Browsing Category

Drangelska Ridinstitutet

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar

Samling-vad är det och vill du verkligen ha det

Det är så roligt att läsa författare som beskrivit samling. En av mina favoriter är Eberhard Hübener. Tyvärr finns hans böcker, två som jag känner till, bara på tyska. Men de är så grymt bra! Den ena handlar om honom och hans liv som heltidsarbetande, framgångsrik affärsman och familjefar med en gedigen ridutbildning i bakgrunden som försöker få till det så att hans älskade häst är en del av hans vardag. Ni vet det där med work-life-balance! Och hästar tar som bekant väldigt mycket tid. Hans ena bok heter ”….und ritt nur zu meinen Vergnügen”. Något i stil med och jag red bara för nöjes skull. Den innehåller verkligen många godbitar. På Youtube har jag lagt upp en kort snutt där jag läser om samling både på svenska och tyska ur hans bok. Kopiera och klistra in i din webläsare eller klicka här: https://www.youtube.com/watch?v=KORHVT6-8cQ&feature=youtu.be

Skärmavbild 2016-05-30 kl. 09.43.28

Eberhard Hübener försöker sig på en definition av samling sin sin bok: ”Schmeichelnder Sitz, atmender Schenkel, flüsternder Zügel”

När hästen:

  • med engagemang kliver långt under sin bål med bakbenen
  • böjer sig i skanken (höft- och knäled) och sänker bakdelen
  •  skjuter ihop sig, bakifrån och framåt och därmed får en mindre understödsyta
  • förskjuter vikten bakåt genom att räta upp hals och huvud
  • och avlastar frambenen, så säger man att den är samlad

Den här samlingen ger:

  • en högre utförandeberedskap
  • ökad uppmärksamhet på förfinade hjälper
  • högre vändbarhet
  • mer uttrycksfulla och luftiga rörelser

De olika graderna av samling sträcker sig från brukshållning till levad. Wilhelm Müselers ”Ridlära” beskriver de olika stadierna med en överskådlig skiss.

Hübener

Jag tänkte beskriva den där känslan som uppstår när man har full kontroll. Och då menar jag i bokstavlig mening allt ansvar eller om du vill för att citera en av mina älsklingsböcker ” Bröderna Lejonhjärta”, ” all makt åt Tengil”. När hästen helt och hållet står till mitt förfogande  i samlingen. Den liksom överlämnar sig med full tillit till mig.  Lite ske din vilja. När det uppstår i sådan, labyrintspelsbalans, dvs kulan kan när som helst trilla ner i något hål, då har jag ofta känt en liten känsla av ”hoppsan” nu blev det liksom lite läskigt. Nu är det ju jag som bestämmer helt och hållet. Dvs också jag som ska ta ansvar för situationen och bara be om det som är möjligt. Vilket ansvar! Många gånger har jag då valt att lätta lite mer i handen, luta mig lite framåt och liksom sjasa på hästen lite och säga..näe men du vi kan dela på ansvaret. Gå fram lite nu och lägg dig lite på bogen så blir det liksom ett delat uppdrag det här. Det är nämligen lite läskigt när hästen helt lämnar över sig. Det är så skört och så ansvarsfullt och så stort och viktigt att i den stunden inte göra fel eller svika hästen balansmässigt. Och den är så känslig och så uppmärksam och så i ”mitt våld”.

Ibland kan jag se hos mina elever att de känner något liknande i den här situationen. När hästen liksom lämnar över sig, rent kroppsligt. Att man blir lite osäker och att det känns lite stort. Det kan vara bra att fundera över i förväg. Hur samlad vill jag ha min häst? Nej, den kommer inte att bli lugnare när den blir mer samlad. Snarare tvärtom. Lite som en kaffepetter precis innan den kokar över. Och du som ryttare ska härbärgera kraften och dirigera den och förvalta förtroendet. Den kommer att balansera på en mindre understödsyta, med andra ord kommer den inte alls att vara stadig utan betydligt mer rank att sitta på. Det kräver sin kvinna. Många ryttare fastnar också i situationen att de låter hästen ligga i handen och som på ett femte ben i sin ridning. Varför ? Jo, kanske för att det känns stadigt och för att man blandar ihop ”bordsbalans” dvs så vill vi ha bordet, med hästbalans, som är mer som ett balanserande på liten yta. Dvs lite lätt ur balans och i återskapande av balans, hela tiden. När man spelar spelet labyrint så vet man att för att ta sig från 1-60 utan att trilla ner och utan att fuska så måste till varje pris undvika att kulan stannar helt. Det är ”döden i grytan”. En liten rörelse även om den är bakåt är bättre. Så att jag vet åt vilket håll det lutar så att jag kan vara steget före hela tiden. Då tar jag mig lekande lätt från 1-60 och tillbaka utan att trilla ner i hålet/helvetesgapet.

