Jag har letat efter det rätta sättet sedan i fredags. Både det rätta sättet att förhålla mig till attacken och det rätta sättet att prata om det efteråt. Don’t have it. Jag har varit i jobbläge sedan jag fick de första samtalen från våra hotell i närheten av Drottninggatan i fredags eftermiddag – och där har jag nog blivit kvar.
Jag kommer inte prata om händelseförloppet och vår hantering av situationen mer än att säga att jag är stolt över att arbeta på Scandic. Jag är förbannat stolt över våra hjältar som arbetar på våra hotell som gick in helhjärtat för att hjälpa panikslagna människor som sökte sig till oss för skydd och jag är stolt över ett företag som kan mobilisera resurser för att stötta organisationen på en minuts varsel.
Sist är jag tacksam för att vi faktiskt har andra företag som skapar oss en möjlighet att berätta för nära och kära att man är säker. Jag ska vara ärlig och säga att jag aldrig trodde att jag skulle behöva använda den men nu har jag gjort det. Nu fortsätter livet för de flesta av oss. Jag sörjer med de fyras familjer, de vars familjemedlem inte får fortsätta. Men har Stockholm visat något i helgen är det att vi fortsätter. Och vi står upp för varandra.
I’ve been looking for the right way since Friday. Both the right way to deal with the attack, and the right way to talk about it. Don’t have it. I’ve been in work mode since the first phone calls from our hotels nearby Drottninggatan Friday afternoon- and I think I’ve stayed in that mode.
I won’t talk about the event and how we dealt with it more than I want to express my pride to work at Scandic. And I’m damn proud of our heroes at our hotels who threw themselves wholeheartedly into helping panicking crowds who came to us looking for shelter. I’m also proud that we have an organization that can mobilize resources to support them with just a minute heads-up.
At last, I am grateful that we have other companies who creates a way for us to mark ourselves safe to calm worried loved ones. I have to be honest, I never thought I would have to use it. But now I have. Today, life continues for the most of us. I grieve with the families of the four, whose family member won’t go on. But if there’s anything Stockholm has shown this weekend, it’s that we go on. And that we have each other’s backs.
