För sex veckor sedan försvann knät under mig när jag var på väg ner för en trappa. När knät går ur led sådär gör det förstås helt sjukt ont men det som kommer sedan är sorg över att ytterligare en gång pausa tränings- och tävlingssatsningen (inte så mycket tävling denna gång kanske) för att rehabba och börja om från början. Det är ganska slitsamt och tar mycket emotionellt på krafterna.
Varje gång kör jag också en vända i vården för att kolla om något ligament gått sönder. Det brukar innebära besök hos vårdcentralen, besök hos ortoped och så ett besök hos magnetkameran. Denna gång träffade jag en ortoped som lanserade en ny teori: mitt nya korsband som jag fick för snart tio år sedan sitter fel och det är därför knät går ur led hela tiden. Fatta att jag kunnat slippa mycket smärta, rehab och begränsningar om man bara fäst korsbandet ett par millimeter annorlunda!
Ortopeden har nu skickat mig vidare till ytterligare en ortoped och kanske gör vi om hela operationen. Det tar ett år att återhämta sig och komma tillbaka men det får det vara värt. Tänk om jag inte behöver vara orolig för knät längre! Vilken grej!
Det var som sagt sex veckor sedan det hände och imorse fick jag nog av inaktivitet. Ut i kylan och ett pass på rullskidor. Det var riktigt skönt!
// Six weeks ago my knee disappeared beneath me when I was coming down the stairs. When the knee dislocate like that, it of course hurts like crazy, but what comes next is grief over once again having to pause training and competing (well, maybe not competing so much anymore). To start over again and again is emotionally draining.
Every time I also have a round of health care visits. Usually first my doctor, then the orthopedist and then an MRI. This time my new ortho launched a new theory: the new ACL I got 10 years ago was not correctly placed. Get this, I could have spared myself so much pain if it would’ve been attached just a few millimeters differently!
The ortho has now sent me to another guy and maybe I’ll redo the surgery. It takes a year to come back from it, but it’s worth it. Just think how great it would be not to worry about my knee popping left and right!
Like I said, this happened six weeks ago and this morning I’d had it with inactivity. Out in the cold weather and a workout on the rollerskis. Felt great!
No Comments