SamladDigo

Om man hoppar och rider ute i terrängen vill man givetvis inte ha den här typen av balans. Det skulle vara för farligt.

Rid väl !

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling Rakriktande Longering

Rikta hästen rakt och rid den framåt- Gustav Steinbrecht (1808–1885)

images-1

 

Även med de kunskaper vi har idag, dvs en renässans av de gamla mästarnas arbete framförallt så är titelcitatet det mest missuppfattade av alla inom ridningen. Kanske inte inom ridkonsten så som den utövades på den tiden det begav sig men inom ridsporten.

Förstår hälften

De flesta av oss har kanske förstått att den första delen av citatet inte innebär att jag rider rakt fram längs en väg eller längs en vägg eller ett staket. Rikta hästen rakt innebär att du gör allt som står dig till buds för att få hästen att jämna ut sin hänthet. Dvs du vet om den är höger eller vänsterhänt och vet vilka övningar du ska göra för att jämna ut detta. Med andra ord rider du inte lika mycket i båda varven eller sitter och gör alla övningar lika mycket åt båda hållen. Då skulle du ju inte bidra till att göra hästen mer liksidig utan snarare bevara den lika sned som den är av naturen. Ovanstående innefattar att du måste vara klar över hur din häst är sned för att kunna rikta den rakt på ett vettigt sätt.

Mota i grind oavbrutet

Till saken hör att de gamla mästarna i var ena hejare på att rakrikta hästen från marken. De ägnade mycket tid åt att göra hästen mer liksidig innan den fick en ryttare på ryggen. De var fullt medvetna om att hästen i naturen har mer vikt på bogarna för att den huvudsakligen ska beta. Och när den inte betar så rör den sig i sitt naturliga tillstånd med sänkt rygg och höjt huvud, extensor-mönster. Den är dessutom höger eller vänsterhänt så den rör sig lite snett hela tiden. Det här fungerar alldeles utmärkt så länge hästen inte har en ryttare på ryggen. När ryttaren kommer upp och belastar hästens rygg med sin vikt så blir det hela ännu värre. Ryttaren gör hästen snedare och får den att sänka ryggen mer. Det mest effektiva sättet att mota oliksidigheten i grind, vilket är det man som ryttare behöver göra hela hästens liv och träning, är att ge den en gedigen grundutbildning vid handen, på lina och på långtygel. Eller rehabilitera den, dvs ge den äldre ridhästen chansen att lära sig hur den kan bära ryttare och ändå svinga uppåt med ryggen. Det tar tre till sex veckor utan ryttare. Innan den vet hur den lyfter sin inre bog är det inte lämpligt att den söker framåt-neråt för den gör det i vilket fall bara snett, in i sin naturliga snedhet. Vilket sedermera med ryttarvikt blir precis lika illa igen.

Motarbeta oliksidigheten

Snedheten är det enskilt största hotet mot ridhästens benhälsa. Många hästar som inte är liksida blir också obalanserade att hantera. Hästen kommer aldrig att bli helt rak. Det här måste man som ryttare arbeta med ( eller snarare mot, motverka) hela ridhästens liv. Innan den kan få söka framåt-neråt måste den kunna behålla vikten till utsidans bakben. Först utan ryttarvikt och sedan med. Vi använder rakriktande longering, arbete på långa tyglar, arbete vid handen, TTEAM och TTOUCH samt benarbete för att guida hästen till mer bådhänthet, dvs rakrikting. Antingen supportar vi ridningen med detta eller så skolar vi om hästen med detta. Viktigt är att arbetet på marken siktar mot det uppsuttna. Dvs att hästen lär sig signalerna och INTE kroppsspråket. Det sistnämnda behöver den ju heller inte lära sig.

images

Framåt är inte fort

Den andra delen av citatet: rid den framåt är lika missuppfattad som den första. Kanske till och med mer. Ofta ser man i stället hästar som rids i övertempo raka längs med en långsida. Med en ryttare på ryggen som är helt omedveten om att hästen inte ens kan bli rak på det viset. Den måste först få upp sina ena bog för att kunna ta lika långa kliv. Lyssna på hästen när du leder den längs gången nästa gång så hör du hur oliksidig den är. Lyssna på frambenen. Det är där rakriktningen tar sin början. Nåväl, så när den så har fått upp den bogen som är för låg så ska den börja arbeta mer engagerat, mer aktivt. Det innebär inte att den ska börja springa eller liksom rinna iväg. Utan att den ska börja ta i mer. Lite som en trestegshoppare gör de sista stegen mot hoppgropen. Det tar tid att lära sig se skillnaden mellan en häst som rör sig engagerat och hyfsat rakriktad och en som inte gör det. Ofta bedrar man sig på att hästen kanske är väldigt imponerande och snygg och rör sig mycket. Och så ser man en häst som inte är lika imponerande och energisk och tror att den för den delen är mindre rakriktad eller korrekt riden.

