Monthly Archives

april 2015

Blandat

Myser

Så skönt att bara slappa här nere på Öland, läsa böcker framför brasan, umgås med familjen och spela kort.

Köpte denna härliga poncho från Holebrook Sweden igår. Mysig lammull värmer fint när ölandsvinden tar i! Du hittar den HÄR

image

image image

Blandat

Glasklart

Läser vidare i boken elements of dressage, och går sådeles från klarhet allteftersom kapitlen svävar förbi.

Idag såg vi dessutom denna danska glaskonstnär i full färd med att göra hans version på ett äkta påskägg!

image image image image

Blandat Utrustning

Forskning om bett

Ni som följt mig ett tag vet att jag ifrågasätter bett i hästars ömtåliga munnar. Här visar en studie på islandshästar att bett ofta är orsaken till sår och svullnader. Tycker det är så konstigt att så många blundar för detta, skulle man däremot upptäcka att ett benskydd skavde skulle det med stor sannolikhet bytas ut illa kvickt. Hur blev det såhär? Är det bristen på alternativ eller bara det banala faktum att man inte ser insidan av hästens mun utan att anstränga sig lite mer?

Tror heller inte att en islandshästs mun skiljer sig nämnvärt från andra hästtasers.

Kopierar dagens artikel från Hippson, ni hittar länken här:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/forskningskollen-vissa-bett-gav-fler-munskador.htm

image
FORSKNING Publicerad: 2015-04-03

Forskningskollen: Vissa bett gav fler munskador hos islandshästar
I somras publicerades en studie där man undersökt skador i munnen på islandshästar, som uppkommit under tävling. Studien har redan fått så stort genomslag att vissa bett-typer har förbjudits på tävling av den internationella organisationen FEIF.
Tidningen Hippson innehåller fördjupande material som inte finns på sajten – Prenumerera här!

Text: Sara Ringmark
Foto: Dollar Photo Club

Skador i munnen, som kan relateras till användningen av bett och hårt spända nosgrimmor, har tidigare uppmärksammats i flera studier. Förekomsten av bettskador hos islandshästar har dock inte utretts tidigare, och på tävling i svårare klasser är de flesta typer av bett för ridhästar tillåtna.
Islandshästar tävlar i grenar som kräver både fart och samling. Högst krav på huvud- och halsposition, aktion och samling är det i klassen T1 – där man visar hästen i både samlad och ökad tölt.

Undersökning före tävling
I studien undersöktes hästar som deltog i de två största tävlingarna som hölls på Island 2012. Samtliga hästar undersöktes i munnen av ett team av veterinärer, och sår och svullnader noterades. De hästar som kvalificerade sig för final undersöktes sedan igen före finalen.
Totalt undersöktes 424 hästar före start och 77 av dem undersöktes två gånger. För de hästar som kvalificerat sig till final, och därmed undersöktes en andra gång, noterade man vilket bett hästen hade tävlats med i första omgången.

Vanligt med skador i munnen
Studien fann att 43 procent av hästarna hade anmärkningar i munnen före start. De flesta, 36 procent, hade mindre anmärkningar – men hos åtta procent av hästarna fann man allvarligare skador.
Mindre anmärkningar innebar ofta en svullnad på laner eller i kinderna alternativt mindre sår. Bland de allvarligare anmärkningarna fanns sår, svullnader och förtjockad slemhinna i främst kinderna och på lanerna.

Stångbett med tungfrihet värst
När undersökningen upprepades, på de hästar som kvalificerat sig för final, fann man att skadorna på lanerna hade ökat från 8 till 60 procent. I kinderna syntes dock ingen skillnad i mängden anmärkningar jämfört med undersökningen före tävlingen.
Hälften av hästarna som ridits på ett isländskt stångbett med oledad båge för tungfrihet hade skador på lanerna vid den andra undersökningen, men bara en av hästarna som reds på ett tränsbett. Å andra sidan hade de hästar som tävlats på tränsbett fler anmärkningar i kinderna än de som ridits på stång, något som bekräftas av tidigare studier.
Hos hästar som ridits på stång med båge för tungfrihet var det dock fler anmärkningar som klassades som allvarliga än hos dem som ridits på tränsbett. Sammantaget var risken för skador på lanerna 75 gånger högre med stångbett med båge för tungfrihet, jämfört med tränsbett och isländsländska stångbett utan båge för tungfrihet. Man hittade också sår i kinderna hos de hästar som reds på stångbett, vilket troligtvis tyder på att dessa tränades på tränsbett hemma.

