Browsing Category

Långtygling

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling Rakriktande Longering

Rikta hästen rakt och rid den framåt- Gustav Steinbrecht (1808–1885)

images-1

 

Även med de kunskaper vi har idag, dvs en renässans av de gamla mästarnas arbete framförallt så är titelcitatet det mest missuppfattade av alla inom ridningen. Kanske inte inom ridkonsten så som den utövades på den tiden det begav sig men inom ridsporten.

Förstår hälften

De flesta av oss har kanske förstått att den första delen av citatet inte innebär att jag rider rakt fram längs en väg eller längs en vägg eller ett staket. Rikta hästen rakt innebär att du gör allt som står dig till buds för att få hästen att jämna ut sin hänthet. Dvs du vet om den är höger eller vänsterhänt och vet vilka övningar du ska göra för att jämna ut detta. Med andra ord rider du inte lika mycket i båda varven eller sitter och gör alla övningar lika mycket åt båda hållen. Då skulle du ju inte bidra till att göra hästen mer liksidig utan snarare bevara den lika sned som den är av naturen. Ovanstående innefattar att du måste vara klar över hur din häst är sned för att kunna rikta den rakt på ett vettigt sätt.

Mota i grind oavbrutet

Till saken hör att de gamla mästarna i var ena hejare på att rakrikta hästen från marken. De ägnade mycket tid åt att göra hästen mer liksidig innan den fick en ryttare på ryggen. De var fullt medvetna om att hästen i naturen har mer vikt på bogarna för att den huvudsakligen ska beta. Och när den inte betar så rör den sig i sitt naturliga tillstånd med sänkt rygg och höjt huvud, extensor-mönster. Den är dessutom höger eller vänsterhänt så den rör sig lite snett hela tiden. Det här fungerar alldeles utmärkt så länge hästen inte har en ryttare på ryggen. När ryttaren kommer upp och belastar hästens rygg med sin vikt så blir det hela ännu värre. Ryttaren gör hästen snedare och får den att sänka ryggen mer. Det mest effektiva sättet att mota oliksidigheten i grind, vilket är det man som ryttare behöver göra hela hästens liv och träning, är att ge den en gedigen grundutbildning vid handen, på lina och på långtygel. Eller rehabilitera den, dvs ge den äldre ridhästen chansen att lära sig hur den kan bära ryttare och ändå svinga uppåt med ryggen. Det tar tre till sex veckor utan ryttare. Innan den vet hur den lyfter sin inre bog är det inte lämpligt att den söker framåt-neråt för den gör det i vilket fall bara snett, in i sin naturliga snedhet. Vilket sedermera med ryttarvikt blir precis lika illa igen.

Motarbeta oliksidigheten

Snedheten är det enskilt största hotet mot ridhästens benhälsa. Många hästar som inte är liksida blir också obalanserade att hantera. Hästen kommer aldrig att bli helt rak. Det här måste man som ryttare arbeta med ( eller snarare mot, motverka) hela ridhästens liv. Innan den kan få söka framåt-neråt måste den kunna behålla vikten till utsidans bakben. Först utan ryttarvikt och sedan med. Vi använder rakriktande longering, arbete på långa tyglar, arbete vid handen, TTEAM och TTOUCH samt benarbete för att guida hästen till mer bådhänthet, dvs rakrikting. Antingen supportar vi ridningen med detta eller så skolar vi om hästen med detta. Viktigt är att arbetet på marken siktar mot det uppsuttna. Dvs att hästen lär sig signalerna och INTE kroppsspråket. Det sistnämnda behöver den ju heller inte lära sig.

images

Framåt är inte fort

Den andra delen av citatet: rid den framåt är lika missuppfattad som den första. Kanske till och med mer. Ofta ser man i stället hästar som rids i övertempo raka längs med en långsida. Med en ryttare på ryggen som är helt omedveten om att hästen inte ens kan bli rak på det viset. Den måste först få upp sina ena bog för att kunna ta lika långa kliv. Lyssna på hästen när du leder den längs gången nästa gång så hör du hur oliksidig den är. Lyssna på frambenen. Det är där rakriktningen tar sin början. Nåväl, så när den så har fått upp den bogen som är för låg så ska den börja arbeta mer engagerat, mer aktivt. Det innebär inte att den ska börja springa eller liksom rinna iväg. Utan att den ska börja ta i mer. Lite som en trestegshoppare gör de sista stegen mot hoppgropen. Det tar tid att lära sig se skillnaden mellan en häst som rör sig engagerat och hyfsat rakriktad och en som inte gör det. Ofta bedrar man sig på att hästen kanske är väldigt imponerande och snygg och rör sig mycket. Och så ser man en häst som inte är lika imponerande och energisk och tror att den för den delen är mindre rakriktad eller korrekt riden.

