Text & foto: Malle Kivikas Ankarcrona

Målet med utbildningen var att öka förståelsen för hältor, utifrån ett veterinärmedicinskt perspektiv. Dessutom ville man lyfta fram hur viktigt det är med ett bra team runt hästen, så att eventuella skador kan upptäckas tidigt.
I ett sådant team är tränaren, som träffar ekipaget regelbundet, väldigt viktig. Särskilt om ryttaren är oerfaren och kanske inte själv klarar av att känna om hästen rör sig som den ska. Tillsammans med en duktig veterinär, fysioterapeut och hovslagare kan tränaren bidra till en välmående häst – som får ett långt och bra liv.

Upptäcka skador i tid
Det är veterinärassistenten och fysioterapeuten Helene Stridbeck, väl insatt i träningsfysiologi, som har tagit initiativ till utbildningen – med uppbackning av veterinär Izabella Granswed. Det senaste året har de jobbat med samma hästar, utifrån respektive profession.
Båda lyfter gärna fram hur viktigt det är att ha ett bra team runt hästen, där fysioterapeuten ser till att den får hjälp av veterinär om det finns misstanke om att en spänning beror på något annat än träningsvärk. Samtidigt som veterinären tipsar om en duktig fysioterapeut om hästen har muskulära problem. En sådan kan dels ge behandlingar, dels bidra med individanpassade rehabiliteringsprogram.
Som veterinär önskar Izabella att fler hästar kom till henne tidigare, så att eventuell rehabilitering kan bli så kort och skonsam som möjligt.
– Upptäcker man något i tid kan det räcka med enbart vila, eller kanske vila i kombination med antiinflammatorisk medicin via munnen. Detta i stället för att påbörja en lång hältutredning där hästen kan ha hunnit bli halt på flera ben, eftersom den har kompenserat för smärtor den känt men som man inte har upptäckt, säger hon.

Helene Stridbeck och Izabella Granswed.

En falsk trygghet
Helenes och Izabellas gemensamma erfarenhet är att många ryttare tror att tränaren är fullt kompetent att bedöma hältor. Även om många tränare är det, så räcker det inte alltid. För det finns en stor gråzon där det inte finns enkla manualer att följa, man måste göra en bedömning av helheten – som i sin tur består av en mängd olika faktorer som är svåra för tränaren att se.
Risken är att man som tränare inte snappar upp, eller för på tal, att ett problem kan bottna i ett obehag hos hästen. Det kan vara, eller leda till, en hälta – samtidigt som ryttaren tror att allt är okej eftersom tränaren inte har sagt något.
När en häst döms ut eller hamnar i långa rehabiliteringsperioder på grund av hälta, ofta i lederna, beror det nästan alltid på att skadan har upptäckts för sent.
– Det blir ett slags falsk trygghet. Vår förhoppning är att tränarna, genom utbildning, ska kunna vara med och skapa en mer rak kommunikation med ryttaren kring hästen. Då är mycket vunnet, säger Helene Stridbeck.

Var vaksam på smärtsignaler
I många fall är mycket vunnet bara genom att justera träningsupplägget. Olika övningar belastar leder och ligament olika mycket, och en erfaren tränare kan lätt göra en sådan justering.
Som tränare är det därför viktigt att känna till hästars smärtbeteende. Vanliga signaler – förutom att hästen har det smärtande benet så kort tid som möjligt i marken – är att slå med huvudet, sänka ryggen, slå mot skänkeln och vara allmänt motvillig.
Men det finns även signaler som kanske inte är lika tydliga; hur hästen rör sig i hagen, hur den är i boxen, hur den är med andra hästar eller om den har ändrat beteende till det sämre. Både Izabella och Helene är tydliga med att det inte finns några exakta checklistor att följa, det handlar om att tolka signaler och att se skillnader i beteende.

Mer lyhörd med åren
Veterinären och fysioterapeuten får medhåll av A-tränare Pether Markne, som menar att han i dag är mer försiktig och lyhörd för hästens signaler än han var förr.
– Ibland måste man ta i lite för att se om man kan komma vidare. Men inte alltid, det gäller att ha koll på hästen så att du åker till veterinär innan det är för sent, innan det har gått så långt att du måste behandla upprepade gånger. Jag vill gärna jobba för att vi får en sådan trend, där vi kollar hästen i tid. Som tränare är det en utmaning att lotsa ryttaren rätt, säger Pether.
Även om en häst kan ha en dålig dag, och därför vara motsträvig, ska det inte vara för svårt att få den att släppa spänningar och slappna av. Det är dessutom mycket lättare och roligare att rida en häst som inte störs av något.

Ge akt på dålig bjudning
Både Pether Markne och Izabella Granswed har tävlat ganska mycket i dressyr, för dem är det inget konstigt att en häst känner av något. Det kommer av träningen, men det gäller att känna in överansträngningen i tid så att hästen inte utvecklar hälta.
– De flesta hästar har ”någonting”, det är få som inte visar något alls på ett böjprov. Det är inte så konstigt. Men det är viktigt att känna sin häst såpass väl att du känner när något är annorlunda eller fel, säger Izabella.
Ett ganska tydligt exempel på att något är galet är då framåtbjudningen inte är ärlig. När Pether träffar nya ekipage är bjudningen ofta en av de första sakerna han börjar jobba med. Allra vanligast är dålig bjudning hos dressyrekipage, vad det beror på är däremot inte helt lätt att avgöra. Är det ryttarens hjälper som är inkonsekventa, eller handlar det om att hästen har ont?
– I sådana fall är tränaren jätteviktig, eftersom det faktiskt kan handla om ett obehag. Samtidigt måste man stärka hästen genom träning, man måste våga rida, säger Izabella.

Olika långa träningspass
Unghästar kan se ojämna ut i perioder, när de växer och inte har hunnit bli starka. För en uppmärksam och erfaren tränare behöver det inte vara något konstigt, då handlar det kanske om att ge hästen en viloperiod och sedan rida vidare.
Man kan också variera träningen, alla lektioner behöver inte vara lika långa, ibland kan det räcka med en kvart. Att ha en och samma vardagstränare är samtidigt positivt, han eller hon är lyhörd för hästens signaler och kan anpassa träningen efter dem.
– Ska man tänka hållbarhet så kan man inte ha en metod för alla hästar, de är alla individer. Att anpassa träningen efter varje individ är svårt. Och det är det som är så spännande med hästar, säger Helene Stridbeck.

Kan funka trots knepig exteriör
Det finns flera hästar som har knepiga exteriöra förutsättningar, men som ändå levererar år efter år. Ofta inom hoppning, eftersom exteriören inte är i fokus där på samma sätt som inom dressyren.
Enligt Izabella och Helene handlar det om att ryttaren har lyckats hitta ett bra team runt sig och sin häst, där träningen alterneras och det finns en etablerad kontakt med terapeut och veterinär.
Ryttaren känner i sådana fall tidigt om hästen inte beter sig som den brukar, och börjar fundera på vad det kan bero på. Tränaren ser det. Därmed är stenen satt i rullning, hästens signaler har tagits på allvar och förhoppningsvis kommer den att få den hjälp den behöver.

Fotnot: Stockholms Läns Ridsportförbunds fortbildning hölls på Evidensia Hästsjukhuset Stav i slutet av november. Den riktade sig till C- och B-tränare, samt till ridlärare level I-III.