Att hålla sig helt till 15:e september med premiär för strumpbyxor tycker jag är bra gjort. I alla fall för en fryskotte som jag. To go with svarta strumpor valde jag svart klänning och pärlor. Lite begravning kan man kanske tycka men visst är det med lite sorg i hjärtat man betraktar valresultatet.
Det är förstås inte på Förortsfrun ni får de djupa och skarpa kommentarerna och analyserna av svensk politik. Speciellt inte eftersom jag inte får rösta i riksdagsval (konstig hang-up på svenskt medborgarskap) men hade jag fått lägga en röst hade den definitivt varit med och legat som motvikt mot Sverigedemokraterna. Jag är faktiskt invandrare även om norska sådana inte riktigt räknas in i den gruppen när man slentrianmässigt använder begreppet.
Om fyra år är det val igen. Tiden går fort och då har SD förhoppningsvis visat vilka de är och vad de går för. Och då hoppas jag att de som missnöjesröstade inser att gräset inte var grönare på andra sidan.
No Comments