Wolfgang Amadeus Mozart (1756 – 1791, tysk-österrikisk tonsättare, pianist och violinist) hann inte fullborda det här verket, men nu har Folkoperan gjort det! Scenen vid Hornsgatan i Stockholm fortsätter att överraska. Den här uppsättningen är ett helgjutet mästerverk, mycket tack vara en samling barn och deras tankar.
Det börjar starkt. Barnen kommer in en efter en, lägger handen mot sitt hjärta och vi hör hur det dunkar. De vuxna ställs till svars. Vad är viktigast i livet? Vilken värld lämnar vi över till de kommande generationerna? Barnen gör en handlingsplan för framtiden.
Budskapet är kristallklart och angeläget. Frågan är om inte denna föreställning är det viktigaste på en scen just nu. Vi tillåts släppa fram våra största känslor; sorg, kärlek, längtan. Här finns en önskan om frid i sinnet, musiken förmedlar skönhet, tröst och kraft att gå vidare. Och det är barnen som talar till oss med kloka ord.
Här på Folkoperan blir vi berörda, tårarna rinner. Även äldre män i salongen får fuktade kinder. Körer avlöser varandra under de olika föreställningarna, men det är barnen som står i centrum, De talar till oss, anklagar de vuxna som förstör vår vackra planet; ”Skärp er!” utbrister de unga.
”Visionen är att tända nya tankar genom orädd opera” skriver teatern i sitt programblad. De lyckas. En sådan här helhetsupplevelse – med viktiga budskap – är unik. Allt är välgjort och genomtänkt. Så låt tårarna rinna och vandra sedan ut och förändra världen. Det går, om vi alla hjälps åt.
Spelas till 28 november. Men det händer att Folkoperan förlänger sina succéer…
Lars Wickberg
Comments
