Jag har pimpat upp mitt skrivbord lite. Tänkte att eftersom jag spenderar så många timmar här att det var värt att göra sig lite hemmastadd. Nu känns det riktigt mysigt! Eller ja, så mysigt det kan bli i ett stort öppet kontorslandskap men ni fattar!
// I’ve been pimping my desk a little. Figured that since I spend so many hours here I might as well try to make it a little nicer. Now it feels a little cozier! Well yeah, as cozy as it gets in a big open landscape but you get the gist!
Jahapp hörrni. Jag måste erkänna en sak och det är att jag levt direkt ohälsosamt på semestern (och ett bra tag innan det också om jag ska vara riktigt ärlig). Ingen chock kanske men det har konsumerats ohyggliga mängder av onyttigheter och därmed har också midjemåttet, eh, flutit ut lite. Så nu passar inte kläderna riktigt och så kan man faktiskt inte ha det. Å ena sidan kan man säga att man skiter i skönhetsideal och bestämmer sig för att leva rultigt, å andra sidan innebär det att byta ut en hel garderob och det är, så här post-semesterkassa, lite för kostsamt. Därför har jag idag inlett 30 dagar av strikt kosthållning och medföljande träningsprogram (hence the red face på bilden ovan). Imorse klev jag upp på vågen och grejade med måttbandet så nu har jag en startpunkt. Exakt vilka siffrorna är känner jag inte riktigt för att delge, däremot kommer förändringen att meddelas vid nästa invägning om en vecka. Den kommer förhoppningsvis att vara positiv!
// Well guys. I have to admit something and it’s that I’ve been living completely unhealthy during the vacation (and quite a while before that too, if I’m truly honest). No shocker there maybe, but I’ve been consuming a unhealthy dose of unhealthy food and as a consequence, my waist has, eh, gained a couple of centimeters. So now, my clothes don’t fit and we can’t really have that. On one side, you could say ”screw it!” to the current standard on beauty and figure and decide to live enlarged, on the other side that means buying a completely new wardrobe and as fun as that might be, now post vacation wallet, it’s not really an option. Therefore, I have started a 30 day diet and exercise program (hence red faced picture above). This morning I stepped on to the scale and did some measuring so now I have some place to start. The exact figures, I’m going to keep to myself but I will let you know about the change at the next weigh-in in a week. Hopefully it’s going to be positive!
Imorgon är det tillbaka till verkligheten igen. Semestern är slut för denna gång och det ska bli lite skönt att ta tag i allt. Inkorgen som när jag åkte hade exakt noll mail … har inte det längre och todo-listan har redan ett ganska imponerande gäng punkter. Både mina egna och andra som kollegor som kliver på sin semester nu snällt dumpat över på mig. Sommarpresent kanske man kan kalla det!
Avslutar med en fotopose jag lärde mig av kidsen i Japan. V-tecknet i höjd med ögat. Av någon anledning såg det mycket coolare ut när de gjorde det…
// Back to reality tomorrow. The vacation is over for this time and it feels good to get started. My inbox which when I left had exactly zero email … don’t anymore and the todo list already has an impressive number of items. Both my own and others my colleagues who goes on vacation now so very considerately dumped on me. We can call it a summer holiday gift!
Finish up with a photo pose I picked up from the kids I Japan. The V sign next to the eye. For some reason it looked a lot cooler when they did it…
Tack så mycket, Japan! Hänger i loungen på Narita AirPort och väntar på att få gå ombord. Känns helt knasigt att tre veckor redan gått och vi ska åka hem. Vi har fått se och uppleva otroligt mycket och Japan ligger rätt högt på min lista över länder jag gillar. Jag kommer att sakna många saker som till exempel de sofistikerade toaletterna (alltså allvarligt, varför har inte vi värme i ringen? Vi bor ju ändå i en av de kallaste regionerna!), att det är rent och snyggt överallt och framför allt folket som är otroligt vänliga och hjälpsamma. Vi har mycket att lära av japanerna i form av artighet, uppförande och arbetsmoral. Andra saker kommer jag inte sakna lika mycket, typ maten. Jag är ledsen men japanskt är gott då och då, not as a steady diet. Och så längtar jag faktiskt till lite kyla. Jag är inte byggd för 30 grader och vindstilla.
Nästa gång vill jag åka hit på hösten. Det ska vara något alldeles spektakulärt säger de.
