framridningsdelen” deltog. Så vi höll även lektionen där, givetvis blev det mestadels avsutten träning, men så när hästen var helt tillfreds och lugn kunde ryttaren sitta upp och allt gick kanonbra!
Det är en sak jag uppskattar med denna utbildning, att allt anpassas efter hästens välbefinnande. Det hade varit onödigt att låta hästen bekanta sig med en ny del av ridhuset i det här fallet. Sådana enkla ting kan göra så mycket.
- Vi fick arbeta med att träda över vid handen på detta segment, för att aktivera bakbenen men samtidigt spara på hästens framben.
- Om hästen tvärar för mycket i förvänd öppna i ena varvet, tex. höger, lägg då på mer vänsterskänkel.
- Blir du för snabb i foten blir du ofta snabbare även i handen, tänk att du rider som ett tuggummi, inte statiskt (älskar dessa liknelser som gör att man förstår på en annan nivå).
- Sluta när det går fint, ge lång tygel och beröm.
Teori
Solen sken och vi kunde ha teori ute på terassen, så härligt! Vi gick igenom vår läxa vi haft, vilket var kapitel 1-4 i Karin Blignaults läsvärda bok Equine Biomechanics for riders.
- Man kan vara olika dominant i höger/vänster ”varv” olika för alla människor men även i olika gångarter.
- Öppnan är en förberedande övning för att stärka ytter bak.
- Samling innebär att trimma mopeden(hästen), men var också beredd på att hantera den! Bli inte överraskad när den blir mer uppåt/frammåt och tar större kliv.
- Ryggningar gymnastiserar hästen.
Jag undrade hur ofta ska/kan man träda över vid handen? Är det tokigt ibland då det är en tvär övning? Christina tycker att man kan göra det lite varje dag, det är inte så farligt då det går långsamt i skritt. Man belastar musklerna, lederna är där för att bättras. Skritt rakt fram i extensormönster med dåliga leder vilket de flesta gör varje dag är inte heller bra.
Dag 2
Mitt egna pass som jag red barbacka på, så skulle jag tänka på att ha ytterörat utåt/uppåt, som om att jag lyssnade till fåglarna utanför -så min yttersida rätades ut. Att mejsla fram rörelsen med både skänkel och hand. Vi gick också igenom ganaschställningen, en smärre aha-upplevelse för mig. Att titta på ganaschen, så den är i rätt vinkel.
- Man kan se på en hästs mun om hästen anstränger sig, även ögonen kan se lite ”brydda” ut. Försök få den avslappnad, kanske genom en liten massagepaus eller ttouch.
- Är hästen ung eller ohanterad, och du leder den. Se då till att hästen går först, medan du står stilla, och att den stannar först när du går. En övning jag känner till sedan tidigare, och som jag finner väldigt givande.
- Känn hela sadeln med rumpan, särskilt om du som ryttare är lite framåtlutad.
- Skvalpa med fötterna för mer framåtbjudning/engagemang. En del hästar går på i ett för dem standardtempo, men detta är inte alltid det mest givande för dom.
- Vinkla in lillfingrarna så blir du inte så trött i axlarna.
- Positiv hovnedsättning, när hela hoven trampar rakt ner i backen med bakbenen. Hur trampar din häst ner sina bakhovar?
- Släpp ut tygeln så mycket så armbågarna kan vara hos dig, men den burna (önskvärda) innerhanden går bara att släppa fram helt om din starka bål är närvarande.
- Är hästen lite seg/oengagerad och bara tuffar på? Testa att skramla lite med benen!
- Blicken högt upp gör att bäckenet blir lättare att hålla på plats.
- Tänk lite hävstång upp/ner, kan hjälpa hästen att få upp ryggen.
- Dyker hästen ner så säg inte nej med tygeln, utan visa istället vad den ska göra genom att dutta på magen.
- Hitta ”hysset” vad hästen gör innan den gör det, så du kan hjälpa den tillrätta innan ”hysset” inträffar. Det kan tex. vara ett huvud som åker upp eller ned, eller kanske åt sidan, är du medveten om det så underlättar det för dig att snabbare kunna korrigera den till rätta.
Jag undrade om det här med hästar som är inåt eller utåttåade och om man kan träna dessa på något för dem gynnsamt vis. Christina berättade att när hästen växer upp från att vara föl så är verkningen oerhört viktig. Är hästen tex. rakt tåad som föl så kan man gissa att den kommer bli inåt-tåad som vuxen, i och med att när hästen breddar sig så följer benen med. Mao, lite utåttåad som föl är fint!
Tandföreläsning med veterinär och tandspecialist Therese Lundberg
På eftermiddagen åkte vi till Brollsta Säteri där en häst som haft ett tidigare sår under tungan skulle få ett återbesök. Therese sederade hästen som fick vila sitt huvud på en båtfender som händes upp i boxöppningen. Den verkade tycka det var väldigt bekvämt 🙂
Therese berättade att varmblod oftare har överbett, medan kallblod oftare har underbett. Och då pratar vi om hästens käktänder (som det säkert finns något tjusigare namn på), och inte framtänderna vi ser.
Det raka odelade bettet kan behöva vara i en lite mindre storlek än det delade.
Ringen i överskänken kan vara utböjd vilket är snällare mot kinden.
Har du ett bett med kedja, spänn den så den är ca 35 grader i vinkel från mungipan, annars blir du för stark och bettet blir för kraftigt med en ogynnsamm hävstångseffekt. Mao, en för löst spänd kedja är inte snällare mot hästen, utan snarare tvärt om. Kedjan är där för att tryckfördela.
Jag undrade också om kandar med bridong rent anatomiskt får plats i en hästs mun, det finns ju egentligen inget utrymme för ens ett vanligt bett i de flesta hästars mun. Therese sa att det är extremt få hästar som har så pass stora munnar. Tänkvärt, hoppas reglerna för tävlingsryttare ändrar på detta krav inom kort.
Generellt vid en tandbehandling så raspar man överkäkens utsida och / eller underskänkelns insida.
Mer tandinfo har jag antecknat här, från en annan föreläsning jag var på för Therese: http://blogozine.net/malin/?p=2080
Blev lite kär i den här sötnosen som stod som sällskapshäst till pållen som blev behandlad. 
Dag 3
- Jag är bra på att sitta till utsidan nu, men måste se upp så att jag inte skruvar mig. Frikoppla min skänkel från handen, så att inte handen blir påverkad när jag skänklar, framförallt på insidan. Jag har fått höra att det ser väldigt harmoniskt och balanserat ut när jag rider, vilket givetvis är roligt at höra då detta varit mina två starka ledord i många år nu. Men det var först vid detta segment som poletten trillade ner för mig att hästen inte bara kan vara harmonisk, den behöver tränas för att hålla långsiktigt. Fick därför testa att stöka till det lite mer för hästen, att byta varv oftare, ändra tempo, byta sittben -så den tar i och bär sig, och kommer till flexormönster.
- Jag fick öva att gå med hästen mot en liten kaffekopp vi lagt ut på banan, och gå med hästen så att den rörde sig som en minutvisare på en klocka, med nosen in mot koppen, svårt! Men det gav resultat, kunde känna en fin förbättring i Shags gång efteråt. Snarlik övning kan man även göra avsuttet.
- Skänkeln ska krama hästen för att komma i flexormönster, och ”knackar” man med skänkeln ska hästen öka takt/tempo.
- Jag ska våga ha min ”sattelithand” ute, dvs min innerhand högt buren, lite framåt, över blocktalja.
- Nästa häst var högerhängd, typiskt för högerhängda hästar är att frambenet gärna kommer ut, men inte bogen. Man kan då tänka att en sugkopp suger ut rätt del från hästens kropp.
- En ryttare fick öva på att släppa spänningen i bröstryggen, inte så att hon krummade, men så att det inte blev för mycket svank och stelhet. Detta gav hela ekipaget en enorm förbättring, väldigt roligt att se!
- Tänk på att behålla axlarna bakom höften i galopp, så du inte faller framåt.
