Regnet vräker ner och jag vaknade och kände mig lika sjuk som för en vecka sen samtidigt som Erik har ont i magen (vilket par vi är va?) så vi hänger på hotellrummet idag. Har bara varit ute för att hämta frukost och nu ligger vi i sängen och slösurfar och kollar på gamla Frasier-repriser. A waste kanske man kan tycka när man är i NY men om jag ska ha en chans att kunna springa imorgon är det vila som gäller.
Äntligen på Arlanda! Det var lite stress att komma iväg, jag glömde telefonen så vi var tvungna att vända och åka tillbaka en vända, sen strulade det lite vid check-in men nu är vi genom passkontroll och allt.
Synd bara att det är idag av alla dagar kroppen strejkar. Känner mig sjuk igen, håller på att få munsår (kroppens ultimata hämnd för nåt den påstår att jag gjort den) och allmänt trött. Nåja, tur att resan är lång så man kan sova av sig det.
På väg!
Halsen känns som taggtråd så jag har livnärt mig på glass hela dagen. Inte så nyttigt kanske men väldigt gott. Tricket är att få den kalla glassen att stanna kvar så länge som möjligt i halsen. Det är inte så lätt så därför måste man äta mycket.
Jag kan inte hjälpa annat än att känna mig saboterad och motarbetad. Här har jag tränat hela helgen, fått kroppen att stämma, ätit bra mat, sovit mycket – och så blir jag sjuk?! WTF!
Igår kväll var jag på fest och mot slutet av kvällen kände jag hur halsen snördes ihop och näsan cloggade sig men jag drog parallellen till allergi eftersom det verkade bli värre varje gång balkongdörren var öppen. Men imorse vaknade jag med brinnande hals och när jag gapade och tittade in ser den ut att vara infekterad för det är typ variga, vita fält på båda sidor. Så streptokocker kanske? Jag vet inte.
Jag är i alla fall mycket sur. Om det är något som ska hålla på länge känns det ju inte så skoj med tanke på att det är två veckor kvar till loppet. Någon som vet varför kroppen motarbetar mig såhär?