Browsing Category

Integrerad ridkonst utbildningar

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Jag fick ett mail med frågor…

Jag har fått ett mail från en av våra elever, Mari som just har påbörjat vår utbildning och som bor i Norge. Hon har mailat några frågor som jag har för avsikt att besvara så gott det går här på vår facebooksida. Jag hoppas att Mari också får filmat lite så att det blir lättare att förstå vad vi pratar om. Och det kommer onekligen att vara svårt att svara kort på dem. Vår filosofi när det gäller ridning skiljer sig lite från vad som är vanligt förekommande idag. Vi lutar oss mot en äldre kavalleritradition där man bara rider de övningar hästen är färdig för och bara i den utsträckning det gagnar hästen. Att rida skolorna öppna och sluta t ex har inget egenvärde och görs inte för görandets skull eller för att roa ryttaren. Utgångspunkten är hela tiden att hästen ska rakriktas och det kan göras med skolorna öppna och sluta, men bara om de utförs på rätt sätt. Du kan t ex rida en öppna och sitta för hårt till insidan, istället för att sitta till utsidan och då är öppnan inte så uppbygglig eftersom den inte leder till att hästen blir högre i sin insida utan istället lägre i den här sidan. Detta blir särskilt ogynnsamt när öppnan rids i det varv där man har den lilla bogen som insida. Vi försöker sitta åt det håll hästen ska röra sig. När det gäller halvhalter generellt så är det något jag inte pratar om alls i grundutbildningen av hästen. Det är så otroligt svårt att koordinera sig till att utföra alla de instruktioner som de flesta halvhalter beskrivs med (halv parad från tyskan där hel parad betyder halt). Det blir mest ett dragande i munnen i fel timing. Jag tycker att det fungerar att eleven använder sin andning och andas in och fokuserar på bilden av vad den strax ska göra och andas ut in i övningen istället. Hästar är oerhört känsliga för vad vi gör med vår andning. Det räcker alldeles utmärkt. Härmed är fråga nr 1 besvarad. Vi avbryter också en skola eller övning om hästen mister sin rakriktning och sin bjudning och rörelsen diagonalt till utsidans tygel i öppna och de öppnaliknande övningarna för att gå in på en volt och lösa problemet d v s återigen få hästen ut till yttertygeln och få den att bjuda framåt till handen.   1.Det, hvordan og når ri en halvparade, jeg klarte ikke å få ordene i boken (Katrin Wallbergs bok) til å bli helt forståelig i hodet mitt?:) Se texten ovan.  
  1. Når vet du når du skal begynne med versade, travers (sluta), sjenkelvikning?
När du kan rida hästen till yttertygeln. Dvs använda innertygeln på en 15-20 meters volt på ett sånt sätt att du kan få en yttertygel i båda varven är det dags att börja försöka sig på skolan öppna. Jag nämner den grundläggande utbildningen inte i samma andetag eftersom den ena är lösgörande och rakriktande och bara till en viss del samlande, öppnan och den andra, slutan är mer samlande. Slutan resulterar ofta om den rids för tidigt i utbildningen i att hästen imploderar ( kollapsar) i sin redan alltför kontraherade sida d v s där den har den lilla bogen. Om jag ska generalisera, vilket alltid är vanskligt så rider jag till 90% skänkelvikning, öppna och förvänd öppna under hästens två första utbildningsår. (Det förutsätter givetvis att du och hästen har varit i träningsform dessa två år med regelbunden vila, inte att ni har varit sjuka, skadade eller av annat skäl inte kunnat träna dessa två år.) Först därefter kan det vara intressant att lägga till slutan. Hvorfor rir vi disse øvelsene? (De er styrkende og løsgjørende eller?) Se ovan. Samt att vi använder öppnan för att kunna placera bogarna. Det är det viktigaste att kunna placera bogarna. Om du inte kan få den lilla bogen ut och fram när den är yttersida så har du i realiteten ingen yttertygel i det varv där den stora bogen är till insidan. Därför rider vi så mycket öppna och öppnaliknande övningar. Det är också lösgörande för en stel häst och triggar hästen att hålla sig med mer tonus om den är överrörlig. Slutan i sin tur placerar bakdelen. Det är prio två. Där börjar vi med övningar med tagen bakdel, d v s bara bakdelen en liten bit in korta sträckor eftersom risken för att hästen ska implodera i sin insida är så stor. Särskilt på överrörliga hästar.
  1. Hva gjør de forskjellige øvelsene?
Se ovan. Jag vill påstå att du klarar dig utmärkt utan slutan för att rakrikta din häst. Slutan, d v s travers är mer samlande. När du börjar rida den måste du ideligen växla tillbaka till öppna i det ögonblick hästen mister sin skjutkraft och rakriktning, imploderar.
  1. Er det disse øvelsene som gjør hesten rak? Evt kan du forklare det litt?:)
Se ovan. Öppnan gör hästen rak. Slutan gör hästen stark. Men bara om den rids så att hästen inte drar ihop sig för mkt i sin insida. Tänk att den inte får implodera. Tänk dig bilden av en stålkonstruktion som om den blir för vinklad kommer att vika ihop sig.  
  1. Hvordan få en hest løsgjort? Er det overganger og lang og lav, volter og serpentiner som gjør denne jobben?
Läs på i boken av Kurd Albrecht von Ziegner. I kapitlet under lösgjordhet hittar du allt du behöver veta. Fysisk och psykisk lösgjordhet börjar när du borstar och sadlar din häst och leder den till ridbanan. Där rider du stora volter och långa linjer och vändningar t ex framdelsvändning som kontrollerar att hästen förstår sidförande skänkel och förhållande yttertygel. Det allra viktigaste är att få kontroll över den stora bogen så att du kan lirka och locka ut den lilla bogen. Hästens naturliga snedhet innebär att den är paralellförskjuten. Så snart du får bogarna jämte varandra så kommer hästen att slappna av och söka framåt-neråt. Det är viktigt att inte be den att söka framåt-neråt innan du har fått bogarna bredvid varandra. När detta inträde så söker hästen tämligen omgående framåt-neråt.    
  1. Hvordan jobbe fram en positiv bydning (kontakt) med hesten?