Lyssna istället

Det tar tid att skola ögat. Det är ett annat bloggämne. Under tiden får man ta hjälp av örat. Lyssna på stallgången och sedan under ridning. Lyssna på frambenen. Först ska den riktas rakt hästen. Dvs den hängande bogen ska upp och vikten bak till det diagonala bakbenet. Sen ska den söka framåt-neråt. Sen ska den ta i mer. Och går något av det som ska uppnås förlorat. Så måste det återställas i samma ordningsföljd igen. Om och om igen. Det är det som var dags ridning går ut på. I skritt, trav och galopp. Och efter det i övergångarna. Det är kanske det svåraste av allt för hästen att hålla sin transversus genom övergångarna och förbli rakriktad. Och när den så kan det så är det dags att fundera över övningar som är svårare och utsätter hästen för en större utmaning som gör den ännu rakare och ännu starkare i sin liksidighet.

Uthållighet i vardagen

Uthållighet hos ryttaren och modet att bli vid sin läst är det viktigaste. Att inte bli förförd att börja rida en massa konstigheter. Och att t ex våga rida nästan bara öppna i ena varvet och nästan bara sluta i andra.. för att du vet vad du gör och hur din häst behöver arbeta för att bli rakare.

Att få guida mina elever i detta arbete är en ynnest! Rid väl!

 

 

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged

Bla bla bla mm

1236545_10151836642738794_127740456_nNu har jag varit på Hanse Pferd för att spana in vad mina kollegor gör. Dvs de som också undervisar och utbildar hästar och ryttare. Två halva dagar har jag tillbringat med att lyssna på föredrag och praktiska förevisningar och även givetvis spanat in vad man kan lägga pengar på när det gäller utrustning. Och hur gärna jag än hade velat köpa ett par måttbeställda stövlar, ursnygga så lät jag bli. Då köper jag hellre en höautomat eller två.

Aktivhästhållning

Det har ju hänt så mycket när det gäller markanden för att bygga lösdriftsstall till hästar. Trenden utomlands går mer och mer mot medvetna hästhållare som bygger stall där hästarna kan gå ut och in som de vill och äte oftare. Då mår de fysiskt och psykiskt bättre. Förutsättningen verkar vara att man hårdgör marken och låter de gå på sand i huvudsak och betonerad mark i mindre utsträckning. Men att man har en dräning som gör att det inte blir blött och lerigt trots att man har ganska många hästar på liten yta. Fördelarna är ju uppenbara .Man behöver inte leda hästar ut och in två gånger om dagen och man måste inte vara där på bestämda tider för att utfordra dem. Och man måste inte ha halskragar för att kunna rida på kvällen för det finns ingen lera att rulla sig i när allt är dränerat. Kort sagt fantastiskt!

Guldkorn

Vi kan ägna oss åt att rida istället för att leda djur som har ben fram och tillbaka till maten. Så till föreläsarna. Det fanns  guldkorn bl a Dr med vet Helmut Ende. Han avlivade några myter om kolik och avmaskning. Sen var det den rakriktande longeringens upphovsman i modern tid Klaus Schöneich som över 80 år gammal föreläste en gång om dagen. En annan höjdpunkt var förstås Anja Beran. Fantastisk! Men, eftersom hon bl a förespråkar att man måste ha en häst som är utbildad till högsta nivå för att kunna lära sig rida så blir det lite komplicerat.  99,5 % av Sveriges ryttare har inte tillgång till en sån häst. Sen kommer ju nästa fråga; vad är lära sig rida?

Hästen har inte läst boken

Det fanns också många som visade upp sig bl a, Ecole de Legerete. Egentligen motverkar uppvisningar motverkar sitt syfte. Hästarna är allt annat än lösgjorda, ryttarna ännu mindre. På kort tid i obekant miljö ska man visa att konceptet som man har tänkt ut fungerar. Och det gör det inte, så det blir lite ”som-om” det funkade. Nu är jag gammal i gamet och har undervisat i snart 34 år och kanske därför fick jag lite en känsla av bla, bla, bla. Eller koka soppa på en spik. Det fanns många på plats som teoretiserar hästar. De är introverta och extroverta och de svarar på frågor eller reagerar bara osv, osv. Av det lär man sig inte heller att rida. Det är säkert väldigt intressant och spännande att teoretisera och intellektualisera hästen. Men vår fyrbenta vän har fortfarande inte läst boken. Av det kommer vi inte lära oss att rida.

