Och här ligger jag i hotellsängen och är sur. Vi har lämnat fantastiska Nagano och Shinkansat oss till Kyoto. Vi avslutade våra dagar i Nagano med en fantastisk naturupplevelse i bergen inklusive bad i en varm källa och sedan en god middag på stan och vi kunde båda konstatera att Nagano kändes hemma. Kyoto – inte ens nära samma grej. Bara känslan när jag klev av tåget gjorde mig irriterad och när ett missförstånd med hotellpersonalen gjorde att vi missade middagen, låt oss säga att jag blev lite putt… Det blev hotellrumspicknick efter en raid på en lokal minimatbutik och sprint genom ösregn.
Så, ja. Jag är sur. Dessutom kan jag inte sova för av någon anledning har jag, the master and commander av tidszoner, inte lyckats ställa om den interna klockan vilket gjort att jag i snart två veckors tid sovit som en kratta. Kan göra vem som helst lite cranky.
// And here I lie in bed just a little annoyed. We’ve left the great Nagano and Shinkhansed us to Kyoto. We ended our stay in Nagano with an amazing display of nature up in the mountains including hot springs and nice dinner on the town. We both felt Nagano to be home. Kyoto – not so much. Just the feeling of the city when we got off the train made me annoyed and when a misunderstanding with the hotel staff made us miss dinner, let’s just say I was a little upset… Instead, we had hotel room picnic after a raid to a convenience store just around the block in pouring rain.
So yes. I’m a lemon right now. To top it all, I can’t sleep because for some reason I, the master and commander of time zones, can’t reset my internal clock which has led me to sleep an insomniac for almost two weeks. That can make anyone a little cranky.
No Comments