Kliar mig i huvudet. Hur hamnade vi här? Det som från början kändes som ett dåligt skämt är nu verklighet. Som kvinna känner jag mig förolämpad över att en annan kvinna blivit förbigången av en mindre kompetent man. Men förutom det, vad betyder det vi ser nu?
Det finns många som gör skarpare analyser av läget än jag, och många är långt mer insatta, men jag sitter med en stark känsla av att det här inte egentligen handlar om Trump. Det kunde varit vilken annan kandidat som helst egentligen. Det råkade bara vara ett spektakel. Det här valet handlar om rädsla, om känsla av att inte ha kontroll över sin egen situation, om att inte orka ta till sig att frågorna är enkla att ställa men att svaren är komplexa – och det är där vi måste börja jobba! Känslorna, hur obefogade de än må vara, är verkliga och de förtjänas att tas på allvar.
En bekant skrev på Facebook att det är dags att engagera sig. Det räcker inte med att skrika från sidlinjen utan det är dags att gå med i ett parti och engagera sig för den värld vi vill ha här hemma. Det är riksdagsval om två år och det här är första gången på de 27 år jag bott i Sverige som jag på allvar funderar på att bli svensk medborgare. För att få rösta i riksdagsvalet och göra skillnad här. Nånannanismen är inte giltig längre. Alla måste kavla upp ärmarna och göra sin del. Ikväll ska jag läsa partiprogram.
Scratching my head. How did we end up here? What from the beginning felt like a bad joke is now reality. As a woman, I’m insulted that another woman, yet again, is passed over for a less competent man. But apart from that, what does this really mean?
A lot of people can write a better analysis than me, a lot of people are better informed too, but I have this feeling that this election isn’t really about Trump. It could be any candidate, really. It just happened to be this spectacle. This election is about fear, about not feeling in control of on the own situation, about not being able to tackle the fact that even though the questions are easy to ask, the answers are complex – and this is where we need to start working! These feelings, how unwarranted they may be, are real and deserve to be taken seriously.
A friend posted on Facebook that it’s time for everyone to get involved. It’s no longer enough to shout from the sidelines, it’s time to join a political party and commit to create the society we want here. We have our own election in two years and this is the first time in the 27 years I’ve lived in Sweden where I’ve actually considered to become a Swedish citizen. To be able to vote for our government and make a difference here. The somebody-else-ism is no longer valid. Everyone needs to roll up their sleeves and do their part. Tonight, I’m going to be reading party programmes.