- Se om hästen slappnar av i munnen, ögonen och svansföringen, se så ryggen gungar jämnt, att överlinjen blir rakare, först då är det läge att sitta upp på den oerfarna hästen.
- Om man hamnar i ett läge att man bara säger fy/nej eller blir arg. Bryt då och visa istället hästen hur den kan göra övningen på ett annat sätt.
- Fråga dig varför det går bättre i ena eller andra varvet, är det du eller hästen som är smidigare?
- Rid sofistikerad och len, denna härliga uppmaning fick en ryttare -så skönt utryckt! Kände genast att jag befann mig på 1700 talet med ett solparaply och stor hatt på huvudet.
- Om hästen protesterar, tänk då igenom vad jag gör eller hästen gör då.
- Öva att skänkla hästen när du rider i lätt trav, och lägg skänkeln när du är i stående läge. Skitsvårt!
- Varva ibland att stå två steg i traven och sitt ett steg, och byt lite då och då.
- Det sista steget att testa om en rörelse eller ett beteende är befäst, är om det fungerar i en annan miljö. Det är inte allt som fungerar på annan ort som det gör hemma, det kan man då få ett ”bevis” på och välja om man vill öva mer på det till nästa resa.
Imponeras gång på gång av hur Christina ser varje ekipage och hittar övningar som är givande för både ryttare och häst. Alltifrån en oerfaren knappt inriden häst, till en stor överrörlig eller stel äldre modell. Vägen hon visar häst och ryttare vill jag lära mig mer om, känner mig så törstig på mer kunskap och vetgirigheten bra växer. Samtidigt känner jag, när jag blickar tillbaka på mina kunskaper för ett år sedan när vi startade utbildningen, så har jag lärt mig ofantligt mycket, tack Christina för det!!
Och nu, mina vänner, ska jag berätta en av mina största upptäckter för detta segment! Det här med transversus och den otroliga vikten av att ha en väl fungerande sådan i ridningen, men också i det vanliga livet har jag berättat för er om flera gånger. MEN det var först nu jag fick höra att vi har en höger och en vänster transversus!! Jag som övat denna muskel i tanken om att den går som en hel limpa tvärs över hela nederdelen av magen. Och som jag har övat också, puh! Så upptäcker jag nu till mitt förtret att min vänstra känns nästintill obefintlig, jämfört med min högra. Här ska tränas!
Snart dags för det åttonde segmentet, här kommer mina anteckningar från det sjunde. Känner mig berikad på kunskap och gör ständigt nya insikter. Resan är målet, och det är en fantastisk resa!
Dag 1
I vanlig ordning startade vi första dagen med en allmän uppdatering på hur vi och våra hästar mådde. Jag skulle haft med mig Nikita till detta segment, men hon ville hellre mumsa gräs i hagen än åka hästtransport, så fick låna Bonic, en charmig PRE, tack Ida!
Ida och Bonic på promenad efter ett lyckat ridpass ihop
Väl i ridhuset så red vi 4 och 4, de som var till fots kikade efter 3 bra saker hos det ekipaget som de tittade på, och en sak att förbättra, vi kallar denna övning en feedback-sandwich. Det är så bra att starta med denna övning, se framstegen hos ekipagen vi är ju samma grupp som träffas på varje segment och allas utveckling är verkligen en stor del av nöjet! Dessutom roligt att få positiv feedback var man befinner sig i sin ridning just nu. Jag fick höra att jag har en bra hållning och sits, men att jag gärna får tänka på att föra fram min hand lite mer mot hästens mun med innertygeln.
Efter en god lunch så var det dags för individuella ridlektioner, med en häst som gärna speedar på i övertempo fick ryttaren börja räkna takten på när hon red, så märkbar skillnad! Gillar hur dessa mikrohjälper kan göra hela skillnaden.
Vi kom in på ämnet sadlar, dels ska ju sadeln ligga bra på hästen, men så ska den passa dig som ryttare också! Vi har olika långa ben, knät ligger an på olika höjd och så är vi mer eller mindre viga, vilket placerar vår höft i olika vinkel -som i sin tur påverkar skänkelläget och gör det antingen lättare eller svårare för hästen att följa det vi vill, och gör det också lättare eller svårare för ryttaren att kanske nå fram med skänkeln på önskvärd plats. Tänk dig tex. ett barn på en stor ardenner, dennes ben kanske inte ens når runt magen, så sätter du samma barn på en islandshäst, då når den säkert lite bättre, medan på en schettis kanske benen blir för långa…
Nästa ryttare fick öva på att ha en buren innerhand, alltså att handen inte vilar mot hästen eller ligger låst vid manken. Utan handen befinner sig cirka en decimeter ovanför och ut från halsen och kanske hela tre decimeter från din egen mage, detta för att denna häst behöver ha hjälp med att föra halsen och huvudet dit det ska vara, och sedan bli kvar där. Lätt att följa med med sin vikt i fel riktning (innåt) här, så se upp med det och tänk att du liksom ”frikopplar” armen från resten av kroppen, så handen kan vara buren och ”fri”. Känn efter innan hästen gör för mycket, tajma skänkeln, den ska inte öka farten utan höja bröstryggen.
Ryttaren ska hålla sin linje i kroppen i förhållande till gravitationen. Desto längre man är desto nogrannare måste man vara med detaljerna, huvudet har högre fallhöjd. Den långa grenen på trädet böjer sig mer med samma äpple än den kortare grenen gör…
Ytter axel ska alltid vara lite lägre än inner, har du vikten till utsidan sker det nästan automatiskt.
Nästa ekipage fick fokusera på att hitta ett flexomönster innan de ökade tempot, mantrat ”placera, mjukna, driv” upprepades. man hamnar gärna dit man tittar, så var vaksam på det du ser, och dit du vill.
Hänger hästen för mycket åt ett håll (tex. om den är sned /svagarare i ena sidan) då kan det underlätta att lägga en volt.
Blockerar spöt din rörlighet eller flexibilitet i innerhanden så ta söpet i ytterhanden istället. Det finns ingen mening med det om det inte fyller rätt funktion.
Ett ekipage fick arbeta på att rida med ledande istället för trängande innertygel. Något som på pappret låter enkelt, men är man van vid att sitta med händerna på ett visst sätt sedan flera år tillbaka, är det en enorm utmaning.
Dag 2
Vi spenderade första halvan av dagen med individuella ridlektioner och jag har antecknat nedan från denna dag:
- Det är vanligare att man lutar sig fram om man har långa ben, då sadelns vulster ofta hindrar benfriheten.
- Håll, mjukna och låt hästen gå kvar, lätta/driv fungerar inte på överrörliga hästar då de faller isär då. Tänk mer att du är som en seg gubbe och i många skalor av seghet. Håll ihop med ben och knän, våga ge lång tygel men håll ihop med knän och underskänkel.
- Man vill aldrig(!) att innertygeln ska verka bakåt, möjligtvis vid ryggning.
- Energi och påskjut, med bibehållen balans, direigera inner kontra ytterhand.
- Skänkla på hästen lite rörigt och i otakt för att öka takten, klä med skänkeln för att länga steget.
- Har man en häst som inte går fram så mycket kan man, vid sidbyte i trav, byta sittben genom att stå två steg istället för att sitta ner i sadeln, istället för att sitta ner två steg -vilket har en bromsande effekt.
- Vanligt fel man gör, är att vi rider för långsamt på lång tygel och för fort på kort tygel.
- Trampa omkring i otakt i stigbyglarna, det kan ha en ökande effekt, man får mer gas och tramp.
- Yttertygeln reglerar takt, tempo ch grad av samling. Du får en yttertygel genom att böja halsen inåt, men glöm inte att ta yttertygeln just då.
- Hellre en effektiv sitts än en vacker.
- Läng halsen, flytta framåt in och rid ut med kroppen. Rinner hästen iväg så gör halten med ytterhjälperna.
- Om hästen spänner båda sidorna av halsen så släpar bakbenen efter sig.
- Rinner hästen iväg för mycket i traven, lägg en volt.
- Akta så innerhanden inte kommer för nära manken.
