Idag kom min kära vän Anette på besök med sin fina dotter. Vi fick en kanonmysig kväll tillsammans i skogen. Älskar dessa försommarkvällars ljussken på träden.
Vi pratade en del om att andas, och vipps när vi tog dom där djupa andetagen så lyssnade trofasta Melody 22 år helt oklanderligt på en liten tjejs små och lätta rörelser. Härligt att se!
Vi red barbacka båda två, och kände också efter vilken skillnad det gör när vi spänner fötterna eller låter dom vara helt avslappnade. Testa själv om du inte redan gjort det, och fundera över vems ben du skulle vilja ha över din rygg och mage om du var hästen? Minea skötte sig exemplariskt, trots flera snabba dykningar ner i det lockande gräset, lärde hon sig tyda Melodys signaler och kunna parera henne med en minigest direkt.
Att känna och se hästen i god tid ger en så mycket. När vi känner efter, så hittar man oftast lösningen där.