februari 2015

Mätt som en plätt i hjärncellerna efter detta innehållsrika och intressanta segment. Har över trettio A4-sidor med anteckningar, vilket är mer än vanligt även för min del. Bjuder gladeligen på flera av de kloka råd som delgivits oss dessa dagar. Måste säga att jag känner mig väldigt privilegierad att få vara en del av vår grupp, ”superåttan” som vi kallar oss -ledda av den otroligt duktiga och på ett roligt sätt väldigt pedagogiska Christina Drangel. Hon guidar oss in på stigar som leder till vägen -men något svart eller vitt, rätt eller fel finns inte bland oss levande varelser. Varken vi människor eller hästarna kommer med en klar manual för -såhär fungerar det! Det är skönt men också frustrerande, tänk vad skönt om någon bara sade -rid såhär så löser sig allt. Så vet alla vi som umgås med hästar, att så är det inte.

Detta segment hade en gästföreläsare som pratade om hovar. Det är ofta stor skillnad på häst kontra vad som står i boken, särskilt med just hovar. Jag gör ett separat inlägg från denna föreläsning. Vi pratade om sadeln kontra hoven. En sadel använder vi ju en relativt kort period på dygnet, men en hov kan du ju inte ta av och hänga på en krok. Inga hovar, ingen häst.

Första ridpasset fick vi göra en Feldenkraisövning, titta till höger och vänster med HELA överkroppen, även armarna fick följa med. Sedan graderades det till att bara vrida på axlarna/huvudet/ögonen -och så hela överkroppen igen. Åt höger varvat med vänster håll. Effektfullt? Svar JA! Personligen var det lättare för mig att vrida till vänster, kände mig mer ”väloljad” i lederna åt det hållet. Efter att ha gjort samma övningar åt höger så upplevde jag hur höger ansiktshalva plötsligt slappnade av -kändes lite som att tappa kinden, men på ett avslappnande, behagligt vis. På bilden rör en av ryttarna på axlarna, men låter huvudet vara rakt fram. Feldenkraisövningar är för mig = ökad kroppsmedvetenhet genom rörelse.

Vi gav därefter varandra respons på vår ridning, en så kallad feedback-sandwich. Vi delar in oss i grupper två och två, en rider och en tittar efter två bra saker, en sak att förbättra och en sak ryttaren gör extra bra. Min feedback från detta ridpass var att jag har ett bra lugn och en fin harmoni i min ridning, ska tänka på att inte falla fram med överlivet, och tydligen en mycket bra sits. 🙂

Den feedback jag gav min kompis var, att hon tagit ett stort steg utanför sin komfortzon sedan sist och vågar rida med armarna på ett helt annat, förbättrat sätt. Fint att hon gjorde små pauser och lät hästen slappna av emellanåt. Att vika sig i höften gjorde hennes balans stundtals mer labil, tänka på hur höften påverkar resten av kroppen. Stort pluspoäng fick hon för att det syns att hon övat sedan sist, på att rida mer ”utanför boxen” och interaragera med hästen, för hästens bästa.

Här är vår lilla maskot, Labradoren Lexi, väl inpackad på en stol håller hon koll på oss när vi rider.

Jag ställde frågan om en ryttare är rädd, vad kan man som tränare göra då? Vi pratade om olika typer av rädsla, ofta kan det röra sig om att ryttaren är rädd för att ramla av, eller för att inte kunna prestera och göra som tränaren instruerar. Detta kan förebyggas av att prata om det, att föra det på tal kan ibland göra att man slappnar av. Är eleven osäker på vad tränaren vill, kan man som tränare ”ta ner garden” och säga att det här övar vi på idag, du bestämmer hur långt vi går.

Hemma tränar jag Nemah en hel del på lång tygel, ibland när vi travar kan hon falla emot mig och då slutar det med att vi båda är på väg ner i diket -eller jag iaf. Kan bero på att det inte finns någon direkt vägg ute på grusvägarna att ta stöd mot, ska försöka tänka på det nästa gång och se skillnaden på banan med staket, längs med en åker kantad av träd (naturvägg) och grusvägen kantad med diken på vardera sida. Låt tingen i din omgivning göra jobbet och underlätta för dig.