- I vänster varv, vrid ditt huvud snett uppåt, som om du lyssnade på fåglarna som sitter på taket, då korrigerar sig kroppen efter det på ett bättre sätt.
Jag själv fick öva på att sitta ner i sadeln, sjunka in i utsidan. Göra rörelsen halt, tills halten kommer. En sak i taget, ben, knän, innertygel, ytterhand, örat ut. Jag är rätt snabb av mig som person, så gör gärna en rokad lite för snabbt. Men för att min danspartner, dvs. hästen ska följa med, behöver jag öva på att föra hästen låååångsamt vilket för mig är en utmaning!
Christina förklarar så bildligt och bra, något jag verkligen uppskattar! Hon bad en elev att tänka att hon var en skruvmakaron -hur kul är inte det? Hon skulle ta fram ytter axel men sitta tillbaka med höften. Dessa förklaringar gör ju att man (eller iaf. jag) verkligen förstår!
Som ni ser är det detaljerna som vi arbetar med, men det är just DE som gör hela skillnaden!
Dag 3
- Man ser tydligt vad sadeln gör (hur den placerar) ryttaren i galoppen.
- Förvänd öppna är bra för att öva ryttaren att använda yttertygeln.
- Tygelkontakten ska vara så liten som möjlig men så mycket som krävs.
- Att kontraställa hästen några steg får en att flytta bettet i hästens mun, bli inte FÖR stilla.
Jag frågade Christina om det är några nyckelpunkter hon tittar på hos hästen eller ryttaren innan hon börjar instruera. Hon svarade att hon först tittar på hela ekipaget på avstånd, lite blurrigt, som om att hon kisar lite med ögonen. Sedan känner hon efter hur hon tror det känns att rida den hästen.
Dagen avslutades ute på terassen i solen, till nästa segment i augusti ska vi läsa några kapitel i Karin Blignaults bok Equine Biomechanics for Riders. Vi har fått en Feldenkraisövning. Vi ska öva på TTeam, arbete med långa tyglar, rakriktande longering.
Jag fick följande i ridläxa: fortsätta hålla magen(transversus) även fast jag verkligen sitter ner i sadeln, ni vet när det känns som man lutar sig ner med hela rumpan i sadeln, lite bakåt, även då ska magmusklerna vara spända -puh! Jag ska titta på hästens rumpa vid förvänd öppna, så jag verkligen sitter på rätt sittben och ser i vilken grad hästen är vänd.
Redan på söndag bär det av till segment åtta, ska bli så roligt!
Utbildning Utrustning
Föreläsning hästfysiologi med Heléne Stridbeck 28/4 2015
Posted on 17 maj, 2015I slutet av april höll en av mina största idoler inom hästfysiologi, Heléne Stridbeck, en föreläsning för en ny grupp under utbildningen i Integrerad Ridkonst. Här är mina anteckningar sammanställda:
Heléne berättade kort om sin historia, bland annat om hennes fina samarbete med Arne Lindholm, veterinären som startade Mälarkliniken. Hon berättade om hur glad hon är över alla lärdomar han gav henne, alla föreläsningar och utbildningar hon fick följa med på. Det slår mig igen, under tiden hon berättar, hur viktigt det är med kunskap, att vara nyfiken och vilja lära sig mer.
Först hade vi kortfattad teori om hästens anatomiska uppbyggnad, framförallt i rygg och ben.
Kort om ryggen:
Hästen har 18 ryggkotor med tornutskott med ligament. Hästar har inga diskar och kan följaktligen inte få diskbrock, däremot kan hästar få atrox. Atrox syns på röntgen, är det långt bak kan det te sig som en bakbenshälta.
Bäckenet är färdigvuxet först när hästen är 4 år, innan dess är det lite sladdrigare.
Hon rekommenderar inga höga farter på hästar under 4 år, då det ökar risken för knäskada då leden fortfarande är lite ”lös”. Vilket får mig att skänka en tanke till galopphästar…
Hästar avlastar sig via ryggen.
Kort om ben
85% av hästars problem kommer från benen.
Hästen bär 2 ton(!) på varje kota vid landning från ett hinder på 1,40 m.
Hovled och kotled påverkas mer av brodd, den bibehåller bättre ”glidmoment” för hästens ben med två broddar kontra fyra. Senor går ofta sönder/blöder pga. värme eller slag.
Gaffelband fugnerar som en hängmatta för kotan.
Bakknäskador har blivit allt vanligare.
Bra uppfödning i kombination med att unghästen rört mycket på sig i hagen med kompisar som föl de första 5-6 månaderna är det absolut viktigaste för att få en hållbar häst.
Hästens framknän belastas bakifrån.
Gaffelbandskador ser ofta sämre ut på mjukt underlag.
Skada i hovleden syns ofta tydligare på hårt underlag.
Vid ridning ser ofta bakbenen bättre ut.
Ett böjprov visar bara lederna.
Heléne pratar också om hur viktigt det är med framåtbjudning och rekommenderar att man mestadels fokuserar på att rida framåt de första två åren.
Praktik
Efter teorin så gick vi ner i ridhuset och kikade på några hästar, ett av syftena med denna dag var att vi själva ska bli bättre på att se och upptäcka eventuella hältor eller andra problem en häst kan ha. Vi tittade på hästens exteriör, hur den rörde sig, kände igenom ryggen, samt tittade hur sadeln låg. (En del noteringar nedan har inget med hästen på bilden att göra).
Tuva
Första hästen ut var Tuva, 16 år. Något överbyggd, vilket gör det svårare för henne att höja sin bröstrygg. Stora reaktioner vid manken är ofta efter sadeln eller smärta i ett frambens lägre regioner. Vill hästen inte böja sitt bäcken kan de vara ett bakknä som är problemet. Vi konstaterar att Tuva är lite sabelbent (att benet har en form som ett C, eller snarare ( om man tittar på den från sidan). Detta kan man vara uppmärksam på som hovslagare för att underlätta så gott det går för hästen. En trakt växer av att hästen inte trampar igenom och/eller rullar över lite kvickt. Heléne rekommenderar i dessa fall att testa en ringsko eller sula. Tuva såg generellt fin ut, lösgjord i sidorna och med lång avslappnad hals. När vi kikade på hennes sadel så nämnde Heléne några saker man kan tänka efter extra mycket på.
Helénes sadeltips:
- Den djupaste delen på sadeln ska ligga över den djupaste delen på hästryggen.
- Ta in din hand i bakkant på sadeln och följ bossorna framåt och känn så att de ligger an hela vägen mot hästens rygg och inte glipar någonstans.
- Den ska inte ligga för långt bak på hästen heller, följ bröstryggen, den ska inte ligga bakom sista revbenet.
- Gärna 3 fingrar brett i ”kanalen” mellan bossorna.
- Låt inte voylocken vara för stor, den kan påverka hästens rörelsemönster, och se upp med de populära stora sömmarna i kanterna på voylockar och schabrak, så de inte ger extra tryck kring sadeln.
Obelix
Denna valack noterade vi höger fram och vänster bak som gick aningens utanför symetrin, men överlag helt ok. Skulle vara uppmärksam på hullet.
Rapptroll
Tror jag var namnet på häst nummer tre, 14 år. Gick lite snett in med höger bak, kanske för att den lutar in pch landar hårdare på höger fram. Snedbelastning kan vara på grund av problem i hasen.
Många sekundära skador, när hästen kompenserar en smärta och belastar sig ”onormalt” uppstår vanligtvis i nacken.
Draken
Trampade inte igenom vänster bak ordentligt.
Debro
Denna stora, söta sjuåriga valack roterade lite i höger bak, som troligtvis hänger ihop med att något inte är helt ok i knäet.
Om svansen hänger mer till höger eller vänster, kan vara ett tecken på att något inte är som det ska i bakbenet.
Denna häst har också lågt och djupt sittande ögon, vilket gör att den kanske inte ser lika bra som andra hästar. Den kanske upptäcker saker senare än ryttaren eller hästkompisen som går bredvid redan sett på längre avstånd, kan upplevas som ”spooky” så är extra bra att verkligen vrida huvudet på dem, så de får en så stor chans som möjligt att se omgivningen ordentligt.