Hästar reagerar generellt på två sätt. Om de inte kan hålla balansen på det böjda spåret så kommer de antingen att öka farten eller att minska farten. Dämpa den stora bogen. Locka ut den lilla bogen. Sitt till utsidan på det böjda spåret. Se till att inte kontrollera hästen med händerna eller tyglarna. Dvs sitta med händerna i knäet och dra bakåt i alla lägen. Rid mycket ute i skog och mark även om det bara är i skritt. Rid kortare stunder på banan eller ridhuset. Kontrollera att utrustningen passar din häst. Kontrollera att skoningen är korrekt i vinklarna eller att hästen inte har ont i hovarna om den är barfota. Kontrollera att den inte är halt. 75 % av alla hästar som kommer till en försäljningsbesiktning är halta. De flesta ryttare vill inte höra talas om detta. Och träning kan göra hästen frisk och stark men alla hältor går inte att rida bort och det kan vara vettigt att veta vad hästen har för sorts ont för att avgöra vilken sorts träning den ska ha för att bli bra. Ofta bjuder hästen inte framåt för att den har ont någonstans. Vad gäller kontakten så är att vara tillsammans så ofta det går, helst varje dag i en utforskande, positiv anda där man tar ansvar för att inte göra svårare saker än man tillsammans kan lösa den dagen ett bra sätt att komma varandra nära.  
  1. Hvordan er din treningsøkt lagt opp? Løsgjørende først? Jobbøkt? Avslutning? Hva gjør du i disse fasene evt?
Precis som ovan men givetvis väldigt mycket beroende på hästens ålder och hur mycket utbildning den har fått. Ofta är hästar ridna men har inte fått någon utbildning. Vad jag gör i dessa faser är olika också beroende på ovanstående. Skritta ut, gå in på ridbanan och rida stora volter och serpentiner och öppnaliknande positioner och förvänd öppnapositioner blandad med volter. Sen rider jag ut i skritt igen om möjligt. Eller så arbetar jag lite vid handen med att dämpa den stora bogen. Sen gör jag det uppsuttet i skritt och trav, också på volter mm. I olika gångarter. Och så försöker jag ha kvar hästen till yttertygeln och i flexormönster genom övergångarna och är noggrann med att låta bromsandet ta tid så att hästen kan bromsa med sina bakben istället för med sina framben. Likadant med övergångarna till högre gångart. Allt eftersom tiden går 1-2 år m a o så ökar jag själva arbetsfasen i mitten och lägger in lite mer tagen bakdel t ex.  
  1. Kan du forklare en svingende rygg? Hvordan ser man det og hvordan oppnår man dette?:)
  Det får den förklara som använder dessa begrepp. Jag är enig med den akademiska ridkonstens teorier om rotationer mm i bröstkorgen. För mig är det alldeles för teoretiskt och komplicerat. Ridning är en praktisk historia och måste utföras med bjudning och rörelse framåt och i stunden. Mitt tips är att alltid rida så mycket framåt att hästen inte släpar tårna på bakhovarna i backen!! Annars går den inte samlat utan bara långsamt det gynnar inte hästens bärförmåga. Om du kan sitta ner i traven långa stunder utan att det är det minsta obekvämt i början av utbildningen så rider du för långsamt helt enkelt. Tumregeln är att hästen ska gå i en sk ”fösarposition”, med bjudning framåt; se bild. Den ska utplåna en ev urholkning bakom sadeln och framför manken samt sänka sin svansrot.  kizenfoser
  1. Hva menes egentlig med biomekanik?
Jag upplever att många svänger sig lite hur som helst med detta begrepp och allt som oftast blandar ihop den med hur skelettet ser ut eller andra former av det om egentligen är att beteckna som anatomi. Därför väljer jag här att klippa in Wikipedias beskrivning: Biomekanik studerar och analyserar mekaniska problem i organiska (biologiska) system. Utgångspunkt för dessa analyser är mekaniska lagar, som används för att studera vilken inverkan krafter har på levande vävnad. En definition av begreppet kan vara ”applicerandet av mekaniska principer i studier av levande organismer”.
  1. Når noen sier aktivere bakparten, hva menes da, er det egentlig magemusklene man skal aktivere for å aktivere bakparten? Dette er kanskje ting jeg egentlig skal vite nå, men føler meg ikke helt trygg på dette, så da er det kanskje lurest i å spørre?:)
  Så glad att du är öppen och frågar LinnMari eftersom det är många som känner som du. Det är ockå vanligt att man svänger sig med massor uttryck som att nu har jag börjat samla min häst fast man egentligen bara sitter och rider långsamt och bromsar den. Det här är också lite lustigt för det är en delvis en missuppfattning att vi kan aktivera bakbenen, som om de inte hörde ihop med resten av kroppen. Allt hänger som bekant ihop. Om du inte först har placerat bogarna intill varandra, d v s åtgärdat parallelförskjutningen så kan du egentligen inte aktivera bakdelen? Bakbenen. Hästen kommer inte att arbeta längre in under sig än den har flyttat undan sina framben och problemet är alltid störst på den sida där hästen flyttar bakbenet till en lätt sluta under ryttare d v s sidan med den lilla bogen. Det här bakbenet går utanför kroppen och inte tillräckligt långt fram. Du kan mata på detta ben hur mycket som helst. Men om du inte har fått fram och upp och ut samma sidas framben så kommer det bara skapa mer spänning i hästen och inte ge något gynnsamt. Först när vi har flyttat undan frambenet kan vi ägna oss åt att försiktigt putta på samma sidas bakben. Det är nog mer bakbenen vi vill aktivera än bakdelen. Återigen är det övergångar som stärker bakbenen och sätter dem i arbete. Jag aktar mig för att rida övergångar vid en viss bokstav och att få dessa för abrupta (lydiga). Det är ytterst ogynnsamt till en början. Om du t ex vill att hästen ska gå över i trav så är det viktigt att den är fortsatt eftergiven i ganaschen och att den har bogarna jämte varandra i övergången. Om den mister detta när du är på väg att gå över i trav så korrigera först bogarnas placering och börja om. Konsten ligger i princip i att hålla koll över bogarna medan du går över i trav. När du så ska sakta av till skritt så är det viktigt att du bromsar genom att krypa ner i hästen och ”kura manke” och gör bromsandet med handen till att handen stänger sig istället för att den går för mycket bakåt. Och sedan tar det den tid det tar. Se om du kan inverka på bogarna så att de är intill varandra hela vägen in i skritten och att hästen genom att du lirkar med fingrarna är fortsatt eftergiven i ganaschen. Ett fenomen som jag ser hos hästar som är ridna mycket på lydnad i övergångarna till lägre gångart är att de istället för att bromsa med bakbenen bara kör ner frambenen i backen och så studsar de till lite. Det för också med sig att hästen liksom bara tappar sina bakben i övergången neråt. Det är samma sak som att den har släppt maghållet. Och ja, hästen ska lära sig att inta flexormönster. Fösarpositionen. Ganascheftergift, maghåll och lätt vinklad bäcken dvs svansroten nervinklad.
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Vad är bra.. Hur ska man veta… 

