Idag lämnade jag in min dator, min nyckeltag och käkade en sista lunch med mitt fina team. Städade ur skrivbordet och sa hejdå. Det känns lite märkligt så här ett par timmar senare. Lite overkligt nästan. Formellt sett är jag anställd ett par dagar till men det blev smidigare att lämna alla grejer idag när jag ändå skulle förbi.
Nu börjar ett nytt kapitel och jag ser väldigt mycket fram emot det. Samtidigt som jag är lätt skräckslagen och undrar vad jag har gett mig in på. Men det är så det _ska_ kännas, inbillar jag mig. Lite som att sitta i en berg-och-dalbana och det suger till i magen. Det är då det är riktigt bra.
Jo, så tror jag att det är.
//Today, I turned in my computer, my entrance tag and had one final lunch with my awesome team. Cleaned out my desk and said goodbye. It feels a little strange now, a couple of hours later. Almost unreal. Technically, I’m still an employee for a few more days but handing in my things today was much easier since I passed by the office anyway.
Now, a new chapter in my life is about to begin and I look forward to it a lot. At the same time I’m slightly terrified and wondering what I’ve gotten myself into. But that it how it’s _supposed_ to feel, I imagine. A little bit like being on a roller coaster and feeling the excitement in my stomach. That’s when it’s really good.
No Comments