// Thanks a lot, Japan! Hanging in the lounge at Narita Airport waiting to board the plane. Feels weird that three weeks have flown by and we’re about to go home. We’ve seen and experienced so much and Japan is pretty high up on my list of countries I like. I’m going to miss quite a few things like the advanced toilets (I mean really, we live in one of the coldest regions, why don’t we have toilet seat heaters?), the cleanliness everywhere but above all, I’ll miss the people. They are extremely friendly and helpful. We have a lot to learn from them in politeness, manners and work ethics. Other things, I won’t miss as much. Like the food. I’m sorry, but Japanese is great every once in a while not as a steady diet. And I actually long for some cooler weather. I’m not designed for 30 degrees and no wind.
Next time, I want to come here in the fall. It’s supposed to be quite spectacular, they say.
Det har varit tyst här ett par dagar, tänkte att ni var trötta på allt tjat om Japan. Sen har vi inte gjort sådär väldans mycket att uppdatera om heller för att vara ärlig. Vi ställde in resan till Ishigaki bara timmar innan vi skulle åka och efter det drabbades vi av lite koma – vad skulle vi hitta på istället? Vi bokade in oss på ett lite lyxigare hotell i Osaka ett par dagar där vi först gjorde absolut ingenting alls (jag lämnade inte ens hotellrummet!) och sedan besökte vi Universal studios i en värme som var… kompakt. Kan inte beskriva det på annat sätt. Absolut vindstilla, typ 30 grader och en luftfuktighet av en annan värld. Tur Gud skapat bergochdalbanor säger jag bara. Så det fläktade lite och man fick lite svalka.
Vi kände ändå att vi ville ha lite strandliv så vi åkte ned till kusten och Shirahama. En resort-ort uppbyggd runt varma källor. Hotellet är sådär superjapanskt med skjutdörrar i papper och folk går runt i kimonos hela tiden. Här är det också varmt men vid havet fläktar det skönt och vi har badat i ett varmt Stilla Havet. Fast stilla är det inte! Vi (jag) har kastats runt som små vantar av vågorna. Kul men samtidigt lite läskigt för man har liksom inget att sätta emot.
Snart är det dags att åka norröver och hem. Kan inte fatta att det gått nästan tre veckor redan!
// It’s been quiet here for a few days, thought you might be sick of hearing about Japan. And we haven’t done much the past couple of days either to be honest. We cancelled the leg to Ishigaki just hours before we were supposed to go and after that we sort of fell into a coma- what were we to do instead? We booked a more luxurious hotel for a few days in Osaka where we first did absolutely nothing (I didn’t even leave the hotel room!) and then we went to the Universal studios amusement park in a heat that was… compact. Can’t describe it in another way. Absolutely no wind and about 30 degrees. And a humidity out of this world. Thank God created roller coasters is all I have to say. Wouldn’t have gotten any relief otherwise.
We still felt we needed some beach time and set off to to the coast and Shirahama. It’s a resort town built around hot springs. Our hotel is super Japanese with paper sliding doors and people walk around wearing kimonos. It’s hot down here too but by the ocean it’s a always a nice breeze and we’ve swam in a warm Pacific. The waves have thrown us (me) around like we were nothing and it’s fun yet scary because you realize that you’ve got nothing to put up against them.
Soon it’s time to head north and home. Can’t believe our three weeks are almost up!
Det finns få saker jag tycker är så otäckt som när jag varit på restaurang och kläderna sen stinker av matos. Andra lukter, mer väldoftande oftast, vänjer man sig vid efter ett tag och så tänker man inte på dem sen. Men inte matos. Det sätter sig i allting, kläder, hår – ingenting går säkert! Dessutom känns allt flottigt på något sätt. Det går inte bort förrän man tvättar allt och det kan man ju inte alltid göra på en gång. Önskar att det fanns någon slags luktrenare man kunde spraya på.
// There are few things I find to as nasty as the smell of fried anything. Not while it’s cooking of course, I’m talking about when you’ve been to a restaurant and you leave with the extra perfume of fried cooking fumes. Other smells, typically pleasant ones, your nose adjusts to and you forget about them. Not this. It sticks to clothes and hair and you can smell it pretty much until you wash everything. On top of things, it feels greasy too. I wish there was some kind of odor cleanser you could spray on.
Kyoto har stigit lite i graderna under dagen men inte mycket. Ingen favorit det här. Det hänger nog ihop med att vi i två veckor varit ensamma turister (nästan så i Tokyo också eftersom vi reser under lågsäsong). Här däremot är det turister överallt och det är faktiskt inte så roligt även om det är skönt att smälta in lite mer.