Jag har alltid sökt. Sökt att förstå. Sökt sanningen. Sökt något bättre. Logiskt.. I början av min karriär som ryttare var det verkligen inte lätt. Onekligen finns det mycket som låter bra i teorin. Mycket som låter logiskt men som inte stämmer ett dyft för det. Egon von Neindorff talade om irrvägar. Han var öppen och nyfiken, särskilt om man betänker vilken generation han tillhörde. Han bjöd in Klaus Hempfling till sitt institut av nyfikenhet. Det lät så bra. Han slängde ut honom innan kursdagarna var över och kallade honom därefter charlatan. Jag söker fortfarande lära mera men det som är så härligt är att jag inte längre behöver söka hej vilt som jag gjorde när jag var 20 eller 30. I ärlighetens namn var det nog inte förrän jag var närmare 40 som det liksom klarnade. Det var lite som återkomsten. Cirkus.. När min nu avlidna lärare von Ziegner kommenterade mina nyvunna akademiska konster för att få hästen att piaffera muttrade han bara något om cirkus. Jag förstod inte varför, upplevde att jag hittat sanningen och att han var en gammal, tråkig, omständlig och motsträvig kuf. Elastisk rekyl Vi behöll kontakten ändå och det var så härligt att för några år sedan få skriva ett mail till honom och ge honom rätt. Det var en ”irrväg” som Egon von Neindorff hade varnat för. Piaffen ska komma ur den elastiska rekylen i den genomtrampade bakhoven och inte av att hästen knackas på kruppan. Men, det var ju en så lång och noggrann väg. Det kändes knappt som att man kom framåt när man beträdde den. De andra lovade ju att jag skulle piaffera på nolltid och skolgaloppera på stället fast att jag inte ens kunde galoppera min häst framåt. unknown Grunden är rörelse Idag har jag tryggt landat i mina rötter; ridning är rörelse, framåt i första hand. Först behöver du ha skjutkraft. Den ska sedan kanaliseras och kalibreras. Den gamla goda tyska kavalleriskolan är bra och överensstämmer med det vi vet om från modern forskning på häst. Man visste redan på början av 1900-talet vad som bygger upp en häst och vad som bryter ner den. Veterinärstudier av idag understryker det som de gamla kavalleristerna av årgång 1910-1930-tal redan visste: Kurd Albrecht von Ziegner, Egon von Neindorff, Helmut Beck-Broichsitter och i Sverige Dadde Nätterqvist helmut Svårt och mycket I dagens informationssamhälle är det nog ännu svårare att navigera i floden av tips och tricks. Det är bröstkorgar som ska roteras hit och dit och svåra teoretiska förklaringar. Det är absoluta sanningar uttalade av personer som förespråkar ”system” som alla hästar ska passa in i. Hur veta Hur i hela friden ska man kunna veta vad som är ”rätt”. Ska man gå på det som låter bäst, på den som är mest vältalig. Det som verkar mest logiskt. Det som stallgrannen svärmar för, för att det passar dennes häst. Hur ska man stå emot när någon kommer och säger att man kan rida in hästen på tre dagar. Och vad är vitsen med det? När all forskning säger att hästen inte tål belastning på ryggen i någon större utsträckning förrän den är 7 år! Men att skelettet måste belastas ändå tidigt för att bli starkt. images Hästens bästa prio ett När mina elever kommer till mig och säger att den säger si och den säger så så känner jag mig ibland lätt förtvivlad. Eller när någon säger att den vill rida utan några som helst hjälpmedel som sadel och träns för den har sett någon göra det. Och jag ska förklara att just din häst först måste lära sig att bära dig i flexormönster och till det behöver du både sadel och träns. Inte för att det inte går att rida utan utrustning. Ända sedan jag red mitt holsteinersto genom en hoppbana i halsring 1989 har jag upplevt att det är lättare än att rida med utrustning. Frågan är på vilket sätt det gagnar hästen som bärande ridhäst? Jag skulle vilja säga att det finns så många sätt att göra det på och du ska gå på det som passar dig bäst. Men det gäller ju bara om det bara var dig det gällde. Nu är det en häst inblandad och även om de är långt ifrån likadana så finns det vissa grundläggande behov och fysiska förutsättningar som bestämmer vad som faktiskt är bra för hästen. Och det är definitivt inte alla ”metoder” som är bra för hästen i gemen. Gedigen grund Så tryggt och skönt att ha ett nätverk av professionella, studerade, (huvudsakligen kvinnor faktiskt) som stöttar den ridning jag nu bottnar i och den hantering av hästar som vi företräder i vår utbildning. Ja, människor och deras tempel också för den delen. En hästfysioterapeut som har över 25 års erfarenhet av att arbeta nära med veterinärer som också forskar men inte är knuten till någon ekonomisk. En veterinär med hästtandvård som specialitet som forskar på bett och bettrelaterade skador och som kan ge en balanserad bild som visar att hästar får skador av både stångbett och tränsbett. En hovslagare som läst vidare till veterinär som föreläser om hovar och varför skoning INTE är generellt skadligt för alla hästar. Och varför inte alla hästar kan och bör gå barfota. En sjukgymnast som har stor erfarenhet inom vården och som också har goda kunskaper i feldenkraismetoden. De har dessutom en sak gemensam. De är praktiker. De rider. De kan kopplingen. Känslan när mina empiriska studier i manegen bekräftas av deras fynd är grym. images-1 Den rätta vägen Egon von Neindorff talade om den rätta vägen. Den enda vägen. Det störde mig enormt då. Idag förstår jag bättre. Han menade ur hästens perspektiv. För hästens bästa. På min fråga om det fanns något tillfälle där man behövde avvika från den här vägen svarade han; ” Absolut” man måste bara veta när man avviker, var och hur man åter tar sig tillbaka till huvudgatan. Annars är det inget annat än en irrväg.
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Should I stay or should I go

