Har börjat en utbildnig för Christina Drangel, i 1,5 år ska jag och Nemah lära oss mer om integrerad ridkonst, och jag blir utbildad ridinstruktör på kuppen. Jag går denna utbildning främst för att se hur jag som människa kan påverka hästen till en bättre fysik och mentalitet-att optimera sig själv och må så bra den kan.
Med hjärtat i halsgropen och hästen snällt inpackad i hästbilen rullade vi iväg tidigt som attan i måndags.
Alltid pirrigt att ge sig i ut på nya äventyr och inte veta vad som väntar, direkt på stallplan möttes jag av andra kursdeltagare och kände med ens -att det här blir bra det.
Placerade pållan i en dubbelt så stor box som hemma och installerade mig i ett mysigt rum beläget på stallets övervåning.
Efter en kort introduktion dök vi in i en diskussion om huruvida vi känner oss mer introverta eller extroverta. Hämtar jag mina tankar och svar i ensamheten och i mig själv, eller genom möten och samtal med andra? Jag känner mig helt klart mer extrovert än introvert, hur känner du dig?
Första övningen till häst var jättebra, vi samlades i det gigantiska ridhuset, fyra till häst och fyra till fots (vi är åtta ekipage som går urbildnigen ihop). Kände hur det pirrade till i magen men Nemah skötte sig galant, kunde inte annat än skratta när hon nyfiket for upp med huvudet och begrundade spegeln längs med ena kortsidan. Övningen var att ge varandra en så kallad ”feedback sandwich”, de till fots fick titta efter 2-3 saker som fungerade bra, 1 sak som kan förbättras och 1 sak som var jättebra! Vi till häst red bara på som vanligt vilket kändes skönt och prestigelöst i den nya miljön.
När vi ridit i ca 30 min, frågade den som skuggat oss om vi ville ha vår feedback, nyfiken som jag är kunde jag inte annat än svara JA! Hoppade av och fick min feedback promenerandes ihop. Vi skulle bara säga ”tack” när vi fått vår feedback, svårt att inte ramla in i långa utläggningar om varför man gjort si eller så -nyttigt!
Därefter bytte vi, så de som skuggat hämtade sina hästar och vi som ridit kom in till fots, och fick en ny att skugga -så vi blev nya ”par” och lärde på så vis att känna varandra.
På eftermiddagen red/ långtyglade vi och antecknade frenetiskt respektive hästs rörelsemönster, förbättringsmöjligheter och eventuella svårigheter.
Intressant att se en sådan vidd på ekipage, med oss i kursen har vi en islandshäst, ardenner, nordsvensk, american curly och två araber. Två norska tjejer deltar också, som lånar hästar på plats.
Härligt att spendera så mycket tid och fokus på häst, diskutera olika erfarenheter och synvinklar.
Dagen därpå startade vi med feldenkraisövningar, öka kroppsmedvetenheten. Fick bl.a. fokusera på mina tår och vad som händer i övriga kroppen om jag spänner dem, nyttigt och intressant!
Med övningarna i närminnet samlades vi i ridhuset och red till pampig klassisk musik – rida till musik ska jag börja göra oftare!
Jag märkte tydligt hur mitt ben och hela min sits slappnade av när jag rätade ut fötterna och inte pekade ner för djupt med hälarna.
Är jag slappnade av i nacken följde resten av ryggen med och när jag kortade mina stigläder ett hål så mjuknade mina knän och likaså min höft.
På eftermiddagen kom hästfysioterapeuten Heléne Stridbeck på besök och tillsammans med henne tittade vi igenom alla hästars exteriör. Hur de står, rör sig, hur de är i hullet, deras muskulatur och deras hovar. Vi tittade mycket på hovar, hur de var skodda och hur man med små förändringar kan hjälpa en häst med en god skoning. Hur man kan träna olika hästar för att få dem att bli mer stabila/smidiga/liksidiga och välmående.
Tredje och sista dagen började vi med individuella pass för Christina, kul att se hur snabbt de flesta kommit framåt bara genom att tänka på små som stora ändringar. Det jag tar med mig är att ha fötterna raka så jag bibehåller en mjuk sits, slappnar av i nacken så att huvudet känns som en guppande gummianka, och att min blick inte faller ner på marken/ hästen, utan är som ett lasersikte. Är helt klart högerhänt och högerhängd, så för att kunna ge hästen plats att släppa fram vänster bog får jag vrida mig lite mer.
Sista övningen var det t-touchmetoden. Vi gjorde ett par avslappnande övningar på varandra först och sedan samlades vi i ridhuset med hästarna och gjorde olika ledövningar. Nemah följde mig som ett lamm genom labyrinter och över några bommar -som hon givetvis skulle smaka på också.
Att lasta efter den övningen gick lätt som en plätt.
Helene och ardennern Herkules
Nemah nöjd i hagen med massa hö.
Samling för instruktion med Christina i stora ridhuset.