Snacka går ju

Det fanns många som pratade väldigt smart på detta sätt. Men de red heller inte. Eller i varje fall inte särskilt övertygande. Enligt mottot mycket snack och liten, eller ingen verkstad. Och som sagt lösgjorda hästar var svåra att finna. Och rakriktade likaså. Men många sneda och ganska många halta. Von Ziegner försöker få tyska ridsportför–bundet att inse att utbildningsskalan också haltar. Rakriktning måste ju (för bövelen) komma före schwung även om unga hästar utan ryttare svingar ganska bra. Och så träter de lärdevidare. Medan praktikerna fortsatt hävdar att för att bli bra på att rida måste man just rida. Och för att bli bra på att hantera hästar måste man hantera just hästar. Och för att bli rak i sadeln måste man gå och stå och röra sig rakriktat. Det är inget som inträffar när man sätter foten i stigbygeln. Jag säger som mången gång förut: att vara är att göra.

 

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged

Tama hästar är gladare och friskare hästar

IMG_1096

Jo visst, det går att hämta hästen från hagen. För den är väldigt liten och där finns inget att äta. Och det går att ta den i boxen för den vill ut ur den efter 16 timmar därinne.

Inte tama

Så ofta möter jag hästar som inte är tama. Inte handtama. Egentligen tror jag att det betyder att de äter ur handen, djuren, när de är handtama. De hästar jag möter som inte är tama, lastas och rids och leds in och ut ur hagar. Men de är inte tama. De rycker till vid beröring och hoppar och skuttar för minsta lilla. Och de rids. Helt ärligt! Jag har hållit på för länge med hästar och ridning för att sätta mig upp på en häst som inte är tam. Handtam. Med det menar jag en häst som man får ta på överallt och det är helt okej. Dvs hästar uppfattar det som någonting mellan neutralt och väldigt skönt.

Vara bekväm-inte tolerera

För att kunna vara bekväm med ridning och hantering måste hästen klara av ett visst tryck och viss beröring i princip över hela kroppen. Och med klara av menar jag inte tolerera, acceptera, stå ut med utan verkligen vara bekväm med. Visst, den kan få vara lite känsligare bakom öronen än vad den är i skänkelläget. Tänk dig att du själv skulle gå omkring och vara orolig för att något skulle stöta emot dig. Mest för att du vet att du skulle hoppa högt av obehag då. Tänk att du skulle ha det så hela dagarna. Som om du var rädd att någon skulle stoppa naglarna i sidan på dig som Cruella de Ville. Hur skulle du då må efter några dagar av negativ förväntan mentalt och i hela kroppen?

Beröring utbildar och utvecklar

Ta på din häst. Ofta och återkommande. Inte sällan och mycket. Känn att den är bekväm med det. Låt den uttrycka hur bekväm den är, eller inte. Daska inte till den om den uttrycker oro eller obehag. Återhållen obehagskänsla manifesteras i kroppen som ett pansar av spänning och i värsta fall utvecklar hästen magsår av det. Det bästa är att man får en sån skön kontakt med sin häst när den får uttrycka sig. När den förstår att dina händer lyssnar även om de kanske inte kommer att flyttas bort omedelbart. Och sen är de så häftigt att se hur hästen liksom jäser som en bulle av välbefinnande. När den mår bra så är det som att den jäser. Och precis motsatsen när den inte mår bra. Njut av berörandet!Den gör dig lika gott som hästen.

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged Integrerad ridkonst utbildningar Långtygling

Långtygla för att bli en bättre ryttare

SiggeJag har hållit kurs några dagar i Lilla Äspered. Deltagarna är väldigt engagerade och ambitiösa. Så pass att de har tagit steget från hästryggen och till en position någonstans mellan hästens svans och höft. Jo visst, det kan vara farligt att gå där. Fast man kan inte trilla av i allafall 🙂

Möjlighet att rakrikta hästen

Men just den positionen ger dig som ryttare möjligheten att faktiskt se vad din häst gör när du försöker rakrikta den. Med hjälp av två tyglar, lite längre än vanligt och din kropps position, din hållning, din röst och ev ditt spö kan du nu se vad hästen faktiskt gör när du gör de saker du brukar göra när du rider. Glömde jag rösten. Med rösten kan du lugna, uppmuntra och lära hästen några kommandon.

