Åh, jag har så roliga nyheter! Om en månad ungefär (8-9 oktober) kommer Christina Drangel hit till mig och har en helgkurs. Jag kan knappt vänta!
Jag återkommer med mer info lite senare, men du är redan nu varmt välkommen att höra av dig till mig om du vill vara med.
Jag och Curioso
För snart en månad sedan hade jag turen att kunna åka till Sparreholms slotts hästcenter och deras festival för klassisk dressyr, Arena. Totalt var det 5 instruktörer där och undervisade och visade upp sig; Christina Drangel, Christofer Dahlgren, Cricco Åkerberg, Sabine Oettel och Malin Hellstedt.
Jag red för Christina, 3 lektioner på 2 dagar, på en av hästcentrets fantastiska lusitanos, Curioso. Jag blev kär! Han är en 9-årig valack, som är en stor luso, hela 170 cm hög. Det var spännande att rida honom, för att han är dels betydligt större än vad jag är van vid, har ett större steg och krävde att jag drev mycket, mycket mer än vad jag gör när jag rider Chikita (jag behöver knappt driva henne alls). Curioso hade också en härlig galopp, vilket var fantastiskt att få uppleva! Han är en sån häst som vore ett perfekt komplement för mig att ha tillgång till lite oftare, men jag hoppas att jag får chansen att rida honom igen framöver.
Det var supervarmt hela helgen, så det var ett riktigt svettigt jobb att rida. Och Christina låter en inte ligga på latsidan! Jag hade fruktansvärt mycket träningsvärk efter helgen. Det var väldigt välbehövligt att få rida för Christina och jag kom som vanligt hem med nya verktyg och välbehövlig inspiration.
Här kommer lite bilder från de tre fantastiska dagarna:
Obs, det är två bilder men de passade ju bra ihop 😉
På fredagen hade Christina uppvisning i långtygling. Det är min kära kollega Malin som är speaker och berättar om långtyglingens fördelar.
Sidvärtsrörelser…
… och galopp!
Depåstopp.
Jeanette och Röd oktober
Malin och Zaragateiro
Det här är bara ett litet urval av allt som hände under helgen, och jag hade verkligen bara tid att ta del av en bråkdel av allt. Arena var väldigt välarrangerat och upplägget var väldigt bra. Jag ser fram emot att återkomma nästa år! Den enda kritiken jag har är att jag fick så mycket information att jag var alldeles slut när jag kom hem ;).
Chikita och jag är inte en match made in heaven, men ju mer vi umgås och jobbar tillsammans desto bättre blir vi. Allra bäst funkar det mellan oss i långtyglingen och där har vi kommit absolut kommit längst.
Efter dagens träning så kände jag mig så himla stolt! För vi har kommit så långt de här två åren och hon är den första hästen jag utbildar på det här sättet. Nu sitter liksom öppna och sluta, samt de förvända versionerna, jag kan samla henne i trav, vi har börjat med lite galopp och jag tror att det inte kommer att dröja särskilt länge innan vi kan piaffera!
Den känslan. Det är belöningen.
Jag är så himla glad för att det går så bra i inridningsprocessen av Golden. Han är 6 år, så han är ju egentligen inte en superung unghäst, och enligt en del är vi väldigt sena med den här inridningen. Men det har så klart sina orsaker. Och jag tycker att det allra viktigaste är att han är redo, så att inridningen blir så bra och lätt som möjligt, både för Goldens och min skull.
Nu ser jag dessutom alla fördelar jag har med det grundarbete som jag har gjort med honom. Hittills har han varit supercool och tagit varje ny grej som en riktig champion. Vi har kommit så långt att vi har travat lite och nu även tagit de första stegen utan lina. Än så länge är det inte jag som sitter på (tack Magda!!), men det tror jag faktiskt också är en fördel. Nu kan jag fortsätta vara tryggheten på marken som han kan lita på. En dag ska jag så klart sitta upp, vilket ska bli väldigt spännande!
Jag var verkligen inte säker på att den här inridningen skulle gå så lugnt till, för ja, som jag har skrivit innan så är Golden en ganska explosiv häst med mycket åsikter. Tack och lov har hans enda åsikter hittills handlat om skänkeln, som när Magda la till den för första gången, han tvärstannade och luktade på. Det kan jag liksom leva med.
Det var länge sen jag hade en nyinriden häst nu, så det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig!
Jag vill börja med att fråga er om era bästa tips mot insektsangrepp. Vi har riktigt mycket broms här nu och det är hemskt, både för människor och hästar. Jag använder Ultra Shield och tycker att det funkar ganska bra, men det är alltid bra att få tips på andra saker som kan funka.
Mitt bästa tips i veckan är annars att kolla in den här videon:
Om man vill drömma sig bort, så tycker jag att ni ska kolla in det här bildspelet på Hippson. I Linköping har det byggts en superstor ridanläggning, som ser ut som en dröm!
