Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Jag fick ett mail med frågor…

Jag har fått ett mail från en av våra elever, Mari som just har påbörjat vår utbildning och som bor i Norge. Hon har mailat några frågor som jag har för avsikt att besvara så gott det går här på vår facebooksida. Jag hoppas att Mari också får filmat lite så att det blir lättare att förstå vad vi pratar om. Och det kommer onekligen att vara svårt att svara kort på dem. Vår filosofi när det gäller ridning skiljer sig lite från vad som är vanligt förekommande idag. Vi lutar oss mot en äldre kavalleritradition där man bara rider de övningar hästen är färdig för och bara i den utsträckning det gagnar hästen. Att rida skolorna öppna och sluta t ex har inget egenvärde och görs inte för görandets skull eller för att roa ryttaren. Utgångspunkten är hela tiden att hästen ska rakriktas och det kan göras med skolorna öppna och sluta, men bara om de utförs på rätt sätt. Du kan t ex rida en öppna och sitta för hårt till insidan, istället för att sitta till utsidan och då är öppnan inte så uppbygglig eftersom den inte leder till att hästen blir högre i sin insida utan istället lägre i den här sidan. Detta blir särskilt ogynnsamt när öppnan rids i det varv där man har den lilla bogen som insida. Vi försöker sitta åt det håll hästen ska röra sig. När det gäller halvhalter generellt så är det något jag inte pratar om alls i grundutbildningen av hästen. Det är så otroligt svårt att koordinera sig till att utföra alla de instruktioner som de flesta halvhalter beskrivs med (halv parad från tyskan där hel parad betyder halt). Det blir mest ett dragande i munnen i fel timing. Jag tycker att det fungerar att eleven använder sin andning och andas in och fokuserar på bilden av vad den strax ska göra och andas ut in i övningen istället. Hästar är oerhört känsliga för vad vi gör med vår andning. Det räcker alldeles utmärkt. Härmed är fråga nr 1 besvarad. Vi avbryter också en skola eller övning om hästen mister sin rakriktning och sin bjudning och rörelsen diagonalt till utsidans tygel i öppna och de öppnaliknande övningarna för att gå in på en volt och lösa problemet d v s återigen få hästen ut till yttertygeln och få den att bjuda framåt till handen.   1.Det, hvordan og når ri en halvparade, jeg klarte ikke å få ordene i boken (Katrin Wallbergs bok) til å bli helt forståelig i hodet mitt?:) Se texten ovan.  
  1. Når vet du når du skal begynne med versade, travers (sluta), sjenkelvikning?
När du kan rida hästen till yttertygeln. Dvs använda innertygeln på en 15-20 meters volt på ett sånt sätt att du kan få en yttertygel i båda varven är det dags att börja försöka sig på skolan öppna. Jag nämner den grundläggande utbildningen inte i samma andetag eftersom den ena är lösgörande och rakriktande och bara till en viss del samlande, öppnan och den andra, slutan är mer samlande. Slutan resulterar ofta om den rids för tidigt i utbildningen i att hästen imploderar ( kollapsar) i sin redan alltför kontraherade sida d v s där den har den lilla bogen. Om jag ska generalisera, vilket alltid är vanskligt så rider jag till 90% skänkelvikning, öppna och förvänd öppna under hästens två första utbildningsår. (Det förutsätter givetvis att du och hästen har varit i träningsform dessa två år med regelbunden vila, inte att ni har varit sjuka, skadade eller av annat skäl inte kunnat träna dessa två år.) Först därefter kan det vara intressant att lägga till slutan. Hvorfor rir vi disse øvelsene? (De er styrkende og løsgjørende eller?) Se ovan. Samt att vi använder öppnan för att kunna placera bogarna. Det är det viktigaste att kunna placera bogarna. Om du inte kan få den lilla bogen ut och fram när den är yttersida så har du i realiteten ingen yttertygel i det varv där den stora bogen är till insidan. Därför rider vi så mycket öppna och öppnaliknande övningar. Det är också lösgörande för en stel häst och triggar hästen att hålla sig med mer tonus om den är överrörlig. Slutan i sin tur placerar bakdelen. Det är prio två. Där börjar vi med övningar med tagen bakdel, d v s bara bakdelen en liten bit in korta sträckor eftersom risken för att hästen ska implodera i sin insida är så stor. Särskilt på överrörliga hästar.
