För två år sedan fattade jag mitt bästa beslut någonsin. Det var att stå där framför prästen och all familj och vänner och säga ja till min fantastiske man. Han stöttar, peppar och pushar i allt jag gör. Åkej, kanske inte allt. Och det är det bästa med honom. Han säger vad han tycker och låter inga (allt för) knäppa idéer gå för långt. Det kan bäst beskrivas som al dente. Tuggmotstånd liksom.
För att fira vår pappersbröllopsdag ska vi iväg och äta hotellfrukost. Frukostar är liksom vår grej. Det var på en frukost han friade till exempel. Det var i New York men den storyn ta vi en annan gång!
No Comments