Ville bara titta in och säga hej! Hade som ambition att blogga lite oftare än innan sommaren men, ni vet, livet. Bara några dagar kvar till öppning nu! Ni kommer väl förbi på fredag?
Just wanted to check in and say hi! My ambition was to blog a bit more than before the summer, but, you know, life. Just a few days away from opening! You’re coming by on Friday, yes?
I natt har jag sovit på Downtown Camper för första gången! Och definitivt inte sista! Vi har kört en testövernattning med inbjudna gäster för att kolla så vi är redo för öppning om en vecka – och vet ni? Det är vi och Hotellstockholm kommer aldrig mer att bli sig likt.
Nu är jag förstås jävig, det här är ju min bebis vi pratar om, men när jag fick uppleva hotellet som helhet med alla detaljer på plats, proväta menyn, vara heeeelt först i en hotellsängen – det är helt magiskt bra. Våra gäster har alla sagt samma sak. De har varit lyriska! Så roligt!
Det är en skön och avslappnad stämning, den nedtonade lyxen sitter i detaljerna, atmosfären, maten. Ni måste komma hit! Det är fantastiskt att komma in från den hårda betongen på Brunkebergstorg till ett varmt hotell inspirerat av naturen, mötas av personalens leende och avslappnade ”tjena” och slå sig ner vid den öppna elden (yep, vi har en sådan även om jag bommade att fota den).
Om en vecka öppnar vi på riktigt. Sjukt spännande! Jag älskar verkligen mitt jobb.
Last night, I slept at Downtown Camper for the first time! And definitely not the last! We’ve had hotel games and a test run with invited guests to check if we’re ready for opening in a week. And guess what – we are, and hotel Stockholm is never going to be the same.
I’m biased of course, it is my baby we’re talking about, but when I saw everything together with all the details in place, try the menu, be the veeeery first person to sleep in the hotel bed – it’s just magic. Our guests have all said the same. They’ve been over the moon about it. I’m so happy!
It’s a cool and relaxed atmosphere, the downplayed luxury is in the details, the food is amazing. You have to visit! It’s nothing short of fantastic to come in through the doors from the concrete of Brunkebergstorg to a warm hotel inspired by nature, being welcomed by a smiling, genuine staff saying ”hi there, what’s up” and sit down by the open fire (yep, we have one of those even though I forgot to take a photo of it).
In just a week, we’re open for real. So exciting! I really love my job.
Nu är våra ledardagar över, och vilka dagar sedan! Det är så sjukt peppande att hänga med det här gänget att jag i två dagar gått runt och varit lite övertaggad. Stackars mina kollegor alltså. Jag ledde i alla fall två paneler där jag hoppas att man fick med sig inspiration och kunskap och kunde se bortom mitt överentusiastiska skämtande. Om jag ska vara ärlig kände jag mig lite som Steve Ballmer bitvis. Så trött på mig själv.
Nog om det.
Vi tagit stora kliv framåt när det gäller insikten i att ha självkännedom om vem man är som ledare, vad man är bra på – och att vara ärlig mot sig själv i det. Och kanske viktigast av allt: det är faktiskt inte tanken som räknas. Man måste faktiskt artikulera vad man menar och göra som man själv säger. Eller, jag kan inte svara för de andra, men jag har i alla fall fått ganska många polletter som ramlat ner.
Några saker jag särskilt tar med mig:
En annan sak är att jag inte ska göra så jädra många actionplans utan fokusera på bara två saker: fortsätta bygga förtroende hos mitt team och kollegor och vara ännu mer tydlig med målsättningar och förväntansbild. Då hoppas jag bli en sådan där ledare som man ser upp till. Mindre Steve, mer Daenerys.
Our leadership days are over, and what a couple of days it’s been! Hanging out with my awesome colleagues is so much pep that I’ve been walking around totally spazzing out for two days. I feel bad for my coworkers. I led two panels from which I hope they’ve picked up on some inspiration and knowledge, except for my over excited joking. To be honest, I felt like Steve Ballmer at times. I’ve so had it with myself.
Enough of that.
We’ve taken a lot of steps towards understanding yourself and how it affects you as a leader, what you’re good at – and to be honest with yourself about it. And most importantly: it’s not the thought that counts. You have to actually articulate what you mean, and do what you say. I can’t speak for all the others, but I had a lot of pennies dropped.
