Det är ju ändå fredag så vi köpte lite lösgodis, mannen och jag, och medan jag njutit av värmen och min bok har handen flyttat sig mellan skålen och munnen som av sig själv.
Nu mår jag ju som jag förtjänar. Illa och med redig ångest. Tränat har jag ju inte gjort på två dagar heller. Nej, nu tidig sänggång för arla löpning innan värmelampan slås på på himlen imorgon. Så här kan vi inte ha det!
Det är nästan svårt att tro att en inte befinner sig utomlands när en kan ligga ute och läsa i skuggan för att det är för varmt i solen en sommarkväll. Det är nästan för bra för att vara sant. Det kommer ju att vända snart och det är det flyktiga i det som spär på känslan av att man är med om något underbart.
Dagen har jag först spenderat med att brottas med gräsmattan som vuxit sig alldeles för lång för vår handjagare, sedan liggandes på kanten av Blå Lagunen med Lena och dopp emellanåt i klart vatten och efter en snabb middag med min underbare man ligger jag nu i loungemöblerna på baksidan och läser bok.
Livet är inte alls otäckt just nu. Jag har tur, jag.
Idag sportar jag randigt på randigt på väg en snabbis in till stan och besök hos Naprapat-Ida. Min Michael Kors-plånbok får agera färgklick tillsammans med sjal från Banana Republic. Tisha och shorts är båda trogna gamla paltor från HM och Cubus. On my feet har jag vita Converse. Blir inte mer vacay än så här!
Tillbaka i borgen efter en härlig dag i Västervik. Karin och jag har kikat runt i stan, cyklat ut förbi Gränsö slott och badat (dopp nr 3 för året och i havet no less!) och ätit goda musslor på Restaurant Guldkant. In alles en helt a.m.a.z.i.n.g day!
Hade havet och solen som sällskap på min löptur nu på morgonen. Det är fantastiskt vackert och väldigt rogivande att springa längs med ett glittrande hav …i stekande morgonsol. OMG vad varmt det var!
Och någonting var knäppt med kroppen idag, den hade helt plötsligt bestämt sig för att idag var dagen att springa fort. Jaha? Jag insåg ju att det inte skulle hålla när kilometerdamen i Funbeat sa att jag sprang på 5.11 ett tag. Mycket riktigt fick jag ju gå några meter här och där men så fort jag började springa drog kroppen upp tempot igen trots att JAG försökte bromsa. Så skumt! Men kul förstås. Har inte loggat den här typen av kilometertider sedan för jag blev sjuk innan New York.
Hoppas inte det betyder att jag håller på att bli sjuk nu. Kände faktiskt av lite kli i halsen igår men det var borta när jag vaknade. Ta i trä för jag tycker inte jag förtjänar en förkylning nu.
Halvvägs- och efterbild!
Jag har förflyttat mig ner till Västervik och bästa Karin. Vi ska köra Zumba i Stadsparken. Dans är ju inte direkt min grej, koordination till musik är inte direkt ett starkt kort för mig, men jag har på mig kjolen och är redo att skaka lite av mig lite överflödig energi!
Igår efter firarfrukost och naprapatbehandling tog jag bilen ner till Linköping för att hälsa på fina vännerna Lena och Micke. De har precis som vi tagit steget in i vuxenvärlden och köpt hus. Väldigt roligt!
Vi gick en tur i området, åkte och badade, käkade glass vid Bergs slussar och grillade på kvällen. Imorse var Lena och jag ute på en kort löprunda före frukost. Och sedan har vi grottat ner oss i bröllopsbilder. Deras bröllopsdag är på söndag så the topic is hot. Men… Jag har inte tagit en enda bild. Förrän nu, när det ösregnar! Haha, sopigt! Det är svårt att fota regn btw…
Efter vår härliga hotellfrukost var Erik tvungen att gå till jobbet, den stackarn har inte semester än, och jag gick till Fysiokoncept och naprapat-Ida för en omgång på min nacke. Jag har haft rätt ont i den ända sedan midsommar och inte sovit så bra på ett par veckor. Jag har kört på med träning som vanligt och hoppats på att det skulle släppa av sig själv men icke.
Ida fick loss en hel del, men såklart inte allt på en behandling. Ska tillbaka på torsdag för en runda till. Tills dess har jag fått kinesiotejp i knallorange som drar i musklerna. Det är faktiskt väldigt skönt men det ser säkert lite roligt ut!
För två år sedan fattade jag mitt bästa beslut någonsin. Det var att stå där framför prästen och all familj och vänner och säga ja till min fantastiske man. Han stöttar, peppar och pushar i allt jag gör. Åkej, kanske inte allt. Och det är det bästa med honom. Han säger vad han tycker och låter inga (allt för) knäppa idéer gå för långt. Det kan bäst beskrivas som al dente. Tuggmotstånd liksom.
För att fira vår pappersbröllopsdag ska vi iväg och äta hotellfrukost. Frukostar är liksom vår grej. Det var på en frukost han friade till exempel. Det var i New York men den storyn ta vi en annan gång!