Vi upptäckte även i ena varvet att han vinklade ut höger bakben och tog in hasen. Samt att han stupade ner mer i vänster fram.
När han galopperade såg vi att ytter bak inte riktigt kommer förbi innerbak och han korsgalopperar gärna, orsaken sitter förmodigen i bakbenen. Det behöver inte vara något allvarligt, men man ska vara medveten. Heléne trodde att han skulle bli fin med rätt sorts träning, men också att en kontroll vore bra, för att säkerställa så det inte är något annat bakomliggande problem.
Det är vanligare med problem i bakknän hos hästar med rak och relativt orörlig ländrygg.
Desto mer man vet om sin hästs ”tillkortakommanden” desto större chans är det att vi som tränar hästen, kan ge den så bra förutsättningar som möjligt. Precis som att jag är svagare i min vänstra arm, då jag är högerhänt. Jag kan med fördel träna lite extra på min vänstra sida för att göra mig själv lite mer liksidig, detta gör mig långt ifrån oduglig.
Tidigare har jag varit snabbare på att renskriva mina anteckningar från utbildningsdagarna på Johannesberg, men den här gången behövde jag lite mer tid att smälta all information. Eller marinera den, som Christina Drangel skulle sagt.
Denna gång fick Nikita, min förra medryttarhäst följa med mig. Hon har inte tränats så mycket på sistone men åh så roligt vi hade! Hon är en korsning shagyaarab-halvblod, och var min soul mate i fyra härliga år, hon kommer även följa med vid nästa utbildningstillfälle i juni.
Dag 1
Detta segment hade vi fokus på handen.
Vi startade med samling i och en allmän genomgång i biblioteket.
Feldenkraisövningar låter dig ta IN information i kroppen genom känsla. Tänk till exempel på hur olika människor skakar hand på olika sätt med varandra, en del har fasta handslag, andra skakar mer och en del är mjukare och andra hårdare. Alla sätt är rätt, men olika.
I ridningen behöver vi först uppnå MOBILITY och först därefter STABILITY, något som är lättare sagt än gjort.
Det är lätt att, om man blir pratig medan man rider, så ökar risken för handen att också bli lite flaxig och pratig den med, försök fokusera på hästen och rid i nuet. Vår ”prathjärna” gör handen lite mer stimmig. Gissa om jag känner igen mig här 😉
Respektera det intima mellan elev och lärare, och även kvinnligt manligt. Ska du vidröra en elev för att få den att känna någon spänd kroppsdel/slappna av i en axel, eller något dylikt, fråga ALLTID om lov först.
Stissiga hästar och handberöring; ibland kan det vara för intimt med handflatan mot hästen, men upplevas mindre intimt och mer ok med handryggen för vissa hästar. Olika hästar föredrar olika kroppskontakt av oss människor. Respektera varandra och var lyhörd.
Vi alla går omkring med olika typ av tonus, muskelspänning i kroppen, vem behöver mer eller mindre tonus, och vart?
Det finns inga dåliga elever, det är utmaningen som lärare att anpassa lektionen. En del kan utmana dig mer eller mindre, och du kommer själv lära dig mer av vissa. Och glöm aldrig, att eleven känner sin häst tusen gånger bättre än vad du gör. Individens utveckling, utifrån individens utgångspunkt. En subjektiv förbättring.
Vi fick alla frågan – På vilket sätt står jag i vägen för mitt lärande?
Efter samlingen så red vi fyra och fyra i ridhuset, fyra till fots ”skuggade” varsit ekipage som de sedan gav feedback till, 2-3 bra saker, en sak att förbättra, och en extra bra sak. Detta segment hade jag med mig min före detta medryttarhäst Nikita.
Min feedback:
Bra skuldra-höftposition, följsam bra trav med fin bålstabilitet. Ska tänka på att behålla min ridning in i skritten så inte bröstet faller in och höften och skänkeln bak. Extra bra att jag rider och inte bara anpassar mig efter hästens eventuella brister, det blir bra då och en väldigt härlig utstrålning. Behöver jag säga att den här övningen både förstärker oss ryttare och även oss som instruktörer med härlig positiv energi?
Handövningar, själva och med varandra -den ena agerar tygel och den andra för ”tygeln”
Vi fick ta varandra i hand två och två som att vi ”skakade hand” med varandra, den ena från hästryggen och den andra stod på marken (eller på en pall om hästen var hög). Vi skulle känna på varandras tygeltag och följsamhet, väldigt intressant! Alla kändes olika, och jag kan bara tänka mig hur olika det måste kännas för hästarna att ridas av olika ryttare! Upplevde att jag gjorde mindre handrörelser än min handkompis, inget konstigt bara ett noterande.
Höger hand: Under vår hand-i-hand rörelse med varandra så upplevde jag mycket mer tonus och större rörelser. Det kändes skarpare och ville inte helt låta mig föra handen som jag ville, när det var min tur att föra. Tydligare handkraft. Höll hårdare i mig än tvärt om.
Vänster hand: Liknande som ovan men här höll min kompis om mina fingrar mer, jag kände av mina biceps och det kändes som att jag själv tränade fast det var jag som stod på marken nu.
Efter detta fick vi bestämma oss för en av våra händer, och bara känna efter vad och hur den gör när vi rider. Fokusera på bara handen. Vilken hand väljer du spontant först just nu när du läser detta?
Höger blev mitt första val, kanske för att jag är högerhänt, kanske inte. Jag upplevde en stund efter att vi ”handat” att det porlade, som kolsyra i höger hand, och det kändes som ett mer hackigt vridmoment, sedan blev allt mer mjukt.
Ridlektioner Dag 1
Efter en god lunch så var det individuella ridlektioner för Christina Drangel. Här följer noteringar från både mitt eget och mina kurskamraters pass:
Du är hästens dirigent som håller takten. Räkna gärna takten, det hjälper!
Kalibrera din insats med hästen.
Prata med hästen, ska ni tex, trava, säg då ”trava”, hästar kan förstå mängder av ord, upp till 200 har jag läst någonstans. Men de vanligaste orden vi hör är tyvärr nej och smackljud -inte så trevligt.
Jag och Nikita fick öva på uppbromsningsmuskulaturen, att inte göra så kallade ”bomstopp” eller tvärnitar. Rida stilla, titta på halsen från manken upp till öronen, först hitta utsidan på hästen, och fram-neråt sökning, sedan fånga upp med underskänkeln, hålla yttertygeln med urtymme för bogen att komma ut ordentligt och skänkeln så rygg och mage kommer upp. Knepigt men kul!
Luta dig utåt, ofta känns det brantare åt det håll manen hänger. Placera käken/örat så kroppen följer med, ögonen är vana vid en viss ställning och påverkar oss enormt.
Blir det för mycket stor trav, rid mindre lätt (studsa inte lika högt upp/ner) tryck bara på sadeln, eller tänk att du sätter dig ner istället för att du ställer dig upp. Eller att du niger.
Ytterhanden ska generellt vara lägre än innerhanden.
Ibland håller vi lite längre på insidan tills hästen ”hittar” skenan till garderobsdörren att falla in i på rätt sätt. Glid in i rätt position, låt hästen komma dit utan för mycket stress, det blir mer långsiktigt och kvalitativt. Akta dig för att hänga kvar i innertygeln.
Säg vad eleven ska uppnå istället för vad den ska göra.
En för snabb eftergift kan sätta hästen i obalans, jag tror generellt att vi behöver vara långsammare med våra händer när vi rider. Tajming is everything.
Som alltid när vi rider individuella pass och tittar på varandra, så är det roligt att se hur samma övning kan vara så totalt olika för olika ekipage. Inte rätt eller fel, bara olika, precis som att vi skakar hand på olika sätt.
Låt bogen komma ut och halsen in, bli längre på baksidan än framsidan av din kropp. Runda din imaginära svans och släpp ner/in bröstkorgen.