1507056_1388302474798857_1014826875101165326_n Min största förebild i hästvärlden- Kurd Albrecht von Ziegner även kallad Zigi har vandrat vidare till efterfesten 98 år gammal. Jag hade förmånen att under de sista 15 åren av hans liv vara Albrecht med honom och vi mailade varandra. Inte ofta men mellan varven. Sista besöket var i november förra året och vi tillbringade en hel dag tillsammans och åkte runt i bilen och samtalade och hälsade på gemensamma bekanta. Det var som vanligt en resa tillbaka i tiden men även in i framtiden. Hans biografi som jag fick i hela två exemplar, så angelägen var han att jag skulle få mitt ex, heter mycket riktigt "Ett ryttarhjärta tänker framåt". Och det gjorde han och han var alltid vänlig och lösningsorienterad långt innan det ordet blivit populärt. Kavalleristerna Han var en av mina gamla gubbar. Den jag kom närmast och beundrade mest. De andra två, Egon von Neindorff och Helmut Beck-Broichsitter är redan där. Undrar om de kommer att sitta vid samma bord. Det jag beundrade hos honom var hans lugn och vänliga utstrålning. Hans intresse för vad jag gjorde och hur jag tänkte som ung, ryttare med insikter i områden som inte var hans. För hans oerhörda kunskap och hästkänsla. Det fanns en värme och humoristisk förståelse oss emellan som jag inte kan förklara. Det är bara så. Det var bara så. Började i ridhuset Vid varje besök togs jag emot med öppna armar också av hans fru Elisabeth. Vi brukade börja i ridhuset och avsluta i vardagsrummet med gemensam kaffestund. Jag minns så väl besöket när båda mina barn var med och Albrecht och hans fru berättade om hur det var under och efter kriget, på engelska. Om flykten och ovissheten och hästarna. Mina barn satt som trollbundna. Ska jag åka Nu är det begravning på torsdag, långt borta från där jag sitter nu. I Bardowicks domkyrka. Skulle bra gärna vilja vara där och dela den stunden med de som är kvar och vill hedra honom. Som vanligt när det är sorg i faggorna så är det ryggen som meddelar sig. Värktabletter, värme och vila är på tapeten och kanske inte jaga flygbiljetter till fjärran land
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