Ja, den här gången var det inte jag som var på kurs, utan det var jag som höll i kursen! Min första egna förmiddagskurs! Det var så himla, himla roligt. Det här kommer jag göra fler gånger, helt säkert.
Fotot är från Johannesberg och är taget av Ellen Helsing.
Här kommer lite tips på fredagsläsning. Jag har samlat länkar på grejer som jag har läst och tyckt varit intressant under den senaste veckan.
Vi är återförsäljare av St Hippolyt och det är alltid kul att läsa om människor som är nöjda med fodret. Personligen tycker jag att det är ett fantastiskt bra foder!
Superintressant text om horsemanship. Den är skriven av en kvinna som själv har jobbat med NH-metoder och ger sitt perspektiv på hur hon tycker att det fungerade och varför hon valde att sluta med NH.
Equiterapeut Charlotta Lindgren intervjuas om anatomiska träns och om de eventuella fördelar de har. Viktig läsning, som sätter fingret på att det ofta hur ett träns eller bett används, som avgör om det är skadligt eller inte.
Här kan du läsa om hästens kommunikationsförmåga och att hästar faktiskt är smartare än vad man har trott!
Är du intresserad av dressyr och att ha en hållbar häst? Ja, då tycker jag definitivt att du ska läsa den här artikeln om samling.
Och, sist men inte minst, så tipsar jag om min kära ridlärares blogg, som till min stora glädje har börjat skriva på sin bok! Inlägget här nedan gillar jag extra mycket.
Åh, det känns så himla skönt att säga att jag är tillbaka till 100% på hästryggen nu! Det har varit en lite knölig resa, men nu är jag nästan tillbaka till där jag var innan jag ramlade av. Knöligheten blev liksom lite värre av att jag inte har litat på Chikita till fullo, och det här gjorde liksom inte saken bättre. Det här är en av de punkter som gör att vi inte är en match made in heaven (det ska dock sägas att jag och denna lilla damen blir allt mer av ett team ju längre vi hänger ihop).
Jag har inget emot hästar som är lite busiga eller har starka egna åsikter, och just hästar med mycket egen vilja är de hästar jag föredrar oftast. Chikita är inte busig och hon gör alltid sitt bästa för att göra det jag ber henne om, även om hon tycker att jag är en riktig pain in the ass ibland. Det hon är, är väldigt bakskygg och ljudkänslig. Vi jobbar på det, men i någon mån kommer hon nog alltid att vara sån. Det är just den opålitligheten som sätter mig en bit utanför min comfort zone. Jag vet liksom inte när hon kommer bli rädd nästa gång och det gör ju så klart inte hon heller. För mig gör det att jag blir lite spänd och tänker lite för mycket på att ’nu kanske det händer det nåt’.
Men så är ju livet och kanske var det ödet som gjorde att Chikita blev min ridhäst, för nu får jag ju chansen att verkligen träna på något som jag inte är bra på. Jag vet ju att det jag ska träna på är att få en stabilare sits, som inte påverkas av att hon hoppar iväg.
Nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om, för det jag skulle berätta var att vi var ute på vår första längre uteritt igår och tog några rejäla galopper! Så himla härligt var det och det gick hur bra som helst, trots insekter och möten med blodhundar som skällde i kanon.
Det här är en av mina hästar, Golden Eagle. För att vara helt ärlig är han min favorit, vi har haft en stark koppling sen den dagen jag började jobba med honom. Han är också en av de mest komplicerade hästarna jag har tränat.
Golden är oerhört bestämd, dominant, fysiskt och psykiskt stark, och reaktiv. Han är också supergosig och när allt klaffar en ren fröjd att jobba med. Jag har jobbat superlänge bara med att bygga upp vår relation och framförallt få honom att tycka att jag är någon som han ska lyssna på. Det är inte det lättaste kan jag säga.
Allra, allra mest har jag jobbat med enkla grejer. Han ska stanna, gå och backa på given signal. Han får inte bitas (och herregud, som han har bitits). Vi har jobbat med ledövningar inspirerade av både Linda Tellington-Jones och Andrew McLean. Det här går jag relativt ofta tillbaka till med honom, särskilt för att få honom att lyssna om han har mycket energi. Golden är en häst som behöver jobba mycket och ganska hårt för att fungera som bäst kommunikationsmässigt, annars är han som en bomb.
Golden är dock väldigt cool med vissa grejer. Som nu har jag och en kompis börjat sitta in honom. Det bryr han sig knappt om, likadant var det när jag började ha sadel på honom. Knappt någon reaktion. Med en sådan häst som han tar jag det väldigt lugnt och backar hellre än att pressa framåt fort. Det är intressant hur mycket man kan lära sig av att träna en häst!
Min smarta vän och kollega Malin har skrivit ett väldigt intressant inlägg på sin blogg. Malin har lyssnat på en föreläsning av Helene Stridbeck, hästfysioterapeut, och det finns massor av matnyttigt att ta del. Så passa på och läs!
