1. Jag skulle kunna döda för en godisbit
Lite drygt en vecka in i dieten har absolut inget hänt med vikt eller mått. Det hade jag inte egentligen väntat mig heller men det hade varit en trevlig överraskning. Det är ju rätt demotiverande när man står emot allt som gör livet värt att leva (godis, kakor, bullar, tårta, choklad – behöver jag fortsätta?). Just idag, fredag och allt, vill jag bara skita i hela grejen och köpa en påse lösgodis.
2. Hatet på nätet
Jag börjar på allvar bli riktigt trött på de män som kväser kvinnors rätt att säga sin åsikt med hot om våld och våldtäkt med förevändning att de får säga vad de vill pga yttrandefrihet. Att de inskränker på kvinnans yttrandefrihet tänker de inte på. Att de med sina hot gör det ohållbart att fortsätta uttrycka sin åsikt. För vad menar de är alternativet? Att vi normaliserar deras jargong (som de hävdar att de inte menar bokstavligt) och accepterar att det är så män tilltalar kvinnor de inte tycker om? Det går ju att argumentera för sin sak utan att hota någon till livet? Eller?
3. Det allt mer skruvade landet i väst
Jag har alltid älskat USA. Så länge jag kan minnas har jag velat flytta dit och leva där. Möjligheternas land osv. Nu är jag inte lika säker. Donald Trump är på väg att bli republikanernas presidentkandidat och vräker ur sig det ena dummare än det andra. Den religiösa högern inskränker kvinnors rättigheter i en hisnande fart i tolkningen av en religion som jag är säker på att både Gud och Jesus skulle ha ett och annat att säga om. Vända andra kinden till och alla barn är välkomna in i Guds rike någon? Polisen som börjar agera som i gamla västernfilmer där de inte längre upprätthåller lagen. De är lagen. Och så den växande högen av anti vaxxers, alltså de som inte vill vaccinera sina barn. Nämen mässling, polio och smittkoppor är alla bra saker att få tillbaka. Darwin-awardsen räcker inte ens till. Samtidigt kommer jag alltid älska att hälsa på. Det finns tillräckligt mycket bra där som är värt att komma över för.
4. Tiggarna
Varje gång jag går förbi en av de rumänska tiggarna tänker jag alltid samma sak. Hur ska jag kunna hjälpa dem? Helst av allt skulle jag vilja hjälpa dem att få ett jobb. Har till och med haft långtgående tankar på att höra om någon av dem har lust att hjälpa mig att klippa gräset och rensa rabatter. Men hur pratar jag med dem? Rumänska är inte min starka sida och många kan inte läsa så jag kan inte använda google translate och visa upp telefonen. Och då tänker jag att man kanske skulle satsa på att ordna språkundervisning i engelska men då faller det på att jag inte kan rumänska igen. Jag känner mig hjälplös i hjälpandet så jag ger en slant då och då om jag har kontanter, köper en kaffe om det är kallt, alltid något typ. Ger dem mina PET-flaskor istället för att panta och ta pengarna själv. Men alltid men känslan att det ändå inte hjälper. Alltså på riktigt.
5. Sommarprat i P1
Avslutar med ett lite lättare ämne. När jag tränar lyssnar jag helst på poddar och Sommar i P1 är ju ypperliga träningskamrater. När jag lyssnar börjar jag alltid fundera på att göra ett eget sommarprat. Men vad skulle jag säga i det? Och skulle någon lyssna? Men lusten att skapa något finns där. Kanske kommer det något. Kanske inte. Vi får se.
//1. I could kill for a piece of candy
Just over a week into my diet, absolutely nothing has happened to weight or measurements. Not that I expected it to really, but it would have been a nice surprise. It’s pretty demotivating when you’ve given up everything that makes life worth living (candy, cookies, cakes, chocolate – do I have to continue?). Right now, it being Friday and all, I just want to screw the whole thing and buy some candy.
2. Hating on the internet
I’m getting really tired of the men who denies women the right to express their opinion by threatening them with violence and rape by saying free speech gives them the right to say whatever they want. The fact that they, by that, destroys women’s equal right to free speech is not something that occupy their minds. That they, because of their threats, make it impossible to continue to voice an opinion. For what is the alternative? To normalise their jargon (which they claim to not mean literally) and accept that this is the way men speak to women they don’t agree with? There has to be ways to bring forward arguments without resorting to threats of violence, right?
3. The more and more erratic country in the west
I’ve always loved America. For as long as I can remember I’ve wanted to move to the U.S and make a living. I’m not so sure anymore. Donald Trump is on his way to become the republican presidential candidate and blurts out words more stupid than the ones before. The right wing religious fanatics who in a very scary pace limits the rights of women in an interpretation of Christianity I think both God and Jesus would have a thing or two to say about. Turning the other cheek and all God’s children are welcome into heaven, anyone? Police acting like they’re in old western movies and no longer uphold the law. They are the law. And the growing pile of anti vaxxers, people who refuse to vaccinate their children. Because measles, polio and small pox are worth bringing back to humanity. There aren’t enough Darwin Awards. On the other side, I’ll always love to visit. There are a lot of great things still worth making the trip for.
4. The beggars
Every time I walk pass a begging Romanian man or woman, I always have the same thought. I want to help them somehow. Most of all, I’d like to help them get a job. I’ve even thought about asking a couple of them to help with mowing the lawn or clear weed out of my hedge. But it falls on the language barrier, Romanian is not my strong suit and since a lot of them are illiterate I can’t use google translate and show them my phone. Which brings me to the next thought to set up some kind of language school. Again, that falls on my lack of Romanian. I feel helpless in my helping so I give a coin or two if I have them, buy a cup of coffee if it’s cold outside, give them my PET bottles instead of recycling and taking the money myself. But always left with the feeling that it didn’t really help.
5. Summer talks
I’ll finish off with a lighter subject. When I work out, I like to listen to podcasts and Summer in P1 is a great workout companion. As I listen to it, I always get the urge to do my own episode. But what would I say? And would anyone listen to it? The urge is there. We’ll see if I do something about it. Maybe. Maybe not.
