Jag uttrycker ofta att jag tycker att de som bestämmer sig för att gå vår utbildning är modiga. I mina kommentarer på facebook och instagram är det just det ordet jag använder.Det är modigt att vilja se vad som är istället för att låtsas som om allt vore i sin ordning.
Hästen får skulden
För ärligt talat så ser jag så ofta att hästen får skulden för att ryttaren inte gör med sin kropp det den har för avsikt att göra. Ett typiskt scenario är följande:
Ridläraren ber ryttaren att rida hästen undan för den inre skänkeln. Hästen går inte åt det håll man tänkt sig och då uppmanas ryttaren att ”ta i”, skänkla på, gå på den mm. Detta åtföljt av uttryck som ”den får inte göra så” eller ”låt den inte vinna över dig” eller ”du måste få din vilja igenom”.
Sned ryttare
I själva verket lyder hästen under Newtons lagar, precis som du och jag. Hästen är sned och ryttaren sätter sig ”rakt över den sneda hästen” dvs i hästens snedhet och blir på så vis en del av problemet och utifrån den sitsen/positionen tänker den sig kunna dirigera hästen rätt. Det funkar inte så och den som får bära hundhuvudet och också får däng för det är hästen. Om ryttaren hänger åt fel håll så går hästen åt fel håll. Om ryttaren ger motstridiga signaler till hästen dvs skänklar intensivt men samtidigt drar händerna bakåt, något som jag ser hos 80 % av alla ryttare även de på mycket hög nivå, så går hästen inte framåt eller bara motvilligt och i motstånd.
Symptomatisk korrigering av hästen
Ärligt talat så måste vi börja med oss själva. Och det är en process.För att citera en av mina förebilder; Moshe Feldenkrais, ”för att kunna göra det vi vill måste vi veta vad vi gör”. Och de vet de flesta ryttare inte. Utan ridundervisningen blir symptomatisk. Ridläraren hjälper ryttaren att korrigera symptomen som uppstår hos hästen på att ryttaren sitter fel och ger motstridiga hjälper. Jo, jag vet det bitvis funkar. Det är därför det fortgår i så många maneger. Men ärligt talat är det inte mer OK och sjysst mot hästen att börja med att ta bort det som skaver och är ur synk hos ryttaren? Att börja med att identifiera och plocka bort det som stör och hindrar hos ryttaren?
Modiga elever
Och det är här jag tycker att mina elever är modiga. För de är villiga att se sig själva i ”spegeln”:
Spegel, spegel på väggen där säg mig ärligt hur sned jag är.
Eller som en av mina elever i utbildningen sponant yttrade efter en övning i kroppskännedom på golvet:
”Det borde vara förbjudet att kliva upp på en häst med en så sned kropp!” Då ska ni veta att om ni såg henne till häst så skulle ni inte alls tycka att hon var sned.
Ridning är rörelse
Men att inte sitta upp är att dra det lite för långt. För vi måste öva, som Ronja Rövardotter säger ”på kanten av helvetesgapet”. Så jag tror inte på att bara öva utan häst eller bara i skritt i evigheter eller ännu värre i stillastående! Ridning är rörelse! Vi måste hitta en meningsfull och verksam mix. Men vi kan göra mycket mer för att underlätta för hästen att vara vår partner som är underst och bär.
Inifrån och ut
Och att vara så ärlig är modigt. Att säga ja, jag är sned och jag kommer att jobba på det! Eller ja, jag har stora brister i min motorik och jag tänker utveckla den. Istället för att låtsas som om allt vore prima och hävda att funkar det inte så är det hästen som ”inte vill” eller något annat ljug och hittepå.