Lyssna istället

Det tar tid att skola ögat. Det är ett annat bloggämne. Under tiden får man ta hjälp av örat. Lyssna på stallgången och sedan under ridning. Lyssna på frambenen. Först ska den riktas rakt hästen. Dvs den hängande bogen ska upp och vikten bak till det diagonala bakbenet. Sen ska den söka framåt-neråt. Sen ska den ta i mer. Och går något av det som ska uppnås förlorat. Så måste det återställas i samma ordningsföljd igen. Om och om igen. Det är det som var dags ridning går ut på. I skritt, trav och galopp. Och efter det i övergångarna. Det är kanske det svåraste av allt för hästen att hålla sin transversus genom övergångarna och förbli rakriktad. Och när den så kan det så är det dags att fundera över övningar som är svårare och utsätter hästen för en större utmaning som gör den ännu rakare och ännu starkare i sin liksidighet.

Uthållighet i vardagen

Uthållighet hos ryttaren och modet att bli vid sin läst är det viktigaste. Att inte bli förförd att börja rida en massa konstigheter. Och att t ex våga rida nästan bara öppna i ena varvet och nästan bara sluta i andra.. för att du vet vad du gör och hur din häst behöver arbeta för att bli rakare.

Att få guida mina elever i detta arbete är en ynnest! Rid väl!

 

 

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling

Långtygla för att bli en bättre ryttare

SiggeJag har hållit kurs några dagar i Lilla Äspered. Deltagarna är väldigt engagerade och ambitiösa. Så pass att de har tagit steget från hästryggen och till en position någonstans mellan hästens svans och höft. Jo visst, det kan vara farligt att gå där. Fast man kan inte trilla av i allafall 🙂

Möjlighet att rakrikta hästen

Men just den positionen ger dig som ryttare möjligheten att faktiskt se vad din häst gör när du försöker rakrikta den. Med hjälp av två tyglar, lite längre än vanligt och din kropps position, din hållning, din röst och ev ditt spö kan du nu se vad hästen faktiskt gör när du gör de saker du brukar göra när du rider. Glömde jag rösten. Med rösten kan du lugna, uppmuntra och lära hästen några kommandon.

Minst 100 ord

Martha Kiley-Worthington som är en fantastisk etolog har kunnat fastställa att en normalbegåvad häst kan lära sig att förstå över 100 ord och mer. Och vad använder vi, ptroo, nej, en smackning och kom. Ibland undrar man vem som är mest begåvad i sällskapet…

Förbättrad timing

Det som man främst skolar när man långtyglar är timingen och handen. Att se vad vart hästen är på väg och vad den tänker göra innan den gör det. Så att jag kan verka i rätt ögonblick och inte ständigt försöka reda upp vad som redan har skett. Dvs vara ett steg efter istället för före.

Sätta koordinationen

Sen ger man även hästen chansen att öva utan ryttarvikt. Få in tekniken och koordinationen eller  mobilisera sin uppbromsningsmuskulatur t ex i övergångar neråt. Det är lite som att gå på gym och få in tekniken i hur man ska göra innan man lägger på mer vikt. Då minskar risken för skador. Motivationen hos hästen ökar också när den förstår hur den ska använda sin kropp.

Strålande framsteg

Den här gången fick jag njuta av ett förbättrat samspel hos inte mindre än sex ekipage som vågade sig på långtyglandet. Från minishettisen Lillan till halvblodsstoet Rhapsody. Och vilken glädje det är att se hur tighta ekipagen blir när de arbetar på samma nivå, dvs från marken. Och vilken bra kondis man får av det på kuppen. Ser fram emot flera kurser där vi kombinerar långtygel och ridning. Och låter insikterna från det ena gå in i det andra.

 

 

Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling

Tankar kring arbete på lång tygel

På morgonen idag så fick jag frågan av en av mina elever i Tyskland vad som var slutmålet med att arbeta på långtygel. Intressant fråga eftersom det inte finns något slut på arbetet med en häst, eller en ryttare heller för den delen. Tills döden skiljer oss åt vill säga. Utbildning har förvisso viss hållbarhet men form är färskvara.

Självbärighet

Målet för min häst när jag arbetar på lång tygel är att den ska bli självbärig. Kunna utföra det jag ber om ekvilibristiskt. Dvs i rörelse runt sin egen dynamiska tyngdpunkt. För att uppnå detta behöver ryttaren fokusera på att inverka minimalt med sina fingrar och sin position. Iaktta självbärighet och hållning i den egna kroppen. Kalibrera sin egen insats. Fokusera på att se vad hästen tänker göra innan den gör det. Och utveckla sin timing.

Stärka hästen

Under tiden blir hästen stark. Stark nog att bära sin ryttare. Den lär sig att använda sin kropp med minimal insats och maximal närvaro. Precis som ryttaren. Under tiden man övar får man som jag brukar säga se ”glimtar av den blå himlen genom molnen”. Och med tiden blir det rent ut sagt både funktionellt och vackert.