En övning flera av oss gjorde var att rida rakt upp på kvartslinjen, för att sedan ”suga ut” bogen till fyrkantsspåret igen. Vi fick vara noga med våra axlar och föra ut hästen med ytterhanden. Var noga med att bogen verkligen kommer ut och håll ytterhanden ut från den ”ledande” bogen så den får plats att verkligen komma ut, försök sedan fånga lite kontakt på ytter med både hand och skänkel.
En häst som deltog hade som ett litet snitt i den stora ”limpan” eller boaormsliknande muskeln längs med halsen. Detta kan bero på att han spänner både utsidan och insidan av halsen, prova själv att spänna båda sidorna av din hals -hur känns resten av kroppen då?
Muskeln var lite olika ”snittad” på höger kontra vänster sida. En orsak till detta kan vara att man för tidigt har tagit i yttertygeln, innan bogen hunnit komma ut. En sådan ”dubbelspänd” häst behöver verkligen falla ur sin spända kropp och vardagliga ”pepparkaksform”, bli lite mer uppmjukad och geléaktig.
Ryttaren fick öva på att föra sin egen nacke och öra utåt och bara låta hästen följa med. Vi hade som jag nämnde fokus på handen och hon fick öva på att vispa runt lite med sin tumme så den inte skulle bli för statisk.
Vi hjälpte även hästen med lite Ttouch, här gör jag så kallade pytonlyft.
I en öppna, öppnar man voltens storlek. I en sluta, sluter man voltens storlek.
Vi pratade om några av alla hundratals begrepp som vi försöker uppnå och rida efter, inte alltid så lätt när det dessutom översätts från olika språk. Shoulder in = öppna. Shoulder out = Piet Bakkers namn på förvänd öppna, ytter fram ska då initiera rörelsen.
Viktigt att ytter bog kommer ”ut” först, sedan kan man ta yttertygeln och börja med form, takt, tempo.
Dag 2
Vi inledde dagen med individuella lektioner, det kanske låter lite enformigt för er läsare att upplägget på våra segment är relativt snarlika, men OJ så mycket som händer i manegen. Det övas, finslipas, analyseras och utvecklas, till allas stora glädje.
Tänk på att sitta på din imaginära svans, och föreställ dig nästan att du ska dansa limbo -då kommer du ner i sadeln och hittar balans för dina armar och händer som lugnt kan röra sig mer fritt -upp och ner och åt sidorna, att rotera in lillfingrarna kan vara ett bra knep också.
Ibland kan det vara bra att filma/fota en elev så den själv får en till dimension på övningen. Vilket ofta kan utveckla hen ytterligare.
Övningen med händerna fortsätter och vi fick föreställa oss att våra händer kramade tygeln som om att den vore playdoughdeg -segt, mjukt, långsamt, bekvämt.
Har du en förmåga att sitta lite för upprätt eller kanske svankar lite extra i sadeln, tänk då att någon tar tag i dina höfter bakifrån och drar dig bakåt, neråt i sadeln.
Den låga ytterhanden säkrar upp att du lutar dig till utsidan.
När hästen inte litar på den yttre skänkeln, tryck ner foten i stigbygeln istället då.
Min tur! Jag fick fokusera på att ta ner min ytterhand ännu längre ner på hästens bog, och rida med tumtopparna mot tygeln för att få mjukare händer och armar. Häftigt hur en sådan minirörelse kan påverka hela ens överliv. Testa själv, håll vad du nu har nära till hands som liknar en tygel, och vinkla tummen som du normalt håller den, och ändra sedan så att själva tummspetsen möter tygeln istället.
Jag ska tänka på att det är ytterbog och ytter framben som startar vid en tempoväxling.
Behåll innerskänkeln lång och min sits till utsidan (rumpan) tung, låg ytterarm och hög innerarm.
Tänk på handpositionen, block talja (skrev jag om i mitt förra inlägg från utbildningen) har du händera lagom långt fram över manken blir det lättare för hästen att falla över och in/ner.
Om det finns en tendens för tvärnitar vid tempoväxlingar när magmusklerna börjar kännas hos en del hästar, anpassa träningen för var ni är idag. En trött rygg är en trött rygg, en trött magmuskel är en trött magmuskel…
Det är när vi bromsar/styr/svänger, som vi oftast faller fram med våra överliv. Håll i transversus, och håll kroppen tillbaka, men armarna framme i samma position.
Bild från: www.teachpe.com
Vissa ryttare kan dock behöva släppa (!) transversus lite för att få hästen mer framåt, men vanligast är att vi ryttare vackert får hålla i våra magmuskler för att hjälpa hästen.
En bålstabilitetsövning för hästen kan vara att varva mellan halt -skritt-halt-back-skritt.
En av ryttarna fick öva på att bli mjuk i sin yttre armbåge.
Vanligt att övningen är ”över” när man kommer ut på fyrkantsspåret, vissa hästar har en liten tendens att skynda fram dit de sista stegen.
En del, kanske framförallt sneda hästar, eller bara sneda sadlar, kan tippa över ryttaren mer till den ena eller andra sidan -ni känner säkert igen er 🙂 Vi pratade då om huruvida man skulle kunna korrigera det med tex. olika längd på stiglädren, men tyvärr blir det ofta så att man kompenserar den snedheten i sin höft då istället.
Vi avslutade dagen med rakriktande longering, ledorden löd:
Placera, lätta, driv
Prata gärna med hästen, med vanliga ord. Den förstår mer än du tror!
Relativt vanligt att hästen börjar ruska på huvudet efter ett tag, kan vara spänningar som släpper i nacken.
Tips är att göra så kallade maglyft när man ändå ska byta varv. Maglyft är när du smeker hästen under magen så att den höjer sin rygg. Man får ta olika hårt på olika hästar, ibland hålla stilla väldigt försiktigt och på en del hästar får man pressa lite hårdare på, var lyhörd.
Dra tömmen mot dig när hästen är på sin utsida för ökad effekt. Tajming är a och o.
Akta dig för att backa runt, lätt hänt! Du är hästens dirigent, inte tvärt om.
Dag 3
Vi pratade en hel del om olika typer av halter detta segment också, hur stannar du när du går? Hur stannar din häst, om du tränar avsuttet eller med dig på ryggen? Blir det en tvärnit, eller segar sig hästen samlad, och går, in i skrittens position?
Man kan ofta se en ryttares ”hyss” vid tempoväxlingar eller halt. Ni vet den där blicken som så lätt far ner på hästen, eller skuldran som smyger iväg åt det ena eller andra hållet, eller kanske är det ett ben som gör lite som det vill om det får tillåtelse?
Jag har till exempel en förmåga att vara för snabb i mina rörelser, jag som person är relativt pratsam, utåtriktad, företagsam och gör mycket saker i min vardag. Jag trivs helt enkelt som person med att just GÖRA mycket och vill gärna hinna med mycket saker i mitt liv. Hur spelar detta då in på mig som ryttare? Jo, jag vill även göra mycket och ibland för snabbt här. Jag säger absolut inte att det är så för alla, men en del mer extroverta, pratsamma utåtriktade personer kan ibland bli lite FÖR snabba även i sina rörelser på hästryggen.
Min utmaning är sådeles att göra långsamt, vilket jag upplever som väldigt utmanande, och intressant. Då får även mina armbågar en chans att bli mer mjuka, jag kan tillåta mig luta mig mer tillbaka i sadeln och in i ”kugghjulen” som hästen rör mig i, och som jag rör hästen i. Jag kan följa med med armen mer fram med en annan slags lätthet.
Något jag uppskattar med Christina som instruktör är att hon frågar om vi ”känner” det hon strävar efter att vi ska ”känna” just i den övningen, och att vi får en chans att också känna efter, korrigera detaljerna och öva in övningen i oss. Vi människor är ju dem som ofta behöver mer korrigering än hästen vi sitter på.
Vi pratade också om att man kan förbereda en ändring, tex, ska du byta varv, byt först med ditt sinne, vart du ska rida, sedan med din kropp och därefter med handen, inte allt samtidigt. Det blir mer följsamt och harmoniskt då.