Mest skador i klassen T1
Ett intressant fynd var att hästar som tävlades i klassen T2 – där hästen visas upp i tölt i valfri fart, långsamt tempo och tölt utan tygelkontakt – inte hade några sår i munnen, trots att samtliga tävlades på stångbett med båge för tungfrihet. Även hos hästar som tävlades i pass var anmärkningarna få.
Flest anmärkningar fanns hos hästarna som tävlade i T1 (67 procent) och i den klassen användes även stångbett med tungfrihet frekvent. Förklaringen kan ligga i att det är olika krav på huvud- och halsposition och självbärighet i klasserna T1 och T2. I klassen T1 reds 83 procent av hästarna som kvalificerade sig för final på ett stångbett med båge, varför man kan anta att ett sådant bett hjälper ryttaren att rida hästen på ett sätt som premieras av domarna.

Förändrade bettregler
Med anledning av studiens resultat förbjöds stångbett med båge för tungfrihet förra året på islandshästtävlingar. I rapporter från muninspektioner, på tävlingar som hölls på Island i somras, framkommer att andelen hästar som fått anmärkningar på grund av skador i munnen minskat rejält och att allvarliga skador på lanerna nästan helt försvunnit.
Referens: Bjornsdottir, S., Frey, R., Kristjansson, T. och Lundström, T. Bit-related leisons inIcelandic competition horses. Acta Veterinaria Scandinavica 2014, 56:40.

Läs mer om de olika betten här.

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronom Sara Slottner om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Fram till april/maj 2015 är hon dock föräldraledig, under tiden vikarierar Sara Ringmark som redaktör för Forskningskollen. Hon är själv hästforskare och doktorerade med en avhandling om rena grovfoderstater till presterande hästar.

 

Blandat

Transversus och de Borossia

Min ridlärare Christina Drangel är så duktig på att skriva, förklara och få en att förstå hur hon menar.

Läs bara hennes senaste inlägg på sin blogg om den superintressanta muskeln transversus (som jag själv nämner här: http://blogozine.net/malin/2015/03/30/hall-i-hall-ut-hall-upp/). En muskel som både din häst och din egna kropp kommer tacka dig för.

Och om hennes möte med den detaljnoga och högst intressanta ridinstruktören Marc de Borissia:  http://drangelskaunplugged.blogg.se/category/marc-de-broissia.html

Nästa anhalt blir Nemah, följt av en tur med Shag! En eftermiddag och kväll fylld av de fyrbenta kompisarna 🙂

Mitt möte med Marc de Broissia

 

 

Eftersom det var svårt att boka in Anja Beran och jag visste att hon under många år varit sambo med den betydligt äldre franskfödde Marc de Broissia så kontaktade jag honom. I mer än 14 år red Anja för Marc de Broissia och många år levde de också tillsammans. När jag kontaktade de Broissia hade de emellertid gått skilda vägar.

Raka puckar

Det kändes så skönt när de Broissia kom till oss att direkt kunna deklarera att det är det här du har att arbeta med (mig). Var skoningslös men inte otrevlig! Oavsett om du anser mig begåvad eller ej så kommer jag att fortsätta rida efter att du har satt dig på planet tillbaka till Tyskland. Så gör dig själv rättvisa och var så sann och engagerad som det anstår en bra ridlärare! Det var ord och inga visor och han såg faktiskt lite förvånad ut!

 

Hört om honom tidigare

Jag hade hört talas om Marc långt tidgare, kanske 20 år tidigare när jag bodde i Tyskland. Vid något tillfälle hade min nära väninna också varit till fots på en kurs med honom. Hon menade att han var lite lätt kolerisk. En ganska vanlig åkomma hos perferktionister enligt min erfarenhet. Det oroade mig mindre för egen del. Jag är luttrad. Mer för att mina två döttrar också skulle få chansen att rida för honom. Kursen arrangerades på Stall Johannesberg men Marc bodde hemma hos mig eftersom han redan i förväg anförtrott mig att han var väldigt ljudkänslig och inte hade så god nattsömn och gärna ville att boendet skulle vara väldigt rent och ordentligt. Jag tog det säkra före det osäkra och skrubbade och städade och förmanade alla grannar och meddelade Maestro Broissia att den enda som jag inte rår på är näktergalen i träsket nedanför.Den sa han sig inte ha så mycket emot.

