Lisa Sjödahl
I lördags firade vi av Erik ordentligt i en av de fina sviterna på Haymarket. Det var supertrevligt med familj och vänner från både förr och nu.
Vi kom i säng först halv fyra (!) efter en avslutande och rafflande duell biljard på Biljardpalatset tillsammans med de två sista som orkade kämpa med oss. Riktigt rolig kväll! Det enda som var synd var att det fina vädret från i fredags inte riktigt höll sig för sviten har nämligen en riktigt stor privat takterrass som hade kunnat bli magisk. Well, det får bli nästa fest!
This Saturday, we celebrated Erik in style in one of the suites at Haymarket. Family and friends from early days of childhood to recent besties gathered and it was so much fun!
We didn’t make it to bed until 3:30 (!) after an intense duel of pool at Biljardpalatset with the last two partygoers who held out til the end. Great night! The only sad part was that the lovely sunshine from Friday didn’t come through for us. The suite has an amazing private rooftop terrace and it could have been magical. Well, next time!
Nästan som om det var planerat kom våren den första maj. Jag hänger i trädgården och bara njuter, gosar lite med grannens katt och lyssnar på lite skön musik. Känslan av gräs under fötterna – underbar!
Almost like it was planned, spring came May first. I’m hanging out in the garden just soaking up the sun, cuddle for a bit with the neighbor’s cat and listen to some soft tunes. The feeling of grass under my feet – wonderful!
Min kollega Björn som är vår AD och fotograf knäppte en ögonblicksbild på mig igår från tävlingarna som hölls i Menigos provkök i Årsta. Därav porslinsbutiken bakom mig. Bilden blev härligt spontan och får illustrera helgen som kommer. Jag ska slappna av, let my hair down och ha det roligt! Ha en skön Valborg!
My colleague Björn, who is our AD and photographer, snapped a photo of me yesterday at the burger challenge which was held at Menigo’s event kitchen in Årtsa. That’s why there’s a porcelain setup behind me. The photo came out with that spontaneous feeling, and it illustrates how I feel about this Weekend. I’m going to relax, let my hair down and just have fun! Happy Valborg!
Jag gör mycket olika saker om dagarna och just idag har en stor uppgift varit att vara jury i vår årliga burgartävling. Varje år tävlar våra kockar om att få just sin burgare på sommarmenyn och då måste ju någon prova dem. Sicket jobb liksom men det måste ju göras… ;) I år hade vi även lite kändisar med i juryn, Klara Lind som vann Sveriges mästerkock och Leif Mannerström uttalade sig kunnigt om smaker och textur.
Min feedback var typ: ja, det här var ju gott… kanske behövs lite salt? Haha! Vinnaren blev Seb’s Crispy Cheeseburger skapad av Sebastian på Scandic Anglais! Det är den tredje bilden här ovanför – måste ni prova i sommar!
I do a lot of different things in a day and today, I was part of the jury in our yearly burger challenge. Every year, our chefs compete to have their burgers on our summer menu, and someone has to taste them. Hard work but it’s gotta be done… ;) This year we had a couple of celebrities on the jury too. Klara Lind, winner of Masterchef, and Leif Mannerström gave insightful thoughts on tastes and textures.
My feedback was like: well, this was good… maybe add some salt? Haha! The winner was Seb’s Crispy Cheeseburger created by Sebastian at Scandic Anglais. It’s the third one above here – you gotta try it this summer!
Alltså, varenda dag den här veckan har känts som en smäll på käften. Det började i måndags med att jag satt 50 minuter i bilkö, kom för sent till ett möte, snavar på en väska för att ta mig fram till en ledig stol i konfrummet och faller handlöst ner bakom raden av kollegor som alla satt sig så nära dörren de kan komma. Sen spiller jag kaffe över hela bordet.
Gårdagen minns jag inte ens, grått töcken av snö och hagel och idag fokuserar jag för hårt på mailen i telefonen och bommar att kliva av tunnelbanan. Tittar upp lagom till att vi rullar in på slutstationen. I Tensta. Måtte torsdag inte vara ytterligare en ny måndag!
Om det är någon som även pallar att säga ett trevligt ord eller så, kanske till och med bjuda mig på en kaffe skulle jag bli väldigt glad. Aldrig behövt en bjudkaffe så mycket som nu.
Tack för mig.
Guys, every day this week has been a slap in the face. It started on Monday with me being stuck in traffic for 50 minutes making me late for a meeting at which, when I arrive, I have to pass all colleagues’ chairs to find an empty, and proceed to fall flat on my face because I get tangled up in a bag or something. Then I spill coffee all over the conference table.
Yesterday, I can’t even remember. It’s all blurry, gray and disappeared in snow and hale. Today I focus too hard on my emails on my phone and forget to get off the subway. I look up just as the train rolls in to the platform of the end station. In Tensta. Tomorrow’s Thursday, I pray to the gods that it’s not another Monday.
And if someone, by an off chance, can make themselves to say a kind word or two, or maybe even buy me a cup of coffee, I would like that very much. Never needed to be treated to a coffee this badly in my life.
Thanks and goodnight.
Jag har letat efter det rätta sättet sedan i fredags. Både det rätta sättet att förhålla mig till attacken och det rätta sättet att prata om det efteråt. Don’t have it. Jag har varit i jobbläge sedan jag fick de första samtalen från våra hotell i närheten av Drottninggatan i fredags eftermiddag – och där har jag nog blivit kvar.
Jag kommer inte prata om händelseförloppet och vår hantering av situationen mer än att säga att jag är stolt över att arbeta på Scandic. Jag är förbannat stolt över våra hjältar som arbetar på våra hotell som gick in helhjärtat för att hjälpa panikslagna människor som sökte sig till oss för skydd och jag är stolt över ett företag som kan mobilisera resurser för att stötta organisationen på en minuts varsel.
Sist är jag tacksam för att vi faktiskt har andra företag som skapar oss en möjlighet att berätta för nära och kära att man är säker. Jag ska vara ärlig och säga att jag aldrig trodde att jag skulle behöva använda den men nu har jag gjort det. Nu fortsätter livet för de flesta av oss. Jag sörjer med de fyras familjer, de vars familjemedlem inte får fortsätta. Men har Stockholm visat något i helgen är det att vi fortsätter. Och vi står upp för varandra.
I’ve been looking for the right way since Friday. Both the right way to deal with the attack, and the right way to talk about it. Don’t have it. I’ve been in work mode since the first phone calls from our hotels nearby Drottninggatan Friday afternoon- and I think I’ve stayed in that mode.
I won’t talk about the event and how we dealt with it more than I want to express my pride to work at Scandic. And I’m damn proud of our heroes at our hotels who threw themselves wholeheartedly into helping panicking crowds who came to us looking for shelter. I’m also proud that we have an organization that can mobilize resources to support them with just a minute heads-up.
At last, I am grateful that we have other companies who creates a way for us to mark ourselves safe to calm worried loved ones. I have to be honest, I never thought I would have to use it. But now I have. Today, life continues for the most of us. I grieve with the families of the four, whose family member won’t go on. But if there’s anything Stockholm has shown this weekend, it’s that we go on. And that we have each other’s backs.