Ett rejält ösregn ligger över förorten just nu. Stora, tunga droppar studsar mot trädäcket på terrassen. De borde falla någon annanstans. Över skogen utanför Sala till exempel.
Även om jag vet att en enda kort störtskur inte egentligen gör varken till eller från då känns det som om det ändå skulle hjälpa. I alla fall inte skada.
Branden härjar i skogar nära en gård jag spenderade några sommarveckor på som yngre och Sala är liksom bakgården till Västerås där jag växte upp. Flera vänner skriver på Facebook om den stickande brandlukten och det är läskigt hur fort den sprider sig.
Samtidigt kraschar kommuners och länsstyrelsens sajter. Informationsspridningen på andra kanaler, typ Facebook och Twitter, är obefintlig om man inte räknar lekmannauppgifterna från allmänheten som i sin tur drar igång stora hjälpgrupper och kanske utsätter sig själv för fara. Det är kaos. Det är nära. Och det är obehagligt.
Och samtidigt regnar det här. Det är orättvist.
No Comments