  1. Hva gjør de forskjellige øvelsene?
Se ovan. Jag vill påstå att du klarar dig utmärkt utan slutan för att rakrikta din häst. Slutan, d v s travers är mer samlande. När du börjar rida den måste du ideligen växla tillbaka till öppna i det ögonblick hästen mister sin skjutkraft och rakriktning, imploderar.
  1. Er det disse øvelsene som gjør hesten rak? Evt kan du forklare det litt?:)
Se ovan. Öppnan gör hästen rak. Slutan gör hästen stark. Men bara om den rids så att hästen inte drar ihop sig för mkt i sin insida. Tänk att den inte får implodera. Tänk dig bilden av en stålkonstruktion som om den blir för vinklad kommer att vika ihop sig.  
  1. Hvordan få en hest løsgjort? Er det overganger og lang og lav, volter og serpentiner som gjør denne jobben?
Läs på i boken av Kurd Albrecht von Ziegner. I kapitlet under lösgjordhet hittar du allt du behöver veta. Fysisk och psykisk lösgjordhet börjar när du borstar och sadlar din häst och leder den till ridbanan. Där rider du stora volter och långa linjer och vändningar t ex framdelsvändning som kontrollerar att hästen förstår sidförande skänkel och förhållande yttertygel. Det allra viktigaste är att få kontroll över den stora bogen så att du kan lirka och locka ut den lilla bogen. Hästens naturliga snedhet innebär att den är paralellförskjuten. Så snart du får bogarna jämte varandra så kommer hästen att slappna av och söka framåt-neråt. Det är viktigt att inte be den att söka framåt-neråt innan du har fått bogarna bredvid varandra. När detta inträde så söker hästen tämligen omgående framåt-neråt.    
  1. Hvordan jobbe fram en positiv bydning (kontakt) med hesten?
Hästar reagerar generellt på två sätt. Om de inte kan hålla balansen på det böjda spåret så kommer de antingen att öka farten eller att minska farten. Dämpa den stora bogen. Locka ut den lilla bogen. Sitt till utsidan på det böjda spåret. Se till att inte kontrollera hästen med händerna eller tyglarna. Dvs sitta med händerna i knäet och dra bakåt i alla lägen. Rid mycket ute i skog och mark även om det bara är i skritt. Rid kortare stunder på banan eller ridhuset. Kontrollera att utrustningen passar din häst. Kontrollera att skoningen är korrekt i vinklarna eller att hästen inte har ont i hovarna om den är barfota. Kontrollera att den inte är halt. 75 % av alla hästar som kommer till en försäljningsbesiktning är halta. De flesta ryttare vill inte höra talas om detta. Och träning kan göra hästen frisk och stark men alla hältor går inte att rida bort och det kan vara vettigt att veta vad hästen har för sorts ont för att avgöra vilken sorts träning den ska ha för att bli bra. Ofta bjuder hästen inte framåt för att den har ont någonstans. Vad gäller kontakten så är att vara tillsammans så ofta det går, helst varje dag i en utforskande, positiv anda där man tar ansvar för att inte göra svårare saker än man tillsammans kan lösa den dagen ett bra sätt att komma varandra nära.  
  1. Hvordan er din treningsøkt lagt opp? Løsgjørende først? Jobbøkt? Avslutning? Hva gjør du i disse fasene evt?
Precis som ovan men givetvis väldigt mycket beroende på hästens ålder och hur mycket utbildning den har fått. Ofta är hästar ridna men har inte fått någon utbildning. Vad jag gör i dessa faser är olika också beroende på ovanstående. Skritta ut, gå in på ridbanan och rida stora volter och serpentiner och öppnaliknande positioner och förvänd öppnapositioner blandad med volter. Sen rider jag ut i skritt igen om möjligt. Eller så arbetar jag lite vid handen med att dämpa den stora bogen. Sen gör jag det uppsuttet i skritt och trav, också på volter mm. I olika gångarter. Och så försöker jag ha kvar hästen till yttertygeln och i flexormönster genom övergångarna och är noggrann med att låta bromsandet ta tid så att hästen kan bromsa med sina bakben istället för med sina framben. Likadant med övergångarna till högre gångart. Allt eftersom tiden går 1-2 år m a o så ökar jag själva arbetsfasen i mitten och lägger in lite mer tagen bakdel t ex.  