Ibland kan vi också behöva göra extra mycket ”fel” för att upptäcka att vi själva gör något tokigt. Som att sitta ännu mer si eller så, för att få in det i vårt eget system och kunna uppfatta det hela. Tex. om du travar sittandes, testa skumpa olika mycket för att hitta det ”rätta” skumpet för dig och just den hästen. Eller känn skillnaderna mellan den bättre eller sämre sidan och överdriv för att känna. Sedan triggar våra hästar oss till olika saker, exempelvis kan den ”heta” hästen ofta ge oss en mer framåtlutad sits.
En sak jag finner väldigt intressant och givande med den här typen av ridkonst är hur en liten del av kroppen kan påverka hela ekipaget så mycket. Tex. om du håller naveln så kommer du troligtvis att vicka mindre i din midja när du rider (och därmed bli mer behaglig för hästen att bära runt på).
Vi kom in på synen för hästen, ser den allt? En del hästar är begåvade med en väldigt lång pannlugg -hjälp den med en tofs! Några andra har relativt insjunkna ögon, hjälp den så gott du kan genom att vrida på hästens huvud så den slipper få plötsliga överraskningar, och var vaken själv som ryttare för vad som eventuellt kan upplevas som skrämmande för din häst. Sedan är ju relation en förutsättning, att hästen känner sig 100% trygg i din närvaro.
Slutord: Ha inte högre ambition än din elev. Vänta istället ut att eleven ber om det, tex. att gå vidare, en ny övning mm. Ofta vill man hjälpa till så mycket, men Rom byggdes inte på en dag, och vi vanliga människor lär oss inte en balettkoreografi på en timme.
Fotografierna nedan och i ”kollaget” ovan, har min kurskamrat Ellen Helsing tagit, hon skriver också om våra möten på Johannesberg i sin norska blogg här: http://ellenhelsing.blogg.no/
Så plötsligt tar jag tag i en av anteckningarna från en av alla de fantastiska föreläsningar jag fått glädjen att delta i.
Cecilia Ekeberg, hovslagare och tillika snart utexaminerad veterinär (läs STOR fjäder i hatten!) var på Johannesberg och berättade om det eminenta ämnet hovar.
Jag har samlat ihop tolv a4-sidor med anteckningar av blandad kaliber men hoppas någon notis kan komma dig till godo.
Dels berättade hon lite kort om hur olika veterinärer kan föredra olika typer av skoningar, och likaså även olika hovslagare, en del föredrar tåkappa, andra inte osv. Var kritisk och titta på hur din häst rör sig.
Hon berättade också en hel del för oss om hovens uppbyggnad och olika funktioner olika delar har. Tex att hovbenet inte har någon märghåla utan är porös.
Hittade denna fina bild från www.friskahovar.se
Tips! Samuel Curtis bok om skor och hemsidan www.ontrackequine.com
Hästen rör sig mer som en pendel, vi har mer en 360 gradig rörlighet i våra fötter.
Senor är mer som en kraftöverförare –som en slangbella ungefär.
Travare har ofta låg trakt och lång tå –inte så bra för ridhästen men man gör så för att de inte ska galoppera lika lätt.
Fullblod och plattfotade hästar har oftare tunna sulor.
Vem får sko?
Sedan 80-talet vill man se en utbildning, som ett gesällbrev ungefär, som en lägsta nivå för en aktiv hovslagare. Hon berättade om att man försöker styra upp allas utbildningsnivå, men att det är svårt att komma åt alla. Däremot kan vi som hästägare ställa krav och frågor till våra hovslagare, var engagerad och tänk långsiktigt då blir det lättare för hovslagaren att göra ett bra arbete.
I dagsläget får alla sko en häst i Sverige, i England får man inte ens slå på en tappsko själv sedan lång tid tillbaka.
Man kan hitta namnen på de godkända hovlagarna av jordbruksverket via deras hemsida, vilket innefattar cirka 225 stycken.
Vi har ett avlångt land och hon tycker framförallt att de verkar ha extra bra sammanhållning och fortutbildning med hovslagare i Skåne och Göteborg.
Bästa miljö för en hovslagare är en plan yta med bra belysning, så kitta gärna upp era stall så hovslagaren kan göra sitt arbete så bra som möjligt.
Ämnet varmskoning kom också upp, en metod som är vanlig i England, Tyskland och Holland. Skorna görs från raka järn som hovslagaren formar till själv. Man får oftast en tightare passform vid varmskoning. Dock är röken från denna typ av arbete inte särskilt hälsosam, och brandrisken ökar helt klart, och reglerna för varmskoning är flera än att sko på ”traditionellt” sätt.
Största delen med hovslageriet är ändå verkningen, skon är egentligen bara en förlängning av det.
Ett av de främsta länderna i världen på hovslageri är England, i och med deras långa utbildning och långa erfarenhet.
Olika åkommor
Vi kom in på spiktramp, som tyvärr alldeles för många av oss varit med om. Cecilias tips är att ta ut spiken direkt, ta kort på hålet snabbt då det växer ihop fort –så att veterinären kan titta på det senare. Har man tur så händer inget eller så blir det ”bara” en hovböld.
Ett sömtryck visar sig först senare, kontra ett sömstick där hästen reagerar direkt.
Bärrandsröta + hålvägg är en kombination av bakterier och svampar. Mellan lamellranden och vita linjen kryper bakterierna upp och kan bryta ner hovväggen.
Och det finns hundratals olika bakterier och svampar –blä!
Optimala underlaget för att motverka hålvägg är snö och tort. Undvik torv, vissa kan bli sulömma av det. Det är också mindre vanligt att hästar som har skor på sig får hålvägg.
En sänkning är ofta svårare att lösa än en rotation.
Hon påpekar att man ska vara extra försiktig med verkning på en unghäst så den inte felbelastar sig.
Den tredje största orsaken till utdömda hästar är luftvägsproblem –halm är inte så hygieniskt.
En häst med kort rygg + långa ben har vanligtvis oftare tappskor.
Vi har skott våra hästar i ungefär 2500 år tillbaka – jisses vad järn vi måste förbrukat!
Vad kan vi göra för att underlätta?
Nästa ämne vi tog upp var broddar, hon rekommenderar att om man tränar mycket så är fyra brodd/ hov bra och gärna då låga brodd på ca 6-4 mm. Det dumma i kråksången med det är att du hindrar glidmomentet för senan och belastar innerdelen av benet mer än med två brodd/ hov. Anpassa efter underlaget, och var uppmärksam.
Har man tåbrodd i bak så sliter det mer på bakknäna. Bättre med asfalt än grusväg iom. Glidmomentet.
Snösulor kan ge tryck och ge en halt häst, var uppmärksam, men generellt sett är det bra. Ny teknik kommer hon nämner bland annat polar pads, jour sula.
Får din häst tappsko, byt inte hovslagare bara av den anledningen, ge denne en chans att ändra på balansen vid nästa skoning.
Hobensfraktur –ringsko kan vara bra för att fixera hoven och kan också kompletteras med kappor.
Sidokappa kan skjuta tillbaka skon lite.
Hon tycker aldrig man ska hamra på en hov som står ner med vikten på sig.
Kortare skoperiod kan gynna hästen balansmässigt. Kan vara bra att inte rida samma dag så hästen kan ”hitta balansen” igen.
Avsutten träning är ofta gynnsamt för skon.
Visste ni att hoven har större syreförbrukning än hjärnan när du travar?
Vad kan man titta efter?
Cecilia kollar först hur hästen ser ut upptill och allmänt exteriört. Hoven blir svar på hur hästen ser ut.
Om du nu ska ändra på något, så gör det långsamt.
Ofta har hästen brantare vinkel bak.
Hur är kotan i förhållande till hovens mitt?
Hovar kan även se ut på en mängd olika sätt, precis som våra naglar.
En hov med en eller flera ränder som buktar lite utåt kallas för ”foderrand” och kan bero på mag/tarmproblem eller ändrat foder/bete.
En hov med en eller flera ränder som buktar inåt lite, som fåror kallas för fångrand –men det är inte 100%, det finns alltid undantag, men bra att alltid vara uppmärksam –särskilt om man ska köpa ny häst.