 

Häst i het plåtburk

Kurshelgen hade vi så beslutat att det logistiskt var för bökigt att köra tre hästar till Stall Johannesberg, särskilt som jag skulle vara värdinna åt de Broissia också i mitt eget hem. Så de egna hästarna skulle vi rida på gården där vi hade dem uppstallade. Det var i sanning en utmaning, kanske mest för oss och hästarna. Temperaturen i plåtridhuset höll en temperatur som var långt högre än 45 grader varmt i ryttarhöjd. Marc stod passligt i ridhusets dörröppning för det gav mest svalka. Nu tänker jag att det här ändå var en ryttare som tillbringat ganska mycket tid i betydligt varmare klimat i Portugal.

Vad lärde vi oss

Så vad lärde vi oss då av Marc de Broissia. Kanske jag lärde mig mer om honom än av honom. Han var oerhört noggrann med detaljerna. Och det var mest detaljerna han fokuserade på..Vi red ”träda över vid handen” ett oändligt antal gånger med upprepade halter. Han var oerhört noggrann med varenda detalj och det var väldigt effektivt. Jag kände där när jag red att jag förstod vad Anja hade sin noggranna, metodiska målmedvetenhet ifrån. Inget ”känner du” ? Och verkligen inget vad känner du för? Helt ointressant i hans ögon. Vad är det hästen behöver? Hur gör du det på enklaste och mest effektiva sätt så att hästen förstår och får träningen gjord?

Ryttarens infall ointressanta

Vad du som ryttare känner för eller får för infall har liksom med dig att göra och inget alls med vad hästen behöver. Och som en sann ecuyer så är det vad hästen behöver som är det intressanta. Inte vad du behöver. Jag fick så stark känsla av att han är intresserad av hästar i första, andra och tredje hand. Människorna var snarare ett übel som man som ecuyer får ta på köpet. Omsorgen om detaljen tilltalar mig å ena sidan. Och efter att ha hört en elev säga att ”Det är Drangel som har lärt mig att Djävulen bor i detaljerna” så får jag kanske inse att jag är ganska noggrann med detaljerna själv också. Helheten består ju av dessa detaljer som bekant. Hur som helst.

Perfekta volter

Vi red volter och ve den som inte red en volt i hörnet i hörnet och runt. Han malde runt oss där i hettan fullständigt skoningslöst. Det gav effekt. Hästarna blev av denna detaljerade ridning i undertempo väldigt lösgjorda. Sen tillkom väl att hettan gjorde att de inte var så på tårna som de  kanske hade varit om det hade varit minusgrader ute. Men de flesta spralliga hästar lugnar sig faktiskt av att man maler med detaljer och precision.

Nervös för mina elevers skull

Marc var uthållig med oss och hästarna likaså. Sen var det dags för kurs och jag var faktiskt lite nervös. Mest för mina elevers skull. Jag hade tagit dit en erkänt kolerisk, perfektionistisk man och sagt till dem att det skulle gå jättebra att rida för honom. Vet från en kollega i branschen att vid ett kurstillfälle i Tyskland så stod inte hästen still vid uppsittning. Det slutade med att den eleven ägnade hela sitt dyrköpta ridapass till att sitta upp. Någon ridning blev det inte förrän det fungerade meddelade de Broissia.  Som tur var skulle jag simultanöversätta från tyska. På så vis kunde jag vid behov dämpa Herr de Broissia och även få honom att förstå att om en elev inte gjorde som han sa så var det inte av uppstudsighet eller arrogans.

