Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Skillnaden mellan känna känslor och känna kinestetiskt

aramis2-copy I ridningen behöver vi vara kinestetiskt närvarande. Vi behöver känna. Känna kroppen; den egna och hästens. Det ska inte blandas ihop med att känna känslor. Givetvis ska man känna känslor. Men när man ska rida är det bra om man är klar med att känna känslor innan man sitter upp. Tro mig, det stör när man ska vara närvarande i nuet och känna genom sin egen kropp vad hästen gör med sin kropp så att man kan interagera med varandra och bli ett ekipage. Då är det lite opraktiskt att ägna sig åt att känna känslor. Faktum är att vi inte är helt bra på att fokusera på flera saker på en gång. Tror faktiskt att det var en man som hittade på det. Och vi kvinnor, mig bland andra som vill vara duktiga ”gick på ” det. Men det är en annan blogg. Först som en papegoja Vi behöver känna, tänka och känna om och om igen. Det är därför ridning är en så oerhört bra meditation. När man är i detta så kopplar man bort allt annat och går på djupet. Ibland känns det som att jag som ridlärare stör mina elever. Särskilt när de har kommit en bit på väg i sitt utforskande av ridningen. Då behöver de lite tid för sig själva och jag som ridlärare får se till att komma in där det behövs, när det behövs. Till skillnad från våra första möten. Då är jag lite som en papegoja. Det är när eleven inte känner. Eller inte vet vad den ska känna. Eller var. Eller när den tror att den ska vara kvar i att känna frustration eller glädje eller nåt sånt. Innan den inser att den ska känna vad som händer med den egna kroppen och med hästens kropp. För att på så vis kunna meddela sig genom sin egen kropp och därmed påverka hästens. Det är en häftig resa. Och det är en ynnest att få vara med på den som ridlärare. Styr undan för p:na Därför har jag valt att undervisa som jag gör. Långsiktigt. När eleven har bestämt sig för att den vill göra den här utforskande resan i ridkonsten och förpliktigar sig till ett och ett halvt års utbildning. Då vet jag att vi har tiden och regelbundenheten som krävs. Med det kommer tilliten. Den i sin tur är nödvändig för att styra undan för prestige och prestation. De två p:na som oftast står väldigt mycket i vägen för lärandet. Kanske inte för resultat som sådana. De kan man tilltvinga sig med de två p:na men inte utveckling. Den kommer med tillit och avsaknad av de två p:na. Och det är när dessa är frånvarande som verklig utveckling sker och kunskapen djupnar. Se mönster

Det är häftigt att få bidra till och fascinerande att se vad som händer då. Ofta handlar det inte om att se möjligheterna som så många pratar om. Det handlar om att se mönstren och vilka av dem som är ogynnsamma och kan ersättas med mönster som gagnar ryttaren och därmed också hästen. Härligt!

Nästa vecka ska jag träffa mina elever som har gått utbildningen och nu ska på fördjupning. Det ska bli så spännande att se hur mönstren har utvecklats. Vilka som fortsatt är gynnsamma och vilka som kanske behöver fasas ut. Rid väl!

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Liza
    28 september, 2016 at 15:37

    Kan man få lägga till ett P för Perfektion? Hästen dör inte av att inte alltid gå ”På tygeln” i perfekt dressyrtävlingsform. Jag tränar hårt på att inte vara så perfekt, men det är svårt i prestationssamhället!

  • Reply
    Christina Drangel
    28 september, 2016 at 18:17

    Jag tackar hjärtligast för det tredje P:et Liza. Prestation, prestige och perfektion. De är ”killers” i ridningen och samvaron med hästen.

  • Leave a Reply