När jag var ung och lyckligt omedveten

  aureolo_548a05312a6b2224e9734057 Tänk vad livet var enkelt när jag var yngre. Jag tyckte att jag kunde och visste så mycket. Det var lätt som en plätt med hästarna. Jag bara gjorde. Under åren i Tyskland hann jag med diverse hästmässor. Flera gånger om året åkte jag och beundrade de duktiga ryttarna. Jag älskade att åka på mässor och utställningar och uppvisningar. För att inte tala om alla tävlingsplatser som man kan besöka en vanlig helg om man bor i Tyskland. Kunskapen förstörde nöjet Med tiden lärde jag mig mer. Och mer och mer. Och plötsligt blev det inte lika lätt att bara delta i en jaktritt med en häst vilken som. För att det var kul liksom. Eller gå och titta på tävlingar. Eller gå på uppvisningarna på en mässa. Ju mer jag lärde mig om hästens biomekanik och psyke desto mindre roligt blev det. Se vad jag såg När jag stod där vid sidan om så hörde jag plötsligt inte musiken längre eller fascinerades över de fina kläderna. Eller jo, det gjorde jag men när jag sedan tittade noggrannare så såg jag ju att hästarna inte var framför skänkeln eller över ryggen. Snarare hopdragna eller med upphållna huvuden och sänkta ryggar. Med bakben som paddlade långt bakom dem. Jag såg plötsligt ansiktsuttrycken som tydde på mer obehag än behag. Applåderna blev oangenäma Det kunde vara uppsuttet arbete eller ridning utan utrustning. En häst som är halt är halt oavsett om de bär träns eller ej. Ju mer jag såg av ogynnsam ridning och hantering och oengagerade ansiktsuttryck eller rentav plågade hästansikten desto svårare blev det att njuta av tillställningen. Det hjälpte inte att publiken jublade och klappade i händerna. De verkade som uppdelade i två läger. De övre och de undre.De glada och engagerade ryttarna och de mindre glada hästarna. Lär mig mer varje dag Det är definitivt väldigt tråkigt att inte bara kunna hoppa upp och gasa iväg med en häst bara för att jag tycker att det är roligt. Det är liksom bara roligt numera om det också är roligt och ger ökat välbefinnande också för hästen. Lite som att det inte är så roligt att dansa med någon som har ont i kroppen eller inte uppskattar dansen. Jag har lusläst böcker och spenderat alla mina pengar på att lära mig mer men önskat resultat. Det är både tillfredställande och tråkigt att inse att om jag köper en hästtidning idag så kan jag redan det mesta som står där. Oavsett om det handlar om fång eller foder eller hästens beteende. Djupare tillfredställelse Samtidigt är det så oerhört tillfredställande att inte bara se om det är något som fattas en häst utan också veta vad jag kan göra för hästen. Vilka övningar som är lämpliga och vilka som bör undvikas. Och framförallt att jag kan göra något. Att jag har verktygen oh att jag också vet när jag ska uppsöka veterinär. Och att jag har ett nätverk av människor som är duktigare än jag är, petigare än vad jag är som jag kan vända mig till. Sen kan bara gå framåt. När jag väl lämnat aningslösheten bakom mig var vägen given. Vägen mot mer kunskap och lärande både i teorin och praktiken. Och ju mer jag lär mig desto mer förstår jag hur lite jag kan.
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Skillnaden mellan känna känslor och känna kinestetiskt

aramis2-copy I ridningen behöver vi vara kinestetiskt närvarande. Vi behöver känna. Känna kroppen; den egna och hästens. Det ska inte blandas ihop med att känna känslor. Givetvis ska man känna känslor. Men när man ska rida är det bra om man är klar med att känna känslor innan man sitter upp. Tro mig, det stör när man ska vara närvarande i nuet och känna genom sin egen kropp vad hästen gör med sin kropp så att man kan interagera med varandra och bli ett ekipage. Då är det lite opraktiskt att ägna sig åt att känna känslor. Faktum är att vi inte är helt bra på att fokusera på flera saker på en gång. Tror faktiskt att det var en man som hittade på det. Och vi kvinnor, mig bland andra som vill vara duktiga ”gick på ” det. Men det är en annan blogg. Först som en papegoja Vi behöver känna, tänka och känna om och om igen. Det är därför ridning är en så oerhört bra meditation. När man är i detta så kopplar man bort allt annat och går på djupet. Ibland känns det som att jag som ridlärare stör mina elever. Särskilt när de har kommit en bit på väg i sitt utforskande av ridningen. Då behöver de lite tid för sig själva och jag som ridlärare får se till att komma in där det behövs, när det behövs. Till skillnad från våra första möten. Då är jag lite som en papegoja. Det är när eleven inte känner. Eller inte vet vad den ska känna. Eller var. Eller när den tror att den ska vara kvar i att känna frustration eller glädje eller nåt sånt. Innan den inser att den ska känna vad som händer med den egna kroppen och med hästens kropp. För att på så vis kunna meddela sig genom sin egen kropp och därmed påverka hästens. Det är en häftig resa. Och det är en ynnest att få vara med på den som ridlärare. Styr undan för p:na Därför har jag valt att undervisa som jag gör. Långsiktigt. När eleven har bestämt sig för att den vill göra den här utforskande resan i ridkonsten och förpliktigar sig till ett och ett halvt års utbildning. Då vet jag att vi har tiden och regelbundenheten som krävs. Med det kommer tilliten. Den i sin tur är nödvändig för att styra undan för prestige och prestation. De två p:na som oftast står väldigt mycket i vägen för lärandet. Kanske inte för resultat som sådana. De kan man tilltvinga sig med de två p:na men inte utveckling. Den kommer med tillit och avsaknad av de två p:na. Och det är när dessa är frånvarande som verklig utveckling sker och kunskapen djupnar. Se mönster

Det är häftigt att få bidra till och fascinerande att se vad som händer då. Ofta handlar det inte om att se möjligheterna som så många pratar om. Det handlar om att se mönstren och vilka av dem som är ogynnsamma och kan ersättas med mönster som gagnar ryttaren och därmed också hästen. Härligt!