Intressant insikt

Och det var faktiskt ett intressant iakttagande att trots att han undervisat i så många år så trodde han fortfarande på det. Att elever som inte gjorde som han sa gjorde honom emot på ren vilja! Jag fick förklara för denna man som vid det laget var 60 + att om eleven inte gjorde som han sa så var det antingen för att den inte förstod, eller inte hörde eller förstod intellektuellt men inte hade sån kontroll över sin kropp att den kunde utföra det han bad om. Han var uppriktigt förvånad över dessa förklaringsmodeller. Vi ägnade halva måltiden på kvällen till det. När en elev som jag vet brukar vara väldigt nervös och väldigt angelägen om att vara till lags verkade lite ”isär” milt uttryckt. Så sa jag till Marc att hon var väldigt nervös och då kunde det hända att det kommer en tår eller liknande. Han bara vände sig mot mig och utbrast: Varför skulle hon vara så nervös? Jag var nog lika chockad som honom över dessa förvånade uttalanden från hans sida. Men han skötte sig och eleveran var över lag väldigt förtjusta i undervisningen. Och det gick fint för det mesta.

 

Hårdhanskar?

Det jag kunde se är också nackdelarna med att vara så perfektionistisk. När det blir in absurdum liksom. Man har hamnat i en återvändsgränd liksom och istället för att försöka hitta en annan lösning så bara maler man på i samma anda. Upplevde att han gjorde det men på ett väldigt subtilt sätt liksom. Helt plötsligt gick en lipizzanerhingst upp på bakbenen och välte rakt bakåt. Som tur var gick det bra. Men den hade aldrig förr och tack och lov inte senare heller gjort något liknande. Vid kursens slut så var han noga med att tala om för den här eleven att den inte skulle rå på den här hingsten på egen hand och att den var ”hård” och måste tas med hårdhandskarna annars skulle det inte fungera. Han skrämde upp både mig och hästens ryttare.

Referenser till hårda hästar

Han berättade bla om två hingstar som han och Anja fått för inridning och de var väldigt unga och den stora tog han och den lilla tog Anja men de fick byta för den lilla var så hård . Han fick verkligen ta i med hårdhandskarna och liksom. Det han sa sipprade in och jag kände ett tag att det fick grepp om mig. Men sen bestämde jag mig för att jag inte skulle lyssna på de tongångarna. Jag tror inte på det helt enkelt. Vi hade sedan långa samtal eleven och jag och kom fram till att hon framgent bara skulle ta det lugnt och gå gradvis fram och vara noga med rakriktande longering eftersom så många hästar får beteendestörningar när de är inte är rakriktade. Och det har gått fintfint för de båda. Hur som helst det var en finfin kurs trots all perfektionism!

Krösa-Maja attityden avskräckte

Men den här tendensen till Krösa-Maja beteende gjorde att jag faktiskt inte ville boka honom något mer. Det innebär inte att jag inte tror att det finns mycket att lära av honom. Det gör det! Men det är nog bra om man inte själv redan är alltför perfektionistisk för då tror jag att det blir pannkaka och alltför livlöst. En annan reflektion som jag gjorde är att de som tyckte mest om honom var personer som verkligen njöt av att lägga allt ansvar i hans händer och bli väldigt lydiga åtföljare av hans anvisningar. Jag lägger ingen värdering i det. Jag bara konstaterar det som ett psykologiskt fenomen. Tänker att man känner sig lite otrygg så får man väldig säkerhet när ramarna är snäva och det är väldigt noga uttalat exakt hur man ska göra. Vi hade väldigt intressanta samtal om ridning i allmänhet och mellanmänskliga relationer i synnerhet. Också väldigt privata sådana om hur det kom sig att de inte längre varken levde ihop eller arbetade ihop han och Anja. Men det är förtroliga samtal och dessa behåller jag med all respekt för mig själv. Även om just sådana samtal är väldigt lärorika. Horrido!

 

Blandat

Ramlade av…

…för första gången på ungefär fyra år. Red Shag igår, min kurskamrats kompis, vi åkte iväg till en hoppträning och när vi höll igång som mest så slår han på en tvärnit och jag flyger framåt över hästen, men lyckas till min stora glädje och förvåning landa på båda föttera! Hann med att slå i ena axeln i fallet, men ingen större fara. Snabbt upp i sadeln igen och hoppade ett par hinder till, men sedan var jag nöjd -och skakis.

Det här med att hoppa hinder är något jag gör extremt sällan, så bara att hoppa en ny häst var lite utav en mental utmaning för mig.

Får se när det blir av nästa gång, och om jag lyckas hålla mig kvar i sadeln då…