A few takeaways:
An other thing I’m going to stop doing is action plans left and right. I’m just going to focus on two things: keep building trust with my team, and be more clear with my expectations. I hope this will make me a better leader and someone to look up to. Less Steve, more Daenerys.
Vila på den sjunde dagen är för, ja, jag vet inte för vilka egentligen, men inte för mig!
Schemat fram till lunch bestod av att göra klar en presentation, träna en timme, panikshoppa en timme, packa, äta något och duscha. Sedan hämtade min kollega upp mig och vi pep ner till Linköping där vi ska ha ledarkonferens i två dagar. Test och soundcheck, presentationer, öva, filma, rådda, middag, mera fix, IT-trassel, maila, lägga upp ett pressmeddelande – typ det jag gjort idag. Puh!
Nu ligger jag i en splitter ny säng i ett helt nybyggt hotellrum på Scandic Frimurarehotellet och njuter att jag har sådan tur att jag får jobba med det jag gör. Fantastiska kollegor, grymma hotell – man kan inte be om mer!
Jo, en sak: Linköping får gärna leverera sol imorgon!
Rest on the seventh day is for, well, I’m not exactly sure who it’s for, but not for me! The schedule to lunch contained fixing a presentation, work out for an hour, panic shop for an hour, packing, showering and eating something. Then I was picked up by my colleague and we drove down to Linköping where we are having a leadership conference for two days. Test and sound check, presentations, practice, film, fix, dinner, more fixing, IT hassle, emails, publish a press release – things I’ve done today. Phew!
Now, I’m tucked in, in a brand new bed, in a just finished hotel room in Scandic Frimurarehotellet, enjoying the fact that I get to work with this. Awesome colleagues, great hotels – you can’t ask for more.
Well, maybe just the one thing: sunshine in Linköping tomorrow.
Tempohöjning! Så kan man sammanfatta de två första dagarna den här veckan. Det märks verkligen att folk är tillbaka för telefonen ringer som bara den och mailen bara öser in – I love it! När det går långsamt trivs jag inte, så är det bara.
Avslutar dagen på Haymarket där jag hoppas att jag snart får sällskap av mannen. Det är ny meny i Paul's som jag vill testa och nu är jag så hungrig att magen är helt konkav så måtte han komma snart!
Tempo change! That's how I would summarize the first two days of this week. You can really tell people are back from vacation, because the phone keeps on ringing uncontrollably and the emails just pour in – I love it! When things are slow, I don't like it, that's just how it is.
Ending my day at Haymarket where I hope I'll soon be joined by husband. Paul's have a new menu that I want to taste, and I'm so hungry right now I feel like my stomach is concave. Hope he'll show up soon!
Ibland får man chansen att jobba med riktigt viktiga frågor. Just nu pågår Politikerveckan Järva och vi är på plats för att diskutera hur vi som en av vår branschs största arbetsgivare kan bidra till bättre integration på arbetsmarknaden. Vi har tagit med vårt mobila hotellrum Scandic To Go och använder det som mötesrum både för oss och deltagare som behöver någonstans att ha ett möte.
Jag är förvånad över att inte fler företag tagit chansen att vara på plats. Vi är ganska ensamma från näringslivssidan. Inte ens vår branschorganisation är på plats. Det tycker jag är en missad möjlighet att få fler att få upp ögonen för vår bransch. Vi är på plats hela veckan, är du i närheten – come say hi!
Sometimes I get the chance to work with really important issues. Right now, the Politics week Järva is happening and we’re there to discuss how we, as one of the biggest employers in our industry, can help improve integration into the workforce. We’ve brought our mobile hotel room Scandic To Go and use it as a conference room for us and for other participants who need a place to hold a meeting.
I’m surprised more companies haven’t taken the opportunity to participate. We’re pretty alone from the business world. Not even our trade organization is here. I think it’s a missed opportunity to get more people interested in our industry. We’re there all week, if you’re in the neighborhood – come say hi!
Nu har jag lyckats genomföra en av mina stiffaste uppgifter jobbmässigt. Rummet var fullt av sjukt seriösa politiker, företrädare för NGO’s, intresseorganisationer och kommissionärer och en och annan näringslivsrepresentant som jag. Det var intressant att lyssna på men det är svårt med en panel där man ska presentera något i en monolog i fem minuter var och en efter varandra och att det inte är ett samtal. Oklart om folk fick med sig vad Snabbspåret egentligen innebär. I alla fall….
