Hej alla!
Nu är jag åter i boulder och kommer att fortsätta med allt på svenska igen! Okej, tekniskt sett så är jag inte i boulder igen, jag sitter i skrivande stund på flygbussen från DIA (denver international airport). Det är en skumpig men ganska skön resa.
Hela resan hem har gått som på räls, en del av den bokstavligen då den började med tåg från Landeryd i Småland till Arlanda flygplats. Där bodde vi på hotell en natt mamma och jag, pappa skulle en extrasväng till Sundsvall och Norge.
Tidigt imorse sisådär runt 5 blev jag uppdragen ut min mycket bekväma hotellsäng och ca. 30 minuter senare satt mamma och jag i shutteln på väg in till flygplatsen. Incheckning och säkerhetskontroll passerade utan större problem. Och en välförtjänt frukost och lite shopping senare så var det dags för boarding.
Runt 8.00 lyfte vårat flygplan från arlanda och påbörjade våran ca. 2 timmar långa flygresa till München. Jag sysselsatte mig med att kolla på nedladdade youtube videor (jag är väldigt bra på att planera när jag vill det!), att störa mamma (hon behövde jobba ) och att busa med bebisen som satt i raden framför.
Landning gick bra, och följdes av en rask promenad genom Münchens flygplats. Drygt en timma var allt vi behövde vänta innan vi kunde boarda flygplanet som skulle föra oss över atlanten. Det gick ganska fort eftersom att min mamma är en utav de smartare i flygsituationer.
Då hade man ju bara sisådär en dryga 10 timmar att fördriva. Så efter en fördrink av mousserande vin och en middag bestående av kyckling med pasta och tomatsås så var det dags att försöka sova lite…
Jag lyckades nästan! Men min kropp är dessvärre inte byggd för att vika ihop sig på de sättet som krävs för att sova i en flygplansstol.. efter några timmar gav jag upp. Började på nytt mitt filmmys med ”Star Trek Beyond” då jag redan sett två nya (”Miss peregrine’s home for peculiar children” och ”Nerve”) och ville ha en film jag kunde somna till. Sommade jag? Nope! Jag är hopplös när det gäller att sova på flygplan…
Mamma och jag roade oss mycket åt en film som vi hittade att se på till frukostmiddaglunchen. Den hette ”Florence Foster Jenkins” och handlade om en mycket falsk-sjungande tant.
Landningen på DIA var något skumpig men det är ju alla landningar så jag ska inte klaga. Mamma och jag gick raskt till passkontrollen som gick smidigt, grälade smått om sim-kort medans vi väntade på väskorna, fick dessa kollade en gång till då mamma tar med sig sill och jag har 6 stora chokladkakor. Efter detta så gav vi oss av mot bussen, och det är där vi sitter nu!
Resan har alltså gått bra, och jag vill tacka den den mycket hjälpsamma flygvärdinnan på kortflyget, den manliga flygvärdinnan på långflyget och kontrollmänniskan vid den extra matkontrollen lite extra då de var extra trevliga.
Nu ska jag försöka att inte somna då klockan är 1 på natten i min kropp och solen nu försvunnit nedanför bergen.
Nu tänker ni säkert;” Men Johanna! hur fungerar hjärnan efter en lång flygresa???”
Svaret på denna fråga är:
Inte!
Jag ska slua skriva nu för min bussresa närmar sig sitt slut. Hoppas ni alla har det bra och är mindre trötta än jag är!
/Johanna Tjernström