Minst 100 ord

Martha Kiley-Worthington som är en fantastisk etolog har kunnat fastställa att en normalbegåvad häst kan lära sig att förstå över 100 ord och mer. Och vad använder vi, ptroo, nej, en smackning och kom. Ibland undrar man vem som är mest begåvad i sällskapet…

Förbättrad timing

Det som man främst skolar när man långtyglar är timingen och handen. Att se vad vart hästen är på väg och vad den tänker göra innan den gör det. Så att jag kan verka i rätt ögonblick och inte ständigt försöka reda upp vad som redan har skett. Dvs vara ett steg efter istället för före.

Sätta koordinationen

Sen ger man även hästen chansen att öva utan ryttarvikt. Få in tekniken och koordinationen eller  mobilisera sin uppbromsningsmuskulatur t ex i övergångar neråt. Det är lite som att gå på gym och få in tekniken i hur man ska göra innan man lägger på mer vikt. Då minskar risken för skador. Motivationen hos hästen ökar också när den förstår hur den ska använda sin kropp.

Strålande framsteg

Den här gången fick jag njuta av ett förbättrat samspel hos inte mindre än sex ekipage som vågade sig på långtyglandet. Från minishettisen Lillan till halvblodsstoet Rhapsody. Och vilken glädje det är att se hur tighta ekipagen blir när de arbetar på samma nivå, dvs från marken. Och vilken bra kondis man får av det på kuppen. Ser fram emot flera kurser där vi kombinerar långtygel och ridning. Och låter insikterna från det ena gå in i det andra.

 

 

Drangelska Ridinstitutet Drangelskan Unplugged

Om rättroende, otroende och tvivlande

images

De finns de som är rättroende. De tror att allt som veterinären, eller någon annan auktoritet säger är sant och stämmer. Även om många veterinärer före just denna veterinär också sa saker som kanske var sant då men visade sig inte stämma bara kanske 3-30 år senare. Det måste vara skönt att vara rättroende. Man bara säger ja och amen och åker med liksom. Så här är det. Har så ofta önskat att jag kunde tillhöra denna skara. Man bryr inte sin hjärna med att fundera som en Rump-Nisse..vaffö är det så? Är det så? Ska det verkligen vara på detta viset?

De otroende

Sen finns de de otroende. De tror ofta på precis just motsatsen till vad veterinären säger. Eller i allafall så tror de blint på den här ”anti-veterinären”. Den som spelar på att ”veterinären säger”, men i själva verket så är det precis tvärtom. Den etablerade vetenskapen har inte en aaning. Här har jag varit många gånger i mitt liv. Och blivit lika förd bakom ljuset som jag fått stå i det starka solskenet med de rättroende och inse att det ju faktiskt inte stämmer. Det var inte på det viset. Och inte på detta viset heller.

Tvivlarna

Och så finns det de som tvivlar. De tillhör jag numera. Det är antagligen ett ålderstecken. Det finns fördelar med att bli äldre. Man har mycket erfarenhet i bagaget. Eller som mina barn säger..bla, bla, och 1988 när jag åkte av vägen med hästsläpet.. bla, bla. Finns det något som du inte har gjort mamma? Ja, det finns mycket som jag inte har gjort. Men alla dessa erfarenheter, såväl av att sätta blodiglar på en hästs rakade framkotor som att pumpa i mig själv antibiotika om och om igen har lärt mig att vara just tvivlande. I grunden är jag nyfiket intresserad men jag är inte lika lättflirtad som jag en gång var. Jag vill se och känna och klämma. Tittar jag på en fanstisk ritt på youtube så tar jag bort ljudet och sen analyserar jag vad jag ser. Vad är det jag tycker om? Och på vilket sätt gagnar det hästen? Vet jag vad den hästen och ryttaren kommer ifrån? Förstår jag vad de vill upppnå och just där och då letar efter? Ser det ut som deras strävan leder till en starkare häst och ett bättre samarbete? Eller blir det bara spektakulärt på hästens bekostnad? Du vet, pengarna, makten och härligheten.

Fånga eftertanken innan

Jag vet att de flesta av oss vill bli förförda. Jo, någonstans vill jag också det. Därför tvivlar jag. Jag vet att jag ska ta mig i akt när jag är på väg att bli förförd av någon eller någots förträfflighet. Är man så entusiastisk av naturen så är en smula tvivel av godo. För det är just när man blir förförd som man slutar tänka. Och just eftertanken att få fatt i den där eftertanken lite innan. Det är väl det som är lättare nu än när jag var 22.