Efter panelen var vi inbjudna till en lunch med en av kommissionärerna och vi diskuterade högtravande om debatter och forum för hur integrationen ska lösas. Alltså inte hur integrationen ska lösas, utan om var den ska debatteras och hur. Jag kände mig lite utanför min liga alltså. Tog ändå lite plats och försökte förklara att det är ett litet glapp mellan att diskutera integrationspolitik och sedan vända sig till företagen och be oss fixa det när vi har en hel del system som jobbar mot oss. De lyssnade artigt… och gick sedan vidare och fortsatte prata om debatter. Well, lunchen var god!
Nu hemåt!
Now, I have done one of the stiffest work related things I’ve ever done. The room was full of super serious politicians, representatives from NGOs, associations and commissioners, and the odd business rep like myself. It was interesting to listen to, but it’s difficult to be on a panel where you get a five minute monologue in turns, and no conversation between the panelists. I’m not sure if the crowd really understood what the Fast Track is about after this. Anyway.
Afterwards, we had a private lunch with a commissioner and we had high flying discussions on debates and forums to solve integration. That is, not how to solve it, but where and when the debate should take place. Felt a little bit out of place there. Still, I took up some space and said that there’s a bit of a gap between discussing integration and then turning to businesses and expect us to drive it when we have quite a few systems working against us. They all listened politely… and then resumed the talk about debates. Well, the lunch was good!
Now, home bound!
Det var ett tag sedan jag tog mig tid att skriva här. Livet rasar på i ett galet tempo och jag har liksom inte fått tummen ur att skriva. Sorry!
I alla fall, jag har dragit iväg på äventyr till Bryssel. Imorgon ska jag medverka i en panel på EU-mötet European Business Summit tillsammans med lite VD:ar, kommissionärer och annat löst folk. Yup. Kan vara en av de galnare saker jag gjort jobbmässigt. Nu har jag iofs inte gjort det än men ni fattar. Svinhäftigt none the less!
Jag ligger i sängen på vårt hotell här, Scandic Grand Place mitt i smeten i Bryssel, och har precis ätit en mycket belgisk macka med försvarliga mängder majonäs. Försöker skriva ned de punkter jag tänker att jag ska ta upp imorgon under mina typ fem minuter jag har till förfogande. Ämnet är integration och de erfarenheter Scandic har med Snabbspåret och andra initiativ vi arbetar med för att bidra till att snabbare få nyanlända i arbete. Vi gör faktiskt en hel del och det är råcoolt, för att citera min chef.
Det ska finnas en fotograf på plats som ska ta lite bilder, hoppas kunna norpa en av dem (bild inte fotograf) och visa er imorgon!
It’s been a while since I took the time to blog. Life is passing by in a crazy tempo and I haven’t gotten around to just update you guys. Sorry!
Anyway, I’m off on an adventure in Brussels. Tomorrow, I’m going to be on a panel at the EU meeting European Business Summit together with some CEO:s, commissioners, and that lot. Yup. Might be one of the crazier work related things I’ve done. Well, haven’t done it yet, but you get it. Super exciting, none the less!
I’m in bed in our hotel here, Scandic Grand Place in the middle of the action in Brussels, have just eaten a very Belgian sandwich with a lot of mayo. Trying to type up my talking points for tomorrow, during my allotted five minutes. The topic is integration and what we can do to better integrate refugees and our experiences with the Fast Track initiative, and others that we’re working with to help with integration. We actually do quite cool stuff!
There’s going to be a photographer there tomorrow, I’m hoping to be able to steal one of the pics to show you guys!
I lördags firade vi av Erik ordentligt i en av de fina sviterna på Haymarket. Det var supertrevligt med familj och vänner från både förr och nu.
Vi kom i säng först halv fyra (!) efter en avslutande och rafflande duell biljard på Biljardpalatset tillsammans med de två sista som orkade kämpa med oss. Riktigt rolig kväll! Det enda som var synd var att det fina vädret från i fredags inte riktigt höll sig för sviten har nämligen en riktigt stor privat takterrass som hade kunnat bli magisk. Well, det får bli nästa fest!
This Saturday, we celebrated Erik in style in one of the suites at Haymarket. Family and friends from early days of childhood to recent besties gathered and it was so much fun!
We didn’t make it to bed until 3:30 (!) after an intense duel of pool at Biljardpalatset with the last two partygoers who held out til the end. Great night! The only sad part was that the lovely sunshine from Friday didn’t come through for us. The suite has an amazing private rooftop terrace and it could have been magical. Well, next time!