Fi Lindfors satte sig ner och skrev ett inlägg på sin blogg med rubriken “Dagens, bajsnödiga föräldrar – ta lite ansvar! “. Fi skrev tydligt sin åsikt om dagens problem gällande föräldraskap och hur våra värderingar påverkar våra barn. Hennes inlägg har delats tusentals gånger och bloggen har fått hundratusentals besök – Fi har nu blivit rikskändis och vi på Blogozine passade på att växla några ord med den fantastiska FI!
1. Ditt inlägg där du skriver om mobbning och föräldraskap, är det något du länge har uppmärksammat och tänkt på?
“Ja absolut. Jag har många vänner som jobbar som lärare, som givetvis gör sitt allra yttersta för att barnen ska följa skolans värdegrund, att det inte får förekomma mobbning och naturligtvis lära sig saker. Men det är ett jobb i uppförsbacke när många barn aldrig har fått känna gränser hemifrån och många föräldrar verkar ha inställningen att hela Sveriges lärarkår är befolkad av inkompetens.
Det kommer givetvis alltid finns fel folk på fel plats, men att utgå från det baserat på vad ens åttaåring kommer hem och berättar efter att den blivit tillrättavisad för någonting den har tagit sig för i skolan blir väldigt skevt. Här ligger ett ansvar i att tydligt kommunicera till sitt barn att i skolan gör vi som läraren säger. Sen kan man ta diskussioner vuxna emellan när inte barnen hör.”
3. Vad känner du som mamma när du ser det här problemet i samhället idag?
“Som mamma blöder hjärtat för alla barn som blir bortprioriterade för karriärer, egentid, träning och annat. Jag skulle så gärna önska att vi kollektivt skulle kunna få en knäpp på näsan i någon form så att vi vaknar och inser vad som är viktigast i livet, att vi tar ansvar för och vårdar det och slutar skylla på andra.”
4. Vad tycker du att vi borde göra för att få ett samhälle där kärlek ligger i fokus i barnuppfostran? Istället för teknikprylar.
“Jag tror att problemet kan sammanfattas i ett ord – tid och bristen av den. Lösningen blir ju oändligt mer komplicerad.
Vi har ett samhälle där vi hetsas att vara “lyckade”. Mammakilon ska bort i ett naffs, vi ska träna, ha egentid och göra karriär. Barnen ska vara välklädda och väluppfostrade, men vi vill liksom inte stoppa in den där tiden i dem.
Det är helt okej att fråga någon varför deras tvååring inte börjat på förskolan än, men jättekonstigt om man ifrågasätter varför man slänger in en ettåring som inte ens kan uttrycka sig, gå eller knappt äta själv på samma ställe. Vill man vara hemma med sitt barn är man slö som kvinna, förtryckt och ingen vidare feminist. Pappor som är hemma däremot är ju ultramoderna och coola. Tyvärr blir det ju oftast mycket mer ekonomiskt tilltalande för de flesta att mamman är föräldraledig i och med de snedvridna löneläget i Sverige och så hamnar man i fällan.
Jag får ofta höra “ååh jag önskar att vi också skulle kunna vara hemma mer”, men de flesta vill inte göra de som krävs. Det handlar om prioriteringar. Jag skulle vilja påstå att alla som bor ihop och har barn skulle kunna klara sig på att jobba 50% var, att en jobbade 80% eller båda 75%. Det hänger på vad man tycker är viktigt. – Önska inte mer tid till det viktigaste i dit liv – fixa det!”
5. Hur har folk regerat på ditt inlägg? Positivt eller negativt?
” Övervägande och överväldigande positivt. För mig är det inget nytt. Jag har ju verkligen inte uppfunnit hjulet. Men folk säger saker som “äntligen någon som vågar” Kanske hänger ihop med att folk just är så bajsnödiga? “
6. Vill folk ta till sig det du skriver?
” Det hoppas jag. Att inspirera någon annan till att kanske omprioritera, komma till någon liten insikt eller börja fundera i nya banor och försöka bryta mönster är ju någonting fantastiskt om man kan göra.”
7. De föräldrar som du beskriver i ditt inlägg, vad behöver dem få höra och lära sig för att bli en bättre förebild?
” Att det är okej att inte ha alla svar, att inte lyckas jämt, att göra fel och att misslyckas – det är mänskligt och är det någonting våra barn behöver lära sig är det just mänsklighet, empati och kärlek. Men för att vara en bra förebild måste man också kunna se sin egen del i sammanhang, vara självkritisk, ödmjuk och ta ansvar.”
Comments
