God afton, eller säger man godnatt efter det att klockan har passerat 24?
Har hursom kommit hem från en miniclinic med Paulo Bastos på Johannesberg. Tänkte bjussa på mina anteckningar och en del bilder.
Han hanterar ett fyraårigt lusitano/halvblodsto som han inte träffat förut, och vi får följa hans arbete för att mjuka upp denna häst.
Han börjar med longering, för att dels se hur hästen rör sig och även hur hästen eventuellt kan komma att reagera när han ber om samma sak då han suttit upp -smart! Han rekommenderar att man ska hålla kvar sin egen position vid longering, så man kan fungera som en stöttepelare för hästen och därmed ge den tydliga, mindre signaler -kontra om man själv följer med hästen runt och även som människa går i en cirkel eller tom. springer med /efter hästen. Försök håll din position och stå kvar, även om hästen kommer emot dig.
Han försökte också få hästen att balansera sig, tex. gårhästen i höger varv så ska hästen försöka balansera sig på vänster bog. Han arbetade för att få fram mjukhet hos hästen genom stöd på munnen och olika stora volter. För att få böjning, gav han stöd inåt cirkelns mitt med handen, när hästen släpper för trycket ska hon flytta hon ut, vilket är bra. Om hon istället faller in är hon ur balans, sträva efter att få ut nacken. Handen ska inte stoppa henne så se till att den aldrig går bakom hästens huvud. Longering är också bra för att få hästen mer framåt.
Efter en stunds longerande så började han arbeta vid handen istället, i syfte att få hästen arbetsvillig, avslappnad, uppmjukad och för att visa hästen ytterligare vilken reaktion som önskas vid olika hjälper. Denna träning är mer arbetsam för hästen än longering, bakbenen får bla. arbeta mer. En övning han visade var att om vi går i vänset varv, och tar i vänster tygel, då ska hästen släppa fram och ut höger framben och vikten ska komma till utsidan och den yttre (högre) handen. Hästens vikt avgör vilken tygel vi ska använda, om kroppen går ut och vi har stöd på ytter tygel får hästen upp manken. När hästen är lång och låg så kommer ryggen upp, kan hända att framför allt unghästar reagerar genom att stanna då, då de inte vet hur de ska gå på det viset. Höj handen om hästen är framtung, fastna inte med handen högt upp, utan höj den bara för att hjälpa den och visa en position, gör ofta pauser och slappna av ihop. Håll handen öppen med ”lösa” fingrar. Det finns risk för böjd nacke om hästen faller inåt, så då kan det behövas lite stöd på ytter (om hästen har vikten där). Gör allt systematiskt och lugnt så hästen hänger med själv med sin kropp och hinner tänka vad den ska göra och hur den ska placera sig.
Samma övningar utövades även när Paulo suttit upp, lång nacke och mjukgörande snarlika rörelser som från marken. Tacksamt att börja gå längs med en vägg eller ett staket som stöd, för att få mer aktion i bakbenen och stretcha ut sig. Vänd höfterna på hästen så hon kommer runt skänkeln. Rid med breda händer, om man rider med bett, så låt bettringen komma rakt ut åt sidan så hjälpen blir så snäll som möjligt, beröm direkt när hästen gör som önskat. Vid eftergift ska hästen behålla sin position om den är i balans, gör den inte det så är den förmodligen ur balans. Det är yttertygeln som får hästen att samla sig.
Unghästar och hästar under rehabilitering har kan ha problem med att inner bakben viker sig inåt och ytter får göra allt jobb, vi behöver då hjälpa det att ta i och skjuta ifrån.
Hans favoritövningar är öppnor och skänkelvikningar. Han sitter också till ytter, lägger sin vikt i hästens färdriktning -en förutsättning för att hästen ska kunna bibehålla sin balans och utföra rörelser korrekt. Ni som sitter till inner får gärna kommentera och förklara varför, Paulo har ställt frågan till ett flertal men hittills inte fått någon förklaring, så blir nyfiken om det är någon där ute som sitter på något magiskt svar. 🙂
Han berättade också om en övning man kan göra med hjälp av hinderstöd, eller träd (som jag föredrar) -men den känner jag att jag behöver förklara med hjälp av några teckningar så det får bli ett inlägg för sig.