En av mina hobbies är att titta på folk. Jag spanar på detaljer i deras kläder som kanske ger en hint om vilka de är eller kanske vill vara. Jag kollar på ansikten, ser om jag kan hitta likheter med kändisar (sitter en ung Brad Pitt inte så långt ifrån mig där jag sitter i gaten på Gardermoen).
Och, ska jag vara ärlig, så sitter jag och låter fördomarna hagla. Alltså inne i mitt huvud såklart. Människor är ju komplexa saker. Hur en person exempelvis går (och irriterade nog inte lyfter ordentligt på fötterna så det låter om varje steg) säger ju inte att en person är dryg, eller att en kille med rutig skjorta under kavaj och skaljacka från North Face är en typ marknads- och säljkille från ett mindre företag och från en mindre stad. Eller att tjejen med det ilsket färgade röda håret och grön jacka inspirerad av 70-talets arméunformer är djurrättsaktivist.
Det här med alla små signaler man sänder ut är ju riktigt spännande tycker jag. Och att hjärnan så snabbt kategoriserar ner folk i fack utan att man egentligen aktivt tänker det. Man kan ju undra vilket fack andra placerar mig i… Förhoppningsvis i ”ahhmagaad hon verkar sjukt awesome och som en super business woman som typ äger på sitt jobb”. Ja. Det är Jag helt säker på att de tänker.
No Comments