Nästa vecka ska jag träffa mina elever som har gått utbildningen och nu ska på fördjupning. Det ska bli så spännande att se hur mönstren har utvecklats. Vilka som fortsatt är gynnsamma och vilka som kanske behöver fasas ut. Rid väl!
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Boken om Integrerad ridkonst

Nu har jag satt mig ner. Nu skriver jag boken om Integrerad ridkonst. Den har legat som en bulle i ugnen länge. Den och många andra böcker. Men just den är färdig att gräddas. Nu. Boken Idag sitter jag med texten om vad dum i kroppen är och vad man kan göra åt det.   Det är   roligt, omfattande,  grundligt. Äntligen!   Håll till godo med ett litet urklipp ur texten:   "Lektionen börjar. När jag säger att hon ska göra si eller så så gör hon det men sitter helt vriden i hela överlivet med mest vikt över åt det håll som hästen är urholkad åt. När jag ber henne sätta sig lite åt tvärtom-hållet så blir hon orolig och känner sig osäker och säger att det inte känns naturligt. Och så frågar hon om hon inte bara kan få rida lite övningar i trav och jag kan säga hur hon ska avhjälpa problemet i trav. Den här situationen är ganska vanlig i en ridlärares vardag. När vi så börjar gå till botten med det hela så visar det sig att A-S subjektiva rakt och i mitten inte är rakt och i mitten. Men A-S är så van vid att sitta och gå och stå och sova för den delen så här att det har blivit hennes naturliga utgångsläge.   Rid väl!    
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Samling-vad är det och vill du verkligen ha det

Det är så roligt att läsa författare som beskrivit samling. En av mina favoriter är Eberhard Hübener. Tyvärr finns hans böcker, två som jag känner till, bara på tyska. Men de är så grymt bra! Den ena handlar om honom och hans liv som heltidsarbetande, framgångsrik affärsman och familjefar med en gedigen ridutbildning i bakgrunden som försöker få till det så att hans älskade häst är en del av hans vardag. Ni vet det där med work-life-balance! Och hästar tar som bekant väldigt mycket tid. Hans ena bok heter "….und ritt nur zu meinen Vergnügen". Något i stil med och jag red bara för nöjes skull. Den innehåller verkligen många godbitar. På Youtube har jag lagt upp en kort snutt där jag läser om samling både på svenska och tyska ur hans bok. Kopiera och klistra in i din webläsare eller klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=KORHVT6-8cQ&feature=youtu.be Skärmavbild 2016-05-30 kl. 09.43.28 Eberhard Hübener försöker sig på en definition av samling sin sin bok: "Schmeichelnder Sitz, atmender Schenkel, flüsternder Zügel" När hästen:
  • med engagemang kliver långt under sin bål med bakbenen
  • böjer sig i skanken (höft- och knäled) och sänker bakdelen
  •  skjuter ihop sig, bakifrån och framåt och därmed får en mindre understödsyta
  • förskjuter vikten bakåt genom att räta upp hals och huvud
  • och avlastar frambenen, så säger man att den är samlad
Den här samlingen ger:
  • en högre utförandeberedskap
  • ökad uppmärksamhet på förfinade hjälper
  • högre vändbarhet
  • mer uttrycksfulla och luftiga rörelser
De olika graderna av samling sträcker sig från brukshållning till levad. Wilhelm Müselers "Ridlära" beskriver de olika stadierna med en överskådlig skiss. Hübener Jag tänkte beskriva den där känslan som uppstår när man har full kontroll. Och då menar jag i bokstavlig mening allt ansvar eller om du vill för att citera en av mina älsklingsböcker " Bröderna Lejonhjärta", " all makt åt Tengil". När hästen helt och hållet står till mitt förfogande  i samlingen. Den liksom överlämnar sig med full tillit till mig.  Lite ske din vilja. När det uppstår i sådan, labyrintspelsbalans, dvs kulan kan när som helst trilla ner i något hål, då har jag ofta känt en liten känsla av "hoppsan" nu blev det liksom lite läskigt. Nu är det ju jag som bestämmer helt och hållet. Dvs också jag som ska ta ansvar för situationen och bara be om det som är möjligt. Vilket ansvar! Många gånger har jag då valt att lätta lite mer i handen, luta mig lite framåt och liksom sjasa på hästen lite och säga..näe men du vi kan dela på ansvaret. Gå fram lite nu och lägg dig lite på bogen så blir det liksom ett delat uppdrag det här. Det är nämligen lite läskigt när hästen helt lämnar över sig. Det är så skört och så ansvarsfullt och så stort och viktigt att i den stunden inte göra fel eller svika hästen balansmässigt. Och den är så känslig och så uppmärksam och så i "mitt våld".

Ibland kan jag se hos mina elever att de känner något liknande i den här situationen. När hästen liksom lämnar över sig, rent kroppsligt. Att man blir lite osäker och att det känns lite stort. Det kan vara bra att fundera över i förväg. Hur samlad vill jag ha min häst? Nej, den kommer inte att bli lugnare när den blir mer samlad. Snarare tvärtom. Lite som en kaffepetter precis innan den kokar över. Och du som ryttare ska härbärgera kraften och dirigera den och förvalta förtroendet. Den kommer att balansera på en mindre understödsyta, med andra ord kommer den inte alls att vara stadig utan betydligt mer rank att sitta på. Det kräver sin kvinna. Många ryttare fastnar också i situationen att de låter hästen ligga i handen och som på ett femte ben i sin ridning. Varför ? Jo, kanske för att det känns stadigt och för att man blandar ihop "bordsbalans" dvs så vill vi ha bordet, med hästbalans, som är mer som ett balanserande på liten yta. Dvs lite lätt ur balans och i återskapande av balans, hela tiden. När man spelar spelet labyrint så vet man att för att ta sig från 1-60 utan att trilla ner och utan att fuska så måste till varje pris undvika att kulan stannar helt. Det är "döden i grytan". En liten rörelse även om den är bakåt är bättre. Så att jag vet åt vilket håll det lutar så att jag kan vara steget före hela tiden. Då tar jag mig lekande lätt från 1-60 och tillbaka utan att trilla ner i hålet/helvetesgapet.