Här är tips från supercoachen Christina Drangel in action vid individuella lektionspass

• Ska du vända hästen, be om en vändning tills vändningen kommer, släpp inte efter för tidigt
• Huvudet kan vara oengagerat -det är kroppen som ska göra det huvudsakliga arbetet. Huvudet är däremot med i engagerade rörelser. Tänk dig en dressyrryttare -de kan se rätt oengagerade ut i ansiktet. Kontra en ryttare som ska se om galoppen kommit åt rätt håll, faller ned med huvudet och gör att ekipaget lättare hamnar ur balans
• Växla mellan lätt och sittande trav och låt din egen rygg rundas, detta för att hitta en bra takt, och mer balanserad trav
• Nästan alla hästar blir rundare när ryttaren skumpar mer
• Släpp motståndet i armbågen, vi har en förmåga att rida med spända armbågar -låt dem vara väloljade och följa med hästens rörelser
• Kläm på lite statiskt med skänkeln så hästens transversus (magmuskler) och flexormönster appileras och kommer fram
• Sitt på din egna imaginära svans
• Räkna stegen, i skritt-trav-galopp för att hamna i mer synk, balans och takt med hästen

Block talja

Här kommer vi till en anteckning som gav mig en aha-upplevelse. Att placera sin hand i relation med hästens manke, där man skulle placera en krok för att hänga upp hästen i en kran. Det låter kanske lite galet, men att hitta ”lyftpunkten” på hästens överlinje för att den ska kunna lyftas i balans och inte tippa fram eller bak. Placera alltså händerna på hästens ”upphissningspunkt”. Detta gjorde att min egen hand blev mer följsam och i rätt läge när jag red.

• Är hästen och ryttaren överrörliga behöver ryttaren ”hålla” mer. Hålla mer mage, skänkel, hand -göra allt den kan för att ekipaget tillsammans ska kunna bli mer stabila och balanserade.
• När ryttaren lyckats få hästen i balans, med lite böjning och sökning framåt-nedåt; och ryttaren får kontakt med yttertygeln, kan denne reglera takt, tempo och samling med yttertygeln. Yttertygeln ”kommer och går” allt eftersom hästen faller ur balansen, då börja cykeln på nytt igen.
• Byt varv när hästen är klar och har ”varit” i det varvet, harva inte i onödan och gör inte klart före det är klart för just idag. Att träna exakt tex. fem volter åt höger behöver inte betyda att du behöver exakt fem volter åt vänster.
• Överrörliga hästar löddrar oftare i munnen med bettet, då de är överrörliga även där.
• Ett ekipage var högerhängd, vilket gjorde att ryttaren fick hålla ut högerhanden extra mycket i höger varv för att stabilisera upp och hjälpa hästen att hitta balansen.
• På en häst som är lite mer ”trög” kan det vara bättre att rida med en ridsko kontra en ridstövel då man kan ha en mer fri och kvick skänkel. En ridstövel är dock lättare att ”klämma” med.
• Ett vanligt fenomen är att händerna på ryttaren hamnar för långt bak när den sätter sig ner i traven -värt att tänka lite extra på.
• Vid arbete på långa tyglar och du själv går bredvid hästen när den håller på att värmas upp, passa på att skola din egen gång då. En del kan trycka det är lite trist med uppvärmningsarbetet, men man kan alltid passa på att förbättra sig själv. Hur går jag? Hur känns jag idag? Vad kan jag förbättra? -Ofta går vi bara som vi alltid gått, vilket kanske inte är på det mest gynnsamma sättet för oss själva. Här nedan övar jag och Nemah tillsammans på förvänd öppna på två av bilderna, på sista bilden planerar jag min väg av min egen kroppsställning att dömma 🙂

• En överrörlig häst behövde stöd och tryck från underskänkeln, ryttaren fick tipset att känna värmen från hästen mot sin vad.
• Akta dig för att vika handen framme vid mankens brytpunkt (upphissningsstället)
• Isolera dina rörelser i kroppen, bara för att skänkeln klämmer åt behöver inte handen göra detsamma -förmodligen en av det största utmaningarna inom ridning som jag upplever det.
• Huvudet på oss människor väger en hel del, och påverkar oss enormt mycket när vi sitter. Försök att bibehålla huvudet i rätt position och låt det inte falla ner och titta på hästen, utan på din väg istället.
• När vi fått den där yttertygeln, akta dig då för att ha den armen rak och stel. Bibehåll den fina mjuka armbågen.
• Håll koll på hur hästens svans rör sig, är den spänd eller avslappnad. Det var klar skillnad på en av hästarnas svans i början kontra i slutet av ridpasset. Slår hästen med svansen betyder det ofta att hästen är missnöjd med något -pressa den inte vidare för mycket då.
• Det är generellt svårare att rida in överrörliga hästar, iberiska hästar och islandshästar hör ofta till den överrörliga kategorin. Bra att vara medveten om vad som särskiljer en överrörlig häst om man fundera på att skaffa en själv, eller rida in en sådan. Det är ofta en betydligt längre inlärningsperiod för överrörliga hästar.
• Ett tips som en av ryttarna fick var att rida i en linje, tänka skänkelvikning och sedan lätta och fortsätta ”rakt” på linjen.
• Ge efter men ge inte bort allt i eftergiften, då kan den bli kontraproduktiv
• Hästen vet inte själv alltid den bästa vägen för vad som är bäst för den, tänk så många som går i extensormönster. Eller om ett barn får välja mellan grönskaker och godis, så skulle nog många välja godiset först. Vi måste visa och lära hästen vilka rörelser som är gynnsamma för den.
• Det här med att smacka med munnen pratade vi en hel del om, ofta är det bättre att arbeta med skänkeln istället. Välj inte den lättaste vägen här, framförallt inte om du har en ”het” häst. Om du smackar, gör det först när eftergiften kommit.
• När man ger hästen lång tygel, är det ett gott betyg på träningspasset om hästen söker sig framåt-nedåt. Hur många kikar på vilken form hästarna själva väljer efter ett tävlingspass? Här kan en hel del intressant information finnas.