Imorgon är tanken att vi ska åka till Osaka för en snabbvisit och så vidare till en liten ö i Okinawa. Problemet är att vi verkar få en tyfon som sällskap där på den lilla ön. Vi har ägnat lite tid åt att försöka hitta en plan b men inte riktigt hittat någon så vi kör! En tyfon är en upplevelse det med! #famouslastwords
// Kyoto has redeemed itself a little during the day but not much. It’s never going to be a favorite city for sure. It might depend on the fact that for almost two weeks, we’ve been the only tourists (even in Tokyo because it’s off season). In Kyoto it’s a different game and we’re not really fond of it even if we blend in a little more now.
The plan for tomorrow is to go to Osaka and from there fly to the Okinawa island Ishigaki. The problem is that we’re probably getting to enjoy the company of a typhoon. We’ve spent some time trying to figure out a plan b but have decided to go anyway. A typhoon might be an interesting experience… #famouslastwords
Och här ligger jag i hotellsängen och är sur. Vi har lämnat fantastiska Nagano och Shinkansat oss till Kyoto. Vi avslutade våra dagar i Nagano med en fantastisk naturupplevelse i bergen inklusive bad i en varm källa och sedan en god middag på stan och vi kunde båda konstatera att Nagano kändes hemma. Kyoto – inte ens nära samma grej. Bara känslan när jag klev av tåget gjorde mig irriterad och när ett missförstånd med hotellpersonalen gjorde att vi missade middagen, låt oss säga att jag blev lite putt… Det blev hotellrumspicknick efter en raid på en lokal minimatbutik och sprint genom ösregn.
Så, ja. Jag är sur. Dessutom kan jag inte sova för av någon anledning har jag, the master and commander av tidszoner, inte lyckats ställa om den interna klockan vilket gjort att jag i snart två veckors tid sovit som en kratta. Kan göra vem som helst lite cranky.
// And here I lie in bed just a little annoyed. We’ve left the great Nagano and Shinkhansed us to Kyoto. We ended our stay in Nagano with an amazing display of nature up in the mountains including hot springs and nice dinner on the town. We both felt Nagano to be home. Kyoto – not so much. Just the feeling of the city when we got off the train made me annoyed and when a misunderstanding with the hotel staff made us miss dinner, let’s just say I was a little upset… Instead, we had hotel room picnic after a raid to a convenience store just around the block in pouring rain.
So yes. I’m a lemon right now. To top it all, I can’t sleep because for some reason I, the master and commander of time zones, can’t reset my internal clock which has led me to sleep an insomniac for almost two weeks. That can make anyone a little cranky.
Ni har det varmt hemma har jag förstått. Skönt! Sommaren lät ju verkligen vänta på sig. När det är varmt finns det vissa som blir helt till sig och släpper allt, kletar in sig i Hawaiian Tropic och lägger sig på en handduk för att rotera var 15:e minut. Inte jag. Skugga är min grej.
När vi var i Tokyo och gick genom en park såg jag ett par riktigt fina pergolas med massa grönska och sedan dess har jag funderat på om det skulle kunna funka hemma i radhuset. Än så länge är svaret njae men hoppet lever. Jag har inte diskuterat saken med käre maken ännu heller så vi får väl se. Men jag kan verkligen se mig själv sitta under ett grönskande tak med ett glas kall lemonad (joho, sånt dricker man där. En kanna att fylla på ifrån ska man ha också) och en god bok.
// I’ve understood that the heat finally arrived back home. Good! About time, the summer made us wait a long time. When it’s hot, some people gets beside themselves and drops everything, rubs their bodies in Hawaiian Tropic and lays down on a blanket only to rotate every 15 minutes. Not me. Shade is my thing.
When we were in Tokyo and strolled through a park I saw a lot of nice pergolas with a lot of green plants. Since then I’ve been thinking about trying to fit one in, in our backyard. For now, the answer is lukewarm but I have faith. Haven’t talked it over with my dear husband either so we’ll see. But I can really see myself sitting under a green ceiling and sip lemonade (uhu, lemonade is THE drink under pergolas. And you need a jug for refills too) and a good book.
Det är helt sjukt vad fort tiden går! Helt plötsligt har vi vänt blad i almanackan och det har blivit juli. Nu börjar en spännande tid för mig. Hösten kommer att vara fullproppad med projekt och jag kommer att vakna till en tisdagseftermiddag i december och undra vad som hände. Ni kommer såklart att få hänga med på allt så ni kan väl vara så bussiga och påminna mig då?
// It’s insane how fast the time goes by! All of a sudden we’ve turned the page of our calendars and it’s July. This is the starting point of exiting times for me. This fall is stacked with cool projects and I will probably wake up a Tuesday afternoon in December and wonder what the hell happened. You’re of course going to tag along for it all so when the time comes can you remind me of what went down?