Jisses vilken tid det tog att ta sig ut idag. Jag gick upp i lagom tid, åt frukost, sa hejdå till mannen som skulle till jobbet och sen, ja sen gick jag runt och fånade mig i två timmar innan jag fick ändan ut genom dörren.
Men hur det var så kom jag ut på rullskidorna och har nu avverkat 25 kilometer, förbrukat närmare 2000 kcal och känner mig tillfreds med insatsen.
Vad jag ska göra nu, det vet jag inte. Läsa en bok kanske!
Vi har skapat en ny medlem i rullskidsekten ikväll. Min vän Christopher hörde av sig här om veckan och undrade om rullskidor är roligt och självklart missar jag inte en möjlighet att få någon att konvertera så ikväll har vi premiäråkt.
Och det gick långt över förväntan! Det var superkul och Christopher gjorde stora framsteg på bara en timme! Vi filmade lite för att han ska få se hur det såg ut under första rundan när han har åkt ett par mil.
För egen del, om jag får skryta lite, var det tredje gången i träningskläder idag. Löpning imorse, styrka på kvällen och så rullisar ikväll då även om det inte var så mycket till träningspass eftersom vi mest övade teknik. Nöjd med dagens insats, helt klart!
Igår var det rullskidtävlingen Stockholm Challenge och jag langade dricka åt Britta Johansson Norgren och Sara Nordstrand som kom tvåa och fyra. Så grymt bra jobbat!
Efter loppet frågade Britta mig om jag skulle köra Alliansloppet. Om jag inte var sugen förr så är jag det definitivt nu! Inspirerad av gårdagen gav jag mig ut på långpass (för att vara mig) på rullisarna idag runt lunch. Det gick rätt bra tycker jag, två mil på 1.40 men det är ju långt kvar till någon som helst form jag skulle vilja tävla med. Vi får se om jag anmäler mig. Har ju oturen att bli sjuk så fort jag anmäler mig till ett lopp och nu vill jag vara frisk!
Jag hade tänkt träna i morse men jag var så trött och kände mig fortfarande lite sjuk. Jag bannade mig själv för det där hela vägen till jobbet. Så typiskt mig att hitta på ursäkter för att slippa träna. Well, sa jag till mig själv, då får du ge dig ut att springa när du kommer hem.
Fast när jag cyklade hem genom parken vid Lötsjön förstod jag att löpning skulle det inte bli. Det var så fint väder och asfalten såg så inbjudande ut att rullskidorna skrek hemma i förrådet för att få komma ut. Jag hörde det ända dit ner. Sagt och gjort. Ett kort pass på rullisar blev starten på återkomsten från sjukdomens klor. Känns väldigt bra måste jag säga!
Seg dag idag. Fast det är torsdag och egentligen långt kvar till den riktiga helgen känns det verkligen som jag jobbat full vecka.
Vi har ätit frukost och sett på dokumentären om Lance Armstrong. Det är en mäktig berättelse och det är tydligt att han förlorade greppet om verkligheten. Jag själv känner mest tomhet efter att ha sett filmen faktiskt. Jag känner ingenting alls för Armstrong. Inte ilska, inte medlidande. Om något bara att doping påverkar långt mycket mer än bara de idrottsliga prestationerna hos den dopade själv. Det sätter en hel sport ur spel. Som allt fusk gör oavsett var det inträffar.
För att jaga bort tomheten har vi varit ut på en tur rullskidor. Svett och träning på ärligt vis. 19 km i motvind.
Gud må ha varit lite slö om söndan men jag är det inte! På förmiddagen tog maken och jag oss ut en tur på rullisar och nu väntar jag på att Lena ska dyka förbi så vi kan ta oss en liten löprunda i Ursvik.
Ni har väl röstat förresten? Jag får ju inte eftersom jag inte är EU-medborgare (norsk ni vet) så jag litar på er andra att ni traskar iväg till urnorna och håller främlingsfientligt folk borta från maktens korridorer.
Det är knappt en månad kvar till loppet i New York och jag är minst sagt frustrerad. Sjukdom av olika sorter har effektivt motarbetat min form och jag är inte nöjd med det. Det är surt när man har målbilder och det inte blir som man tänkt. Det är inte kört än, ska inte måla fan på väggen, springa en mil fixar jag ju, det var 50-minutersgränsen jag ville ned till bara.
Så därför kikar jag framåt mot nästa utmaning. Funtar på rullskidloppet i Trollhättan, Alliansloppet. Frågan är bara 48, 32 eller 16km? Det längsta jag åkt skidor öht är ca 43 km. Då var jag arg som ett bi när jag var färdig men det känns ju mesigt att köra kortare sträckor. Måste fundera på hur badass mitt ego tvingar mig att vara. Anmälan öppnade i fredags men med ett tak på 1000 åkare gäller det att fundera fort!
Vaknar till vita tak och horisontellt snöoväder lagom till första maj. Det brukar ju komma en backlash med kallare väder men snön trodde jag skulle stanna längre norrut. Well, mysigt för dem som tänkt sig ut och demonstrera idag. Brrr…
Jag får stuva om i mina egna planerade aktiviteter också. Jag hade funderingar på att plocka fram cykeln eller rullskidorna men båda fortskaffningsmedlen lämpar sig dåligt för framfart i snö. Jag får hitta på något annat. Kanske ligga inne hela dagen och kolla på film!
Efter den sköna frukosten i solen slappade vi inne ett tag innan vi drog på oss träningskläder och drog ut på ett rullskidpass. Vi åkte ner till Brunnsviken och tillbaka, 14 sköna km i sol och härligt väder.
När vi kom hem ville jag inte gå in direkt utan fick för mig att jag skulle rensa ogräs i rabatten på framsidan. När det var gjort fick jag för mig att sopa lite på stenarna framför rabatten. Sen hämtade jag krattan och grejade lite och när jag väl hade den framme tänkte jag att jag kunde kratta lite dött gräs och löv. Sen kom jag på att jag skulle kunna fixa lite runt häcken och ja, så höll det på. Helt plötsligt hade jag varit ute och grejat i tre timmar!
Krattade ihop en ordentlig hög gräs och löv och kunde stolt konstatera att lökarna jag satte i höstas verkar tagit sig bra. Hoppas på påskliljor och tulpaner snart!
