Hade en diskussion idag om huruvida jag eller hästen var mest vältränad.
Fick mig att tänka på hur mycket energi och tid vi lägger ner på våra hästars träning och diet, kontra vår egen.
Vi väger höpåsar och kalkylerar fram deras matintag för att göra livet så optimalt vi kan för våra kära fyrbenta vänner.
Men hur behandlar vi våra egna kroppar? Tränar vi dem efter samma nitiska schema som hästens? Väger vi upp vår mat och hur står det egentligen till med vårt eget sockerintag?
Varför ger vi oss själva diverse onyttigheter vid fredagsmys, lördagsgodis och det där lilla extra framför söndagsfilmen när vi inte gör det till våra hästar?
Och hur snäll är jag egentligen mot hästen om jag själv rider den med dålig koordination, sned kropp och usel kondition? Hur många procent bättre skulle hästen må av att du mår bättre? Att du själv kommer må bättre är ju en självklarhet.
Så, idag sprang jag 3 kilometer extra, för Nemah skull 🙂 Klart effektivt sätt att motivera mig själv iaf. Fungerar det på dig med? Att om du inte orkar träna för din egen skull, så orkar du för hästens?
Och tipsar gladeligen om Martina Haags vinterprat där hon berättar på ett väldigt roligt sätt om hur hon började löpträna: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/291185?programid=2071
No Comments