SamladDigo

Om man hoppar och rider ute i terrängen vill man givetvis inte ha den här typen av balans. Det skulle vara för farligt.

Rid väl !

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling Rakriktande Longering

Rikta hästen rakt och rid den framåt- Gustav Steinbrecht (1808–1885)

images-1   Även med de kunskaper vi har idag, dvs en renässans av de gamla mästarnas arbete framförallt så är titelcitatet det mest missuppfattade av alla inom ridningen. Kanske inte inom ridkonsten så som den utövades på den tiden det begav sig men inom ridsporten. Förstår hälften De flesta av oss har kanske förstått att den första delen av citatet inte innebär att jag rider rakt fram längs en väg eller längs en vägg eller ett staket. Rikta hästen rakt innebär att du gör allt som står dig till buds för att få hästen att jämna ut sin hänthet. Dvs du vet om den är höger eller vänsterhänt och vet vilka övningar du ska göra för att jämna ut detta. Med andra ord rider du inte lika mycket i båda varven eller sitter och gör alla övningar lika mycket åt båda hållen. Då skulle du ju inte bidra till att göra hästen mer liksidig utan snarare bevara den lika sned som den är av naturen. Ovanstående innefattar att du måste vara klar över hur din häst är sned för att kunna rikta den rakt på ett vettigt sätt. Mota i grind oavbrutet Till saken hör att de gamla mästarna i var ena hejare på att rakrikta hästen från marken. De ägnade mycket tid åt att göra hästen mer liksidig innan den fick en ryttare på ryggen. De var fullt medvetna om att hästen i naturen har mer vikt på bogarna för att den huvudsakligen ska beta. Och när den inte betar så rör den sig i sitt naturliga tillstånd med sänkt rygg och höjt huvud, extensor-mönster. Den är dessutom höger eller vänsterhänt så den rör sig lite snett hela tiden. Det här fungerar alldeles utmärkt så länge hästen inte har en ryttare på ryggen. När ryttaren kommer upp och belastar hästens rygg med sin vikt så blir det hela ännu värre. Ryttaren gör hästen snedare och får den att sänka ryggen mer. Det mest effektiva sättet att mota oliksidigheten i grind, vilket är det man som ryttare behöver göra hela hästens liv och träning, är att ge den en gedigen grundutbildning vid handen, på lina och på långtygel. Eller rehabilitera den, dvs ge den äldre ridhästen chansen att lära sig hur den kan bära ryttare och ändå svinga uppåt med ryggen. Det tar tre till sex veckor utan ryttare. Innan den vet hur den lyfter sin inre bog är det inte lämpligt att den söker framåt-neråt för den gör det i vilket fall bara snett, in i sin naturliga snedhet. Vilket sedermera med ryttarvikt blir precis lika illa igen. Motarbeta oliksidigheten Snedheten är det enskilt största hotet mot ridhästens benhälsa. Många hästar som inte är liksida blir också obalanserade att hantera. Hästen kommer aldrig att bli helt rak. Det här måste man som ryttare arbeta med ( eller snarare mot, motverka) hela ridhästens liv. Innan den kan få söka framåt-neråt måste den kunna behålla vikten till utsidans bakben. Först utan ryttarvikt och sedan med. Vi använder rakriktande longering, arbete på långa tyglar, arbete vid handen, TTEAM och TTOUCH samt benarbete för att guida hästen till mer bådhänthet, dvs rakrikting. Antingen supportar vi ridningen med detta eller så skolar vi om hästen med detta. Viktigt är att arbetet på marken siktar mot det uppsuttna. Dvs att hästen lär sig signalerna och INTE kroppsspråket. Det sistnämnda behöver den ju heller inte lära sig. images Framåt är inte fort Den andra delen av citatet: rid den framåt är lika missuppfattad som den första. Kanske till och med mer. Ofta ser man i stället hästar som rids i övertempo raka längs med en långsida. Med en ryttare på ryggen som är helt omedveten om att hästen inte ens kan bli rak på det viset. Den måste först få upp sina ena bog för att kunna ta lika långa kliv. Lyssna på hästen när du leder den längs gången nästa gång så hör du hur oliksidig den är. Lyssna på frambenen. Det är där rakriktningen tar sin början. Nåväl, så när den så har fått upp den bogen som är för låg så ska den börja arbeta mer engagerat, mer aktivt. Det innebär inte att den ska börja springa eller liksom rinna iväg. Utan att den ska börja ta i mer. Lite som en trestegshoppare gör de sista stegen mot hoppgropen. Det tar tid att lära sig se skillnaden mellan en häst som rör sig engagerat och hyfsat rakriktad och en som inte gör det. Ofta bedrar man sig på att hästen kanske är väldigt imponerande och snygg och rör sig mycket. Och så ser man en häst som inte är lika imponerande och energisk och tror att den för den delen är mindre rakriktad eller korrekt riden. Lyssna istället Det tar tid att skola ögat. Det är ett annat bloggämne. Under tiden får man ta hjälp av örat. Lyssna på stallgången och sedan under ridning. Lyssna på frambenen. Först ska den riktas rakt hästen. Dvs den hängande bogen ska upp och vikten bak till det diagonala bakbenet. Sen ska den söka framåt-neråt. Sen ska den ta i mer. Och går något av det som ska uppnås förlorat. Så måste det återställas i samma ordningsföljd igen. Om och om igen. Det är det som var dags ridning går ut på. I skritt, trav och galopp. Och efter det i övergångarna. Det är kanske det svåraste av allt för hästen att hålla sin transversus genom övergångarna och förbli rakriktad. Och när den så kan det så är det dags att fundera över övningar som är svårare och utsätter hästen för en större utmaning som gör den ännu rakare och ännu starkare i sin liksidighet. Uthållighet i vardagen Uthållighet hos ryttaren och modet att bli vid sin läst är det viktigaste. Att inte bli förförd att börja rida en massa konstigheter. Och att t ex våga rida nästan bara öppna i ena varvet och nästan bara sluta i andra.. för att du vet vad du gör och hur din häst behöver arbeta för att bli rakare. Att få guida mina elever i detta arbete är en ynnest! Rid väl!    
Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling

Långtygla för att bli en bättre ryttare

SiggeJag har hållit kurs några dagar i Lilla Äspered. Deltagarna är väldigt engagerade och ambitiösa. Så pass att de har tagit steget från hästryggen och till en position någonstans mellan hästens svans och höft. Jo visst, det kan vara farligt att gå där. Fast man kan inte trilla av i allafall 🙂 Möjlighet att rakrikta hästen Men just den positionen ger dig som ryttare möjligheten att faktiskt se vad din häst gör när du försöker rakrikta den. Med hjälp av två tyglar, lite längre än vanligt och din kropps position, din hållning, din röst och ev ditt spö kan du nu se vad hästen faktiskt gör när du gör de saker du brukar göra när du rider. Glömde jag rösten. Med rösten kan du lugna, uppmuntra och lära hästen några kommandon. Minst 100 ord Martha Kiley-Worthington som är en fantastisk etolog har kunnat fastställa att en normalbegåvad häst kan lära sig att förstå över 100 ord och mer. Och vad använder vi, ptroo, nej, en smackning och kom. Ibland undrar man vem som är mest begåvad i sällskapet... Förbättrad timing Det som man främst skolar när man långtyglar är timingen och handen. Att se vad vart hästen är på väg och vad den tänker göra innan den gör det. Så att jag kan verka i rätt ögonblick och inte ständigt försöka reda upp vad som redan har skett. Dvs vara ett steg efter istället för före. Sätta koordinationen Sen ger man även hästen chansen att öva utan ryttarvikt. Få in tekniken och koordinationen eller  mobilisera sin uppbromsningsmuskulatur t ex i övergångar neråt. Det är lite som att gå på gym och få in tekniken i hur man ska göra innan man lägger på mer vikt. Då minskar risken för skador. Motivationen hos hästen ökar också när den förstår hur den ska använda sin kropp. Strålande framsteg Den här gången fick jag njuta av ett förbättrat samspel hos inte mindre än sex ekipage som vågade sig på långtyglandet. Från minishettisen Lillan till halvblodsstoet Rhapsody. Och vilken glädje det är att se hur tighta ekipagen blir när de arbetar på samma nivå, dvs från marken. Och vilken bra kondis man får av det på kuppen. Ser fram emot flera kurser där vi kombinerar långtygel och ridning. Och låter insikterna från det ena gå in i det andra.    
Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Reversibilitet- silverkulan

Nu när det lackar mot Jul är ju kulor ett hett tema. Julkulor.

Utom i hoppningen
I ridningen så vill jag gärna förmedla till mina elever känslan av att hästen och jag är en stor silverkula. En stor kula som kan rulla i vilken riktning som helst när som helst. Ja, utom kanske i hoppningen. Om jag rider mot ett lite större hinder så vill jag verkligen inte ha känslan av att den här silverkulan som är hästen och jag kan rulla i vilken riktning som helst när som helst. Då vill jag att den ska rulla med ganska hög fart och med mycket stor säkerhet i en enda bestämd riktning, nämligen mot hindret. Det är liksom det som skiljer dressyr och hoppning åt.
Silverkulan
Med det sagt vill jag återvända till min kula, den reversibla. Den som kan byta riktning nästan när som helst. Som rullar lika lätta framåt som bakåt. Åt ena sidan eller åt andra sidan. Eller som Eberhard Hübener skriver i sin bok. Samling är en ökad grad av utförandeberedskap. Dvs hästen är "råpå". Den är inte lika avslappnad som när den söker framåt-neråt i uppvärmnings- eller nedvärmningsfasen. Den är beredd. På vilket kommando som helst. På vad som helst. Den balanserar.
Labyrintspelet
En av mina elever, Helena Engström, skänkte oss ett labyrintspel.  Det kan bero på att jag hade tjatat länge om det och likheten med ridningen. Och att hon hade ett gammalt i garderoben. Några av oss är gamla nog att komma ihåg det. Likheterna med ridningen är stora. Om man ska klara att undgå hålen på vägen mellan 1-60 så gäller det att hålla kulan i rörelse. Hela tiden känna vart den är på väg. Inte låta den bli stående för lång stund för då har man inte en aning om vartåt den kommer röra sig när den sätter igång. Ridning är också rörelse. Ibland mer kontrollerad, ibland mindre med strävan mot mer. Men att stå stilla eller hålla fast gagnar inte skeendet och inte hästen. För att uppnå denna reversibilitet så måste vi vara i skeendet oavbrutet. Totalt fokus. Känna, inte känslor, utan vad som händer i hästen under dig. Känna, inte din kropp utan genom din kropp vad hästen gör, innan den gör det. Så om du ska sitta och spela spel med familjen i Jul så leta upp det där gamla labyrintspelet och utmana resten av gänget. Så kan du helt obemärkt öva på att rida lite också mitt i julfirandet.
Vilket givetvis är det viktigaste när man har abstinens från hästryggen. Mycket nöje!