  1. Kan du forklare en svingende rygg? Hvordan ser man det og hvordan oppnår man dette?:)
  Det får den förklara som använder dessa begrepp. Jag är enig med den akademiska ridkonstens teorier om rotationer mm i bröstkorgen. För mig är det alldeles för teoretiskt och komplicerat. Ridning är en praktisk historia och måste utföras med bjudning och rörelse framåt och i stunden. Mitt tips är att alltid rida så mycket framåt att hästen inte släpar tårna på bakhovarna i backen!! Annars går den inte samlat utan bara långsamt det gynnar inte hästens bärförmåga. Om du kan sitta ner i traven långa stunder utan att det är det minsta obekvämt i början av utbildningen så rider du för långsamt helt enkelt. Tumregeln är att hästen ska gå i en sk ”fösarposition”, med bjudning framåt; se bild. Den ska utplåna en ev urholkning bakom sadeln och framför manken samt sänka sin svansrot.  kizenfoser
  1. Hva menes egentlig med biomekanik?
Jag upplever att många svänger sig lite hur som helst med detta begrepp och allt som oftast blandar ihop den med hur skelettet ser ut eller andra former av det om egentligen är att beteckna som anatomi. Därför väljer jag här att klippa in Wikipedias beskrivning: Biomekanik studerar och analyserar mekaniska problem i organiska (biologiska) system. Utgångspunkt för dessa analyser är mekaniska lagar, som används för att studera vilken inverkan krafter har på levande vävnad. En definition av begreppet kan vara ”applicerandet av mekaniska principer i studier av levande organismer”.
  1. Når noen sier aktivere bakparten, hva menes da, er det egentlig magemusklene man skal aktivere for å aktivere bakparten? Dette er kanskje ting jeg egentlig skal vite nå, men føler meg ikke helt trygg på dette, så da er det kanskje lurest i å spørre?:)
  Så glad att du är öppen och frågar LinnMari eftersom det är många som känner som du. Det är ockå vanligt att man svänger sig med massor uttryck som att nu har jag börjat samla min häst fast man egentligen bara sitter och rider långsamt och bromsar den. Det här är också lite lustigt för det är en delvis en missuppfattning att vi kan aktivera bakbenen, som om de inte hörde ihop med resten av kroppen. Allt hänger som bekant ihop. Om du inte först har placerat bogarna intill varandra, d v s åtgärdat parallelförskjutningen så kan du egentligen inte aktivera bakdelen? Bakbenen. Hästen kommer inte att arbeta längre in under sig än den har flyttat undan sina framben och problemet är alltid störst på den sida där hästen flyttar bakbenet till en lätt sluta under ryttare d v s sidan med den lilla bogen. Det här bakbenet går utanför kroppen och inte tillräckligt långt fram. Du kan mata på detta ben hur mycket som helst. Men om du inte har fått fram och upp och ut samma sidas framben så kommer det bara skapa mer spänning i hästen och inte ge något gynnsamt. Först när vi har flyttat undan frambenet kan vi ägna oss åt att försiktigt putta på samma sidas bakben. Det är nog mer bakbenen vi vill aktivera än bakdelen. Återigen är det övergångar som stärker bakbenen och sätter dem i arbete. Jag aktar mig för att rida övergångar vid en viss bokstav och att få dessa för abrupta (lydiga). Det är ytterst ogynnsamt till en början. Om du t ex vill att hästen ska gå över i trav så är det viktigt att den är fortsatt eftergiven i ganaschen och att den har bogarna jämte varandra i övergången. Om den mister detta när du är på väg att gå över i trav så korrigera först bogarnas placering och börja om. Konsten ligger i princip i att hålla koll över bogarna medan du går över i trav. När du så ska sakta av till skritt så är det viktigt att du bromsar genom att krypa ner i hästen och ”kura manke” och gör bromsandet med handen till att handen stänger sig istället för att den går för mycket bakåt. Och sedan tar det den tid det tar. Se om du kan inverka på bogarna så att de är intill varandra hela vägen in i skritten och att hästen genom att du lirkar med fingrarna är fortsatt eftergiven i ganaschen. Ett fenomen som jag ser hos hästar som är ridna mycket på lydnad i övergångarna till lägre gångart är att de istället för att bromsa med bakbenen bara kör ner frambenen i backen och så studsar de till lite. Det för också med sig att hästen liksom bara tappar sina bakben i övergången neråt. Det är samma sak som att den har släppt maghållet. Och ja, hästen ska lära sig att inta flexormönster. Fösarpositionen. Ganascheftergift, maghåll och lätt vinklad bäcken dvs svansroten nervinklad.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply