Dreaming of a pergola

      

Ni har det varmt hemma har jag förstått. Skönt! Sommaren lät ju verkligen vänta på sig. När det är varmt finns det vissa som blir helt till sig och släpper allt, kletar in sig i Hawaiian Tropic och lägger sig på en handduk för att rotera var 15:e minut. Inte jag. Skugga är min grej.

När vi var i Tokyo och gick genom en park såg jag ett par riktigt fina pergolas med massa grönska och sedan dess har jag funderat på om det skulle kunna funka hemma i radhuset. Än så länge är svaret njae men hoppet lever. Jag har inte diskuterat saken med käre maken ännu heller så vi får väl se. Men jag kan verkligen se mig själv sitta under ett grönskande tak med ett glas kall lemonad (joho, sånt dricker man där. En kanna att fylla på ifrån ska man ha också) och en god bok.

// I’ve understood that the heat finally arrived back home. Good! About time, the summer made us wait a long time. When it’s hot, some people gets beside themselves and drops everything, rubs their bodies in Hawaiian Tropic and lays down on a blanket only to rotate every 15 minutes. Not me. Shade is my thing.

When we were in Tokyo and strolled through a park I saw a lot of nice pergolas with a lot of green plants. Since then I’ve been thinking about trying to fit one in, in our backyard. For now, the answer is lukewarm but I have faith. Haven’t talked it over with my dear husband either so we’ll see. But I can really see myself sitting under a green ceiling and sip lemonade (uhu, lemonade is THE drink under pergolas. And you need a jug for refills too) and a good book.