Ljusa hovar har ofta lättare att få mugg. Har hästen problem med bara en hov kan det vara något annat som ligger bakom.
En hård hov kan man lägga våtvärmande omslag kring tills hovslagaren kommer, går att lägga in jodopax eller linfrö.
PRE-hästar har ofta hårda hovar.
Hovsprickor och innåttåade hästar är också vanligt förekommande hos PREhästar. De kan bero på hur de är framavlade, och skelettet är inte något du kan verka bort.
Alltid bättre med att ha större hov nertill än upptill, och att sidorna är lika stora är bra.
Är en hov mindre än en annan kan det bero på en tidigare skada eller att det ofta är den skon hästen tappar, och blir därav mer nerfilad och fixad med…
Titta även hur hoven ser ut under när du håller upp benet och hoven ”hänger”.
Parallell förskjutning kan man inte göra något åt, vanligt med vevande och roterande gång hos de hästarna.
En häst kan ”biljardera” eller ”nysta” benen när den går.
Biljarderar, rör frambenen i cirklar mot varandra
Nystar, rör frambenen i cirklar från varandra.
Så, som sagt en blandad kompott av smått och gott om en av hästens absolut viktigaste delar.
Ingen hov, ingen häst.
Ps. Att just PRE-hästen blev omnämnd ett par gånger beror endast på att vi hade en sådan att titta på live under föreläsningen.
Mätt som en plätt i hjärncellerna efter detta innehållsrika och intressanta segment. Har över trettio A4-sidor med anteckningar, vilket är mer än vanligt även för min del. Bjuder gladeligen på flera av de kloka råd som delgivits oss dessa dagar. Måste säga att jag känner mig väldigt privilegierad att få vara en del av vår grupp, ”superåttan” som vi kallar oss -ledda av den otroligt duktiga och på ett roligt sätt väldigt pedagogiska Christina Drangel. Hon guidar oss in på stigar som leder till vägen -men något svart eller vitt, rätt eller fel finns inte bland oss levande varelser. Varken vi människor eller hästarna kommer med en klar manual för -såhär fungerar det! Det är skönt men också frustrerande, tänk vad skönt om någon bara sade -rid såhär så löser sig allt. Så vet alla vi som umgås med hästar, att så är det inte.
Detta segment hade en gästföreläsare som pratade om hovar. Det är ofta stor skillnad på häst kontra vad som står i boken, särskilt med just hovar. Jag gör ett separat inlägg från denna föreläsning. Vi pratade om sadeln kontra hoven. En sadel använder vi ju en relativt kort period på dygnet, men en hov kan du ju inte ta av och hänga på en krok. Inga hovar, ingen häst.
Första ridpasset fick vi göra en Feldenkraisövning, titta till höger och vänster med HELA överkroppen, även armarna fick följa med. Sedan graderades det till att bara vrida på axlarna/huvudet/ögonen -och så hela överkroppen igen. Åt höger varvat med vänster håll. Effektfullt? Svar JA! Personligen var det lättare för mig att vrida till vänster, kände mig mer ”väloljad” i lederna åt det hållet. Efter att ha gjort samma övningar åt höger så upplevde jag hur höger ansiktshalva plötsligt slappnade av -kändes lite som att tappa kinden, men på ett avslappnande, behagligt vis. På bilden rör en av ryttarna på axlarna, men låter huvudet vara rakt fram. Feldenkraisövningar är för mig = ökad kroppsmedvetenhet genom rörelse.
Vi gav därefter varandra respons på vår ridning, en så kallad feedback-sandwich. Vi delar in oss i grupper två och två, en rider och en tittar efter två bra saker, en sak att förbättra och en sak ryttaren gör extra bra. Min feedback från detta ridpass var att jag har ett bra lugn och en fin harmoni i min ridning, ska tänka på att inte falla fram med överlivet, och tydligen en mycket bra sits. 🙂
Den feedback jag gav min kompis var, att hon tagit ett stort steg utanför sin komfortzon sedan sist och vågar rida med armarna på ett helt annat, förbättrat sätt. Fint att hon gjorde små pauser och lät hästen slappna av emellanåt. Att vika sig i höften gjorde hennes balans stundtals mer labil, tänka på hur höften påverkar resten av kroppen. Stort pluspoäng fick hon för att det syns att hon övat sedan sist, på att rida mer ”utanför boxen” och interaragera med hästen, för hästens bästa.
Här är vår lilla maskot, Labradoren Lexi, väl inpackad på en stol håller hon koll på oss när vi rider.
Jag ställde frågan om en ryttare är rädd, vad kan man som tränare göra då? Vi pratade om olika typer av rädsla, ofta kan det röra sig om att ryttaren är rädd för att ramla av, eller för att inte kunna prestera och göra som tränaren instruerar. Detta kan förebyggas av att prata om det, att föra det på tal kan ibland göra att man slappnar av. Är eleven osäker på vad tränaren vill, kan man som tränare ”ta ner garden” och säga att det här övar vi på idag, du bestämmer hur långt vi går.
Hemma tränar jag Nemah en hel del på lång tygel, ibland när vi travar kan hon falla emot mig och då slutar det med att vi båda är på väg ner i diket -eller jag iaf. Kan bero på att det inte finns någon direkt vägg ute på grusvägarna att ta stöd mot, ska försöka tänka på det nästa gång och se skillnaden på banan med staket, längs med en åker kantad av träd (naturvägg) och grusvägen kantad med diken på vardera sida. Låt tingen i din omgivning göra jobbet och underlätta för dig.
Här är tips från supercoachen Christina Drangel in action vid individuella lektionspass
- Ska du vända hästen, be om en vändning tills vändningen kommer, släpp inte efter för tidigt
- Huvudet kan vara oengagerat -det är kroppen som ska göra det huvudsakliga arbetet. Huvudet är däremot med i engagerade rörelser. Tänk dig en dressyrryttare -de kan se rätt oengagerade ut i ansiktet. Kontra en ryttare som ska se om galoppen kommit åt rätt håll, faller ned med huvudet och gör att ekipaget lättare hamnar ur balans
- Växla mellan lätt och sittande trav och låt din egen rygg rundas, detta för att hitta en bra takt, och mer balanserad trav
- Nästan alla hästar blir rundare när ryttaren skumpar mer
- Släpp motståndet i armbågen, vi har en förmåga att rida med spända armbågar -låt dem vara väloljade och följa med hästens rörelser
- Kläm på lite statiskt med skänkeln så hästens transversus (magmuskler) och flexormönster appileras och kommer fram
- Sitt på din egna imaginära svans
- Räkna stegen, i skritt-trav-galopp för att hamna i mer synk, balans och takt med hästen
Block talja
Här kommer vi till en anteckning som gav mig en aha-upplevelse. Att placera sin hand i relation med hästens manke, där man skulle placera en krok för att hänga upp hästen i en kran. Det låter kanske lite galet, men att hitta ”lyftpunkten” på hästens överlinje för att den ska kunna lyftas i balans och inte tippa fram eller bak. Placera alltså händerna på hästens ”upphissningspunkt”. Detta gjorde att min egen hand blev mer följsam och i rätt läge när jag red.
- Är hästen och ryttaren överrörliga behöver ryttaren ”hålla” mer. Hålla mer mage, skänkel, hand -göra allt den kan för att ekipaget tillsammans ska kunna bli mer stabila och balanserade.
- När ryttaren lyckats få hästen i balans, med lite böjning och sökning framåt-nedåt; och ryttaren får kontakt med yttertygeln, kan denne reglera takt, tempo och samling med yttertygeln. Yttertygeln ”kommer och går” allt eftersom hästen faller ur balansen, då börja cykeln på nytt igen.
- Byt varv när hästen är klar och har ”varit” i det varvet, harva inte i onödan och gör inte klart före det är klart för just idag. Att träna exakt tex. fem volter åt höger behöver inte betyda att du behöver exakt fem volter åt vänster.
- Överrörliga hästar löddrar oftare i munnen med bettet, då de är överrörliga även där.
- Ett ekipage var högerhängd, vilket gjorde att ryttaren fick hålla ut högerhanden extra mycket i höger varv för att stabilisera upp och hjälpa hästen att hitta balansen.
- På en häst som är lite mer ”trög” kan det vara bättre att rida med en ridsko kontra en ridstövel då man kan ha en mer fri och kvick skänkel. En ridstövel är dock lättare att ”klämma” med.
- Ett vanligt fenomen är att händerna på ryttaren hamnar för långt bak när den sätter sig ner i traven -värt att tänka lite extra på.
- Vid arbete på långa tyglar och du själv går bredvid hästen när den håller på att värmas upp, passa på att skola din egen gång då. En del kan trycka det är lite trist med uppvärmningsarbetet, men man kan alltid passa på att förbättra sig själv. Hur går jag? Hur känns jag idag? Vad kan jag förbättra? -Ofta går vi bara som vi alltid gått, vilket kanske inte är på det mest gynnsamma sättet för oss själva. Här nedan övar jag och Nemah tillsammans på förvänd öppna på två av bilderna, på sista bilden planerar jag min väg av min egen kroppsställning att dömma 🙂
- En överrörlig häst behövde stöd och tryck från underskänkeln, ryttaren fick tipset att känna värmen från hästen mot sin vad.
- Akta dig för att vika handen framme vid mankens brytpunkt (upphissningsstället)
- Isolera dina rörelser i kroppen, bara för att skänkeln klämmer åt behöver inte handen göra detsamma -förmodligen en av det största utmaningarna inom ridning som jag upplever det.
- Huvudet på oss människor väger en hel del, och påverkar oss enormt mycket när vi sitter. Försök att bibehålla huvudet i rätt position och låt det inte falla ner och titta på hästen, utan på din väg istället.
- När vi fått den där yttertygeln, akta dig då för att ha den armen rak och stel. Bibehåll den fina mjuka armbågen.
- Håll koll på hur hästens svans rör sig, är den spänd eller avslappnad. Det var klar skillnad på en av hästarnas svans i början kontra i slutet av ridpasset. Slår hästen med svansen betyder det ofta att hästen är missnöjd med något -pressa den inte vidare för mycket då.
- Det är generellt svårare att rida in överrörliga hästar, iberiska hästar och islandshästar hör ofta till den överrörliga kategorin. Bra att vara medveten om vad som särskiljer en överrörlig häst om man fundera på att skaffa en själv, eller rida in en sådan. Det är ofta en betydligt längre inlärningsperiod för överrörliga hästar.
- Ett tips som en av ryttarna fick var att rida i en linje, tänka skänkelvikning och sedan lätta och fortsätta ”rakt” på linjen.
- Ge efter men ge inte bort allt i eftergiften, då kan den bli kontraproduktiv
- Hästen vet inte själv alltid den bästa vägen för vad som är bäst för den, tänk så många som går i extensormönster. Eller om ett barn får välja mellan grönskaker och godis, så skulle nog många välja godiset först. Vi måste visa och lära hästen vilka rörelser som är gynnsamma för den.
- Det här med att smacka med munnen pratade vi en hel del om, ofta är det bättre att arbeta med skänkeln istället. Välj inte den lättaste vägen här, framförallt inte om du har en ”het” häst. Om du smackar, gör det först när eftergiften kommit.
- När man ger hästen lång tygel, är det ett gott betyg på träningspasset om hästen söker sig framåt-nedåt. Hur många kikar på vilken form hästarna själva väljer efter ett tävlingspass? Här kan en hel del intressant information finnas.
Tycker Nemah visar ett gott betyg efter detta ridpass
- Oftast är det bra att börja rida i det varv som manen hänger inåt åt, det ger ryttaren ett bra referensmått på hur hästen kan röra sig. Så i det andra -förmodligen, för hästen lite stelare varvet, har ryttaren en förnimmelse hur det kan/ska kännas.
- Man kan tänka sig att man segar sig in och ut ur rörelserna på heta hästar. Börja först med tex. sistsen och ta sedan armarna/axlarna, inte allt på en gång -det kan göra dem ännu mer stressade.
- Tips för att aktivera hästens uppbromsninsmuskulatur är att bromsa hästen utan att stanna den, och när den börjar bromsa, skänkla då på den framåt igen.
- Om hästen tar upp huvudet, släpp inte efter då -det kan uppfattas som en eftergift för hästen som då tror att den gjort rätt. (Med det sagt ska man inte rycka den i munnen).
- Alla hästar är olika och behöver ridas på olika sätt
- Det är sällan bra att trava med lätt sits på de iberiska hästarna för de är så mjuka, lättridningen underlättar inte för dem.
- En bra övning kan vara att göra en liten skänkelvikning i volten, bara några steg
- Rid rakt blandat med böjt för att trycka upp hästen i ryggen
- Akta dig för att hästen inte blir statisk i sin bästa gångart, gymnastisera den genom att länga/korta/böja/släppa
- Lirka först lös hästen i långsamt tempo, akta dig för att smacka med munnen för tidigt
- Sitter man till utsidan behöver man inte använda lika mycket innerskänkel
- För snabb eftergift är lite som att slänga luren i örat på hästen
- Hellre tydlig än att mjäka på och vara FÖR snäll för länge -det blir otydligt för hästen att följa dig då och gynnar inte hästen på sikt
- Öppna och stäng dina händer som om du kramar ur en tvättsvamp
- Den sida hästen har sin man på är ofta brantare, vilket lättare gör att man tittar ner och viker sig i midjan
- När du rider, titta med axlarna och låt huvudet bara åka med, vila huvudet i mitten av axlarna
- Det ska aldrig bli för viktigt att rida vägen på bekostnad av takt/tempo/form, anpassa dig efter hästen inte efter den perfekta volten/skänkelvikningen eller vad det är för övning du påbörjat
- En del hästar behöver arbetas till avslappning
- Det här med att isolera sina egen kroppsdelar när man rider, är en trixig kombination. En anna liknelse kan vara att händerna agerar som skidstavar fram och tillbaka -skilda från varandra. Inte som ett dragspel, där den ena handen per automatik följer efter den andra. Separera armarna från kroppen
- Om ryttaren svankar i höften kan det upptäckas genom att skänkeln kommer upp i hälen och faller framåt
Min praktiska läxa till nästa segment är att fortsätta öva att göra slutor på rakt spår vid arbete på långa tyglar. Jag ska fortsatt arbeta på att ha händerna vid ”upphissningspunkten”. Min vänstra axel spökar fortfarande och behöver komma fram mer när jag rider i höger varv, arbetar på det! Bla. genom övningar jag fått av en sjukgymnast och regelbunden yoga. Tror det är väldigt nyttigt att träna sin ridning även utanför sadeln. Ska även utforska mina höfter vidare i min ridning, har fokuserat väldigt mycket på min sits senaste året -men mina höfter har jag försakat.
Vi har även fått en del TTouch övningar att göra -tänkte lägga upp en film med dessa vid tillfälle så ni kan öva själva på era hästar. TTouch har verkligen gett mig en närmare kontakt med hästen och upplever även att den fått en bättre kroppsuppfattning. Låter det knasigt? Testa själv att bara hålla om din ena armbåge en stund, släpp sedan och känn efter. Troligtvis kommer den ena armbågen kännas mer än den andra, kännas tyngre eller kanske lättare. Detsamma händer med hästen, den börjar KÄNNA kroppsdelen du ”aktiverat” mer och kan därefter börja använda den mer.
Här har vi övat på TTeam och TTouch, hästarna är så avslappnade att de nästan somnat allihop -härligt att se!
Summa summarum kan ni förstå att vi lärt oss en massa dessa dagar. Har du frågor eller funderingar på ovan så är du välkommen att höra av dig, en del noteringar är tagna ur sitt sammanhang.
Vi började dagen med individuella lektioner för Christina Drangel, testade att göra en sluta gåendes bredvid på långa tyglar. Superkul att se hästens muskler reagera på så finstilta hjälper, något som verkligen tilltalar mig.
Eftermiddagen blev fylld av en mycket intressant föreläsning om hovar.