Tycker Nemah visar ett gott betyg efter detta ridpass

• Oftast är det bra att börja rida i det varv som manen hänger inåt åt, det ger ryttaren ett bra referensmått på hur hästen kan röra sig. Så i det andra -förmodligen, för hästen lite stelare varvet, har ryttaren en förnimmelse hur det kan/ska kännas.
• Man kan tänka sig att man segar sig in och ut ur rörelserna på heta hästar. Börja först med tex. sistsen och ta sedan armarna/axlarna, inte allt på en gång -det kan göra dem ännu mer stressade.
• Tips för att aktivera hästens uppbromsninsmuskulatur är att bromsa hästen utan att stanna den, och när den börjar bromsa, skänkla då på den framåt igen.
• Om hästen tar upp huvudet, släpp inte efter då -det kan uppfattas som en eftergift för hästen som då tror att den gjort rätt. (Med det sagt ska man inte rycka den i munnen).
• Alla hästar är olika och behöver ridas på olika sätt
• Det är sällan bra att trava med lätt sits på de iberiska hästarna för de är så mjuka, lättridningen underlättar inte för dem.
• En bra övning kan vara att göra en liten skänkelvikning i volten, bara några steg
• Rid rakt blandat med böjt för att trycka upp hästen i ryggen
• Akta dig för att hästen inte blir statisk i sin bästa gångart, gymnastisera den genom att länga/korta/böja/släppa
• Lirka först lös hästen i långsamt tempo, akta dig för att smacka med munnen för tidigt
• Sitter man till utsidan behöver man inte använda lika mycket innerskänkel
• För snabb eftergift är lite som att slänga luren i örat på hästen
• Hellre tydlig än att mjäka på och vara FÖR snäll för länge -det blir otydligt för hästen att följa dig då och gynnar inte hästen på sikt
• Öppna och stäng dina händer som om du kramar ur en tvättsvamp
• Den sida hästen har sin man på är ofta brantare, vilket lättare gör att man tittar ner och viker sig i midjan
• När du rider, titta med axlarna och låt huvudet bara åka med, vila huvudet i mitten av axlarna
• Det ska aldrig bli för viktigt att rida vägen på bekostnad av takt/tempo/form, anpassa dig efter hästen inte efter den perfekta volten/skänkelvikningen eller vad det är för övning du påbörjat
• En del hästar behöver arbetas till avslappning
• Det här med att isolera sina egen kroppsdelar när man rider, är en trixig kombination. En anna liknelse kan vara att händerna agerar som skidstavar fram och tillbaka -skilda från varandra. Inte som ett dragspel, där den ena handen per automatik följer efter den andra. Separera armarna från kroppen
• Om ryttaren svankar i höften kan det upptäckas genom att skänkeln kommer upp i hälen och faller framåt

Min praktiska läxa till nästa segment är att fortsätta öva att göra slutor på rakt spår vid arbete på långa tyglar. Jag ska fortsatt arbeta på att ha händerna vid ”upphissningspunkten”. Min vänstra axel spökar fortfarande och behöver komma fram mer när jag rider i höger varv, arbetar på det! Bla. genom övningar jag fått av en sjukgymnast och regelbunden yoga. Tror det är väldigt nyttigt att träna sin ridning även utanför sadeln. Ska även utforska mina höfter vidare i min ridning, har fokuserat väldigt mycket på min sits senaste året -men mina höfter har jag försakat.

Vi har även fått en del TTouch övningar att göra -tänkte lägga upp en film med dessa vid tillfälle så ni kan öva själva på era hästar. TTouch har verkligen gett mig en närmare kontakt med hästen och upplever även att den fått en bättre kroppsuppfattning. Låter det knasigt? Testa själv att bara hålla om din ena armbåge en stund, släpp sedan och känn efter. Troligtvis kommer den ena armbågen kännas mer än den andra, kännas tyngre eller kanske lättare. Detsamma händer med hästen, den börjar KÄNNA kroppsdelen du ”aktiverat” mer och kan därefter börja använda den mer.

Här har vi övat på TTeam och TTouch, hästarna är så avslappnade att de nästan somnat allihop -härligt att se!

Summa summarum kan ni förstå att vi lärt oss en massa dessa dagar. Har du frågor eller funderingar på ovan så är du välkommen att höra av dig, en del noteringar är tagna ur sitt sammanhang.